USA 5.6
Lillen funkar inte, vilket sannolikt innebär att det inte blir så många inlägg på några dar.
Osborne fick franska nerver och tog bussen upp från Göteborg i natt. Han kom till Arlanda redan vid halvsju. Han lär tröttna om en stund, nu röker han som en borstbindare, innan vi går ombord, sen blir det rökfritt i nio timmar.
Vi chansade, som vanligt, vårt tåg gick i rätt tid, och nu väntar vi på Arlanda.
Det känns inget i kroppen än, ingen resfeber, men snart.
Ta det varligt i snösvängen, vi hörs om några dar.
Osborne fick franska nerver och tog bussen upp från Göteborg i natt. Han kom till Arlanda redan vid halvsju. Han lär tröttna om en stund, nu röker han som en borstbindare, innan vi går ombord, sen blir det rökfritt i nio timmar.
Vi chansade, som vanligt, vårt tåg gick i rätt tid, och nu väntar vi på Arlanda.
Det känns inget i kroppen än, ingen resfeber, men snart.
Ta det varligt i snösvängen, vi hörs om några dar.
USA 5.5
Imorron bär det av, mentalt är jag ännu inte på väg. Passet är i alla fall återfunnet och det är väl den förberedelse som är gjord.
Ursprungstanken var att åka från Newark upp till Niagarafallen (nordväst, kring Buffaloo) och sen åka rätt österut mot Boston och sen en bit upp i delstaten Maine, för att slutligen åka tillbaka mot Newark i New Jersey och lämna hyrbilen och sen vara några dar i New York. Enligt kartan skulle det bli drygt 200 mil.
Är det kallt och mycket snö, kommer vi att hålla oss nära the big Apple, hela veckan. Vädret får styra. Vi är tillbaka i Sverige, söndagen den 4 mars.
J1 säger att lillen (den lilla bärbara fungerar). Själv är jag skeptisk. Om den funkar blir det några inlägg under kommande vecka.
Ha det bra så länge, kanske blir det några korta rader imorron, men det låter jag vara osagt.
Ursprungstanken var att åka från Newark upp till Niagarafallen (nordväst, kring Buffaloo) och sen åka rätt österut mot Boston och sen en bit upp i delstaten Maine, för att slutligen åka tillbaka mot Newark i New Jersey och lämna hyrbilen och sen vara några dar i New York. Enligt kartan skulle det bli drygt 200 mil.
Är det kallt och mycket snö, kommer vi att hålla oss nära the big Apple, hela veckan. Vädret får styra. Vi är tillbaka i Sverige, söndagen den 4 mars.
J1 säger att lillen (den lilla bärbara fungerar). Själv är jag skeptisk. Om den funkar blir det några inlägg under kommande vecka.
Ha det bra så länge, kanske blir det några korta rader imorron, men det låter jag vara osagt.
Begravning
Idag har det varit begravning efter kollegan, och det var påfrestande, ännu värre för de anhöriga. Prästen lyckades ändå balansera sorg och saknad med det hopp som ändå finns, livet går vidare.
När jag kom hem, la jag mig på soffan och somnade direkt.
De nya ceremoniella orden har ändrats och dom lyder ungefär så här.
När jag kom hem, la jag mig på soffan och somnade direkt.
De nya ceremoniella orden har ändrats och dom lyder ungefär så här.
- Av jord har du kommit och jord skall du åter bli
- Av jord är du kommen och (till) jord skall du åter varda, (1 Moseb. 3:19 och skapelseberättelsen i Moseb. 2:7)
Kreativt landskap
Bistra 22,9 grader imorse. Det känns nästan exotiskt, så norrlänning - av födsel och ohejdad vana - jag är.
Jag inser att jag är lyckligt lottad. Under många år, över tio, har jag arbetat med kompetenta och trevliga personer, definitivt inga surkartar, väldigt olika individer, men kompatibla. Vi har varit ett kärngäng på 5-10 personer. 2006 kom en organisationsförändring och den andra nu 2007. Nu har nya arbetsgrupper bildats, och det kommer också att bli bra, men kanske på ett annat sätt.
Jag inser i alla fall att jag är lyckligt lottad. Det är inte givet att man ska trivas på jobbet, men det har jag som regel alltid gjort.
Jag skäller visserligen som fán på management- och organisationskonsulter rent allmänt, och det backar jag inte en mm på - men man kan trivas på jobbet ändå, i den lilla världen.
En nygammal erfarenhet är att sitta i kontorslandskap, det funkar det med! Huruvida det är ett kreativt landskap för oss som brinner för jobbet, när vi tränger in i processerna, styrkorten (balanced scorecard, för er som gillar den engelska varianten bättre) och fokusområdena med ryggsäckar, låter jag vara osagt (obs ironi)!
Hej svejs, så länge - i vinterkylan.
Jag inser att jag är lyckligt lottad. Under många år, över tio, har jag arbetat med kompetenta och trevliga personer, definitivt inga surkartar, väldigt olika individer, men kompatibla. Vi har varit ett kärngäng på 5-10 personer. 2006 kom en organisationsförändring och den andra nu 2007. Nu har nya arbetsgrupper bildats, och det kommer också att bli bra, men kanske på ett annat sätt.
Jag inser i alla fall att jag är lyckligt lottad. Det är inte givet att man ska trivas på jobbet, men det har jag som regel alltid gjort.
Jag skäller visserligen som fán på management- och organisationskonsulter rent allmänt, och det backar jag inte en mm på - men man kan trivas på jobbet ändå, i den lilla världen.
En nygammal erfarenhet är att sitta i kontorslandskap, det funkar det med! Huruvida det är ett kreativt landskap för oss som brinner för jobbet, när vi tränger in i processerna, styrkorten (balanced scorecard, för er som gillar den engelska varianten bättre) och fokusområdena med ryggsäckar, låter jag vara osagt (obs ironi)!
Hej svejs, så länge - i vinterkylan.
Stofilen orerar
Strålande vinterväder idag. Sol, blå himmel, tio grader kallt. Gott humör.
Kyckling, pommes och tomat/löksallad till middag.
Idag ska jag vara snäll, det kanske är nån konsult som läser mina inlägg, och jag vill absolut inte göra någon ledsen.
Men det går inte helt att bortse ifrån att språket blir torftigt, klicheartat, när man känner på konsultorden, som inte har någon egentlig innebörd, det är upp till mottagaren att försöka tyda och tolka. Vad sägs om följande ickeord!
Emotionell intelligens (eq), coacha (det ogillar jag nästan mest av alla, det är ju rent ut sagt fjolligt och står för absolut ingenting, ibland med prefix som t.ex. stresscoacha, vilket gör det ännu värre och totalt obegripligt), synergieffekter, kreativt landskap, kvalitetssäkring, processstyrning, modul, strategiskt ledarskap, vertikal arbetsplats, humankapital, stuprör, flöde, pipeline, feminist (inte sällan med prefix som t.ex. anarko-feminist, vad nu det kan vara, totalt obegripligt för dom allra flesta), mentala stegar, medarbetarskap, etnosamhälle, integrerat och socialt ansvar, kretsloppssamhälle, social responsible investment, hållbarhetspåverkan, pedgogiskt ledarskap, balanserad verksamhetsstyrning, informationsekonomi, leverera, logistikprocess (fast det kanske är förlegat nu?) kraftsamling, fokus på kärnverksamheten, fokusera, plattform, synliggöra, ryggsäck, brinna för (men det säger väl ingen längre, hoppas jag!) modul, ensa (det kan man ta till om allt, ensa flöden, ledarskap, whatever)!
