latmasksamtal

Jag åker vanligtvis bil till och från jobbet. Ibland åker jag buss - men oftast bil. Dagsformen avgör om det blir P1, P3, lokalradion eller Radio Rix. Ibland sätter jag på en CD, som jag bränt själv.

Det som är märkligt är att bra musik hemma, kanske inte fungerar särskilt bra i bilen. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag är inne i en Gun´s and Roses period hemma, men i bilen blir det inte alls lika bra, det borde bli bättre, för det är en skaplig ljudanläggning i bilen, men det blir det inte!

Det som funkar i bilen är t.ex. country,  typ Eagles och Johnny Cash. Winnerbäck, några Lundell, men långt ifrån alla.

Det för mig vidare mot Osbourne - som jag pratade med på telefon idag, nyss hemkommer från Kina - efter sin tågluffning med transsibiriska. Vi är överens om att försöka göra klart USA 5, i mars nästa år. Slutgiltigt beslut tas snarast efter nyår. Spännande - frågan är om vi behöver varsin personlig assistent med oss,  på förra resan, i mars 2005,  var vi klena. Osbourne hade ryggskott och jag hade flunsa



När Simba blir trött på vår omvårdnad, drar han sig undan till sitt eget lilla krypin för en extra tupplur.

Det blev en hård start på veckan, problemen staplades på hög, och jag vet inte om vi löste några alls under en hektisk arbetsdag.

Imorron ska vi tacka av en arbetskamrat, som tar ut sin pension lite grand i förtid. Det är synd att han slutar - men sånt är livet! Vi  hade behövt hans energi ytterligare en tid, när vi ställer om verksamheten.

Det börjar bli kyligare ute, bistra tre grader kallt imorse, och nu har kvicksilvret stigit 1 grad. Snö lär vara på ingång, endera dagen.

Imorron åker jag till Stockholm, kommer hem sent på onsdagkväll, vilket innebär att det inte blir något inlägg imorron.

Nu är det vintertid. Först ljusare på morgonen, sen blir det mörkare och mörkare. Kvällarna blir mörkare. Ack ja! Men snart är våren här!

Två höstvinterbilder tagna idag vid lunchtid, från motsatta sidor av vår närbelägna sjöidyll!

Kanadagässen verkar bli kvar över vintern, dom halkar omkring, som Bambi - på den dagsfärska isskorpan.

Vi gick en härlig promenad runt sjön, blå himmel, två grader kallt, hög klar luft, ingen vind och en blek sol gjorde sitt bästa att värma upp. Det kunde inte bli bättre. Efter vårt strapats, kastade vi oss ner framför TV.n och käkade gravlaxmacka på tunnbröd och toppade sen med en liten bit princesstårta. Man måste ju tillföra, när man förbrukat.
 


Det har varit en rätt så slapp söndag. Mitt dagsprojekt handlade om att sätta upp ett gummiskydd över låset på garagedörren, som skydd mot fukten.  På vintern har låset en tendens att frysa - och oftast när man har som mest bråttom. Idag var jag motiverad. Jag prövar med vad huset förmår - tjockare gummi och tunnare plast,  inget funkade nåt vidare bra. Jag får åka iväg till nån gummverkstad och köpa tunnare gummi och klippa till ett litet enkelt skydd, som jag sen spikar eller skruvar på. Det borde väl inte ta år att fixa. Men man vet aldrig.

J1 var på krogen igår - och han hade kul sa han. Sen drog han och M till IKEA och Överskottsbolaget, jag  hade gärna följt med, men tyvärr - Helsingborg mot Elfsborg på Canal +, krävde min digitala närvaro.   Annars är nog min personlighet snarare analog än digital - men det är en helt annan historia.

Vi har ätit hemkokt ärtsoppa till middag, det smakade bra. Vi tar med en laddning till mamma, när vi åker "hem"  nästa helg. Hon behöver äta ordentligt för att kunna hålla sig så pigg hon bara kan!
 

Oavsett stormar eller ej, får man nog betrakta den dag som idag är - som årstiden höst.

Idag har M jobbat övertid. Hon drog redan vid sju och kom hem vid halv tolv. M:s utevaro innebar att jag hade befälet hemma. Jag gav mig själv order om att göra en massa saker, men det gjorde jag inte, jag vägrade. Jag städade i alla fall toan, snyggade till Simbas, janivetvad, fick på en vittvätt (hoppas det inte ligger kvar någon svart strumpa bara)! Sen kom M  och det blev ordning på torpet, lunch, film på TV och tupplur på soffan. Sen kom J1 - glad i hågen. Telefonsamtal till J2, som inte var hemma. Han ränner väl på stan. Jag tror att Umeå är en rätt så trevlig studentstad.



Jag hörde nya näringsministern Maud Olofsson på TV:n häromdagen. Hon kommenterade att det inte finns någon gatubelysning i Övertorneå. Det har tydligen blivit någon schism mellan leverantören och kommunen. Problemet måste lösas och kanske genom ändring i, eller genom ny lagstiftning.

Det intressanta var hur Olofsson kommenterade frågan. Hon sa att hon gett  order om att åtgärder skulle vidtas (kommer inte ihåg vilka - men det lät militäriskt  handlingskraftigt). Och det är väl det nya centermoderata språkbruket som utbreder sig. Förr sa statsråden att dom skulle titta på frågan, ge uppdrag eller tillsätta en utredning!

Glöm det, nuförtiden ger statsråden order, kan vi dock hoppas slippa ministerstyre av myndigheterna (det är i och för sig förbjudet) - men med detta nya säckgäng vid makten blir man lätt skeptisk. Min personliga favorit Carl Bildt, tycks inte själv inse att ett rejält aktieinnehav i olja och ryssaktier - kan påverka (eller i vart fall kan misstänkas påverka hans beslut) - det man vanligtvis kallar jäv. Herre gud vilken soppa!

Det är ett osedvanligt "dystert", men förmöget svartjobbargäng, som nu sitter vid makten. Man tar sig för pannan.

Stormen som alla pratar om har tydligen dragit förbi, mot Finland och inte belastat Sundsvalls, västra delar särskilt mycket. Det friskade på en stund, och det kom också några vilsna snöflingor nerdansande från den blåsvarta himmlen, men någon ordentlig urladdning blev det aldrig - och det är vi glada för.

