latmasksamtal

M är förkyld och har tråkigt, hon orkar inte mycket - men har beordrat städning av klk (klädkammaren). Där finns en del att använda eller slänga. Jag hittade bl.a. två mörka kostymer, som jag bara hade diffusa begrepp om. Min gamla Marlboro classic (typ oljerock) storlek x-large ska kastas. Den känns numera för stor. Tillväxttakten av kroppen är negativ, frånsett några pålagringar där det gott kunde hänga mindre - om jag säger så. Nån intresserad av rocken, eller nåt annat i kädväg, innan vi slänger?
 

Jag kan tyvärr inte längre skänka några pengar till Röda Korset. Det känns inte rätt att Bengt Westerberg, förre folkpartiledaren, håvar in nämare en mille i årslön för jobbet som ordförande. Flera av toppchefernas löner ligger kring en miljon kr. Dom säger att pengarna inte tas av insamlade medel, vilket torde vara en sanning med modifikation. Räntan på tidigare fådda pengar, kan väl (bör väl) ses som insamlade medel också. För mig blir det en konflikt att vi/jag ska avlöna biståndsöverklassen (också). Jag vill inte att mina sporadiska gåvor ska delas ut i form av skyhöga löner till Röda korsets maktelit. Jag ger gärna en gåva till behövande.

Vad är en rimlig lön då, kanske någon undrar. Svaret är att det inte finns någon sådan, generellt sett. En riksdagsman tjänar kring 54.000 kr/m + traktamenten och så.  Kanske smärtgränsen går där någonstans? Jag skulle kunna nedlåta mig att jobba för endast 54 tusen i månaden.

Vintern fortsätter.

Jag är förkrossad. Blondinbella ska sluta blogga, kanske redan till hösten! Hon har det jättejobbigt. Själv undrar man varje gång om det är - typ, sista inlägget!


Idag har jag jobbat på hemmaplan. Dagens spellista.


Några goda köttbitar till middag  är sällan fel. Maskrosvin finns bara i rubriken och Alf Robertsson är död.


Dagens fynd, så kallade myggjagare. 70% rea, 300 spänn - som hittat. Vem kan motstå Dahlins rödsvarta. Jag köpte ett par röda mockadojer i slutet av 60-talet, och det är väl ungdomskänslan som drar.

På nåt otvunget sätt är jag nog konsult ändå. I vart fall har jag ett tidsbegränsat förordnande på jobbet i Örnsköldsvik. Jag har inga anspråk på arbetsrum. Jag tar nåt arbetsrum som står tomt, och gör det jag ska  - och det funkar helt okej.


Ikväll har jag dammsugit, i min lilla övernattningslägenhet. Man vill ju ha rent omkring sig. Det behover ifos inte vara rent, bara det ser ut, och känns så!  Jag har också tvättat lakan och handdukar i tvättstugan. Jag är impad över min handlingskraft.


Om jag vill synda, finns det en motkraft mittemot. Missionskyrkan. Den har jag (ännu) inte besökt.

Förra veckan ringde jag upp mobilbatteriet, varje dag. Det var en fullmatad arbetsvecka. Nästa vecka ser likadan ut.

Plommonträdet ser ut så här. Söndagen den 25 januari 2009.
 

En nytagen bild i österläge, tagen fr altanen.  Det verkar dröja ett tag innan det blir - sitta ute i vårsolen och mysa.


Här stod motionscykeln tidigare. Den är nu slängd. Ena trampan gick sönder, och lagades tillfälligt med en tjockare handske. Jag ska nog köpa en ny anordning - så småningom.

Den regelbundne läsaren inser givetvis att jag inte är någon förespråkare för könsneutrala äktenskap.

Min uppfattning grundar jag inte på starkt gudstron eller religion, snarare på sedvänja. Som jag uppfattar det, är äktenskapet ett folkligt accepterat - historiskt, kulturellt och möjligen juridiskt begrepp som avser föreningen mellan man och kvinna. Det kan gott få fortsätta så. Det förringar verkligen inte kärleken mellan homosexuella, eller diskriminerar enkönade samlevandsrelationer. Först skrev jag enkönade äktenskap, men det begreppet gillar jag följdaktligen, inte heller nåt vidare.

Man kan känna sig kränkt och förfördelad av väldigt mycket, om man har den läggningen, och då menar jag den personliga, således inte den sexuella, om nu nån trodde det!

Nuvarande svenska äktenskapsbegrepp bör vi inte ändra på. Däremot kanske det finns anledning att se över lagstiftningen så att samlevnad mellan andra parrelationer inte missgynnas.    