Det är förvånande att vi (många förhållandevis välutbildade, som på ytan ser helt normala ut och i övrigt, som det förefaller vara hyggliga, vettiga människor på alla arbetsplatser, kanske främst inom offentliga sektorn) - köper grisen i säcken och inte gör aktivt motstånd mot det dyra konsulttramset som pådyvlas oss! Det är bättre att köpa semlor till dom anställda, eller ge dom lågavlönade handläggarna en liten bonusgratifikation, det ger bättre effekt och höjer arbetsglädjen, tro mig!
Kyckling, pommes och tomat/löksallad till middag.
Idag ska jag vara snäll, det kanske är nån konsult som läser mina inlägg, och jag vill absolut inte göra någon ledsen.
Men det går inte helt att bortse ifrån att språket blir torftigt, klicheartat, när man känner på konsultorden, som inte har någon egentlig innebörd, det är upp till mottagaren att försöka tyda och tolka. Vad sägs om följande ickeord!
Emotionell intelligens (eq), coacha (det ogillar jag nästan mest av alla, det är ju rent ut sagt fjolligt och står för absolut ingenting, ibland med prefix som t.ex. stresscoacha, vilket gör det ännu värre och totalt obegripligt), synergieffekter, kreativt landskap, kvalitetssäkring, processstyrning, modul, strategiskt ledarskap, vertikal arbetsplats, humankapital, stuprör, flöde, pipeline, feminist (inte sällan med prefix som t.ex. anarko-feminist, vad nu det kan vara, totalt obegripligt för dom allra flesta), mentala stegar, medarbetarskap, etnosamhälle, integrerat och socialt ansvar, kretsloppssamhälle, social responsible investment, hållbarhetspåverkan, pedgogiskt ledarskap, balanserad verksamhetsstyrning, informationsekonomi, leverera, logistikprocess (fast det kanske är förlegat nu?) kraftsamling, fokus på kärnverksamheten, fokusera, plattform, synliggöra, ryggsäck, brinna för (men det säger väl ingen längre, hoppas jag!) modul, ensa (det kan man ta till om allt, ensa flöden, ledarskap, whatever)!
Det är förvånande att vi (många förhållandevis välutbildade, som på ytan ser helt normala ut och i övrigt, som det förefaller vara hyggliga, vettiga människor på alla arbetsplatser, kanske främst inom offentliga sektorn) - köper grisen i säcken och inte gör aktivt motstånd mot det dyra konsulttramset som pådyvlas oss! Det är bättre att köpa semlor till dom anställda, eller ge dom lågavlönade handläggarna en liten bonusgratifikation, det ger bättre effekt och höjer arbetsglädjen, tro mig!
corporate bullshit
Somliga straffar/hör Gud omedelbart. Vintern återvänder med besked. Åtta grader kallt, snöfall och vintergaloscherna på.
Vem vet, vi kanske får till en liten uteplats, med snötillbehör om vi skottar runt vitvaran lite grand.
Normaldag på jobbet, mest möten med bra stämning. Min skepsis mot konsulter, rent allmänt är mångårigt djupt rotad, i synnerhet mot mangement- och organisationskonsulter. Normalt sett kan dom ingenting, och det försöker dom dölja med fikonspråk s.k. corporate bullshit. Eftersom dom, som regel inte kan nåt, börjar dom 9 gånger av 10 med att fråga chefer och all personal om hur saker och ting förhåller sig. Det brukar dom kalla för att skapa ett nuläge. Det blir jävligt dyrt för firman, att på detta sätt betala konsultens egen kompetensutveckling, eftersom varje konsult med självaktning vill debitera minst 1.500 kr/timme, och sen ska vi inte ens tänka på tidsbortfallet, när all personal workshoppar i stället för att arbeta.
Nästa konsultsteg brukar vara att skapa ett s.k nyläge. Då ska alla chefer och medarbetare tala om hur dom vill ha det, rena önskelistor ska presenteras, utan hänsyn till ekonomiska realiteter och gällande lag och förordning. Nya intervjuer och work shops ska genomföras. Då tillkommer också hotellkostnader för konsulter och övriga deltagare, samt bortfall av arbetstimmar. Hallelulja! Sen skriver konsulten ihop en rapport, med fikonspråk, som egentligen ingen förstår, gärna med hänvisningar till referenser i USA.
Sen drar konsulterna, och stolligheterna ska införas. I värsta fall kommer ett nytt säckgäng konsulter som ska vara stöd i genomförandet. Sen när allting gått åt helvete. Då kommer tredje gänget konsulter som ska göra uppföljning, dom kan vara lite dyrare 2.000 kr/timme. Är gäng tre kompisar med gäng ett, blir det en positiv bild av skeendet, och man bortförklarar alla fadäser som force majeure - i vart fall är det inte konsulternas fel att det gick åt skogen. Är konsultgäng tre konkurrenter med gäng ett, då blir det usel kritik av allting som gjorts, och gäng tre försöker sälja in ett nytt koncept, för att kapa åt sig en del av kakan. Så här kan det hålla på hur länge som helst med skattebetalarnas pengar.
Det är inte svårt att vara konsult. Däremot kan det vara svårt att få konsultuppdrag, därför måste man vara kompisar med dom som upphandlar konsulttjänster. Det är nog fán där agnarna skiljs från vetet.
Vem vet, vi kanske får till en liten uteplats, med snötillbehör om vi skottar runt vitvaran lite grand.
Normaldag på jobbet, mest möten med bra stämning. Min skepsis mot konsulter, rent allmänt är mångårigt djupt rotad, i synnerhet mot mangement- och organisationskonsulter. Normalt sett kan dom ingenting, och det försöker dom dölja med fikonspråk s.k. corporate bullshit. Eftersom dom, som regel inte kan nåt, börjar dom 9 gånger av 10 med att fråga chefer och all personal om hur saker och ting förhåller sig. Det brukar dom kalla för att skapa ett nuläge. Det blir jävligt dyrt för firman, att på detta sätt betala konsultens egen kompetensutveckling, eftersom varje konsult med självaktning vill debitera minst 1.500 kr/timme, och sen ska vi inte ens tänka på tidsbortfallet, när all personal workshoppar i stället för att arbeta.
Nästa konsultsteg brukar vara att skapa ett s.k nyläge. Då ska alla chefer och medarbetare tala om hur dom vill ha det, rena önskelistor ska presenteras, utan hänsyn till ekonomiska realiteter och gällande lag och förordning. Nya intervjuer och work shops ska genomföras. Då tillkommer också hotellkostnader för konsulter och övriga deltagare, samt bortfall av arbetstimmar. Hallelulja! Sen skriver konsulten ihop en rapport, med fikonspråk, som egentligen ingen förstår, gärna med hänvisningar till referenser i USA.
Sen drar konsulterna, och stolligheterna ska införas. I värsta fall kommer ett nytt säckgäng konsulter som ska vara stöd i genomförandet. Sen när allting gått åt helvete. Då kommer tredje gänget konsulter som ska göra uppföljning, dom kan vara lite dyrare 2.000 kr/timme. Är gäng tre kompisar med gäng ett, blir det en positiv bild av skeendet, och man bortförklarar alla fadäser som force majeure - i vart fall är det inte konsulternas fel att det gick åt skogen. Är konsultgäng tre konkurrenter med gäng ett, då blir det usel kritik av allting som gjorts, och gäng tre försöker sälja in ett nytt koncept, för att kapa åt sig en del av kakan. Så här kan det hålla på hur länge som helst med skattebetalarnas pengar.
Det är inte svårt att vara konsult. Däremot kan det vara svårt att få konsultuppdrag, därför måste man vara kompisar med dom som upphandlar konsulttjänster. Det är nog fán där agnarna skiljs från vetet.
