USA 5.1
J2 har försökt få ihop en dryg vecka ledigt för att hänga på till USA, men han får inte till det, tajmingen med skolan är för dålig, tråkigt - vi hittar på nåt roligt vid ett annat tillfälle, där J2 kan vara med.
Lördagen den 24 februari klockan 1600 på Arlanda, sitter jag, J1 och Osborne tryggt tillbakalutade i vår pösiga flygplansfåtöjer, tillhörande Malaysia Airlines och väntar på take off. Destinationen är Newarks Internationella flygplats, belägen i delstaten New Jersey, dit vi tar oss på 8 timmar och 45 minuter.
Genom den nu planerade femte USA-resan fullbordar Osborne och jag det projekt vi påbörjade år 2000. Vår tanke är att bila igenom samtliga av USA:s fastlandsdelstater (med undantag av Alaska), det är det projektet handlar om. Junior´s (J1) belöning blir en värdefull, kanske ovärderlig lektion i resandets ädla konst!
På denna femte resan ska vi avverka de 8 nordöstra delstaterna. New Jersey, New York, Vermont, Massachusetts, Maine, New Hamspshire, Rhode Island och Connecticut.
I några kommande inlägg kommer jag kanske att skriva om förväntningar på den kommande resan, och kanske berätta från de fyra tidigare. Jag kommer att numrera tema-inläggen och nästa blir således USA 5.2.
Det har varit lugna puckar, nästan hela dan, blott tre telefonsamtal och mindre än två timmar vid arbetsdatorn. Jag har mest softat, men också skrivit och tackat för mig på "gamla jobbet", visserligen kommer flera av mina nuvarande arbetskamrater att bli kvar, även dom på nya, eller devis nya jobb. Men när man rör om i grytan, som vi nu gör, kommer det inte att bli som förr, det kanske blir bättre/sämre - men en sak är säker, det blir inte som förr, och själv ska jag som bekant, vikariera på ett annat jobb, innan jag kan börja på mitt nya.
Jag har bytt en av strålkastarlamporna, som slocknat på nygamla bilen. Jag säger bara - inget är enkelt. Jag har fuskstädat hallen och sen gick jag och mötte M, när hon gick från sitt jobb. Vi träffades ungefär i mitten, mellan arbete och bostad, en 28 minuter frisk promenad i det milda januarivädret (-07 grader).
Lördagen den 24 februari klockan 1600 på Arlanda, sitter jag, J1 och Osborne tryggt tillbakalutade i vår pösiga flygplansfåtöjer, tillhörande Malaysia Airlines och väntar på take off. Destinationen är Newarks Internationella flygplats, belägen i delstaten New Jersey, dit vi tar oss på 8 timmar och 45 minuter.
Genom den nu planerade femte USA-resan fullbordar Osborne och jag det projekt vi påbörjade år 2000. Vår tanke är att bila igenom samtliga av USA:s fastlandsdelstater (med undantag av Alaska), det är det projektet handlar om. Junior´s (J1) belöning blir en värdefull, kanske ovärderlig lektion i resandets ädla konst!
På denna femte resan ska vi avverka de 8 nordöstra delstaterna. New Jersey, New York, Vermont, Massachusetts, Maine, New Hamspshire, Rhode Island och Connecticut.
I några kommande inlägg kommer jag kanske att skriva om förväntningar på den kommande resan, och kanske berätta från de fyra tidigare. Jag kommer att numrera tema-inläggen och nästa blir således USA 5.2.
Det har varit lugna puckar, nästan hela dan, blott tre telefonsamtal och mindre än två timmar vid arbetsdatorn. Jag har mest softat, men också skrivit och tackat för mig på "gamla jobbet", visserligen kommer flera av mina nuvarande arbetskamrater att bli kvar, även dom på nya, eller devis nya jobb. Men när man rör om i grytan, som vi nu gör, kommer det inte att bli som förr, det kanske blir bättre/sämre - men en sak är säker, det blir inte som förr, och själv ska jag som bekant, vikariera på ett annat jobb, innan jag kan börja på mitt nya.
Jag har bytt en av strålkastarlamporna, som slocknat på nygamla bilen. Jag säger bara - inget är enkelt. Jag har fuskstädat hallen och sen gick jag och mötte M, när hon gick från sitt jobb. Vi träffades ungefär i mitten, mellan arbete och bostad, en 28 minuter frisk promenad i det milda januarivädret (-07 grader).
Välfärdens pris
Idag har det varit en mycket lugn dag. Inte mycket har hänt. Vi har pratat med barnen. Jag har varit ledig och M har jobbat, det är så det ska vara. Jag basar över de större tingen, världsfrågorna, politken och M tar hand om den operativa ledningen i hemmet.
Promenadstråket runt Sticksjön ser vintrigt och fint ut. Kring fyra minusgrader, gör lunchpromenaden till ett behagligt nöje, en lisa för själen.
Nu körs Tsunamidiskussionen igång igen, och till vilken nytt kan vi kanske fråga? Vi vet redan att regeringen Persson var handlingsförlamad, den där katastrofala annandagen 2004. Det behöver vi inte käbbla om längre, det är redan utrett och klarlagt. Vidare har såväl Göran Persson som förre statsskreteraren Lars Danielsson ljugit friskt. Det vet vi också, kanske det räcker om dom nu ber om förlåtelse, för nu är det i allt väsentligt en partipolitisk process som fortsätter. Vill Regeringen göra något för Sverige, kanske dom kan granska utrikesministerns ägande av aktier/optioner kopplade till den ryska maffian. Men det kan vi ju glömma, det är hemligstämplat, precis som Agneta Merkels famösa brev till den svenska regeringen. Den svenska offentlighetsprincipen är snart ett minna blott.