Ha en härlig fredagskväll - gott folk!

Det är vinter i Sundsvall (paradiset). Snö föll i förrgår.

Det gäller att vara på tåspetsarna för det mesta. När man slappnar av - händer det!

Som bekant färdas jag mellan metropolerna, numera mest med buss mellan Sundsvall och Örnsköldsvik. Häromdagen vinkade en kvinna glatt till mig genom bussfönstret, när jag klev av. Jag vinkade frimodigt tillbaka, och undrade samtidigt  vem hon var!  

Tänkte inte mer på det förrän M idag berättar att hon genom en arbetskamrat  fått veta att det var en tidigare arbetskompis till mig, som påkallade min uppmärksamhet. Det var tursamt att jag inte nonchalerade den kommunikationen. Jag är inte direkt högdragen och vill inte uppfattas så heller. Den regelbundne läsaren vet ju att jag, genom yttre betingelser är delvis införsatt i allehanda frågor som t.ex. menage a trois, skrubblek, preventivmedel  och hjälpmedel av olika slag.  Man vill ju inte ställa till det för sig, i onödan. Jag har en öppenhjärtig men samtidigt avvaktande hållning till det mesta som rör sig kring mig.

På tal om något helt annat. Sannolikt har Clint Eastwood (f -30 i San Francisco) gjort årets hittills bästa filmer.

• Gran Torino
• Changeling

Peter Forsberg, hockeyikonen - han på Mammamia, ni vet, förbereder sista come backen.  En annan ikon - Barack Hussein Obama har svor presidenteden idag/ikväll! Han har onekligen har en del att ta tag i, USA´s 44:e president, den femte yngsta (f -61). Förväntningarna är stora, hoppas inte han lider av prestationsångest, och har bra rådgivare.
 

Den bistra kylan är borta för denna gången. Kring tre, grader minus är näst intill perfekt. Det är bara solen som saknas.
 

Några bananer, som på norska påstås heta guleblöj. Om det är sant eller inte, låter jag vara osagt. Dom ser lite ensamma ut i fruktskålen.
 

Det här är en spikmatta, som påstås öka välbefinnandet, om man ligger på den. M gillar den. Själv är jag skeptisk, eftersom jag är man.


En promenad har vi orkat med idag. Ungefär det. Jag har varit trött, varför vet jag inte. Nu ska vi titta på stjärnorna  på slottet som går i repris. Vi missade programmet igår.

Det var bistert imorse, 21 grader kallt. Burr! Det är lätt att vara tystlåten då, eftersom man inte gärna vill släppa ut nåt av den goa värmen, och dessutom är kinderna stelfrusna. Nu är det något drägligare, dvs kylan - kring tolv! 

Min proletära bakgrund till trots - är jag bortskämd. Det var fullbokat på det mesta i transportväg mot Sundsvall igår eftermiddag. Fullt på flyget givetvis och fullt i första klass på tåget. Det innebär X2000, andra klass som ger sämre sittplats, inga tidningar, inget käk. Om man inte vill röra sig till bistron.  Det kostar på att ligga på topp, och ännu mer tvärtom.

Idag har jag mer än spontanjobbat. Jag anser nog nästan att jag jobbat. Jag har också varit på möte - det är också jobb.

Nu är det snart TV, vilket kanske inbjuder till dryckenskap, eftersom det är fredag. Får jag lämna ett råd i drickandets ädla konst. Med andra ord, några hållpunkter för bättre mående. Möjligen råd i repris.

• Whiskey before beer, no fear.
• Beer before  whiskey, mighty risky

Fullt lika språkligt korrekt är kanske inte anvisningen.

• Whiskey before bear, no fear! Möjligen roligare.

Ha en bra fredagskväll, gott folk!

Onsdag. Jag har nyss kollat dokumentären i statstv´n om Lars Winnerbäck. Den kändes äkta. Det finns mycket prestationsångest kombinerat med förmåga i hans gestaltning.  Det är nog närmare 10 år sedan jag och M första gången kom i kontakt med LW, genom en video på tv´n. Det var en kille som gick på en strand och sjöng, och det gjorde han  bra, riktigt bra. Och sen har det rullat på!

Hastigt kallad till kgl huvudstaden. Jag vet inte riktigt om firman vill att jag ska börja "jobba igen". Vi får se hur det utvecklas. Hotell Rex på Luntmakargatan är inte förstavalet, men sent bokat ger inte många alternativ. Rica-hotellen på Kungsgatan respektive Slöjdgatan är bättre, och även Nordic Sea, Adlon och Central hotell på Vasagatan,  samt "gamla" Continental och givetvis SAS Radisson. Ack ja! Hotell Örnsköld (ovanför Dramaten) väljer jag, om jag har tid!