Då är det fredag igen, veckan består mest av måndagar och fredagar numera.  J1 har nyss varit hemma och lånat en pajform för kvällens kulinariska övning. M och jag har ätit åslapp och nu slappar vi en en stund, innan det är dags för TV. Kvällens musik är U2. I still haven´t  found what I´m looking for, With or without you, Stuck in a moment  m.fl.

Simba myser på fällen. Var ska sleven vara, om inte i grytan.

Jag funderar lite grand (utan att googla) var människor, som fanns förr, men inte hörs till nu -  tagit vägen!



Till exempel:

• Jason Donovan
• Jackson Browne
• Rick Astley
• Cat Stevens
• Sara Wedlund
• John Holm
• Zemya Hamilton
• Pontus Platin
• Leila K
• Dan Hylander

Ärade läsare - ha en riktigt sympatisk fredagkväll!

En eller annan oförsiktig rörelse, från någon av parterna -  kan ge upphov till små lufthål, här eller där, ren kattastrof!



Det skulle ju bli typ, ett ungdomligare inlägg idag. Fast det får nog vänta till helgen. Jag har inte så mycket att säga idag, och det som eventuellt finns, hinner jag inte sortera. Tankefragmenten kommer en annan dag.

På jobbet är det som vanligt. Idag har vi haft lönediskussioner -  för hela slanten, och sen har vi pratat verksamhet, för halva slanten. Verksamhetsplanering - hur kul är det på en skala? Jag har för mig att ett företag (tror det är eller var Handelsbanken) som inte hade någon verksamhetsplanering alls (typ dokumentet och så) - men dom verkar klara sig bra ändå. Där ser man!

På något sätt tycker jag att man mer ska göra verksamhet, än att hela tiden prata om att göra. Visserligen behövs planering, och olika beslut, fokus och så - men ibland blir planeringen viktigare än resultaten, ett självändamål - och då har vi nog gått vilse i pannkakan!

Om man ska tro på TV-nyheterna så går 88% av de moderata skattelättnaderna 2007, till dom som minst behöver det (den förmögna överklassen).  Underklassen, sjuka och arbetslösa får betala. Grattis Sverige! Vi har fått den regering vi förtjänar.

I går kväll var det lite vitt på backen, men det var mest frusen is på altanen, två grader kallt i morse och trädet börjar se frostnupet ut.

På den övre bilden ser vi en nytagen bild av det frostnupa plommonträdet,  men taget från en annan vinkel,än den vanliga.  På den nedre bilden är det Simba - ungefär i samma vinkel som vanligt!  Frostnupen - no way!



Idag har jag varit på hälsokontroll hos min doktor (Lasse)!  Vi säger hej, och sen brukar jag säga - det är inte trevligt att träffa dig - och då skrattar han, sen gör vi det vi ska (mest han), sen säger han - don´t call us we call you (nu for det iväg igen - så säger han aldrig). 

Man måste ju verkligen fråga sig om alla dessa förebyggande undersökningar behövs, eller är det bara för att läkemedelsindustrin ska kunna utöka sin marknad. Igår hörde jag på TV:n att gränsvärdet för det dåliga kolesterolet (5) är ifrågasatt. Den som ligger högt på normalskalan, har 9 ggr förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar, eftersom ingen medicin ges. Den som ligger lågt på riskskalan, får medicin, och minskad risk. Ja - jag säger då det. Det gäller nog att ha tur (och bra gener)!

Detta blev verkligen ett medelålders inlägg, det blir ungdomligare imorron.

Jag är verkligen inte stolt över min sociala inkompetens. Jag kan inte ens skylla på att jag jobbar rätt så mycket - snarare är det något i generna eller miljön, vilken leder vidare till mamma, en krutgumma, eller egenligen f.d. krutgumma på 78 år. Mamma har sina rötter på finska sidan i höjd med Övertorneå, men jobbade på den svenska under kriget, träffade pappa som gjorde lumpen där, de gifte sig, fick barn och levde tillsammans, tills pappa dog för många år sedan.

Jag pratade med syster UX för några veckor sen och hon tyckte att mamma började tackla av, hon verkar trött, förkyld, tappar orden, vi funderar på om vi ska prata mer med mamma och kanske med vårdcentralen. Vi skulle resonera mer nästa gång vi träffades, och på den vägen är det!



Igår ringde mamma för att tacka för vykort och ett blygsamt bidrag till sommarhuset. Jag frågar naturligtvis hur det är. Hon svarar, utan tvekan, med sin lugna stämma att hon börjar bli senil! Till saken hör att mamma på något sätt ofta velat distansera sig för sjukdom, hon har alltid velat vara stark,  inte ge uttryck för svaghet, hon har aldrig klagat över egna krämpor. Hon har skött stor familj med små inkomster, och det har säkert inte varit lätt. Särskilt mycket "guldkant" på tillvaron har hon inte unnat sig!

Att hon börjar bli senil, var väl kanske inte det svar jag förväntat på min öppna fråga, och jag vet ju inte vad hon ville förmedla, en förhoppning att jag skulle säga att hon säkert överdriver,  eller uttrycker hon en oro, ängslan över hur livet formade sig! Kanske en mix - det är svärt att säkert veta. 

Ja säger jag, och försöker tänka mig in i hur jag själv skulle velat bli bemött i en liknande situation. Med all den medkänsla jag kan förmedla, frågar jag hur hon har upptäckt det! Hon säger, att hon tappar ord, även ord som är vanliga, att det är väldigt irriterade. Sen pratar vi om det och annat en stund. M har hört telefonsamtalet och när vi avslutat, kommer hon in i rummet. När hon ser min molokna min, frågar hon om jag är illa berörd. Det kunde jag ju inte förneka.

Även om jag själv sett (och även M) att ålder tar ut sin rätt, även på mamma, blev jag på något sätt tagen på sängen, inte över vad som sades, utan snarare hur det sades, den klara insikten att något inte står rätt till, ensamheten och ängslan att bli sämre och inte klara sig själv. Ack ja - det är inte lätt att bli gammal, alla vill bli gamla - men ingen vill vara det!