Lars Danielsson har säker inte gjort någon brottslig handlinge enligt brottsbalkens bestämmelser, och även om han grillas i KU och av kommissioner så kommer han inte att säga flasklock, han kommer att hänvisa till bristande minnesgåvor. Och det är inget brott att ha dåligt minne, det är möjligen inkompetent och oskickligt - men abosolut inget brott.
Det är klart att moderaterna vill få bort blickarna från det systemskifte som nu pågår i rasande fart. Underklassen ska betala de allra rikastes skattesänkningar med högra skatt (för bl.a. fattigpensionärerna) och sänkta bidrag till arbetslösa, sjuka , pensionärerna och övriga fattiga. Om moderaterna får fortsätta ytterligare fyra år efter den nu pågående mandatperioden, kan vi lugnt glömma den allmänna socialförsäkringen, och då är den borta för alltid. Se bara på USA, som inte har någon - och aldrig heller kommer att få.
Det är klart att moderaterna vill prata tramsfrågor och Danielsson, i stället för att konfronteras med sin Milton Friedman inspirerade slakt på den generella svenska välfärden!
Promenadstråket runt Sticksjön ser vintrigt och fint ut. Kring fyra minusgrader, gör lunchpromenaden till ett behagligt nöje, en lisa för själen.
Nu körs Tsunamidiskussionen igång igen, och till vilken nytt kan vi kanske fråga? Vi vet redan att regeringen Persson var handlingsförlamad, den där katastrofala annandagen 2004. Det behöver vi inte käbbla om längre, det är redan utrett och klarlagt. Vidare har såväl Göran Persson som förre statsskreteraren Lars Danielsson ljugit friskt. Det vet vi också, kanske det räcker om dom nu ber om förlåtelse, för nu är det i allt väsentligt en partipolitisk process som fortsätter. Vill Regeringen göra något för Sverige, kanske dom kan granska utrikesministerns ägande av aktier/optioner kopplade till den ryska maffian. Men det kan vi ju glömma, det är hemligstämplat, precis som Agneta Merkels famösa brev till den svenska regeringen. Den svenska offentlighetsprincipen är snart ett minna blott.
Lars Danielsson har säker inte gjort någon brottslig handlinge enligt brottsbalkens bestämmelser, och även om han grillas i KU och av kommissioner så kommer han inte att säga flasklock, han kommer att hänvisa till bristande minnesgåvor. Och det är inget brott att ha dåligt minne, det är möjligen inkompetent och oskickligt - men abosolut inget brott.
Det är klart att moderaterna vill få bort blickarna från det systemskifte som nu pågår i rasande fart. Underklassen ska betala de allra rikastes skattesänkningar med högra skatt (för bl.a. fattigpensionärerna) och sänkta bidrag till arbetslösa, sjuka , pensionärerna och övriga fattiga. Om moderaterna får fortsätta ytterligare fyra år efter den nu pågående mandatperioden, kan vi lugnt glömma den allmänna socialförsäkringen, och då är den borta för alltid. Se bara på USA, som inte har någon - och aldrig heller kommer att få.
Det är klart att moderaterna vill prata tramsfrågor och Danielsson, i stället för att konfronteras med sin Milton Friedman inspirerade slakt på den generella svenska välfärden!
Non violence
Idag har jag jobbat halv dag. Mina softa-dagar eroderar i snabb takt. Jag skulle dragit mig undan, utan mål och mening och definitivt utan mobil, men jag kan inte skylla på nån annan, än mig själv.
Den halva ledig dagen har i alla fall varit bra. Det är blidväder igen, ett par minus, kanske två. Promenad har förekommit. Jag gick och mötte M, som med spänstiga steg gick från sitt jobb i Sundsvalls centrala västra delar. Vi möttes i backen halvvägs mellan jobbet och hemmet. Det tar ungefär 35-40 minuter att gå från där vi bor, till centrum.
Vi har ätit blodpudding och fläsk till middag. Även J1 kom för ett skrovmål.
Lite impad blir man av Carl-Fredrik Reuterswärds konstverk, en pikkadoll, som är placerad utanför FN-skrapan i New York (City) - tror jag. Den ska kollas in, på ort och ställe, inom kort!
Non Violence - kan det sägas tydligare!
Den svenska konstnären Carl-Fredrik Reuterswärd föddes 1934, och jag vet inte särskilt mycket om honom, nästan inget, men visst har han även gjort andra "omöjliga figurer"?
Den halva ledig dagen har i alla fall varit bra. Det är blidväder igen, ett par minus, kanske två. Promenad har förekommit. Jag gick och mötte M, som med spänstiga steg gick från sitt jobb i Sundsvalls centrala västra delar. Vi möttes i backen halvvägs mellan jobbet och hemmet. Det tar ungefär 35-40 minuter att gå från där vi bor, till centrum.
Vi har ätit blodpudding och fläsk till middag. Även J1 kom för ett skrovmål.
Lite impad blir man av Carl-Fredrik Reuterswärds konstverk, en pikkadoll, som är placerad utanför FN-skrapan i New York (City) - tror jag. Den ska kollas in, på ort och ställe, inom kort!
Non Violence - kan det sägas tydligare!