USA 5.4
Det är tveksamt om vi får till nån snögrotta i sydöstläge i vår! Snön smälter som bara den.
Vi har kollat Casino Royale idag. Den var mycket bra. Daniel Craig gjorde en storstilad prestation som ny Bond. Filmen är helt i klass med de bästa tidigare, där jag sätter Timothy Daltons - Tid för hämnd, som kanske den bästa. En annan gång ska jag berätta hur det är på Gibraltar, där Tid för hämnd spelades in, i vart fall delvis!
Nästa söndag befinner vi oss förhoppningsvis i delstaten New Yorks norra delar. Vi har varit till Niagaarfallen (inringat) om inte snön sätter hinder i vägen. Det är dryga 60 mil mellan Newark där vi landar och upp till trakterna kring Buffaloo, där fallen är belägna. Vägsträckningen ser inte direkt logisk ut. Det är så att den snabbaste vägen och den kortaste vägen inte alltid överensstämmer. Om man håller sig till Interstate, kan det tyckas bli omvägar i miles, men i tid går det alltid fortare. Jag är sugen att åka in i Kanada, alltså i nordostlig riktning sett från fallen, men troligtvis tar det för lång tid!
Svarta faran, min beresta, numera aningen skamfilade reskompis Samsonite, med hårdplastad yta, är vederbörligen framtagen. Länge tänkte jag åka bara med handbagage, men eftersom jag ska på möte i Stockholm, måndagen den 5 mars, och vi landar med jetlag i hela kroppen dagen innan, måste jag ha ren skjorta och kavaj med på resan (helt i onödan - kan tyckas)! Jag har också sökt fram passet, vilket jag i panik brukar göra dan innan och inte hitta, men nu har jag hittat det viktiga resedokumentet. Bil är bokad, en fullsize på Hertz, cirka 2.800 kronor för fem dagar, med obligatoriska försäkringar och obegränsad körsträcka.
Rosslingarna i bröstet börjar ge med sig och förkylningen är på återtåg (hoppas jag) - segdraget värre! Det är begravning efter kollegan på torsdag och på onsdag ska vi försöka få till en budget. Jag hoppas jag slipper göra mig ovänner med folk (det räcker med dom som är) under budgetberedningen. Jag är förhoppningsfull, eftersom vi då slipper amerikanska konsulter. Inte bevärdigar dom sig med verkligheten på det konkreta sättet - no way!. Det enda dom är riktigt bra på är - Corporate bullshit.
Sen är det fredag och därefter kommer lördag på - och då bär det av!
Vi har kollat Casino Royale idag. Den var mycket bra. Daniel Craig gjorde en storstilad prestation som ny Bond. Filmen är helt i klass med de bästa tidigare, där jag sätter Timothy Daltons - Tid för hämnd, som kanske den bästa. En annan gång ska jag berätta hur det är på Gibraltar, där Tid för hämnd spelades in, i vart fall delvis!
Nästa söndag befinner vi oss förhoppningsvis i delstaten New Yorks norra delar. Vi har varit till Niagaarfallen (inringat) om inte snön sätter hinder i vägen. Det är dryga 60 mil mellan Newark där vi landar och upp till trakterna kring Buffaloo, där fallen är belägna. Vägsträckningen ser inte direkt logisk ut. Det är så att den snabbaste vägen och den kortaste vägen inte alltid överensstämmer. Om man håller sig till Interstate, kan det tyckas bli omvägar i miles, men i tid går det alltid fortare. Jag är sugen att åka in i Kanada, alltså i nordostlig riktning sett från fallen, men troligtvis tar det för lång tid!
Svarta faran, min beresta, numera aningen skamfilade reskompis Samsonite, med hårdplastad yta, är vederbörligen framtagen. Länge tänkte jag åka bara med handbagage, men eftersom jag ska på möte i Stockholm, måndagen den 5 mars, och vi landar med jetlag i hela kroppen dagen innan, måste jag ha ren skjorta och kavaj med på resan (helt i onödan - kan tyckas)! Jag har också sökt fram passet, vilket jag i panik brukar göra dan innan och inte hitta, men nu har jag hittat det viktiga resedokumentet. Bil är bokad, en fullsize på Hertz, cirka 2.800 kronor för fem dagar, med obligatoriska försäkringar och obegränsad körsträcka.
Rosslingarna i bröstet börjar ge med sig och förkylningen är på återtåg (hoppas jag) - segdraget värre! Det är begravning efter kollegan på torsdag och på onsdag ska vi försöka få till en budget. Jag hoppas jag slipper göra mig ovänner med folk (det räcker med dom som är) under budgetberedningen. Jag är förhoppningsfull, eftersom vi då slipper amerikanska konsulter. Inte bevärdigar dom sig med verkligheten på det konkreta sättet - no way!. Det enda dom är riktigt bra på är - Corporate bullshit.
Sen är det fredag och därefter kommer lördag på - och då bär det av!
Brudmagnet i Foppaland
Idag har vi städat. Som den regelbundne läsaren vet, gillar jag att det ser rent ut. M vill att det ska vara rent. Idag hade vi ungefär samma nivå och förväntningar på vårt tvåtimmarspass med en paus för kaffe mitt i! Det flöt på rätt så bra och för att skapa bra arbetsmiljö, brukar vi ibland, när andan faller på sätta på lite juste musik.
Det kan vara Abba, Lundell, en någon hemmamixad platta. Just idag blev det Elvis för hela slanten. Han har gjort några riktigt bra låtar, Suspicious minds, Return to sender, In the Ghetto, Burning love och rätt många mediokra. Hur som helst är dom bra att städa till.
Plus två grader och vårt vinterparadis med utesittning i vårsol, med snöpanorama är hotad.
Sen åkte jag och J1 till Bergsåker för att kolla V75-tävlingarna. Vi hade tillgång till stallbacken och kom nära hästarna. På bilden är det Erik Adielsson som sitter upp bakom Green Chilli (oplacerad)!
J1 verkar vara en riktig brudmagnet, flickorna flockades runt och blickarna på halvdistans var många, säger observant far!
Snart schlager från den vackra staden Örnsköldsvik. vacker belägen på en sluttning mot havsviken, mycket mer än Foppaland, jag lovar!
Det kan vara Abba, Lundell, en någon hemmamixad platta. Just idag blev det Elvis för hela slanten. Han har gjort några riktigt bra låtar, Suspicious minds, Return to sender, In the Ghetto, Burning love och rätt många mediokra. Hur som helst är dom bra att städa till.
Plus två grader och vårt vinterparadis med utesittning i vårsol, med snöpanorama är hotad.
Sen åkte jag och J1 till Bergsåker för att kolla V75-tävlingarna. Vi hade tillgång till stallbacken och kom nära hästarna. På bilden är det Erik Adielsson som sitter upp bakom Green Chilli (oplacerad)!
J1 verkar vara en riktig brudmagnet, flickorna flockades runt och blickarna på halvdistans var många, säger observant far!
Snart schlager från den vackra staden Örnsköldsvik. vacker belägen på en sluttning mot havsviken, mycket mer än Foppaland, jag lovar!
Pilsneraxlar
Idag har jag faktiskt vinnlagt mig om att försöka bidraga i diskussionen på jobbet, komma med förslag, se möjligheter.
Jag kan ju inte bära alla firmans bekymmer på mina pilsneraxlar. Det är ju inte jag som rekryterat de svindyra amerikanska konsulterna. Dom kostar säkert 50-100 miljoner kr sett över två år. Det är helt sanslöst, och vi ska spara mångdubbelt! Nu är jag där igen! Illa, illa! Undrar var Facit kommer in i bilden?