Vi kom i alla fall överens om att vi skulle träffas till dubbelhelgen, det är om en dryg vecka!

Idag blir det kitsch, för hela slanten. Det är en naturlag att man samlar på sig souvernier av olika slag. Det kan vara shotsglas, eiffeltorn  av järn i miniformat, sparbössor, dockar, modeller av engelska dubbeldäckare  - egentligen vad som helst, ofta helt planlöst inköpt på semester, eller under annan stress!

Vanligtvis har man ingen plats för grejerna hemma, dom hamnar i en låda, man vill ju inte gärna visa upp sin "dåliga smak". Men jag känner inte riktigt så. Under en längre tid propsade jag på att vi skulle köpa ett kitschskåp. M var inte helsåld på idén, till slut hamnde i alla fall ett väggfast  IKEA-skåp i övre hallen.





Vi vill ju - trots allt och kanske mest jag  - att våra gäster  gäster ska kunna beundra kulturprakten.

Det är svårt att gå förbi utan att titta på alla dyrgriparna.

Normaldag på jobbet, regn, fem grader varmt.

kortat 2006-10-24

Nu har vi beskurit plommonträdet, och det rejält. Trädet är inte i bästa form. Vi hoppas att det klarar vintern!

Vi har pratat med J2 på telefon idag, det har kommit lite grand snö i Umeå, han hade ont i knollan, annars bra med honom. J1 har varit hos en kompis i Härnösand i helgen, fixat med bilen och satt på vintergaloscherna. Han kom på middag, och vi åt kalops med kokt potatis, mjölk och lingonsylt, själv vill jag ha skivade rödbetor istf sylten, och det fick bli så!

Idag har det inte blivit så mycket städning, det har mest regnat och varit grått. Vi har varit lite trötta efter gårdagens kör-övning, inte bakis och så men trötta. Vi har  kollat film. Snakes on a plane, med bla. bl.a. Samuel L  Jackson (född -48 i Washington DC), den var helt okej, men inget för den som är flyg- och/eller ormrädd.

Häcken har tagit sig bra efter nerklippningen i våras,



Hur var nu körkonserten? Det var intressant på många sätt. Själv är jag mer än tondöv, och kan inte sätta mig in i sångteknikens innersta väsen. Att vara med i en kör, sägs också vara en av de högsta sociala gemenskaperna. Det är säkert så. Men inte för mig - eftersom jag inte kan underordna mig (och ej heller sjunga)!

Kören bestod av 13 män och 23 kvinnor. Medelåldern bland männen var strax över 50 (tror jag) och för kvinnor strax under. 3 av männen hade inte glasögon, motsvarande siffra för kvinnorna var 5. Alla utom en man var kortklippta.18 av kvinnorna var förhållandevis kortklippta, två av kvinnorna hade axellångt hår, och ytterligare tre halvlångt. Männen hade svart smoking, vit skjorta och grå eller svart fluga, svarta skor. Kvinnorna hade (tror jag) marinblå kjol, svart topp, och en klarblå kavajliknande persedel. Verkligen stiligt alltihopa.

Anna Stadling var gästartist, hon som körar med Winnerbäck - Hovet, ni vet. Hon var bra!

Det var en trevlig kväll på alla sätt, men för mig som inte vet och kan nåt om körsång -  kändes formen lite förstelnad (det är inte rätt ord, men nåt åt det hållet), det blir inget drag, det blir lite för snällt och försiktigt. Och det är säkert meningen, men lockar detta verkligen ungdomarna!  Kul var det i alla fall att vara där.

Sen käkade vi på verandan (Stadshuset det med), god mat, och petade i oss lite rödtjut. Dock inte M, som fick köra (igen)! Jag brukar akta mig för rödvin - men ett par glas verkar inte sätta  igång migränverksamheten, kanske beror det också på sort, och mängden man dricker. Jag såg tyvärr inte vad det var för vinsort!

Det var trevlig igår på biosupén, utan bio! Min bror N med fru R är lättskrattade - och blod är tjockare än vatten. När vi är tillsammans, min bror och jag, ser vi verkligen inte ut som tvillingar, även om vi har drag av varandra. Själv åt jag fisk (gös) det var gott. De övriga hängav sig åt kyckling i olika former. Vitt vin av medelklass, dock inte för M, som körde Puggen, som en hel karl!  Min bror och jag testade också en irländsk maltwhiskey, som jag tyvärr glömt namnet på (Conemara?). Den smakde bra - även den!

Bror N berättade att det en dag kommit fram en kvinna till honom och sa nånting i stil med att han blivit grofsigare. N är några cm längre och tyngre. Han fick mer mat än jag när vi var små - det måste vara det! N insåg att kvinnan i fråga säkert syftade på mig, och berättade att han var bror (till mig)! Det ser man, sa hon!



Simba är en riktig livsnjutare, en mervärdeskatt. Vi sov en stund framför TV:s alla tre i eftermiddag, vi har städdag i bostadsrättsföreningen, det har vi två gånger per år, en gång på hösten och en gång på våren. Då städar vi gemensamma ytor, pratar med grannarna, fikar och äter hamburgare. Då blir man trött och måste vila.

Vi har kommit in i ett feststimm. Vi som nästan alltid sitter hemma och ugglar, ska iväg ikväll - igen! Körsångskonsert på Stadshuset, fint värre. Trevligt att arbetarklassen (bl.a. M och jag) får möjlighet att uppleva finkultur. En får tacka!

Nu är snön inte långt borta, trafikkaos vid Skuleberget (10 mil norr om Sundsvall) på E4 imorse.

Plommonträdet gör allt för att behålla sin fräschör,  men börjar se tagen ut av vädrets påfrestningar.

Midnight run med Robert deNiro och Charles Grodin är en av mina favoritfilmer, den ser jag minst 1 gång per år.



I måndags ringde min bror (javisst samma/lika bror som ibland  brukar dyka upp i badrums-spegeln)  och frågade om vi ville hänga med på biosupé. Javisst sa vi - det var ju bara måndag och det kändes långt till fredag! Nu står regnet som spön i backen, och det tar emot att lämna hemmets varma, torra, lugna vrå - men det kommer vi att göra. Även muntliga avtal ska hållas, och man ska hålla sig väl med släkten!