Den svenska konstnären Carl-Fredrik Reuterswärd föddes 1934, och jag vet inte särskilt mycket om honom, nästan inget, men visst har han även gjort andra "omöjliga figurer"?
Värderingar
Femton grader kallt just nu, strax efter åtta, Det har varit för kallt och snuvigt för den sedvanliga söndagspromenaden. J1 har varit här en stund, J2 pratade vi med telefonen igår, jag har pratat med mamma, och sökte en av mina systrar, med blandad framgång. Vi har mest tittat på TV, läst, suttit framför datorn, löst sudoku och tvättat, ungefär som vanligt, fast med lite lugnare tempo än vanligt.
Jag har inte svårt (om jag är på det humöret) att uttrycka en distinkt uppfattning om saker, personer och andra ting, gärna med svart-vita penseldrag. Oftare är det kritiska uppfattningar och mer sällan glädjeyttringar över tillståndet i världen, och då kanske man kan fråga sig hur det kan komma sig?
Varför kan det vara lättare att vara kritisk än att berömma, är det Matin Luther som spökar? Är det kanske så att det mest är de egna värderingarna som styr oss i olika uppfattningar i termer av rätt och fel, när vi kastar fram en åsikt?
Själv tror jag t.ex. inte särskilt mycket på politikers ädla motiv. Jag tror att det på nivån kommunal/landsting/riksdag vanligtvis inte längre finns så mycket idealitet kvar längre, snarare en rationell syn på uppdraget, och i bästa fall blir det bra för medborgarna - under förutsättning att ledamotens behov av egen vinning, och det behöver ju inte alltid handla om pengar, det kan handla om ära, uppskattning och bekrfäftelse, blir hyggligt tillgodsedd i de aktuella besluten. Så cynisk är jag.
Det utförs hjältedåd i det lilla livet varje dag, som inte får nån uppmärksamhet alls (nästan). Till exempel har mamma och pappa och M:s mamma och pappa gjort heroiska insatser under knapphetens karga stjärna, stora familjer, dålig utbildning och lite pengar, under många år. Dom har gjort det verkligt bra, gjort det som varit möjligt - tycker jag. Andra tycker säkert att dom är misslyckade, som inte gjort nån lysande arbetskarriär mm.
Fortsättning på temat - lär följa!
Jag har inte svårt (om jag är på det humöret) att uttrycka en distinkt uppfattning om saker, personer och andra ting, gärna med svart-vita penseldrag. Oftare är det kritiska uppfattningar och mer sällan glädjeyttringar över tillståndet i världen, och då kanske man kan fråga sig hur det kan komma sig?
Varför kan det vara lättare att vara kritisk än att berömma, är det Matin Luther som spökar? Är det kanske så att det mest är de egna värderingarna som styr oss i olika uppfattningar i termer av rätt och fel, när vi kastar fram en åsikt?
Själv tror jag t.ex. inte särskilt mycket på politikers ädla motiv. Jag tror att det på nivån kommunal/landsting/riksdag vanligtvis inte längre finns så mycket idealitet kvar längre, snarare en rationell syn på uppdraget, och i bästa fall blir det bra för medborgarna - under förutsättning att ledamotens behov av egen vinning, och det behöver ju inte alltid handla om pengar, det kan handla om ära, uppskattning och bekrfäftelse, blir hyggligt tillgodsedd i de aktuella besluten. Så cynisk är jag.
Det utförs hjältedåd i det lilla livet varje dag, som inte får nån uppmärksamhet alls (nästan). Till exempel har mamma och pappa och M:s mamma och pappa gjort heroiska insatser under knapphetens karga stjärna, stora familjer, dålig utbildning och lite pengar, under många år. Dom har gjort det verkligt bra, gjort det som varit möjligt - tycker jag. Andra tycker säkert att dom är misslyckade, som inte gjort nån lysande arbetskarriär mm.
Fortsättning på temat - lär följa!
Svartrockarna - jobbar svart!
Samma/lika motiv, med - respektive, utan blixt. Viss skillnad. Bildena är tagna cirka 16.30.
Det har varit en lugn dag. M har varit lite slak, hon blir lätt åksjuk - och det blev hon igår också, sen är det långa dar, hon åkte strax efter sex och kom hem strax före nio. Resan sitter mao kvar i benen, en dag extra!
Vi har tittat på film på TV, tagit en härlig promenad i det fina vintervädret och käkat fläsk-kotlett till middag. J1 kom, såg och segrade, men mat ville han inte ha. Han skulle till Clas Ohlsson och byta ett fickminne, som krånglar. J2 ringde nyss och skulle iväg och handla sköldpaddsmat till "Dolph". Han trodde han skulle bli godkänd på kursen, som förutsätts för nästa steg - examen, kul, kul. Examensarbetet (20 p) kan förhoppningsvis göras i den vackra staden Örnsköldsvik, där fästmön Je jobbar.
Förkylningen frodas, en ren bagatell, men det känns så onödigt, och varför just nu, när jag har chans att vara ledig. Är det så att bacillerna frodas och sen angriper på bred front, när garden är nere?
Man ska inte säga sanningar, i vart fall inte om man vill göra karriär, då måste man vara smidig, flyta med, snacka om processen, göra så lite man kan (för att undvika misstag), verka aktiv, prata om delaktighet, tilltro och rada upp floskler som inte kostar något, så ofta man kan, men samtidigt få detta lilla man gör att verka märkvärdigt stort, viktigt rent utav oumbärligt. Låta andra göra skitjobben och själv ta äran för det, om det går bra! Går det dåligt håller man sig borta, så inte misstag landar på den egna fläckfria skölden.
