Göteborg
Eftersom jag skulle till Stockholm idag passar jag på att hälsa på Osbourne, och han bor i Göteborg, eller närmare bestämt Partille.
Här går det undan, när det går undan.
Skrivövning
Själva syftet har varit att få en uppfattning om det är möjligt att skriva ihop (och det är det, såväl ihop som ihop)! Många goda idéer har skapat denna inledning. Bravo!
Erfarenheten är kanske den att, det nog gäller att styra upp det praktiska mycket tydligare, eftersom deltagarna sannolikt inte kommunicerar särskilt mycket med varandra i vardagen - frånsett genom bloggandet då.
Kanske borde en ramstory först tas fram, sen kanske uppdrag lämnas till någon eller några för att beskriva personer och miljö, en annan skulle få uppdraget att göra övergångarna mellan bidragen, så att berättelsen håller ihop, sen borde också helheten kanske diskuteras i ett forum, kanske ska man tänka om, byta riktning mm - och det borde då diskuteras mellan skribenterna.
En lathund bör nog tas fram om storyn blir längre än denna. Där det t.ex. framkommer att Morgan är 1,82 cm lång, väger 89 kg, har en gul bil av märket Ford Focus, mobiltelefon av märket Samsung mm, då kan ju fakta hållas ihop över sidorna.
Jag är oklar på om det är möjligt att bygga vidare på en story med att successivt lägga till tre, fyra meningar rakt av. Slutligen tror jag att cirka 10 personer är möjligt att hålla ihop i en skrivargrupp. knappast fler, det går att vara färre, till och med bara 2.
Sammanfattningsvis tror jag det handlar om att ge tydliga förutsättningar - och inom dessa förutsättningar ska det vara frihet och kreativitet. Jag tror också att det är bra om man sparar alla bidragen och övriga kommentarer i en särskild mapp, för att ha i reserv, om man vill kolla uppgifter, eller tänka om. Ungefär så.
Kaos i Kairo, blev det i alla fall. Det var en kul övning - tack för idéerna. Jag hade en helt annan tanke före inlägg 2 (mycket sämre, inte lika fyndig), och själva poängen med grupparbete är att den samlade mängden (mervärdet) blir högre än när man jobbar själv! Och det blev det i det här fallet. .
Kaos i Kairo
När Morgan Asp halvliggande i blå skinnsoffan, hör den ilsket ringande telefonen på vardagsrumsbordet, har han ingen tanke på att det ännu inte mottagna samtalet skulle leda till hans död 29 minuter senare.
En hastigt påkommen känsla av olust kommer över honom, när de påträngande ljudsignalerna tvingar honom att lägga ifrån sig Dagens Nyheters ekonomibilaga, där han nyss fördjupat sig i valutakursernas turbulens. Han halvsätter sig upp i soffan, tar stöd av den vänstra armbågen, greppar luren med den lediga högra handen och svarar kort och kärnfullt – Morgan Asp.
En flämtande mansröst hörs på den brusande telefonledningen. Rösten väser fram – lyssna på mig, jag vet din hemlighet. Rösten låter märkvärdigt bekant, kanske är det dialekten. Mannen på andra sidan blir tyst och sen hörs bara ett svagt mumlande. Det blir tyst igen och sen hör Morgan mannen säga – Kairo.
- Kairo, vad menar du - säger Morgan med ökande oro i rösten. Morgan sitter nu stel i soffan. De silverfärgade visarna på Morgans armbandsur, av märket Rolex, visar 18.34.
- Menar du Kairo i Egypten, säger Morgan oroligt?
Mannen på andra sidan låter nu så omtöcknad att det nästan inte går att höra vad han säger. Det sista Morgan hör innan samtalet bryts är siffrorna 0736062666, och sen är mannen borta.
Morgan inser att han kan ha fått ett mobilnummer och loggar snabbt in på Internet, för att kolla ägaren till mobilnumret. Mobilnumret existerar inte. Morgan är inte förvånad.
Situationen är olustig och Morgan funderar intensivt på hur han ska tackla den uppkomna situationen. Han går in i det renoverade köket i sin nyköpta fyrarummare på Vävstolsvägen i Bromma. Han öppnar kylskåpet, söker något att dricka, hittar inget, tar i stället fram ett glas och fyller det till två tredjedelar med kranvatten, som fått rinna en stund och går sen tillbaka in i vardagsrummet. Mest undrande är han vilka hemligheter som han bär på, som mannen hotar avslöja. Det kan väl inte vara den där dyra bjudlunchen, som övergick till middag och vickning på Operabarens bakficka i somras, som nu skulle avslöjas.
Morgans tankar leder honom vidare mot att Kairo kanske betyder nåt annat än Kairo i Egypten. Kanske är Kairo en kod för något! Kunde inte människan ha berättat vad han menade åtminstone, tänker Morgan resignerat!
- Vilhelm, det var Ville, utbrister Morgan högt, när han känner igen rösten.
Präktiga gamla Ville, skolkamrat från universitetet. Ville som han tappat kontakten med för 20 år sedan. Ville som aldrig kunnat göra en fluga förnär.
Vilhelm hade låtit ömsom hotfull, upprörd och ömsom vädjande. Morgan förstår fortfarande inte varför vad han kan ha gjort - som nu Vilhelm hotade avslöja. Är det utpressning - tänker Morgan, men jag har ju inga pengar. De sista slantarna gick till banken som delbetalning för lägenheten.
När Morgan som mest frenetiskt brottas med att försöka förstå vad som händer, kommer det en kort ringsignal på ytterdörren. Vem kan det vara så här sent, tänker Morgan och tittar på sin fuskrolex. Klockan visar på 19.01. Morgans redan höga orosnivå höjs ytterligare, när det kommer en andra, lång bestämd ihållande signal från dörren. Nu är nog fán det kokta fläsket stekt, säger Morgan tyst för sig själv, när han går mot dörren.
