latmasksamtal

Åtta grader varmt idag, nåt måste vara fel,  pratade nyss med mamma, och hon hävdar att det varit tio där, tio mil längre norrut, räknat från Sundsvall. Mamma låter lite piggare på rösten, och hon föreslog själv att hon skulle vänta med läkarbesöket till nästa år, och det verkar okej att jag är med. Vi har också tagit en rejäl promenad idag, runt sjön, där några änder fortfarande är kvar, dom har säkert svårt att manövrera i  klimatsvängningarna. Dra - eller stanna?

J1 är på besök, kanske han stannar på middag. Det är kalops som gäller, för hela slanten idag.

J2 säger på telefon att han kanske ska ta med katten till Umeå efter julhelgen. Vi får se hur det blir med det. J2 verkar vara i god form enligt M, som själv besväras av - som jag tror - magkatarr!

Såväl fredag som lördag bjöd på enkel med god mat. På fredags brassade vi räkor, en riktig frossa, och igår blev det gravlax på tunnbröd. Vi testade Rocky Creek, som har frisk och bra smak - men bäst i klassen är utan tvekan Lindeman.



Simba håller ett vakande öga över alkoholkonsumtionen i huset, eller så tjuvsmakar han, det tar väldigt fort slut - tycker jag. Hmmm!

Helgen har bjudit på två udda filmer.

• One day in Europe
• Man push cart

Den sistnämnda handlar om en pakistansk man som har ett gatustånd, där han säljer morgonkaffe och munkar till stressade New York bor. En underfundig film, lite noir!

Jag har också haft stånd på torget! Nej - jag tror inte det, det for nu iväg alldeles av sig självt, en sådan oneliner kan man ju bara inte missa! Och katten är full av liv!

Det är inte så många som får sitta (ligga) i min tv-fåtölj, om jag får bestämma - men Simba får!

Typ varför får inte jag ligga - när Åhlens katta låg!



Det är mycket hårda arbetsveckor denna varma höst. Men det sägs, att när man är helt slut så finns ändå 90% av kraften kvar - fán trot!

Även M: s arbetstidslimit löper ut, 18.00 idag - så nu tar vi våra sargade kropps- och själsfunktioner och bänkar oss framför TV:n.

Viss risk finns att jag får trängas med M i den blå skinnsoffan.

Förhoppningar finns på vitt, Rocky Creek, Chardonnay från vindistrikten i Kalifornien. Fyllig druvig, frisk smak - utlovas. Utlåtande kommer senare.

Simba gör sig mer och mer hemmastadd, och det snart dags för en sängfösare.



Min nya blogg hittar ni här:

http://sundsvall.webblogg.se/

Jag hade lika gärna kunnat vara kvar på nuvarande - men jag gillar namnet (Sundsvall) bättre, än latmasksamtal. Palindrom lockar visserligen  på sitt sätt - men det är dags för miljöombyte!

Anki hittade min nya mötesplats, fortare än kvickt. Jag är imponerad.

Jag kan ju inte undanhålla er min trogna (om det nu är så) vapendragare Simba´s engagemang i cyber!



Han är verkligen diskret, när han entusiastiskt kommer skuttande - för att sen strategiskt ligga, när det är dags för mig att skicka elektroniska meddelanden.

Det har varit en fantastiskt höstdag. Ofta brukar M och jag titta på film på morgonen, det kan vara vad som helst, ett gammalt Seinfelt-avsnitt, eller en film.

Imorse frångick vi dessa vanor. I stället tog vi en rejäl promenad. Grannarna måste ha fått en chock för vi gick iväg strax efter tio, och det händer verkligen inte ofta, på helgerna.

I övrigt har det varit karaktären slapparhelg. M säger att hennes ögonrödor numera börja se vita ut (igen), huvudvärken har släppt och det är nog så att vila, kanske också behövs som en icke helt oväsentlig komponent i livet!