I övrigt intet att förtälja

Den som är pryd kan sluta läsa nu.

Den regelbundne läsaren vet att jag på mitt förra jobb, av några pantertanter blev erbjuden att leka skrubbleken. Det blev inte mycket av med det, det var nog bara munväder.

På mitt nya jobb finns också ett antal pantertanter, som alltså är i min ålder - kanske något år äldre, typ 60+.

Jag har jobbat så kort tid att jag inte har någon fast plats - när jag fikar, jag brukar slå mig ner där det är ledigt! Igår hamnade jag i ett gäng med tre kvinnor, som redan pratade med varandra och skrattade gott, när jag skred in.  Jag tänkte inte mer på det - då. Aningslösa människa. 

Jag hann knappt komma ner på stolen innan helvetet brakade loss. Kvinna 1 hade en rätt lång utläggning om att hon funderade på att köpa en dildo, hon fick - som det kan uppfattas - värdefulla tips från sina två fikakompisar. Kvinna 2 skulle på dans, och hon tyckte det var skämmigt att köpa kondomer. Det kunde dom andra två inte förstå, och garvade rått  över den klädsamt blyga inställningen, för delvis outtalade behov. Kvinna 3 fullföljde det emanciperade samtalet genom att säga att hon bara ville ha en karl när hon var sugen (på vad utvecklade hon, tack och lov inte närmare)! Att bo ihop och så var inte hennes grej. Ungefär så.

Jag sa inte många ord, under den påtvingat korta fikarasten. Det kan lätt bli fel - när man som man, ska diskutera kvinnofrågor. Jag dröp av rätt så fort, för att fortsätta vända mina papper, som jag ibland stämplar - om jag känner för det.

Bättre i knollan idag, men vid tillfälle ska jag kolla blodtrycket.

MoDo slog Timrå med 2-1. En rysare - mycket spännande. Jag kollade matchen på O´Learys, vid Stora Torget. Mina franska nerver klarar inte mer.

När det gäller musik bearbetar jag fortfarande min retroperiod. Doobie brothers, Blondie, ELO, ännu inte Cat Stevens, men gärna Led Zeppelin, Bob Dylan, Eagles, givetvis Cure. Jag har nu hamnat nu på Pet shop boys, vilket väcker minnen.

1996 åkte jag och J1 och J2 till London. Vi flög SAS till Luton - av någon anledning, sen buss. M ville inte då, men idag skulle hon gärna åkt - tror jag. Kanske menade hon att det skulle vara bra för grabbarna att umgås lite, som bara pojkar/män kan - inte vet jag! Vi bodde på hotell Regents Palace vid Picadilly cirkus. Hotellet är flott på utsidan men mycket påvert på insidan. Vi var turister  med besked. British museum (egyptiska avdelningen), St Pauls, Hyde park, 10 Downing street, tunnelbanan, dubbeldäckarna, taxi, hela baletten. Vi kollade även fotboll. Arsenal på Highbury. Målsnålt - 0-0. Vi åkte också ut till Camden, som lär ha blivit flashigare på senare år. Vi var också bio (nära Covent garden), där vi kollade Casino och Heat. Vi hade en riktigt bra helg, barnen har kommit tillbaka, med upplevda intryck ibland - vilket känns bra!

Pundet var inte lika dyrt då, som idag. På Virgin-butiken, nära Marble Arch på Oxford street, köpte jag the best of Pet shop boys - kommer jag ihåg nu. Jag tror barnen kan förlika sig med dom också.

Always on my mind är en riktigt bra låt. Även med Elvis.

Jag är inte alldeles säker på om det kan alstras smärta i ett tomrum?

I fredags morse vaknade jag med ont i knollan, det var en aktiv smärta som inte vill ge med sig, gränsande till illamående. Jag tar huvudvärkstablett vilket gör värken mindre. Sen känns det som om själva skallen är iförd en hjälm av  någon metall, som hela tiden skaver lite grand. På kvällen tittar vi På Spåret och sen avslutningen på Let´s Dance. På lördagsmorgon vaknar jag med huvudvärk igen, tar en tablett och somnar om, dagen går sin gilla gång. Metallcylindern på skallen är kvar.

Imorse vaknar jag klockan fyra med brännande huvudvärk, somnar om efter en stund, och vaknar lite piggare. Huvudvärken är måttlig och metallhjälmen på skallen känns inte lika trång längre.