Däremot är det osäkert om det blir nån film. Jag är mest sugen på Exit med Mads Mikkelsen, men den tror jag inte går, just idag! Mikkelsen är favorit, ikonförklarad av mig, efter filmen där han var kodräpare (Blinkande lyktor, tror jag den heter, dansk Dogma - när den är som bäst, helt sanslös). Mikkelsen är bra skådis, han intar "rummet" - om man säger så! 

Imorron ska vi iväg och lyssna på körsång i parti och minut. Madrigalkören (den ilitterate - om det nu stavas så här - får slå upp själv,  vad madrigal kan tänkas betyda) underhåller kreti och pleti! Det som fällde avgörande, och motiverade till deltagande,  var den gratisbuffé som skulle serveras efteråt, och kanske en drink innan. Det ska bli kul oavsett!

Bilden är tagen 16.34. Nu är det höst, det är dock ännu ingen snö! .

Det är knepigt med USA:s förfall. Med ny lagstiftning kommer tortyr att tillåtas av kombantanter i militärfängelser. Genom att skapa ett nytt begrepp blir dessa misstänkta (terrorister) inte krigsfångar, för då skulle  Geneve-konventionen gälla. USA tillät tortyr - även före lagens tillkomst, men då var det mer spontant - så att säga! Några av dessa Gulag-liknande fängelser var hemliga till för ett halvår sedan.

USA kränker medvetet andra nationers luftrum när man flyger fångar mellan dessa Gulag-anstalter.   Misstänkta terrorister kan först torteras i militärfängelser och sen ställas inför militärdomstol, utan möjligheter till juridiskt biträde! Är det värdigt ett demokratiskt rättssamhälle?

I form av den starkes rätt kapprustar USA, krigar när det passar - och talar om för alla andra länder hur dom förväntas göra för att behaga Bush och hans anhang.

Man häpnar. USA är ju värre än värst och värre än - i vart fall i några avseenden - de förtryck som kommunisterna hemföll åt på gamla rysstiden, från 1917 och fram till Berlinmurens fall 1989.

Och som Israel går an i Palestina, är väl bara nyanser ifrån hur nazisterna behandlade judarna under andra världskriget.



Simba är kung i två plan. Han tar för sig ordentligt och tvekar inte att lägga rabarber på Latmaskens TV-fåtölj. Sicken en!

I själva sakfrågan om USA, har Simba samma uppfattning som jag. I övrigt spinner han mest!

Idag åkte vintergaloscherna på, det varnas för snö till helgen och vinterdäcken ska väl på ändå, nån gång - så varför inte idag!

Egentligen är november en bra semestermånad - om man har semesterdagar kvar (och pengar). Tänk att lämna,  rent av desertera från snöglopp med isiga polarvindar och i stället sitta på en taverna och smutta på en torr lagom kyld chardonney, lite längre söderut, med lagom ljumma solvindar som artigt rufsar de glesnande hårresterna!

Ack ja. Jag blir nästan rörd själv, av tanken!.



När vi såldet huset 1981 måste jag bara göra något minnesvärt, storstilat och det blev inköp av den här märkvärdiga klockradion. Den är verkligt snygg (fortfarande). M har aldrig gillat den och ifjol förpassades den utan pardon ut ur sovrummet. Protester lönade inte. 25 års terror får räcka - sa hon. Kvinnliga  överdrifter - som vanligt - säger jag, härskarteknik. Det var ju bara 24 år. Big deal!

Ack ja! Varför ska man behöva ändra allting. Det finns ju ingen som helst anledning att ändra ett "vinnande lag"!

Ur led är tiden och tiden är ur led!

Mobilerna var onekligen större förr. Den har tegelstenen köpte jag (nåja) i början av 1990-talet. Den är av märket Mobira (Nokia - tror jag)! Förändringarna smyger sig på - utan att man alltid hänger med, varje sekund. Men kollar man i backspegeln efter 15 år, visst ser man skillnad.

Många mornar undrar jag vad det är för märklig, men ändå på något sätt välbekant farbror som står och kollar på en i badrumspegeln -  när jag yrvaken står där för att först skölja sömnen ur det russinlika ansiktet, sen raka mig - och till sist duscha. Ibland undrar jag varför min brors spegelbild reflekteras i nyssnämnda badrum, men den tanken går över rätt fort - jag behöver inte söka mentalvård, riktigt än!

Man kan samla på väldigt mycket, några samlar på minnen och andra samlar på plåtbrukar!

Vi har lovat ta hand om Simba oktober månad ut. Vi får se hur det blir med den saken!



På mitt förra jobb var jag med i konstklubben, avgift varje månad och dragning två gånger per år. Detta är  förstapriset i en av dragningarna. Jag har nog aldrig förstått den! Tavlan hänger inte snett, snarare är det fotografen som är sne eller vindögd.

Kollade morgon-nyheter innan jag åkte till jobbet. De avgående kvinnliga statsråden fick bl.a. epiteten, kuttersmycke, försöksballong och torped. Undrar hur mycket manligt, kvinnligt och olika härskartekniker vi har i dessa uttrycksmedel! Tobias Billström är licensskolkande man - men han har inga tankar på att avgå. Han uppger att han varit sjuk (förkyld och utmattad)  - undrar om han fuskat med sin sjukskrivning också! Han verkar ha lite väl lite tåga för sitt nya, krävande jobb - om jag säger så. Utmattad innan han ens börjat! Man bävar inför fortsättningen. Är dom regeringsdugliga överhuvudtaget!

Var sak har sin tid och korven den har två. Den 7 november 2005 startade jag mitt hobbybloggprojekt, och det är snart födelsedag.  Jag trodde inte att jag skulle vara så uthållig som jag är. Jag kollade några tidigare inlägg och de flesta är medelmåttiga (om ens det) ögonblicksbilder. Det som är roligt är de kommentarer och diskussioner som uppstått, och att läsa andra bloggar, det går att kommunicera om besöken ligger på den nivå jag har. Om jag skulle ha flera hundra, eller flera tusen besökare per dag och många kommentarer då blir det ändå, mer envägskommunikation - vilket skulle bli tråkigare.