Lite extra desillusionerad blir man också när man tittar på Uppdrag Granskning om prästernas svartinkomster. Svartrockarna - jobbar svart! Var och en verkar vara sig själv närmast, även om man har direktkanal uppåt. Därmed sätter jag punkt för dagens gnäll. Frågan är om jag är nöjd med något, vad tycker jag t.ex. är bra? Till denna filosofiska fråga återkommer jag till, vid ett senare tillfälle.
Det har varit en lugn dag. M har varit lite slak, hon blir lätt åksjuk - och det blev hon igår också, sen är det långa dar, hon åkte strax efter sex och kom hem strax före nio. Resan sitter mao kvar i benen, en dag extra!
Vi har tittat på film på TV, tagit en härlig promenad i det fina vintervädret och käkat fläsk-kotlett till middag. J1 kom, såg och segrade, men mat ville han inte ha. Han skulle till Clas Ohlsson och byta ett fickminne, som krånglar. J2 ringde nyss och skulle iväg och handla sköldpaddsmat till "Dolph". Han trodde han skulle bli godkänd på kursen, som förutsätts för nästa steg - examen, kul, kul. Examensarbetet (20 p) kan förhoppningsvis göras i den vackra staden Örnsköldsvik, där fästmön Je jobbar.
Förkylningen frodas, en ren bagatell, men det känns så onödigt, och varför just nu, när jag har chans att vara ledig. Är det så att bacillerna frodas och sen angriper på bred front, när garden är nere?
Man ska inte säga sanningar, i vart fall inte om man vill göra karriär, då måste man vara smidig, flyta med, snacka om processen, göra så lite man kan (för att undvika misstag), verka aktiv, prata om delaktighet, tilltro och rada upp floskler som inte kostar något, så ofta man kan, men samtidigt få detta lilla man gör att verka märkvärdigt stort, viktigt rent utav oumbärligt. Låta andra göra skitjobben och själv ta äran för det, om det går bra! Går det dåligt håller man sig borta, så inte misstag landar på den egna fläckfria skölden.
Lite extra desillusionerad blir man också när man tittar på Uppdrag Granskning om prästernas svartinkomster. Svartrockarna - jobbar svart! Var och en verkar vara sig själv närmast, även om man har direktkanal uppåt. Därmed sätter jag punkt för dagens gnäll. Frågan är om jag är nöjd med något, vad tycker jag t.ex. är bra? Till denna filosofiska fråga återkommer jag till, vid ett senare tillfälle.
Eljest?
Idag har det varit en dag som bara blev, inte direkt eljest och så snarare, rullade det bara på. I princip har jag jobbat hela dan, kanske gratis- men så illa kan det väl ändå inte vara, jag huskes i hela kroppen vid blotta tanken!
Vi har träffat en konsult ibland, det är dom dagarna jag allvarligt överväger att byta arbetsinriktning, och ett steg i den riktningen är nog placeringen i nya organisationen, inget ont som inte har något gott med sig!
Enligt konsulten ska vi vara snälla med varandra, och fråga med vänlig röst - om man uppfattat saken på ett visst/rätt sätt, innan man tar fram gummiklubban och drämmer till - och det låter väl vettigt och rimligt. Vidare ska vi säga
Vid ett tillfälle sa jag till konsulten - som jag trodde i förtroende - att koncepetet liknade Kejsarens nya kläder. Då blev konsulten ledsen och skvallrade hos min chef, som också blev ledsen och tyckte att jag borde se möjligheterna i stället för hindren. Då sa jag att det gör jag alltid, men stolligheter blir ju inte bättre, mer rätt bara för att dom upprepas. Då blev det tryckt stämning. Jag kanske inte bort vara så frimodig, kanske varit diskretare och flutit med, det inser jag, men det var kul att säga "min sanning"!
Vi har fyra fjärrkontroller, jag tycker att det är tre för många. Den femte tingesten är en bärbar telefon, om nån undrar! Fin duk - eller hur, jag är osäker på om det är min mamma, eller M:s mamma som virkat den. Det visade sig senare att den är inköpt på Loppis i Umeå.
Dagen började inte bra, redan vid ett-tiden i natt skred jag ur sovrummet för att lägga mig på soffan för att snörvla, hosta och snora. Förkylningen angrep på bred front. Jag ville bespara M, eftersom hon skulle till Umeå tidigt idag, vilka idioter är det som lägger utbildning på fredagar, 30 mil bort, hon är inte hemma förrän nio. det är 08-perspektiv på detta, men tyvärr saknar vi t-bana mellan Sundsvall och Umeå, meddelas bara på detta sätt. Hon ville inte åka tror jag, hon ville helst vara hemma och gosa med mig, säger en som saknar tillräcklig självinsikt.
Vi handlar fortfarande som vi har barn i huset, mjölk och fil i mångfald. Vad som däremot är mindre vanligt är en flaska Millers geunine draft (33 cl till det famösa överpriset 13.20 kr på Bolaget)! Läsaren med falkögon ser att det i bildens vänstra nederkant finns nyrensade räkor. Om inte M är alltför klen och åksjuk när hon kommer, ska hon få räkmackor och en specialdesignad white russian, gjord med mycket kärlek.