Genom titthålet på dörren ser han baksidan av en kvinnogestalt. När kvinnan sakta vände sig om ser han att det är förra fästmön, Tracy Eriksson, som han inte sett på ett halvår, när vi skulle separera. Vad kan hon vilja mig - tänker Morgan förvånat?
Morgan tvekar. Ska jag öppna eller inte, tänker han! Människan ringer en tredje lång, väldigt lång signal som skär genom ben och märg och sen ropar hon genom med rösten i falsett, genom brevinkastet!
- Öppna - det är Ville som skickat mig!
- Vänta lite, säger Morgan genom den stängda dörren. Han låser upp de två låsen och innan han försiktigt öppnar dören frågar han Tracy, om hon är ensam.
Innan han hinner få något svar, slits dörren ur hans händer och innan han hinner retirera kommer en mörk gestalt snabbt mot honom. Morgan känner ett kraftigt stick i bröstet, med kraftig övergående smärta som övergår till värme, sen känner Morgan ingenting. Han känner inte när kroppen faller tungt mot ekparkettgolvet i hallen. Han hör inte att glaset, på hans stötsäkra armbandsur av märket Rolex krossas när den vänstra armen tar hela tyngden av den fallande kroppen mot det hårda golvet. Uret stannar på 19.03.
Inlägg 4
- Det är Morgan Asp!
En svag mansröst hörs på den brusande telefonledningen.
- Det är säkrast att du lyssnar på mig, jag vet din hemlighet - väser rösten fram.
Det var något konstigt bekant med rösten på andra sidan. Kanske var det dialekten och Morgan är nästan säker på att han hört rösten tidigare!
Rösten hos mannen på andra sidan blir svagare och Morgan hör nu bara delar av vad mannen försöker säga. Med uppbådande av sina sista krafter stöter mannen på andra sidan fram - Kairo!
- Kairo, vad menar du - säger Morgan med ökande desperation i rösten, där han sitter stel som en pinne i den nyköpta azurblå skinnsoffan av märket Dux. En svettdroppe hade bildats i Morgans fårade pannan, droppen föll i ultrarapid ner på soffans högra kanststöd och bildade ett liten fläck. Morgan kastar en hastig blick på den silverfärgade digitalklockan som står på fönsterbänken i buspråket De röda siffrorna visar 18.37.
- Menar du Kairo i Egypten, skriker Morgan?
Mannen på andra sidan låter nu så omtöcknad att det nästan inte går att höra vad han säger. Det sista Morgan hör innan samtalet bryts är
- Kontakta el Kalili och ett nummer som Morgan uppfattade som 073 60 62 666, och sen var mannen borta.
Morgan är nu rejält uppskärrad och han känner intuitivt att han inte kan vägra det som han uppfattar begärs av honom. Morgan loggar snabbt in på Internet, för att kolla ägaren till mobilnumret. Mobilnumret existerar inte. Morgan är inte förvånad.
Morgans hjärna fortsätter gå på högvarv - vad skall han göra. Han går fram och tillbaka, och tuggar på knogarna i sin nyrenoverade fyrarumslägenhet på Vävstolsvägen i Bromma. Vad skall han göra? Tänk om han kontaktas av terrorister, tänk om det är knarksmuggling.Han känner att situationen nästan är honom övermäktig.
Ett gapflabb bryter handlingsförlamningen, när han tänker på sin orakade nuna!
- Vilken tur att det fortfarande är inne att vara lite skäggig. Rakning skulel han inte hinna med, mycket annat måste fixas, om han nu måsste göra en insats på något sätt. Men vad är det han ska göra?
Morgan känner att hjärtat galopperar i bröstet, dubbelslagen, trippelslagen kommer tätt, måste hinna går som ett mantra i hans inre, men vad och var fär Kairo. Kunde inte människan ha berättat det åtminstone! Var det verkligen Kairo i Egypten, eller var det Kairo någon annanstans. Eller var Kairo lösenord för något annat. Morgan visste inte vad han skulle tromen plötsligt komer han på vem rösten tillhörde! Det var ju hans gamla skolkamrat Vilhelm. Präktiga Ville från E3b på Valla gymnasium. Ville som aldrig kunnat göra en fluga förnär.
När Morgan tänker igenom telefonsamtalet började han förstå mer och mer, men långt ifrån allt. Vilhelm hade låtit ömsom hotfull och uppröd och ömsom vädjande. Morgan kan inte förstå vad han tidigare gjort, som nu Vilhelm hotade avslöja - om han inte gjorde vad han blev tillsagt. Är jag utsatt för utpressning - tänker Morgan.
När Morgans båda hjärhalvor som mest febrilt jobbar med att försöka förstå vad som händer, ringer det plötsligt på ytterdörren. Vem kan det vara så här sent, tänker Morgan och tittar på klockan som visar på 19.01. Morgans redan höga orosnivå höjs ytterligare, när det kommer en andra bestämd signal från dörrklockan. Nu är nog fán det kokta fläsket stekt, säger Morgan tyst för sig själv, när han går mot dörren.
Genom titthålet på dörren ser han baksidan av en kvinnogestalt. När kvinnan sakta vände sig om ser han, sin gamla flamma, f.d. fästmön Tracy Eriksson. Vad kan hon vilja mig - tänker Morgan?
Morgan tvekar om han skall öppna eller inte, men människan ringer en tredje lång, väldigt lång signal som skär genom ben och märg och sen ropar hon genom med rösten i falsett, genom brevinkastet!
- Öppna - det är Ville som skickat mig!
Inlägg 1
Information lämnas som kommentar.