Idag har jag lagt upp en ny blogg. Den är verkligen inte tekniskt fulländad med förnämlig layout, bilder och annat som tillhör en bra blogg. Det är snarare en ny blogg.

Är det möjligt att hitta en ny blogg, om man inte vet adressen?  Det låter näst intill omöjligt, men kanske är det en utmaning ändå. Om nån hittar bloggen före onsdag, blir jag verkligen imponerad, jag utlovar ett fint pris till vederbörande. Mitt första riktiga inlägg, kommer på onsdag och då kommer jag att tala om den nya adressen - jag lovar (eller hotar om man vill se, det så)!

För andra kanske palmsöndagen mer handlar om påsk, men sådana kamerala futtigheter, kan inte jag låta mig begränsas av!

Jag har en hel del hjälp av Simba, när jag sitter framför datorn - och han ligger!
 


Man kan bara ana den läckra blå nyansen i ljuslyktorna.

Vi verkar inte ha några allvarligare efterräkningar att vänta efter JO:s tvådagarsbesök, typ åtal - vilket känns bra. Tyvärr blir det några initiativärenden, men de kommer först nästa år.

I övrigt är det inte så illa, frånsett att sargad kropp och själ  vädjar om vila! Men så roligt ska vi inte ha det!

Det är fint med ljus! Det ger värme och ro.

Kära vänner, eftersom jag fortfarande (med mina blygsamma mått mätt) har många dagliga läsare, trots att det inte kommer några nya inlägg, och inte har jag heller kommit ur stolpskorna vad gäller ny blogg eller inte, det är strängt taget bara jobb denna perioden på hösten, och på tisdag kommer JO, till vår blygsamma verksamhet  - då blir det inte roligare, det kan jag lova.



Simba gör små stövtåg, utan sele ibland, som idag, och då muckade han gräl med en grannkatt, dom morrade åt varann, en stund -  innan M gick emellan.

Det är bra med M och jag. M jobbade övertid igår förmiddag. Även hon har mycket jobb - den stackarn! Vi har städat i helgen, på fyra timmar hinner vi lätt igenom våra 114 kvadrat. Jag förslog att det är julstädning och M förklarade vänligt men bestämt att det snarare var den uteblivna påskstädningen från i våras som genomförs nu. Ack ja - vad fort det går mellan påsk och jul!

J1 har varit på resa och bl.a. träffat Osbourne. J2 mår bra i Umeå, enligt dagens telefonsamtal. Pratade med mamma i fredags och hoh har ännu inte kommit i väg till doktorn, tillståndet är väl inte akut, men hon borde nog snart. Pigg som en mört är hon inte!

Jag hoppas kunna presentera en liten idé, nästa söndag (19/11), några anspråkslösa tankar om ett antal inlägg på ett tema. Tema och tema, det låter så märkvärdigt - men nånting, nån ny blogg har jag inte haft kraft att skapa.

Hare bra i livets virrvarr och glädje!

Det är dags att tacka för mig och även den färgmatchade lånekatten Simba, skickar sina hälsningar, och M naturligtvis. 

Den går sakta mot jul och alla snälla kan säkert räkna med julklappar. M har redan på försök tagit fram några nyinköpta provtomtar och ställt på finrumsbordet. Hon vill testa några veckor, för att se om dom tar sig till final. Finalen är den större tomteuppsättningen som ställs fram veckan (möjligen två) före jul.

På många sätt har det varit varit kul med bloggen. Dels att skriva och inte visste jag att jag hade så bitiga åsikter om tingens ordning, Persson, Danielsson och bonusar mm. Sen har ju bilderna onekligen livat upp.

Det har också varit intressant att följa olika skeenden i flera bloggar, stora saker, mindre saker, personliga frågor - ja egentligen allt som hör livet till, har på olika sätt diskuterats. Jag ska fortsätta läsa och kanske kommer det någon kommentar - om andan faller på (men jag lovar inget)!