När jag och JC var över till USA på en datamässa 1995 (vi hade väldigt kul och vi var också med när Bill Gates för första gången presenterade Window -95, som var en sensation). Det blev det också lite fritid och jag tyckte att Millers smakade bäst bland de förhållandevis ljusa och tunna ölsorterna som finns på andra sidan pölen. Och jag ändrar ju, som bekant - inte uppfattning i första taget.
I slutet av februari bär det av igen. Till detta äventyr återkommer jag!
Vi har träffat en konsult ibland, det är dom dagarna jag allvarligt överväger att byta arbetsinriktning, och ett steg i den riktningen är nog placeringen i nya organisationen, inget ont som inte har något gott med sig!
Enligt konsulten ska vi vara snälla med varandra, och fråga med vänlig röst - om man uppfattat saken på ett visst/rätt sätt, innan man tar fram gummiklubban och drämmer till - och det låter väl vettigt och rimligt. Vidare ska vi säga
- Vem äger frågan?
Vid ett tillfälle sa jag till konsulten - som jag trodde i förtroende - att koncepetet liknade Kejsarens nya kläder. Då blev konsulten ledsen och skvallrade hos min chef, som också blev ledsen och tyckte att jag borde se möjligheterna i stället för hindren. Då sa jag att det gör jag alltid, men stolligheter blir ju inte bättre, mer rätt bara för att dom upprepas. Då blev det tryckt stämning. Jag kanske inte bort vara så frimodig, kanske varit diskretare och flutit med, det inser jag, men det var kul att säga "min sanning"!
Vi har fyra fjärrkontroller, jag tycker att det är tre för många. Den femte tingesten är en bärbar telefon, om nån undrar! Fin duk - eller hur, jag är osäker på om det är min mamma, eller M:s mamma som virkat den. Det visade sig senare att den är inköpt på Loppis i Umeå.
Dagen började inte bra, redan vid ett-tiden i natt skred jag ur sovrummet för att lägga mig på soffan för att snörvla, hosta och snora. Förkylningen angrep på bred front. Jag ville bespara M, eftersom hon skulle till Umeå tidigt idag, vilka idioter är det som lägger utbildning på fredagar, 30 mil bort, hon är inte hemma förrän nio. det är 08-perspektiv på detta, men tyvärr saknar vi t-bana mellan Sundsvall och Umeå, meddelas bara på detta sätt. Hon ville inte åka tror jag, hon ville helst vara hemma och gosa med mig, säger en som saknar tillräcklig självinsikt.
Vi handlar fortfarande som vi har barn i huset, mjölk och fil i mångfald. Vad som däremot är mindre vanligt är en flaska Millers geunine draft (33 cl till det famösa överpriset 13.20 kr på Bolaget)! Läsaren med falkögon ser att det i bildens vänstra nederkant finns nyrensade räkor. Om inte M är alltför klen och åksjuk när hon kommer, ska hon få räkmackor och en specialdesignad white russian, gjord med mycket kärlek.
När jag och JC var över till USA på en datamässa 1995 (vi hade väldigt kul och vi var också med när Bill Gates för första gången presenterade Window -95, som var en sensation). Det blev det också lite fritid och jag tyckte att Millers smakade bäst bland de förhållandevis ljusa och tunna ölsorterna som finns på andra sidan pölen. Och jag ändrar ju, som bekant - inte uppfattning i första taget.
I slutet av februari bär det av igen. Till detta äventyr återkommer jag!
softa frågor
Den här utmaningen har jag fått från Solskuggan - men eftersom jag har fullt sjå med att softa (trots värkande hals, jävla skit) måste jag avstå från att utmana! Kriarättat idag (26/1) samt några kompletteringar. Ytterligare några korrigeraringar 27/1.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
När jag snart vant mig vid blev det än mer plågsamt. (Gangsters av Klas Östergren).
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Min arbets laptop Dell D 600, jag når även den beiga telefon av märket Respons . På tal om nåt helt annat, orange i bestämd form skrivs orangea (tror jag). Språket är en thriller och delvis oförutsägbart!
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
När jag snart vant mig vid blev det än mer plågsamt. (Gangsters av Klas Östergren).
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Min arbets laptop Dell D 600, jag når även den beiga telefon av märket Respons . På tal om nåt helt annat, orange i bestämd form skrivs orangea (tror jag). Språket är en thriller och delvis oförutsägbart!
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Morgonnyheterna 08.30 på tv4.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är
16.54.. Rätt tid 17.03 (det blir sån tidsanarki när man softar)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Tystnad, M hostade nyss av slaget högfärdshosta.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Vid lunchtid tog jag en promenad på nästan en timme i det härliga, men för dagen gråa vintervädret, tio grader kall, svag vind, ingen sol.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Matriset (basmati) som är på kokning.
8. Vad har du på dig?
Svarta jeans svarta strumpor vit t-shirt, vita kallingar med Y-front (utan gylf) och svart tröja.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Inga drömmar.
10. När skrattade du senast?
När jag kollade TV igår, kommer inte riktigt ihåg.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Två affischer i ram, en Leonardo da Vinci och en föreställande ett skepp, liknande Vasa!
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Kan inte komma på nåt, möjligen när jag tittar mig i spegeln.
Helt okej, man tänker nog inte så mycket på vad man gör och inte gör i vanliga fall, man gör eller inte gör
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Bomerang med Mikael Persbrandt för över ett år sedan. Svaret har därefter, efter påpekanden, reviderats till Bang Bang Orangutang. Rätt ska vara rätt!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Inte mycket, ge till barnen och jobba mindre, resa mer, och lyfta ögonlocken!