Jag kan i bästa fall bidra till utveckling i den domän på verkstadsgolvet, som jag ofta frekventerar, genom att vara en bra person. Hoppas det!
Nu är det Let´s dance och - Så ska det låta för hela slanten.
Sköt om er, i livets virrvarr och procedurer!
Jag kan ju inte bära alla firmans bekymmer på mina pilsneraxlar. Det är ju inte jag som rekryterat de svindyra amerikanska konsulterna. Dom kostar säkert 50-100 miljoner kr sett över två år. Det är helt sanslöst, och vi ska spara mångdubbelt! Nu är jag där igen! Illa, illa! Undrar var Facit kommer in i bilden?
Jag kan i bästa fall bidra till utveckling i den domän på verkstadsgolvet, som jag ofta frekventerar, genom att vara en bra person. Hoppas det!
Nu är det Let´s dance och - Så ska det låta för hela slanten.
Sköt om er, i livets virrvarr och procedurer!
Nya perspektiv
Det ha varit en bra dag i Stockholm. Jag har känt på mitt nya jobb lite grand, och med tanke på mitt bitiga inlägg sent igår, kanske det behövs nya intryck och nya uppgifter, men det lär dröja några månader innan jag kan börja.
Jag är förvånad själv över den ögonblicksbild om jobbet, jag serverade igår. Säger en som egentligen gillar jobbet och uppgiften i samhällets tjänst. Kanske behövs det lite nytänkande (usch och fy). Det kanske är dags att lämna ett eller annat konstruktivt förslag i förslagslådan. Kan man se saker med nya glasögon, med nya perspektiv och kan det i så fall bidra till ökad harmoni och arbetsglädje. Vi får se - fortsättning lär följa! Ska grunna på det, när jag åker tåget hem.
Nya perspektiv, visst är det Ola Magnell?
Nu ilar jag till tåget. Ajöken - fröken!
Kejsarens nya kläder
I någon mening är jag byråkrat fast på ett finstämt och positivt sätt. Jag står för likabehandling, rättssäkerhet och gillar inte gräddfiler, alla behandlas lika i den domän på verkstadsgolvet som jag vanligtvis vistas i, d.v.s nära medborgarna.
Alla hjärtans dag idag, och den företeelsen kan man ha synpunkter på. Fast i det stora hela kan jag leva med att ha en sån dag. Vi har ju även julfafton (än så länge) - innan diskrimineringsombudsmannen förbjuder företeelsen i fråga, eftersom kanske inte alla medborgare kan ansluta sig till ifrågavarande helgdag, och därmed känner sig kränkt på statsskicket Sverige. Dårskapet utbreder sig i den högre byrråkratin
Flera meter snö i New York. Det lär bli en kort bilresa denna gången, om snögudarna är emot oss! Normalt betar vi av en 600-700 mil på den dryg vecka, men kanske det blir 200 mil (i bästa fall) denna gången!
Det är inte bara tillfälligheter att jag för fram byråkrati (och vad det står för) i detta förvirrade inlägg. Jag är lite frågande inför vår nya lednings syn på verksamheten och deras verklighetsuppfattning. Ena dagen jämförs vi med Åtvidabergsföretaget Facit, och dess morbida öde - och det tar jag knappast som en hedrande jämförelse. En av våra högre chefer har ett förflutet från det f.d. anrika företaget Postverket. Om det är bra eller dåligt, törs jag inte ha någon bestämd uppfattning om.
Nästa dag beskylls fotfolket för att vara omoderna, vi är inte tillräckligt förändringsbenägna. Kanske är det i stället den högsta ledningens brist på kunskaper och förmågor, som ger den omoderna touchen. Törs man säga så - utan att drabbas av bannbulla! Anfall är bästa försvar och trycker vi ner grovisarna och alla andra, då kanske dom inte märker att "Kejsaren" är naken, tycks bonusdiretkörerna tänka, när dom vet att dom inte har något att komma med. Svindyra konsulter talar numera om hur det ska vara, och vi på golvet ska stå med mössan i handen och buga och tacka för allmosorna och stolligheter som presenteras. Ack ja - man tar sig för pannan!
Vi som jobbar ska vara goda ambassörer för vårt jobb. Men numera får vi inte ens köpa en utrangerad gammal PC, till marknadspris (i Sverige) eftersom den ska skeppas vidare, till dyrare pris till Indien eller Baltikum. Det känns lite knepigt alltihopa. Två dilemman i ett, utsugningen av tredje världen, är den andra!
Men det är bara att bita och och leende gå till banken varje avlöningsdag och kassera in lönechecken och hoppas att det ska bli bättre sen. Jag är skeptisk, den återkommande läsaren känner ju till min syn på konsulter. Imorron är jag i Stockholm, sannolikt kommer inget inlägg.
Slutgnällt för idag - ajöken!
Alla hjärtans dag idag, och den företeelsen kan man ha synpunkter på. Fast i det stora hela kan jag leva med att ha en sån dag. Vi har ju även julfafton (än så länge) - innan diskrimineringsombudsmannen förbjuder företeelsen i fråga, eftersom kanske inte alla medborgare kan ansluta sig till ifrågavarande helgdag, och därmed känner sig kränkt på statsskicket Sverige. Dårskapet utbreder sig i den högre byrråkratin
Flera meter snö i New York. Det lär bli en kort bilresa denna gången, om snögudarna är emot oss! Normalt betar vi av en 600-700 mil på den dryg vecka, men kanske det blir 200 mil (i bästa fall) denna gången!
Det är inte bara tillfälligheter att jag för fram byråkrati (och vad det står för) i detta förvirrade inlägg. Jag är lite frågande inför vår nya lednings syn på verksamheten och deras verklighetsuppfattning. Ena dagen jämförs vi med Åtvidabergsföretaget Facit, och dess morbida öde - och det tar jag knappast som en hedrande jämförelse. En av våra högre chefer har ett förflutet från det f.d. anrika företaget Postverket. Om det är bra eller dåligt, törs jag inte ha någon bestämd uppfattning om.
Nästa dag beskylls fotfolket för att vara omoderna, vi är inte tillräckligt förändringsbenägna. Kanske är det i stället den högsta ledningens brist på kunskaper och förmågor, som ger den omoderna touchen. Törs man säga så - utan att drabbas av bannbulla! Anfall är bästa försvar och trycker vi ner grovisarna och alla andra, då kanske dom inte märker att "Kejsaren" är naken, tycks bonusdiretkörerna tänka, när dom vet att dom inte har något att komma med. Svindyra konsulter talar numera om hur det ska vara, och vi på golvet ska stå med mössan i handen och buga och tacka för allmosorna och stolligheter som presenteras. Ack ja - man tar sig för pannan!
Vi som jobbar ska vara goda ambassörer för vårt jobb. Men numera får vi inte ens köpa en utrangerad gammal PC, till marknadspris (i Sverige) eftersom den ska skeppas vidare, till dyrare pris till Indien eller Baltikum. Det känns lite knepigt alltihopa. Två dilemman i ett, utsugningen av tredje världen, är den andra!
Men det är bara att bita och och leende gå till banken varje avlöningsdag och kassera in lönechecken och hoppas att det ska bli bättre sen. Jag är skeptisk, den återkommande läsaren känner ju till min syn på konsulter. Imorron är jag i Stockholm, sannolikt kommer inget inlägg.
Slutgnällt för idag - ajöken!
Deja vu
Bara ett pyttelinägg idag,
Eftersom jag är mer i Sundsvalls centrala delar nu, än tidigare, dyker det ständig upp personer från det förflutna. Jag träffade t.ex. JEA på Storgatan vid lunchtid. Vi jobbade tillsammans i ett stor projekt i början av årtusendet. Kul att ses!