Sista inlägget i denna spretiga blogg kommer den 6 november, det lutar åt max 21 nya inlägg inkl. detta, sannolikt något färre.

 

Pocketböcker är inte lätta att ta sig igenom nuförtiden, eftersom skumögdheten plågar. Men jag måste bara läsa Gangsters, uppföljaren till den (1980) kultförklarade, Gentlemen med huvudpersonerna bröderna Morgan, som var stor underhållning på många sätt. Storyn fortsätter 25 år senare och jag undrar hur Klas Östergren får ihop trådarna.



Heder till Reinfeldt att han gör processen kort med nyliberalisterna, möjligen kan vi kanske fråga oss om  straffet blir hårdare bara för att dom är kvinnor? Två kvinnliga ministrar redan avpolletterade på två veckor, vilket verkar vara rekord. Licensskolkande manliga ministrar verkar klara sig betydligt bättre!  Eller är det bara för att dom (kvinnorna) är ovanligt (politiskt) korkade. Det går ju inte att sitta i regering och riksdag, stifta lag -  och sen högaktningsfullt skita i  lagar och  förordningar! Det blir ju regelrätt anarki då. Själv gillar jag inte bilskatten nåt vidare! Skattelindrande bolagsaffärer, och allmänt mygel ger ingen politisk plattform - för att kunna fullgöra uppdraget,  även om de ryms inom lagens råmärken.

Nån dåre i debatten jämställer  licensskolk, med engagemang i Plogbillsrörelsen (som jobbar bl.a. för nedrustning)! Det är ju helt befängt

När Cecilia Stegö påstår (om hon påstår)  att hon idelogiskt jobbar för världsfreden och kulturen och då får frågan på vilket sätt!

Då svarar hon frimodigt (eller skulle svarat) - genom att strunta i att betala TV-licensen. Visserligen tittar jag på TV, men jag vill inte betala för det.

Plus till Fredrik Reinfeldt att han gör sig kvitt de politiskt omöjliga. Ett kraftfullt minus för omdömet, hur kunde han välja så två felaktiga (politiskt sett) statsråd.

Man tar sig för pannan, men Simba bryr sig inte - där han ligger i sin "bur"!  Det verkar finnas gangstrar, där man minst anar det, och då menar jag verkligen inte Simba, om nu nån trodde det! 

Bilden är tagen 13.34.

Idag har vi städat i garaget och skött vår lilla trädgård. Till middag har vi ätit nötstek, inköpt till extrapris på Coop i Bydalen igår. Sedvanliga tillbehör som kokt potatis, sås gjord på skyn samt rönnbärsgelé, en klassisk söndagsmiddag. Men en klassisk söndagsmiddag kan lika gärna bestå av pizza, kebab, kinesmat eller hamburgare med strips och cola, inköpt på McDonalds eller Max.

Gif Sundsvall säkrade nytt kontrakt i superettan genom en odiskutabel 6-0 viktoria mot ett blekt, och redan nedflyttningsklart Umeå FC. Det har varit mycket motgång i år, nu blir det medgång 2007, hoppas jag!



Regeringen Reinfeldt har haft en mardrömsvecka. Man undrar var alla udda, gririga och allmänt kriminella statsrådskandidater kommer ifrån? Det verkar vara en prestation att hitta så många, och sen ha det tveksamma omdömet att sätta dom som statsråd. Superäcklet Otta Sjöberg (Expressen) tillhör även han det säckgäng som tycker sig kunna stå över lagen och därmed inte behöva betala TV-licens, men även han verkar nu ha krupit till korset, med sin miljonlön tillsammans med cirka 6.000 ytterligare halvdårar av olika kaliber, dock verkar inte samtliga vara miljonärer, men välbeställda tycks flerparten vara.

Det är ju rent ut sagt ynkligt att hävda att man genom sin underlåtelse att inte betala sin TV-licens därmed protesterar mot något - jag vet inte vad, om jag ska vara ärlig. Det verkar snarare vara den allmänna girigheten som gör sig påmind. Några tusenlappar kvar i egen ficka är väl aldrig fel, tycker girigbuken och skiter i att betala i 16 år. Som bonus blir hon också chef för Sveriges radio och TV. Snacka om att göra bocken till trädgårdsmästare.

Marie Cecilia Stegö Chilò är född den 25 mars 1959 i Linköping och är fr.o.m den 6 oktober 2006 kulturminister. Men inte så länge till - hoppas jag. Vi kan inte ha statsråd, inte ens moderata som inte vill följa lagen. Riksdagen stiftar lag och myndigheter skriver förordningar. Det går inte att bibehålla trovärdighet, som minister - om man vill att andra, svenska folket ska följa lagar - när man som statsråd fullständigt skiter i lag,  förordning och övrig författning.

Den nya moderatregeringen är ett dystert kapitel. Synd bara att Göran Persson - i egen hög person - sänkte sossarna i årets val. Han borde skämmas, han verkar vara mer moderat än moderaterna. Dystert, gånger två!

Snygga kuddar - eller? Rätt grönt med blått funkar, tycker vi!

I morse kollade M och jag "The big Lebowski". Den är   väldigt bra, och rekommenderas starkt. Bröderna Joel och Ethan (Coen) gjorde den 1998, med Jeff Bridges och John Goodman i huvudrollerna,  och vår egen favortiskådis Peter Stormare i en av birollerna.

Peter Stormare måste man ju bara gilla efter hans succeé i Prison break (tyvärr utskriven nu) och hans formidabla sånginsats i -  Så ska det låta, för några år sedan!

Bröderna Coen gjorde ju Fargo också (1996), vilket fick Osboorne och mig att åka dit, för att kolla läget, och det gjorde vi 2005. Fargo ligger i Nord Dakota, för den som undrar.

När jag fyllde 50, för några år sedan fick jag en box maltwhiskey av min gode vän K. Det var småflaskor av olika sorter, snyggt förpackade i ett bokliknande omslag. Tyvärr har den nu tagit slut. Jag måste prata med K och med det snaraste hemställa om en ny  förpackning.