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Har nog inga större hemligheter, kanske nån, men berättar jag inte här. Vad som kan beteckns som underligt är vårt att säga, där finns det nog en del att hämta, men man vill ju inte skrämma bort läsarna från bloggen - om jag säger så!
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Den måste jag passa på, den är svår. Rätt kan lätt bli fel.
18. Tycker du om att dansa?
Javisst på personalfesten en gång om året, jag kan fem buggturer, tror jag!
19. George Bush?
Verkan vara en kul typ - men mycket dålig, rent utav usel, kanske den sämsta amerikanska presidenten någonsin, och då tävlar han med en sådan klippa som Richard Millhouse Nixon.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Om vi fått en flicka skulle hon hetat Johanna, om det blivit grabb tre hade han fått namnet J3.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Inte på heltid, men en längre period, kring den fagra månaden november kanske skulle fungera.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Jag kommer nog på andra sidan - men om, då skulle jag säga, att jag gjort så gott jag kunnat
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Måsta passa - softar ju...................
Softa med förhinder?
Får jag bjuda herrskapet på en smula kvällsrodnad. Inte så illa!
Idag är det onsdag och jag har varit fullt sysselsatt med att göra ingenting, eller snarare väldigt lite, med långa raster mellan det lilla som gjorts. Det funkar det med!
Först skickade jag iväg M till jobbet och dessförinnan hade hon släng till mig te, smörgås och fil (ändamålsenligt porslin användes), som jag kunde intaga i sängen. Jag läste tidningen ordentligt och kollade nyheterna i stats-tvn:n och tv4. Jag masade mig upp vid nio för att ringa två samtal, sen skrev jag fyra kortare mail, skickade dom, sen slog jag av arbetsdatorn.
Sen satt jag en dryg timme och kollade efter film, det är mest pirate bay och sen väger jag av med betygen från imdb och slutligen ser jag efter om det finns text (undertexter). Som alla säkert förstår laddar jag aldrig ner nåt, det får man väl inte - men man vill ändå på något sätt, vara on the edge!
Sen har jag städat en av toaletterna. Min filosofi är att det ska se rent ut, gillar mao att fusksstäda. M gillar när det är rent (och då ser det vanligtvis rent ut också) - men det är en helt annan historia!
Sen har jag tagit en promenad på en timme. lyssnat på en talbok (Gangsters av Klas Östergren) - Jag undrar om detta funkar för mig, det verkar rörigt. Reine Brynolfsson läser. Det blev gulasch till middag, den blev stark - och skapligt god. J1 kom på middag.
M kollar på Fredriks Lindströms, Världens modernaste land, jag ska se reprisen, men programserien är tråkig, inte ett fiasko, men formen är för trälig, det lyfter inte, det blir roligare och mer spänst i programmet när Lindström är ute på landet och träffar krutgubbar och krutgummor, som låter oss ta del av deras tungomål! Det brukar bli stor TV då!
Om man har anlag för depression (oförlöst vrede?) - jag tror inte jag tillhör högriskgruppen, men man vet ju aldrig - blir man bekymrad när man tar del av nyhetsflödet. Bush, USA och det fullkomligt sanslösa Irak-kriget behöver man ju inte säga nåt om. Ungdomar i Sverige har det förhållandevis bra materiellt men den psykiska ohälsan accellererar ändå. Klassklyftorna ökar stadigt sen 1980-talet (mycket mindre uttalad då) och ungdomarna jämför sig med varandra, vilket skapar ångest. Storstollen Leijonborg, vill vingklippa public service och skapa statskontrollerad media, han verkar missnöjd över granskningen av folkpartiets famösa dataintrång. Det är surt sa räven, säger jag - om Lejonborg. Slutligen ska FRA (Försvarets Radioanstalt) kontrollera datakommunikation, mejl och annat från utlandet. Den totalitära staten tränger sig på, den personliga integriteten är på väg att helt försvinna, kanske har den aldrig funnits!
Det är dags för te och en kvällsmacka, min hals känns rosslig, jag förlåter den aldrig om den ska trassla med halsont/halsfluss när jag ska softa - så det så!
Idag är det onsdag och jag har varit fullt sysselsatt med att göra ingenting, eller snarare väldigt lite, med långa raster mellan det lilla som gjorts. Det funkar det med!
Först skickade jag iväg M till jobbet och dessförinnan hade hon släng till mig te, smörgås och fil (ändamålsenligt porslin användes), som jag kunde intaga i sängen. Jag läste tidningen ordentligt och kollade nyheterna i stats-tvn:n och tv4. Jag masade mig upp vid nio för att ringa två samtal, sen skrev jag fyra kortare mail, skickade dom, sen slog jag av arbetsdatorn.
Sen satt jag en dryg timme och kollade efter film, det är mest pirate bay och sen väger jag av med betygen från imdb och slutligen ser jag efter om det finns text (undertexter). Som alla säkert förstår laddar jag aldrig ner nåt, det får man väl inte - men man vill ändå på något sätt, vara on the edge!
Sen har jag städat en av toaletterna. Min filosofi är att det ska se rent ut, gillar mao att fusksstäda. M gillar när det är rent (och då ser det vanligtvis rent ut också) - men det är en helt annan historia!
Sen har jag tagit en promenad på en timme. lyssnat på en talbok (Gangsters av Klas Östergren) - Jag undrar om detta funkar för mig, det verkar rörigt. Reine Brynolfsson läser. Det blev gulasch till middag, den blev stark - och skapligt god. J1 kom på middag.