Efter jobbet träffade jag några kompisar från mitt förra arbete. Det var också kul!
Uppenbarligen träffar man mer folk om man är ute och rör på sig, jämfört med att sitta hemma på kammar´n!
Jag vill inte säga att det känns som deja vu när man träffar på gamla arbetskamrater som man inte träffat på ett tag. Lätt kommer man in i alla fall tillbaka till, det som var viktigt då. Därmed inte sagt att det som var angeläget förr, är lika viktigt nu!
Eftersom jag är mer i Sundsvalls centrala delar nu, än tidigare, dyker det ständig upp personer från det förflutna. Jag träffade t.ex. JEA på Storgatan vid lunchtid. Vi jobbade tillsammans i ett stor projekt i början av årtusendet. Kul att ses!
Efter jobbet träffade jag några kompisar från mitt förra arbete. Det var också kul!
Uppenbarligen träffar man mer folk om man är ute och rör på sig, jämfört med att sitta hemma på kammar´n!
Jag vill inte säga att det känns som deja vu när man träffar på gamla arbetskamrater som man inte träffat på ett tag. Lätt kommer man in i alla fall tillbaka till, det som var viktigt då. Därmed inte sagt att det som var angeläget förr, är lika viktigt nu!
Tulpaner från New York
Tulpaner är intressanta blommar på många sätt. Varför vet jag inte det. Jag kom med tåget mot Amsterdam, för några år sedan, när de milsvida tulpanfälten blommade i alla möjliga och omöjliga färger. Det var en estetisk skönhetsupplevelse av hög karat!
Minnesstund på jobbet idag, efter avliden kollega. Det blev bra, ett avslut på något sätt, det gäller att balansera sorg och saknad med hopp och positiva minnen och det gjorde prästen på ett utmärkt sätt.
I övrigt normaldag, om det finns sådana.
Rejält vinterväder fortfarande, fast det tycks värre på annat håll - inte minst västerut, över pölen.
Busbas i New York 2-3 meter snö på några dygn. Hoppas att det snöat klart till den 24 februari.
Minnesstund på jobbet idag, efter avliden kollega. Det blev bra, ett avslut på något sätt, det gäller att balansera sorg och saknad med hopp och positiva minnen och det gjorde prästen på ett utmärkt sätt.
I övrigt normaldag, om det finns sådana.
Rejält vinterväder fortfarande, fast det tycks värre på annat håll - inte minst västerut, över pölen.
Busbas i New York 2-3 meter snö på några dygn. Hoppas att det snöat klart till den 24 februari.
USA 5.3
J2 och Je åkte tidigare än beräknat idag, den planerade taco anrättningen frös därmed inne. Även Je känner av flunsan och det är inte roligt att jobba som lärare då. Ett stort grattis till M som nu, några månader är lika ung som jag!
Vi har tagit det lugnt i helgen, någon film värd att berätta om finns inte och gårdagens schlagerövning från Göteborg, var tämligen beige, säger en medelålders som kommer ihåg Svante Thuressons framträdande redan år 1966. Det är 41 år sedan - ska man skratta eller gråta åt tidens härjningar. Jag väljer att småle!
Det har varit en underbar vintersöndag. Vi har promenerat runt Sticksjön, och helst hade vi suttit ute en stund och fikat, före eller efter, men solen går fortfarande för lågt. Kanske vi kan skapa vårt fjällspa, nästa vecka. Vi skottar upp en snövall, tar ut stolarna, klär oss i flecetröjor, filtar och bara finns!
Om två veckor är jag, J1 och Osborne i trakterna av Niagarafallet, i delstaten New Yorks nordvästra delar, nära staden Buffalo. Mentalt är jag i, denna stund - långt därifrån, men kanske närmare, nästa vecka. M har redan begynnade ångest.
Min relation till USA har varit upp och ner. Den började nog med att jag 1964, smög in på en barnförbjuden film i den småstad jag växte upp i. Biografutbud var helt okej. Vi hade tre biografer och på helgerna var det två föreställningar (19.00 och 21.00).
Som 13 eller 14 åring var det spännade att se om man kunde uppfattas som 15. Jag gled fram till luckan, en söndagskväl på våren innan jag tog realen, klockan var 20.55, jag lade fram jämna pengar på den för mynt och sedlar avsedda platsen, och fick utan prut min biljett. Men än var jag inte säker. Det gällde också att passera biografvaktmästaren som utstrålade auktoriet och åldersnoja. Jag gjorde sällskap med ett mindre gäng som var legitima - och jag kom in. Hjärtat slog, pulsen var hög, en triumf. James Cagney var spritsmugglare och dog en ond bråd död i slutet av filmen. Filmintresset har jag behållt genom åren.
Min första resa till USA 1995 förändrade min syn på det stora landet och dess mångfassetterade invånare, på flera sätt. Men det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.
Ha en bra arbetsvecka - ärade läsare.
Vi har tagit det lugnt i helgen, någon film värd att berätta om finns inte och gårdagens schlagerövning från Göteborg, var tämligen beige, säger en medelålders som kommer ihåg Svante Thuressons framträdande redan år 1966. Det är 41 år sedan - ska man skratta eller gråta åt tidens härjningar. Jag väljer att småle!
Det har varit en underbar vintersöndag. Vi har promenerat runt Sticksjön, och helst hade vi suttit ute en stund och fikat, före eller efter, men solen går fortfarande för lågt. Kanske vi kan skapa vårt fjällspa, nästa vecka. Vi skottar upp en snövall, tar ut stolarna, klär oss i flecetröjor, filtar och bara finns!
Om två veckor är jag, J1 och Osborne i trakterna av Niagarafallet, i delstaten New Yorks nordvästra delar, nära staden Buffalo. Mentalt är jag i, denna stund - långt därifrån, men kanske närmare, nästa vecka. M har redan begynnade ångest.
Min relation till USA har varit upp och ner. Den började nog med att jag 1964, smög in på en barnförbjuden film i den småstad jag växte upp i. Biografutbud var helt okej. Vi hade tre biografer och på helgerna var det två föreställningar (19.00 och 21.00).
Som 13 eller 14 åring var det spännade att se om man kunde uppfattas som 15. Jag gled fram till luckan, en söndagskväl på våren innan jag tog realen, klockan var 20.55, jag lade fram jämna pengar på den för mynt och sedlar avsedda platsen, och fick utan prut min biljett. Men än var jag inte säker. Det gällde också att passera biografvaktmästaren som utstrålade auktoriet och åldersnoja. Jag gjorde sällskap med ett mindre gäng som var legitima - och jag kom in. Hjärtat slog, pulsen var hög, en triumf. James Cagney var spritsmugglare och dog en ond bråd död i slutet av filmen. Filmintresset har jag behållt genom åren.
Min första resa till USA 1995 förändrade min syn på det stora landet och dess mångfassetterade invånare, på flera sätt. Men det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.
Ha en bra arbetsvecka - ärade läsare.
Polio
Detta är en vy rakt ut från vardagsrummet. Det är inte så många träd, knappast en skog - men fint är det ändå.
På söndag fyller M år. För några år sedan glömde jag hennes födelsedag. Det är jag inte stolt över. Igår, efter jobbet, på väg hem smet jag in på Bolaget för att köpa en försoningssherry. Jag behöver väl inte nämna att jag lämnade butiken utan sherry, men med en del annan flytande materia. Det är inga särskilt imponerande karaktärsdrag - tyvärr!
Idag har jag varit till Bydalen och köpt den flaska jag skulle köpt igår, och därmed är ordningen återställd. Några tulpaner (från Amsterdam) införskaffades vid samma tillfälle.