M ledsnade på de upplevda snarkningarna, ett antal genomlidna nätter och tillbringade natten i nedervåningen. Men hon vaknade ändå,  kring tre. I morse var därför tonen mer kärleksfull än dagen innan.

Jag har handlat på OBS i Bydalen. M har städat lite hos J1, som är på Stockholm open, där han jobbar i en företagsmonter (han ringde nyss och sa att allt var väl och under kontroll). Han uppger att han träffat, eller i vart fall sett John McEnroe. J1 är vanligtvis rätt trovärdig (i det fallet brås han mest på M). En autograf av deckar- och tennisoraklet Björn Hellberg har införskaffats. Inte illa.

Det huvudsakliga skälet för att handla på OBS, är det där belägna Systembolaget. Från morgonfilmen, the big L - fick vi uppfattningen att en white russian, även kunde blandas med apelsinjuice (vi trodde att tetran vi såg i filmen var juice, men det kan ha varit mjölk, tror vi nu), och givetvis vodka och Kaluha. Eftersom vi inte hade någon Kaluha, behövde sådan inköpas.

Sagt och gjort och testat. Aplesinjuice kan funka, men det är inte perfekt (vilket är ett understatement). Jag föreslår därför att en white russian blandas med 6 cl vodka och 3 cl Kaluha (det funkar även med fördelning 4/2 för fruntimren som kanske inte tål lika mycket som karlarna), och is för den som har sådana böjelser. Huruvida man ska/kan blanda i mjölk/grädde har jag inget svar på ikväll! Fortsättning lär följa.

Oktober är ingen riktigt mysig fotbollsmånad. Mysfaktorn är låg - väldigt låg. Men det är också så att i den fagra månaden oktober så brukar fotbollsagnarna skiljas från det berömda vetet!

Men skit i det för ikväll besegrade Gif Sundsvall Väsby med klara 2-0, det var kallt, det var dimmigt, det var dåligt spel. Men poängen hamnade rätt ändå. Kanske klarar vi nytt kontrakt  utan nervdallrande kval! Jag hoppas det!

Imorron är jag på resa och då kanske det inte kommer något inlägg, vilket kan ses som såväl hot som löfte!.

Då gäller det - i så fall - att se fram mot (eller inte) lördag!

Bilden är tagen 11.34, med morgondiset hängades runt tacknocken.

Om man är sugen på nobelpris bör man nog komma på en teori, eller skriva en bok. Fast det är kört med det senare alternativet (i år) eftersom 2006 års litteraturpris utdelades idag - till en för mig, helt okänd turkisk författare (Orhan Pamuk). Han är inte helt okänd, enligt förståsigpåarna! Äntligen!

En teori kan vara lite knivigare att komma på. Johan Cullberg, har visserligen inte fått något nobelpris, men hans kristeori (från chock, förnekelse, bearbetning - ja ni vet!), den känns handfast, vettig och rimlig!

Igår formulerade jag själv en teori. Jag kände mig dålig, och när en man är dålig - då är det värre än att föda barn. Jag kände mig lätt febrig, ont i kroppen och lederna. Inte ens ett litet glas calvados lättade upp stämningen. Och inte blev jag gladare när M frågade om jag var på fyllan, när jag klev på en av Simbas leksaker, och tog ett snedsteg när jag skulle servera kvällste. Då tänkte jag - otack är världens lön!




Bilden är tagen 15.34. Här är det noga på minutrarna!

Allt nog och emellertid. Jag kollade på matchen på TV. Sverige spelade ungefär som vanligt, det vill säga mycket sämre än mot Spanien i lördags - men vi lyckades vinna mot Island med 2-1. Hade vi förlorat eller spelat lika, hade jag sagt dom.

Innan vi gick och lade oss, sa jag till M. Om jag rätt tolkar kroppens signaler kommer jag att vara rödögd imorron. Vi får se, sa hon. Sen somnade vi. M uppger att hon vaknade klockan tre, av att jag snarkade, sanningshalten i detta kan jag inte bestyrka. M är dock vanligtvis en förhållandevis trovärdig person.

Sedan vaknade vi kring halvsju, något senare än vanligt - men M hade ju haft en sovpaus kring tre.

Hur var det då med rödögdheten? Javisst - ett av två ögon var rödare än rött, och lederna värker. Tack och lov ställdes ett viktigt möte in idag och jag har spontanjobbat hemma lite grand, mest har jag vilat och gjort ingenting.

Frågan är nu hur jag kan aspirera på nobelpris för min exklusiva teoribildning. Fortsättning lär följa.

När jag stökade bland mina papper hittade jag denna tvålförpackning från Motel 6, från en tidigare USA-resa. Och då  kom suget att åka iväg igen. Osbourne och jag har ett flerårsprojekt på gång. Vi ska bila genom alla USA:s fastlandsdelstater (utom Alaska). Fyra femtedelar är redan avklarade.

Det som återstår är nordöstra delen, New York, Niagarafallet och upp mott Boston i Massachusetts - och det klarar vi på fyra, fem dar och sen kan vi slappa några dar  i "the big Apple - om vi känner för det!

Vi var lite klena på förra resan (2005) ryggskott och förkylning, men vi gav järnet ändå. Vi får se hur det blir, nästa år. Nu tuffar Osbourne transsibiriska med distination Peking - och det är säkert kul det med!



Motel 6 - leder kanske tanken, men ursprunget lär komma från att rummen förr kostade 6 dollar, nu är det dyrare. Motel-kedjan finns i hela USA.

Jag pratade också med en tidigare kollega - som jobbar i Bukarest några år. Min tanke var att åka ner för ett kortare besök i höst, men det funkar inte, eftersom det är för mycket jobb. Kanske nästa vår.

Simba förnekar sig aldrig. Vilken smygis, såväl  fram- som bakdelen syns - men det verkar kul i alla fall.

Normaldag på jobbet. Intet av vikt kan redovisas.

Igår kom våra lånehundar glatt inspringande tillsammans med J1. Här kan jyckarna Linux och Erox, beskådas, omklappandes av J1. Utan tvekan våra favvohundar.

Simba fick spela andrafiolen, en stund. Han stängdes in i sovrummet - och det verkade han nöjd med!