M kollar på Fredriks Lindströms, Världens modernaste land, jag ska se reprisen, men programserien är tråkig, inte ett fiasko, men formen är för trälig, det lyfter inte, det blir roligare och mer spänst i programmet när Lindström är ute på landet och träffar krutgubbar och krutgummor, som låter oss ta del av deras tungomål! Det brukar bli stor TV då!
Om man har anlag för depression (oförlöst vrede?) - jag tror inte jag tillhör högriskgruppen, men man vet ju aldrig - blir man bekymrad när man tar del av nyhetsflödet. Bush, USA och det fullkomligt sanslösa Irak-kriget behöver man ju inte säga nåt om. Ungdomar i Sverige har det förhållandevis bra materiellt men den psykiska ohälsan accellererar ändå. Klassklyftorna ökar stadigt sen 1980-talet (mycket mindre uttalad då) och ungdomarna jämför sig med varandra, vilket skapar ångest. Storstollen Leijonborg, vill vingklippa public service och skapa statskontrollerad media, han verkar missnöjd över granskningen av folkpartiets famösa dataintrång. Det är surt sa räven, säger jag - om Lejonborg. Slutligen ska FRA (Försvarets Radioanstalt) kontrollera datakommunikation, mejl och annat från utlandet. Den totalitära staten tränger sig på, den personliga integriteten är på väg att helt försvinna, kanske har den aldrig funnits!
Det är dags för te och en kvällsmacka, min hals känns rosslig, jag förlåter den aldrig om den ska trassla med halsont/halsfluss när jag ska softa - så det så!
Batteriladdning
Vintern biter sig fast och det känns faktiskt rätt så bra. Kring tio, tolv grader är inget att hänga läpp för, i synnerhet när himlen är blå, solen skiner och vinden lyser med sin frånvaro.
På jobbet är det ungeför som vanligt, nåja inte helt som vanligt, eftersom vi är mitt uppe i en omorganisation, som ska gå igång den 1 februari 2007. Det blir rörigt, även om önskan är motsatsen. En omorganisation kan nog karaktäriseras som Reuterswärdsk figur (om man vill)!
Själv har jag landat rätt så skapligt, det kunde gått mycket sämre, men innan jag kan börja mitt nya jobb ska jag vikariera på ett annat, där en kollega är allvarligt sjuk och ska läggas in på sjukhus för tuff behandling. Vikariatet lär pågå tre till fem månader.
Innan jag börjar på nya jobbet passar jag på att ta ledigt för att ladda batterierna. När jag satte dom på laddningskontroll häromdagen såg jag att dom behövde fyllas på. Man kör på som vanligt, och trötta är ju alla människor.
Nu tar jag tillfället i flykten och stänger av mobilen (från och till) och arbetsdatorn (från och till) och dyker reinkarnerad upp på jobbet - om 10 dar.
Men ett och annat inlägg ska jag väl kunna få till under laddningsperioden.
På jobbet är det ungeför som vanligt, nåja inte helt som vanligt, eftersom vi är mitt uppe i en omorganisation, som ska gå igång den 1 februari 2007. Det blir rörigt, även om önskan är motsatsen. En omorganisation kan nog karaktäriseras som Reuterswärdsk figur (om man vill)!
Själv har jag landat rätt så skapligt, det kunde gått mycket sämre, men innan jag kan börja mitt nya jobb ska jag vikariera på ett annat, där en kollega är allvarligt sjuk och ska läggas in på sjukhus för tuff behandling. Vikariatet lär pågå tre till fem månader.
Innan jag börjar på nya jobbet passar jag på att ta ledigt för att ladda batterierna. När jag satte dom på laddningskontroll häromdagen såg jag att dom behövde fyllas på. Man kör på som vanligt, och trötta är ju alla människor.
Nu tar jag tillfället i flykten och stänger av mobilen (från och till) och arbetsdatorn (från och till) och dyker reinkarnerad upp på jobbet - om 10 dar.
Men ett och annat inlägg ska jag väl kunna få till under laddningsperioden.
jäst hos verkligheten
Det har varit en lugn helg, vi har mest slappat, tittat på film och tagit ett par korta promenader i det vackra vintervädret, någon storm passerade inte vår breddgrad, och det är vi tacksam för. J1 är förkyld, på hemväg från Lofoten, efter blixtvisit där, han ringde nyss från Arlanda! Nätkommunikation har förekommit med J2
M har nästan bara goda sidor, men hon har en irriterande. Hon ska alltid rätta till varorna på bandet, när vi är och handlar på ICA Ettan. Enligt M ska varorna ligga på rad med märkningen på rätt sätt, för att underlätta för kassörskan. Detta är inte viktigt för mig.
När vi var och handlade idag, sa jag vänligt men bestämt, låt nu bli varorna på bandet, men icke, när hon passerade mig, förbi/genom kassan, rättade hon instinktivt till två varor som - enligt henne - kunde ha en bättre placering på rullbandet. Då hötte jag åt henne och sa elakt - sluta, och det gjorde hon.
Varorna packades ner i plastpåse, märkt med ICA Ettan, och sen gick vi under tystnad hem. Packade upp varorna. Sen frågade M, syrligt var jästen var nånstans! Den är väl i påsen, sa jag. Nej sa hon, sen kollade hon kvittot, och på detta fanns ingen notering om köpt jäst (vilket var komprometterande för mig). Glömde du plocka upp jästen ur korgen - sa hon sen, anklagande, det är inte första gången - följde hon upp med, hon ville uppenbarligen göra processen kort. Det kan jag inte kommentera sa jag.