Sjukdomen polio har jag inte tänkt på under flera år. Den var ett gissel ända fram till 1950-talet, då det första vaccinet kom.
M:s förkylning frodas, och nu förekommer återtåg med rejält ont i halsen. M är inte glad för denna attack. Själv är jag nästan bra (hoppas jag) men vaknade med några rejäla hostattacker vid halvfemtiden. För att bespara M mina kraxningar, tog jag kudde och täcke och gick och lade mig på soffan. Jag slog på TV:n och hamnade i en Canal + film som heter Warm Springs, som handlar om Franklin Delano Roosevelt (FDR) 1882 - 1945. FDR var USA:s president 1933-1945.
FDR är den enda amerikanska president som blivit omvald tre gånger. Han drabbades av polio vid 39 års ålder (1921), och blev förlamad från midjan och neråt. Han rehabiliterade sig (men blev aldrig bra, men bättre) i Warm Springs, Georgia, med dess varma bad och efter några år köpte han stället och gjorde om det till rehab centrum för behandling av polio. FDR hade tuffa presidentperioder, med krig i 6 världsdelar och inte minst måste han hantera 30-talsdepressionen efter Wall street kraschen 1929. Det gjorde han med stöd av nationekonomen Keynes idér (New Deal)! Jag tror även Tage Erlander och Gunnar Sträng var influerade av Keynes.
Warm springs var en bra berättad film, givetvis tillrättalagd för den amerikanska publiken. Kenneth Branagh gjorde FDR, och det gjorde han bra.
Polio finns fortfarande kvar i tredje världen och för inte så länge sedan drabbades Haiti.
Nu blir det Parkinsson, med Robin Williams och sen blir det schlager från Göteborg.
På söndag fyller M år. För några år sedan glömde jag hennes födelsedag. Det är jag inte stolt över. Igår, efter jobbet, på väg hem smet jag in på Bolaget för att köpa en försoningssherry. Jag behöver väl inte nämna att jag lämnade butiken utan sherry, men med en del annan flytande materia. Det är inga särskilt imponerande karaktärsdrag - tyvärr!
Idag har jag varit till Bydalen och köpt den flaska jag skulle köpt igår, och därmed är ordningen återställd. Några tulpaner (från Amsterdam) införskaffades vid samma tillfälle.
Sjukdomen polio har jag inte tänkt på under flera år. Den var ett gissel ända fram till 1950-talet, då det första vaccinet kom.
M:s förkylning frodas, och nu förekommer återtåg med rejält ont i halsen. M är inte glad för denna attack. Själv är jag nästan bra (hoppas jag) men vaknade med några rejäla hostattacker vid halvfemtiden. För att bespara M mina kraxningar, tog jag kudde och täcke och gick och lade mig på soffan. Jag slog på TV:n och hamnade i en Canal + film som heter Warm Springs, som handlar om Franklin Delano Roosevelt (FDR) 1882 - 1945. FDR var USA:s president 1933-1945.
FDR är den enda amerikanska president som blivit omvald tre gånger. Han drabbades av polio vid 39 års ålder (1921), och blev förlamad från midjan och neråt. Han rehabiliterade sig (men blev aldrig bra, men bättre) i Warm Springs, Georgia, med dess varma bad och efter några år köpte han stället och gjorde om det till rehab centrum för behandling av polio. FDR hade tuffa presidentperioder, med krig i 6 världsdelar och inte minst måste han hantera 30-talsdepressionen efter Wall street kraschen 1929. Det gjorde han med stöd av nationekonomen Keynes idér (New Deal)! Jag tror även Tage Erlander och Gunnar Sträng var influerade av Keynes.
Warm springs var en bra berättad film, givetvis tillrättalagd för den amerikanska publiken. Kenneth Branagh gjorde FDR, och det gjorde han bra.
Polio finns fortfarande kvar i tredje världen och för inte så länge sedan drabbades Haiti.
Nu blir det Parkinsson, med Robin Williams och sen blir det schlager från Göteborg.
Vinter i paradiset
Jag vill inte påstå att det ser ut så här, utanför våra fönster, men inte långt ifrån. Vinter i paradiset, det är väl Lundell det!
Det har varit en fin vinterdag, med lätt snöfall, sol, blå himmel och kring 8 grader kallt, nästan fjällkänsla.
J2 med fästmö Je är på besök, dom kom nyss. Vi har käkat bacon med stuvade morötter, även J1 anslöt. Trevligt på alla sätt. Det blir långt mellan gångerna, men kanske lite kortare snart, om boplatsen blir Örnsköldsvik i stället för Umeå.
Det har varit en hård arbetsvecka, fredagen kommer som en räddning. Arbetet är inte hårt i sig , det är snarare så att det inte ges tid att koppla av under arbetsdagen. Det gäller att vara alert, och på tåspetsarna hela tiden, och jag tror att det är det som suger musten ur en!
Ha en riktigt bra fredag, gott folk!
Det har varit en fin vinterdag, med lätt snöfall, sol, blå himmel och kring 8 grader kallt, nästan fjällkänsla.
J2 med fästmö Je är på besök, dom kom nyss. Vi har käkat bacon med stuvade morötter, även J1 anslöt. Trevligt på alla sätt. Det blir långt mellan gångerna, men kanske lite kortare snart, om boplatsen blir Örnsköldsvik i stället för Umeå.
Det har varit en hård arbetsvecka, fredagen kommer som en räddning. Arbetet är inte hårt i sig , det är snarare så att det inte ges tid att koppla av under arbetsdagen. Det gäller att vara alert, och på tåspetsarna hela tiden, och jag tror att det är det som suger musten ur en!
Ha en riktigt bra fredag, gott folk!
Ritualer och symboler
Imponerande kaktusblomma, den ynglar av sig småkatusar hela tiden. Jag vet inte alls namnet. M har några idéer men är långt ifrån säker. Nån som vet? Tips emotses tacksamt!
Käcka typ surikat-katter om det funnes sådana.
Det finns olika uttryckssätt och förväntningar om de ritualer och symbolhandlingar mm som med rätt tajming ska utföras, vid dödsfall. Till exempel, kan frågan om det ska sättas in en dödsannons från arbetskamraterna, väcka stridiga känslor. Den rimliga utgångspunkten måste vara att den avlidnes vilja ska respekteras och tillgodoses, så långt det är möjligt. Arbetskamraternas behov av att få uttrrycka deltagande i sorgen måste - på något sätt - få en underordnad betydelse i sammanhanget.
För egen del måste jag snart uppdatera det vita arkivet, om jag hade nåt!
Käcka typ surikat-katter om det funnes sådana.
Det finns olika uttryckssätt och förväntningar om de ritualer och symbolhandlingar mm som med rätt tajming ska utföras, vid dödsfall. Till exempel, kan frågan om det ska sättas in en dödsannons från arbetskamraterna, väcka stridiga känslor. Den rimliga utgångspunkten måste vara att den avlidnes vilja ska respekteras och tillgodoses, så långt det är möjligt. Arbetskamraternas behov av att få uttrrycka deltagande i sorgen måste - på något sätt - få en underordnad betydelse i sammanhanget.
För egen del måste jag snart uppdatera det vita arkivet, om jag hade nåt!
Taxi
I min svenska föreställningsvärld är taxibilar svarta eller vita! Alla färger däremellan är av ondo!
Idag har jag varit i den vackra staden Härnösand, som också har den "minsta" av de svenska domkyrkorna, tror jag, Härnösand är en mindre variant av, jag tänkte säga kopia av storebror Sundsvall - men så enkelt är det inte, det finns en avancerad form av bypolitik mellan de två städerna.