Jag försvinner nu i denna skepnad. Vi får se vart det bär. Är det nån som har någon fundering eller fråga, läser jag av regelbundet (2-3 ggr/v) av mailen:

• [email protected]

Det finns väldigt många bra bloggar, som jag läser regelbundet. Jag törs inte räkna upp dem alla, för då glömmer jag säkert nån, och då kan det bli missförstånd. Det är snygga layouter, bra texter och fina bilder, verkligen imponerande. Keep up the good spirit!

Tack för mig och hej!

Nu börjar det bli dags att avrunda - att gå vidare. Imorron kommer sista blogg-inlägget.

Ett år går fort, och med facit i hand kommer jag inte riktigt ihåg varför jag startade bloggen.  Det  var nog mest känsla - wow, kul, learning by doing en blogg - javisst, självklart, dra igång - det blir vad det blir! 

På senare tid har väl bloggen mest blivit en typ av dagbok. När jag började lägga ut bilder, blev den nog  mer lättillgänglig. Katten Simba är rätt så fotogenique, om han vill. Men på något sätt borde jag kanske funderat på formen (innan och under). Jag borde t.ex. haft  "samma bild" 1 ggn/veckan för att se årstidernas förändring (Smoke-syndromet - ni vet). Nåt egentligt syfte med bloggen har jag inte haft - mer än att, när det passar göra lite reklam för den sköna staden Sundsvall - och dess vackra omgivning.

Sen har jag hemfallit till rätt så mycket gnäll på Persson och Danielsson. Jag var alldeles för snäll i mina bitska åsikter. Genom alla lögner banade Persson, himself i egen hög och bred person -  väg för den nya moderatregeringen, som vi fått för våra synder. För mig var det uteslutet med Persson i alla former, tack och lov att han lämnar.

Direktörsbonusar och toppsosselöner - typ Anitra Steens, är väl heller inget som faller mig på läppen, om jag säger så! Utnämningsmakten och nepotismen är ju bara stötande.



Det har varit en tuff höst (som egentligen började i våras med att Lasse dog, knall och fall i mars), och mycket arbete särskilt efter semestern.  Nyss ringde en arbetskamrat och berättade att ytterligare ett dödsfall inträffat i familjekretsen till en annan arbetskamrat. Tragiskt - jag saknar ord.

Det jag funderar på är att ev. lägga upp en ny blogg, men jag har ännu inte tänkt klart. Det har jag i bästa fall gjort omkring den 1 december.

Det är följande tre delar som skulle kunna bilda stommen i en ny blogg, om det nu blir någon blogg.

• Små tankefragment, en varannanndagbok, med vardagsbetraktelser.
  
• Ibland måste man ju också reagera på stolligheter (och förvisso även bra saker) i den lilla och stora politiken, eller i samhället, världen.
  
• Det känns som Osbourne och jag kanske kommer iväg på vår femte USA resa i mars nästa år, den nordöstliga delen väntar på oss. Kanske kan det vara nåt att skriva om, framåt- och bakåtreflektioner, som ger energi.
  

Som sagt - jag sliter med bloggfrågan.

Kära läsare - lev väl i alla världar, såväl i den verkliga (om den nu finns) som i cyber.

Hemma igen i vinterlandskapet - efter besöket hos goda vänner och mamma. Åren märks mer på mamma nu, och inte minst har det senaste året satt sina avtryck. Vi kom i alla fall överens om att hon skulle beställa tid på Vårdcentralen, mest för värk och annat kroppsligt - men det kanske är läge att göra litet andra tester också, orden och minnet sviker ibland. Jag lovar följa med till doktorn om hon vill det, men först ska tid beställas och sen får saken ha sin gång.

Det var ett väldans röj igår, min gode vän K och jag nattsuddade. Vi höll ut ända till halvett. M och EB vek ner sig tidigare - verkligen fjolligt!