Det är märkligt vad man tar saker och ting för givna. Jag funderar inte så mycket på värk av allehanda slag, det gör jag bara när jag har ont. Alla har det inte lika väl förspänt, många har ständig värk - och det är nog knäckande.

Det är kanske så att jag gjort en vetenskaplig upptäckt inom områdena fysik och kemi, möjligen biologi. Det är möjligt att ha ont i ett tomrum!

Ikväll spelar MoDo hockey ännu en ödesmatch denna gången mot Rögle. Matchen går i Örnsköldsvik där jag är, dock inte på arenan. Mina svaga franska nerver tål inte sånt. Det får räcka med Gif Sundsvall plattmatcher.

Min kontorskropp och godtyckligt placerade love handles bör inte fundera på pizza. Sagt och gjort, efter jobbet gick jag på pizzerian, Mamma Mia, där det var lite hockeyförsnack. Där åt jag pizza. Suck!

Bland gästerna, på armlängs avstånd (om man är gorilla) satt Peter Forsberg med fästmö och vänner. Man vill ju inte stirra, kanske åt dom också pizza, men om det vet jag inget.
 

Nu är platt-tv´n på plats i sovrummet. Hämtades hos J2, som skickade med fel strömkabel, ringde och klagade och fick rådet att söka fram en annan passande sladd, vilket jag gjorde. Den funkar, helt okej bild. Jag har lyssnat på punk idag. Iggy Pop, Ramones, Six pistols, Imperiet, Ebba Grön och annat allehanda dunkadunka. Kul! 


Tomteparaden är på väg att förpassas ner i låda. Framtages, i bästa fall - i slutet av december. Man kanske kan säga att tomtarna numera är i exil.


M har jobbat halva dagen, och jag har haft jour. Lättsamt, endast tre telefonsamtal. Det är fint att ha jourberedskap om det inte händer nåt.

Jag har också funderat kring och läst på - om Israel/Palestina-konflikten Gaza. Niklas Ekdahl i DN satte på sig dumstruten genom att hävda att om palestinierna hade assimilerats mer och försökt samarbeta (egentligen underordna sig), då hade deras position var bättre. Det var en halsbrytande förenkling, eftersom NF/FN redan 1947 delade dåvarande Palestina i två stater, vilket var ett misstag - men så blev det. Sverige röstade för liksom Ryssland och USA. England, som är den större boven i dramat - lade ner sin röst. Ekdahl ser problemet med västerländska ögon och glömmer kulturskillnaderna. Det går inte att bomba sig fram till varaktig förändring.

I min andra blogg (sundsvall.webblogg.se) ska jag skriva något om konflikten.

Det känns plågsamt att kliva upp på träningscykeln, och att sen börja cykla som en besatt, ter sig outhärdligt, eller näst intill. Den fläskkorvsliknande kroppen får vila sig i form, i stället.

Idag har jag haft någon form av jour på hemmaplan. Med andra ord har jag spontanjobbat, jag hoppas jag får betalt. Det har varit lugnt. Det är bra det, eftersom jag inte vet om jag haft några befogenheter att åtgärda eventuellt strul. Jag tror jag har jour även de 5 januari, men varför ta ut bekymmer i förskott. Vi tar ett helvete i taget!

Under jouren åkte M och jag till IKEA. Där käkade vi lunch/middag. Kyckling, joghurt och nånting, med konstig namn - potatis/ris verkar vara på utgående, lättöl, en kaffe och en kaka för endast 118 kr, för två. Billigt va! 


Efter några månader har vi fått sluträkningen på duschrummet. Vi gjorde det enkelt för oss. Alltså inget kakel. Det är helt okej för vår enkla smak. Duschkabin känns för instängt för vår existentiella läggning. Nu återstår krafttag i köket och badrummet på nedre plan mm. Det är bra att det finns Rot-avdrag, om det nu finns. Bilden blev inget vidare, men det bjussar jag på.


M är och städar hos J2. Varför kan jag inte förstå. Själv är jag hemma, spontanjobbar och lyssnar på musik. Mest gamla godingar.


Två flaskor whiskey (stavning?) fick jag i julklapp. Egentligen bara en, eftersom jag fick Black Ribbon - någon vecka före jul. Mackmyra-whiskeyn är inte rökig. Den blir bra på sikt. Jag vill koppla "Mackmyra" till strejk/lockout i Ådalen 1931, och den massaker som därpå följde,  men det är nog inte så. Ådalenhändelserna började med en sympatiaktion med arbetarna vid  Marma-fabriken och Mackmyra kan kopplas till storstrejken 1906 (tror jag).