Mellan Sundsvall och Härnösand är det bra precis fem mil. Motorvägen slutar strax före Midlanda, om man kommer söder ifrån och numera är det vajrar mellan vägbanorna på E4, vilket gör bilresan förhållandevis säker.
Det har varit tre hårda dagar på jobbet, men idag kände jag t.o.m. lite arbetsgläde, inte för excellent arbetsprestation, utan snarare för att det kändes bra att kunna bidraga med något lite, som underlättar för andra.
I USA ska taxibilarna vara gula, det är inget att snacka om. I London ska droskorna vara svarta och av en speciellt sort. Som tidigare meddelats ska mansskor vara svarta och strumpor vara svarta/grå eller blå. Och någon ytterligare förklaring behöver inte lämnas. Påståendet står - så att säga - på egna ben!
När jag rullar in i Härnösand, i höjd med sjukhuset svänger det in en taxibil före mig, till den där belägna Shell-macken. Taxin är röd, taxiskylten är gul med röda bokstäver och siffror, och det såg verkligen inte ut som en taxi (i mina ögon)! Det måste ha varit någon i akut läge av förflyttning, som inte kunde tillgodose sitt estetiska krav på ett tillfredsställande sätt. Själv beställer jag även färg på taxin, när jag beställer transport, och det antar jag att dom flesta gör! Eller?
Det är bistert klimat även idag, kring 15 minus, nu kring 13. Är det den nya istiden som gör sig påmind?
Idag har jag varit i den vackra staden Härnösand, som också har den "minsta" av de svenska domkyrkorna, tror jag, Härnösand är en mindre variant av, jag tänkte säga kopia av storebror Sundsvall - men så enkelt är det inte, det finns en avancerad form av bypolitik mellan de två städerna.
Mellan Sundsvall och Härnösand är det bra precis fem mil. Motorvägen slutar strax före Midlanda, om man kommer söder ifrån och numera är det vajrar mellan vägbanorna på E4, vilket gör bilresan förhållandevis säker.
Det har varit tre hårda dagar på jobbet, men idag kände jag t.o.m. lite arbetsgläde, inte för excellent arbetsprestation, utan snarare för att det kändes bra att kunna bidraga med något lite, som underlättar för andra.
I USA ska taxibilarna vara gula, det är inget att snacka om. I London ska droskorna vara svarta och av en speciellt sort. Som tidigare meddelats ska mansskor vara svarta och strumpor vara svarta/grå eller blå. Och någon ytterligare förklaring behöver inte lämnas. Påståendet står - så att säga - på egna ben!
När jag rullar in i Härnösand, i höjd med sjukhuset svänger det in en taxibil före mig, till den där belägna Shell-macken. Taxin är röd, taxiskylten är gul med röda bokstäver och siffror, och det såg verkligen inte ut som en taxi (i mina ögon)! Det måste ha varit någon i akut läge av förflyttning, som inte kunde tillgodose sitt estetiska krav på ett tillfredsställande sätt. Själv beställer jag även färg på taxin, när jag beställer transport, och det antar jag att dom flesta gör! Eller?
Det är bistert klimat även idag, kring 15 minus, nu kring 13. Är det den nya istiden som gör sig påmind?
Vegetariskt
Kaktusar är intressanta blommar, dom är vassa på något sätt, i vart fall några av dom!
Normaldag på jobbet. Lunchen avåts på Åhlèns (mitt i stan). Jag testade den vegetariska buffén, som visade sig vara ett bra val, det var gott. Där träffade jag också på en fd arbetskompis (KT) som bytte inriktning ifjol och som satt och smörjde kråset med ytterligare en person, MaMo som ingick i vårt team kring 93/94, men sen lämnade för andra uppgifter.
Typ myggfritt idag - minus 16 grader. Fast det var varmare imorse, då var det bara 15.
I köket på Åhléns huserade NNä, en kompis till J1 och J2, som ligger på plus eftersom han en kväll, opåkallat erbjöd sig att skjutsa hem J2 när han blivit dålig och även tidigare skjutsat hem J2 dåvarande flickvän MaLi som också blivit sjuk, fast det var på dan det. Det är sådana kompisar man ska ha. Den sortens hjälpsamhet gillar jag skarpt.
Världen känns onekligen mindre nu än förr - i vart fall om man (som jag) sätter Sundsvall centralt på världskartan!
Normaldag på jobbet. Lunchen avåts på Åhlèns (mitt i stan). Jag testade den vegetariska buffén, som visade sig vara ett bra val, det var gott. Där träffade jag också på en fd arbetskompis (KT) som bytte inriktning ifjol och som satt och smörjde kråset med ytterligare en person, MaMo som ingick i vårt team kring 93/94, men sen lämnade för andra uppgifter.
Typ myggfritt idag - minus 16 grader. Fast det var varmare imorse, då var det bara 15.
I köket på Åhléns huserade NNä, en kompis till J1 och J2, som ligger på plus eftersom han en kväll, opåkallat erbjöd sig att skjutsa hem J2 när han blivit dålig och även tidigare skjutsat hem J2 dåvarande flickvän MaLi som också blivit sjuk, fast det var på dan det. Det är sådana kompisar man ska ha. Den sortens hjälpsamhet gillar jag skarpt.
Världen känns onekligen mindre nu än förr - i vart fall om man (som jag) sätter Sundsvall centralt på världskartan!
Ångest i Ånge
Päronträdet fotat med nytt perspektiv, rysarkänsla - snarare än romantisk komedi!
Lite mer (bra mycket mer) än spontanjobb idag. Min första uppgift på "nya jobbet" var att berätta att en kollega avlidit.
Sen åkte jag till förra järnvägsmetropolen (Ånge) och sen åkte jag hem. Jag vet inte om man lättare får ångest i Ånge, jämfört med andra platser. Det är nog hugget som stucket!
Lite mer (bra mycket mer) än spontanjobb idag. Min första uppgift på "nya jobbet" var att berätta att en kollega avlidit.
Sen åkte jag till förra järnvägsmetropolen (Ånge) och sen åkte jag hem. Jag vet inte om man lättare får ångest i Ånge, jämfört med andra platser. Det är nog hugget som stucket!
Celebert besök
Det har varit en riktigt fin söndag med vinterkänsla. Vi har släpat oss runt Sticksjön, M:s förkylning är på uppgång och min förhoppningsvis på tillbakagång.
Det har blivit myckt köttätande en tid. Vi chockade kroppen genom att koka torsk till middag. Vi, i meningen M, det var inte snällt gjort av mig - men jag är inte särskilt bra på att laga fisk (alltid nåt att skylla på)! I samband med middagen hörde vi raska steg i trappen, då kom våran favorithund, Linux som vi inte sett på ett tag, glatt springande upp för trappen, som ett jehu. Det var en riktig vitamininjektion.
Gåtan f. statssekreteraren Lars Danielsson är onekligen intressant, en märklig figur på olika sätt. Han kommer inte ihåg nånting, från den ödesdigra annandagen 2004 och nu ska han skriva en bok också. Den lär bli tunn! Det funkar inte att byta fot och nu, och i elfte timmen framställa sig som sårad oskuld. Han vill ju inte alls medverka till att klara ut vad som faktiskt hände - och ingen lär kunna tvinga honom.
Katastrofkommissionen´s nya granskning kommer garanterat att bli en flopp, inget nytt kommer att framkomma - sanna mina ord, det blir spel för gallerierna och partipolitisk geggamojja för hela slanten!
Det har blivit myckt köttätande en tid. Vi chockade kroppen genom att koka torsk till middag. Vi, i meningen M, det var inte snällt gjort av mig - men jag är inte särskilt bra på att laga fisk (alltid nåt att skylla på)! I samband med middagen hörde vi raska steg i trappen, då kom våran favorithund, Linux som vi inte sett på ett tag, glatt springande upp för trappen, som ett jehu. Det var en riktig vitamininjektion.