Snön lär väl tina bort innan vi hinner säga grisblink. Det är fortfarande ett par plusgrader. Mycket talar för att vi har den stora glädjen att se fram mot snöslask de närmaste dagarna. Vintrarna är verkligen inte som förr - det är nog dom flesta överens om!

Simba är också lite fjollig,  först vill han ut, men snön kyler dom ömtåliga tassarna och då ska han in igen - fortare än kvickt.

Det var ett rejält trafikkaos i Stockholm igår, vinterns första stora. För några år reste jag ofta och då var det bara att gardera sig mot förseningar och annat som hör resandets ädla konst till, i synnerhet under vinterhalvåret. Man glömmer fort hur besvärligt det blir när inte transporterna flyter på, som dom brukar - nu kom minnena tillbaka och det blev en riktig deja vu upplevelse.

Alltså dags att ta sig hem på onsdag eftermiddag. Det var stopp på (hade varit stopp på) järnvägen från Gävle och uppåt. När jag kom till Centralen vid fyra, var det oklar om tåget 16.30, mot Sundsvall,  skulle komma iväg på utsatt tid. Då fattade jag mitt ödesdigra beslut att ta flyget från Bromma i stället, med avgångstid 17.30. Sagt och gjort, jag hoppar på flygbussen som kom iväg 10 minuter sent, kring 16.30, sen började problemen på allvar. Den ledade bussen halkar fram i krypfart p.g.a blankisen och bekymmer med andra fordon, några stod still, andra hade kört fast, sommardäcken visade sitt fula tryne - här och där. På en halvtimme hade vi åkt max en halvmil.

I Solna sa busschauffören att det nog skulle gå snabbare att  handgå till Bromma flygplats, och några tappra gav sig ut i snöovädret. Dock inte jag, som redan missat min flight. Jag satt kvar, sen kröp vi fram i ishalkan och snömodden ytterligare en halvtimme. Sen blev det slutgiltigt stopp när bussen kanade över på motsatt körbana, och där stod blixt stillal

Det var bara att utrymma bussen, vi fick besked om vilket håll vi skulle gå, det pratades om 500 meter, vilket ar en sanning med modifikation. Det handlade nog snarare om 2 kilometer. Det var ett lagom muntert gäng på 20-30 personer som halkade omkring på den obefintliga trottoaren, med sikte på Bromma flygplats. Dit vi kom efter ytterligare cirka 20- 30 minuter gångmarsch. Det var friskt och sunt.. Totalt tog det dryga 2 timmar att ta sig från Centralen till Bromma,  mot normalt cirka 20 minuter.

Väl på Bromma, var det bara att försöka tina upp det av kyla och snö stelfrusna ansiktet, för att kunna kommunicera med personalen, i syfte att boka om till ett senare  flyg, som skulle avgå klockan 8. Det var inga problem med det! Problemet, om det nu är ett problem -  var att även åttaflyget blev dryga timmen sen.

Vi kom till Sundsvall, strax efter tio, flygtaxin är där, jag säger till chauffören att jag kommit, han skickar ut mig i kylan (åtta grader kallt, lätt vind) till taxi 7, som inte är parkerad nära utgången, snarare långt bort, i väntan på min medresenär, eftersom jag har delad taxi, det blir billigare så. Jag kommer till taxi 7, som naturligtvis visar sig låst. Jag släpar mina numera tunga väskor tillbaka till terminalen, kommer in och möter då taxikillen, som med spelad förvåning säger -  var bilen låst!  Vad svarar man på en sådan impertinent fråga? Jag vill dock inte  ödsla min, vid det laget, i allt raskare takt avtagande energireserv,  på att bli förbannad, och säger bara lakoniskt. Gissa!

Sen kommer min medåkare och vi åker mot den vackra staden Sundsvall. Hemma strax efter halv elva. Så kan det gå - när inte haspen är på.