Det blev blott en kort visit igår - dom kom, dom såg, dom besegrade oss (känslomässligt). J1 gjorde en  liten stödinsats, eftersom  "mamma" L var krasslig.

Normaldag i Grottekvarnen! Regn mest hela dan.

Vi har ett riktigt tjusigt nybyggt universitet i Sundsvall. Det är prisbelönt, spännande stil, Jag tror att det är en dansk arkitektfirma, som skapat området, som är vackert beläget i anslutning till Selångersån.

När du kommer till Sundsvall nästa gång föreslår jag att du gör besök där. Området ligger i stans västra delar, åk förbi  Idrottsparken och stanna i höjd med Folkets Park och Tonhallen, där ligger det.

Lova det!



För att vara en stad belägen vid havet är det  lite havskänsla i Sundsvall och det beror sannolikt på att man inte ser havet, när man är i centrala stan. Havet värmer på hösten och kyler på våren - på tal om något helt annat.

Man har börjat bygga hus även i hamnområdet, fint värre - kan jag lova! Bilder kommer en annan gång.

Inget av vikt kan rapporteras från normalarbetsdag i Grottekvarnen!

Det har varit en lugn dag idag. Jag vaknade i vanlig tid, kring sex - men somnade genast om och vaknade sen strax före tio, det har inte hänt på år och dag. Jag känner mig helt matt, men på ett naturligt och hoppfullt sätt. Vi har haft enkel, med god mathållning idag, lövbiff, lök- och tomatsallad, kokt potatis. Sen har vi poat på efter behag hemma.




M och jag tog en promenad runt sjön idag. Vad sägs - kan det bli bättre!

Jag ser fram mot en normalhård arbetsvecka, som slutar med möte i Stockholm på fredag.

Jag tycker att Eros Ramazzotti får pluspoäng för sitt namn (och för ett par väldigt bra låtar). Två zäta i efternamnet, inte illa!

Det är vackra färger nu på hösten, och många olika svampsorter bidrager till färgprakten.



Svamp är gott - men för en svampanalfabet är det svårt att veta vad som är ätligt. Jag skulle nog tveka att steka upp detta praktexemplar och äta på en hårdbrödmacka!

Vi har fyra riktigt snygga, enkla men snygga - blå ljuslyktor, som ger ett  spännande, varmt/kallt   ljusskimmer - och dom tänder vi, när det är dags att kura skymning under hösten.

Idag har vi städat. Inga allvarligare konflikter har uppstått. Som den regelbundne läsaren vet finns en intressekonflikt i städprocessen. Jag gillar när det ser rent ut (gillar att fuskstäda) - M gillar att det är/blir rent.

Vi samsades rätt så bra. idag Inga hårda ord blev sagda. Inte mycket annat har hänt. Jag har varit och handlat på Ica Ettan och börjat kolla om vinterdäcken klarar en vinter til. Ett av däcken kan ha punka, trycker i lite luft. vi får se om några dar om gummit håller tätt!  Det är lika bra att vara beredd, fast det är svårt att tro på snö inom kort - eftersom det är tretton grader varmt ute.



Simba är en riktigt livsnjutare. Så fort vi börjar röra oss, på morgonen  står han utanför den stängda  sovrumsdörren och väntar på att bli insläppt. När han blir det, hoppar han genast upp i sängen och förväntar sig att bli delaktig, sedd och lyssnad på!

Det är ett gissel att vakna samma tid på helgen som under veckan. Imorse fick jag te och smörgås på säng (M har onekligen många väldigt goda sidor) - sedan somnade jag om och sov ända till kvart över nio. Det gjorde gott för den sargade kroppen och själen.

Snart är det avspark på Råsunda. EM-kval mot Spanien. Det var tänkt att jag och min gode vän K skulle vara där, på plats - men det blev inte så. K är där - men inte jag!

Fredagen kommer som en räddning efter en hård arbetsvecka. M och jag har haft räkfrossa, givetvis räkor, rostat bröd,  ägg, tomater och majonnäs och några droppar vitt vin (Lindemans).  Och nu blir det snart slappa framför TV:n.

Bilden av plommonträdet är tagen 17.44 -  och det var då, elva sympatiska oktobergrader ute. Ny regering med Carl Bildt som utrikesminister nar presenterats idag - det känns lite spännande!

Hur blev det nu med taxiresan häromkvällen!

Jag hoppar  alltså in i taxin, 26 minuter senare än förväntat. Taxichauffören var en man i min ålder. Jag var ganska lugn - men jag dristade mig ändå att fråga, vad som hänt eftersom jag  var där jag var - men inte taxi, som jag avtalat med Taxiföretaget i fråga!




Han var inte helt bekväm med frågan och situationen. Han sa att han haft en skjuts till Ljusdal i Hälsingland,  av alla ställen - och att han på tillbakavägen fått ett anrop i Kvissleby, dryga milen söder om Sundsvall - och kommit så snabbt han kunnat. Han ville till varje pris förmedla att han minsann inte gjort något fel

Det var väl kanske inte det svaret jag förväntade mig.

Det hade väl varit enklare att säga som det var i stället för att frenetiskt försvara sig. Han kunde t.ex sagt att han förstod min situation och beklagar det inträffade.

Det funkar nästan jämt. Det blir förseningar ibland - och det är inte mycket man kan gör nåt åt. Han skulle lätt  kunnat övertyga mig om att företaget egentligen gjorde mig en stor tjänst som hämtade upp mig bara  26 minuter sent, när denna afton varit så besvärlig! Då hade jag lämnat bilen som en nöjd kund, och tänkt, suveränt  - vilken bra service!

omskrivet 2006-10-07.

Jag är hemma igen. Simba satt i fönstret och kollade när jag kom. Sedan lade han sig, efter en stund bekvämt tillrätta i en av de färgmatchade stolarna och kurrade av hjärtats lust.

Jag tror jag sagt det förr, varje gång - eller i vart fall väldigt ofta - funderar jag allvarligt på att byta arbetsinriktning när vi träffas i denna arbetskonstellation, som nu mötts i Söråker. På något sätt  ser jag världen på ett sätt, och flera av mina kollegor ser den på ett annat - och aldrig mötas världsbilderna på ett rimligt sätt! Ack ja!