Gåtan f. statssekreteraren Lars Danielsson är onekligen intressant, en märklig figur på olika sätt. Han kommer inte ihåg nånting, från den ödesdigra annandagen 2004 och nu ska han skriva en bok också. Den lär bli tunn! Det funkar inte att byta fot och nu, och i elfte timmen framställa sig som sårad oskuld. Han vill ju inte alls medverka till att klara ut vad som faktiskt hände - och ingen lär kunna tvinga honom.
Katastrofkommissionen´s nya granskning kommer garanterat att bli en flopp, inget nytt kommer att framkomma - sanna mina ord, det blir spel för gallerierna och partipolitisk geggamojja för hela slanten!
Bär- eller släpbar
M sov på nedre botten i natt, in splendid isolation. Hosta, snuva och ont i halsen väcker inga ädla känslor, och varje möjlig timmes sömn, ses som helt nödvändig, och missad som brott mot de mänskliga rättigheterna!
Vid pass halvnio (vilket är uppvaknande ungefär två timmar senare än vanligt för M:s del) måste jag smyga ner för att kolla om hon överlevt natten. Det hade hon, men hon sov fortfarande den oskuldsfulles ljuva sömn, och särskilt glad för den ofrivilliga väckningen blev hon knappast. Vid lunchtid hade den äktenskapliga relationen normaliserats.
Idag är det tre veckor innan vi ska åka. J1 har försökt skrämma igång en gammal Acer, med nästan inget ramminne eller hårddisk. Däremot är den bärbar (den väger endast kring 1,6 kg). Många s.k. bärbara - om dom väger över 3,5 kg - är snarare släpbara än bärbara.
Det kan vara bra att ha en laptop med, för säkerhets skull, dels för lagring av bilder och dels för att ge livstecken ifrån oss. Jag är inte säker på om vi får igång XP överhuvudtaget. J1 gör i alla fall det som är möjligt.
Blidvädret fortsätter, kring fyra plus vid lunchtid. Nötstek till middag, och snart är det schlager för hela slanten från Jönköping.
Vid pass halvnio (vilket är uppvaknande ungefär två timmar senare än vanligt för M:s del) måste jag smyga ner för att kolla om hon överlevt natten. Det hade hon, men hon sov fortfarande den oskuldsfulles ljuva sömn, och särskilt glad för den ofrivilliga väckningen blev hon knappast. Vid lunchtid hade den äktenskapliga relationen normaliserats.
Idag är det tre veckor innan vi ska åka. J1 har försökt skrämma igång en gammal Acer, med nästan inget ramminne eller hårddisk. Däremot är den bärbar (den väger endast kring 1,6 kg). Många s.k. bärbara - om dom väger över 3,5 kg - är snarare släpbara än bärbara.
Det kan vara bra att ha en laptop med, för säkerhets skull, dels för lagring av bilder och dels för att ge livstecken ifrån oss. Jag är inte säker på om vi får igång XP överhuvudtaget. J1 gör i alla fall det som är möjligt.
Blidvädret fortsätter, kring fyra plus vid lunchtid. Nötstek till middag, och snart är det schlager för hela slanten från Jönköping.
Besvärlig dag
Det har varit en riktigt besvärlig dag, som jag berättar om senare. Nu är det i alla fall fredagkväll och det är sällan fel. Grillad kyckling, ris och sallad till middag, en god klassiker som vanligtvis fungerar, även den!
M är förkyld, det vet ni, kanske finns också en släng av bihåleinflammation, som ren bonus i sammanhanget! Hon är inte nöjd i den påkomna belägenheten!
Bilden borttagen 3 februari, eftersom den inte passar i sammanhanget.
Mina softardagar har ju inte direkt blivit en succé, men det lilla som som blev, blev bra - och nödvändigt. På måndag är det jobb igen. Usch och fy - men arbete är vanligtvis hälsosamt (på flera olika sätt)!
Gott folk - ha en en riktigt bra fredagkväll. Because you´re worth it!
M är förkyld, det vet ni, kanske finns också en släng av bihåleinflammation, som ren bonus i sammanhanget! Hon är inte nöjd i den påkomna belägenheten!
Bilden borttagen 3 februari, eftersom den inte passar i sammanhanget.
Mina softardagar har ju inte direkt blivit en succé, men det lilla som som blev, blev bra - och nödvändigt. På måndag är det jobb igen. Usch och fy - men arbete är vanligtvis hälsosamt (på flera olika sätt)!
Gott folk - ha en en riktigt bra fredagkväll. Because you´re worth it!
USA 5.2
Nu är även M förkyld, själv säger hon att det är jag som smittat henne med de elaka bacillerna. Jag - i min tur - vill lägga skulden helt på J1. Skuldfrågan lär bli lika svår att knäcka som OJ Simpson fallet 1994, mer skyldig frikänd mördare, är svårt att uppbringa - på tal om nåt helt annat.
Med våra sargade och förkylda kroppar (och själar) fanns ingen annan råd, efter maten, än att kolla ett par avsnitt den kultförklarade TV-serien Pistvakt. På något bakvänt sätt är den ganska rolig, men jag vet inte riktigt varför. Sven-E:s domedagspredikningar går i alla fall inte av för hackor.
M är ledig imorron och själv ska jag jobba några timmar, träffa lite folk, innan det drar igång på allvar, på måndag.
Det var på resa 3, som vi i höjd med Memphis (Tn) kom på att det låg inom möjligheternas gräns att på denna och den då, inte ens planerade fjärde resan, kunde vara möjligt att nå ett möjligt mål - med bil åka igenom samtliga USA:s fastlandsdelstater (utom Alaska) - och på den vägen är det.
Bron som går över Mississippi-floden vid Memphis heter Memphis-Arkansas Memorial Bridge. I stället för att åka direkt vidare mot Nashville som vi tänkt, tog vi i stället ett par timmar och åkte i Arkansas, det vill säga över floden (f presidenten Bill Clintons hemdelstat), ingen särskilt hände. Så småningom kom vi till Nashville (Grand Ol Opry) och sen åkte vi vilse i Kentucky´s bergstrakter, men det är en helt annan historia.
Det är blidväder i Sundsvall, vilket enbart meddelas på detta sätt.
Med våra sargade och förkylda kroppar (och själar) fanns ingen annan råd, efter maten, än att kolla ett par avsnitt den kultförklarade TV-serien Pistvakt. På något bakvänt sätt är den ganska rolig, men jag vet inte riktigt varför. Sven-E:s domedagspredikningar går i alla fall inte av för hackor.
M är ledig imorron och själv ska jag jobba några timmar, träffa lite folk, innan det drar igång på allvar, på måndag.
Det var på resa 3, som vi i höjd med Memphis (Tn) kom på att det låg inom möjligheternas gräns att på denna och den då, inte ens planerade fjärde resan, kunde vara möjligt att nå ett möjligt mål - med bil åka igenom samtliga USA:s fastlandsdelstater (utom Alaska) - och på den vägen är det.
Bron som går över Mississippi-floden vid Memphis heter Memphis-Arkansas Memorial Bridge. I stället för att åka direkt vidare mot Nashville som vi tänkt, tog vi i stället ett par timmar och åkte i Arkansas, det vill säga över floden (f presidenten Bill Clintons hemdelstat), ingen särskilt hände. Så småningom kom vi till Nashville (Grand Ol Opry) och sen åkte vi vilse i Kentucky´s bergstrakter, men det är en helt annan historia.
Det är blidväder i Sundsvall, vilket enbart meddelas på detta sätt.