För några veckor sedan kom jag med tåget 20.49 till Sundsvalls central. Det hade varit en lång dag. Jag var rejält trött och ville snabbt hem för att gosa med katten och klappa M, eller var det tvärtom, jag minns inte så noga! Hem snabbt ville jag också för att se andra halvlek i en toppmatch i fotbollsallsvenskan som sändes i Canal +.

Många ville hem snabbt, och de drogs som av en magnet till Centralplan framför stationshuset för att hoppa in i   väntande taxi! Ett par taxibilar fanns där, när vi anslöt som på ett pärlband. Folksamlingen minskade något, men efter en stund var det fortfarande 25-30 människor kvar - men inga taxibilar.

Det var rätt fascinerande att se den gruppdynamik som började utspelas i den informella grupp som hastigt bildats p.g.a. tillfälligheternas spel. Några personer började genast samarbete och utredde möjligheterna att t.ex. dela taxi (om det funnits någon - eller skulle komma), några kastade sig på telefon, några var förbannade och andra loja. De olika mänskliga uttrycksmedlen var förvånansvärt många och olika.

När det väl kom en taxi, trängde sig några fram, för att komma iväg snabbt - utan hänsyn till havande kvinnor, och barnfamiljer. Djungelns lag började råda. Här fanns mängder av stoff för dramatikerna Pinter och Norén - jag lovar. Jag höll mig förvånansvärt lugn - min utsatta belägenhet till trots.

Efter 26 långa minuter kommer äntligen min taxi,  och jag hoppar in!

To be continued!

Om man fortsätter förbi Söråker (som ligger drygt två mil norr om Sundsvall) och fortsätter i rakt östlig riktning, kommer man efter en dryg mil till Åstön.



Åstön ligger vackert beläget ute i havbandet. En pärla, väl värt ett besök.

Höstplommonträd, bilden är tagen 18.34 den 3 oktober 2006. Lite spooky - och det är tolv grader varmt ute, som kanske är ännu mera spooky!

Simba ligger och lurar. Eftersom han är färgmatchad smälter han in överallt. Imorse var jag sen till jobbet. M åkte tidigt. När jag oförsiktigt i morgonbrådskan öppnar altandörren, utan att se mig för,  kommer Simba farande som ett jehu, och kastar sig ut genom dörren och vidare ut på altanen. Eftersom altanen var blöt p.g.a. regn, stod han och tvekade en stund, sen lommade han tillbaka in - friviliigt. Han verkar inte gilla att bli blöt om fötterna. Kanske ett mänskligt drag och katter är ju också människor!




På jobbet idag stegar en kvinna i min ålder fram till mig och frågar. Känner du igen mig? Det kan vara en besvärlig situation, möjligen en pinsam sådan -  om man förväntas känna igen vederbörande till namnet och nuvarande utseende. Jag tyckte att hon verkade bekant, men jag kunde inte placera henne direkt - och det sa jag. Det visar sig sedemera vara en tidigare arbetskamrat, från Bålstatiden (fram till 1981) som nu dykt upp på jobbet i ett sammanhang som jag inte kände till. Det var överraskande och kul. Vi pratade en stund och käkade en halv lunch (jag var sen)  tillsammans med övriga gäster. Världen är onekligen mindre än man tror!

Hård dag på jobbet, sent hemma. Plågade nybilen lite mer idag och fick upp förbrukningen till anständiga 0.77 l/mil. Det går säkert att öka. Oljeindustrin måste ju också överleva!

Onsdag och torsdag avser jag att tillbringa på en kursgård i Söråker, ett längre stenkast från Midlanda. M är inte helt nöjd med mitt kuskande. Behöver jag säga, att även jag gärna avstår Söråker!

Det finns mycket gott att säga om Sundsvall - men, det finns alltid något men. Det känns lite avigt när man kommit till Arlanda och ska vidare norrut, och måste vänta på anslutningsflyg, några timmar. Jag inser att det är ren lyxproblematik! Det vore väl den enklaste sak i värden att vara på hemmaplan och se löven falla från den de i varierande grad brunskiftande träden! 

Tre dar går fort. Lördag var ju mest resdag, men frånsett middag på Slaktargatan var det fotboll (Anderlecht) som gällde. Vi hade visserligen inga biljetter, men det brukar kunna fixas på ort och ställe. Icke sa nicke, inte en endast vit- eller svartbiljett gick att få tag på,  matchen var utsåld, och till råga på allt förlorade Anderlecht med 4-1 mot gästande Genk. När vi satt i taxin till arenan, som ligger sydväst om Sydstationen, låg Anderlecht redan under med två mål. Vi följde matchen på TV utanför arenan, och drack lättöl och åt tjocka korvar med  sauerkraut.  På hotellet vid tio och sen satt JC och jag och pratade en stund, innan det var dag att krypa till kojs vid halvtolv.  

På söndagsmorgon var vi uppe med tuppen, vi hade käkat frukost redan vid nio, och sen promenerade vi till Centralstationen, vi tog vägen förbi Grand Place. Vi hoppade på tåget till Waterloo strax efter tio och efter cirka 25 minuters resa var vi framme, men ändå inte. Det hade varit smartare att åka en station till, men det visste vi inte då. Vi tog i stället taxi till monumentet, (Butte de Lion, 41 m ö.h, lejonet väger 28 ton), besök rekommenderas. Det tog en knapp kvart, med taxin och kostade en tvåhundring. Där stannade vi några timmar för att kolla slaget. Napoleon hade "guldläge" men lyckades inte hålla ihop sina trupper, några enheter red fel i dimman. Det är ett långkulligt område, så sikten, överblicken är inte perfekt. Kul att se i alla fall.

Vi käkade lunch i en by i närheten och sen tog vi tåget tillbaka till Bryssel, gick till hotellet och vilade några timmar, sen gjorde vi en liten pubrunda, men bara liten (det var ju arbetsdag på måndag), nära Börsen, Cafe Metropole, ligger bra till om man vill titta på människor. Vi käkade och gick så småningom tillbaka till hotellet och sov vår oskuldsfullas sömn redan vid tolv.

Arbetsdag idag, måndag -  och sen var det bara att åka till flyget. 

Rättat flera stavfel, suck - och lagt till bild.