Sen hittade i alla fall M jäst av äldre datum, sen bakade hon bullar så att det stod härliga efter, den angenäma lukten av nybakt bröd spreds i lägenheten. Sen gjordes semlor, som åts, under glada tillrop.
Det är verkligen trevligt att vara - Gäst hos verkligenheten, inga jämförelser alls med Pär Lagerkvist, och hans mästerverk från 1925, som bl.a. motiverade ett senare nobelpris (1951). Ett verkligt fint år på många andra sätt.
M har nästan bara goda sidor, men hon har en irriterande. Hon ska alltid rätta till varorna på bandet, när vi är och handlar på ICA Ettan. Enligt M ska varorna ligga på rad med märkningen på rätt sätt, för att underlätta för kassörskan. Detta är inte viktigt för mig.
När vi var och handlade idag, sa jag vänligt men bestämt, låt nu bli varorna på bandet, men icke, när hon passerade mig, förbi/genom kassan, rättade hon instinktivt till två varor som - enligt henne - kunde ha en bättre placering på rullbandet. Då hötte jag åt henne och sa elakt - sluta, och det gjorde hon.
Varorna packades ner i plastpåse, märkt med ICA Ettan, och sen gick vi under tystnad hem. Packade upp varorna. Sen frågade M, syrligt var jästen var nånstans! Den är väl i påsen, sa jag. Nej sa hon, sen kollade hon kvittot, och på detta fanns ingen notering om köpt jäst (vilket var komprometterande för mig). Glömde du plocka upp jästen ur korgen - sa hon sen, anklagande, det är inte första gången - följde hon upp med, hon ville uppenbarligen göra processen kort. Det kan jag inte kommentera sa jag.
Sen hittade i alla fall M jäst av äldre datum, sen bakade hon bullar så att det stod härliga efter, den angenäma lukten av nybakt bröd spreds i lägenheten. Sen gjordes semlor, som åts, under glada tillrop.
Det är verkligen trevligt att vara - Gäst hos verkligenheten, inga jämförelser alls med Pär Lagerkvist, och hans mästerverk från 1925, som bl.a. motiverade ett senare nobelpris (1951). Ett verkligt fint år på många andra sätt.
Kunglig köttsoppa
Det är gott med köttsoppa på vintern. varm buljong, grönsaker, kött ger vanligtvis en värmande känsla, godare när det är tretton grader kallt som det är idag, än när det är 25 grader varmt, men köttsoppa funkar även på sommaren. Det finns olika köttsoppsfraktioner och uppfattningar, några framhärdar att köttet ska ätas separat, men jag tycker det är godast att köra allt i ett.
Ibland måste man fundera på (och kanske oroas över), vad lite man kan och vet - egentligen. Man tror att man vet, ibland har man en grandios föreställning och är säker - men när det kommer till kritan vet man vanligtvis inte (exakt) vad det rätta svaret är. Nästan rätt har man från och till - men helt rätt, mer sällan!
Strax efter sex imorse, frågade M - efter de vanliga morgonfraserna, t.ex. om jag är vaken, det var jag - men om jag inte varit, hade jag sannolikt vaknat. Men denna speciella fråga, lämnar jag därhän just nu.
Det M legat och funderat på en stund, gällde vem som är far till nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf? Man tror ju att man vet, men, som sagt - det gör man vanligtvis inte.
För att komma fram till vem som är far till kungen, utbröt en morgondiskussion som lika gärna hade kunnat inträffa på ett äldreboende, ingen ringaktning alls i jämförelsen. Namn som prins Eugen, Oscar 1, Sibylla (för att via henne hitta fram, men inte heller det hjälpte), prins Bertil var kom han in i bilden och Sigvard och Lennart och Desirée? Det var, om än inte blankt, påtagliga kunskapsluckor. Det var bara att ta fram NE.
Far till kungen, som föddes 1946, är/var prins Gustaf Adolf, som dog 1947. Den sistnämnda var gift med Sibylla.
För att bringa ordning i oredan, måste man nog börja med Carl XIV Johan, den förste Bernadotten på tronen, han blev kung 1818 och levde mellan 1763-1844. Sen kom Oscar I som dog 1876. Därefter blev Oscar II kung, han dog 1907 och var bl.a. far till prins Eugen. Nästa kung på tronen var Gustav V, som dog 1950 för att efterträdas av Gustaf VI Adolf, som dog 1973 och då tillträdde Carl XVI Gustaf (f -46), som har fyra syskon ( Margareta, Birgitta, Desirée och Christina).
Och som alla vet är prins Bertil son till förre kungen. Prins Eugen är son till Oscar II, Lennart är son till Gustaf V (brorsa till Gustaf VI Adolf alltså, som också är pappa till Sigvard).
Så kan det gå - om inte haspen är på, och kvinnorna tige i församlingen!
Ibland måste man fundera på (och kanske oroas över), vad lite man kan och vet - egentligen. Man tror att man vet, ibland har man en grandios föreställning och är säker - men när det kommer till kritan vet man vanligtvis inte (exakt) vad det rätta svaret är. Nästan rätt har man från och till - men helt rätt, mer sällan!
Strax efter sex imorse, frågade M - efter de vanliga morgonfraserna, t.ex. om jag är vaken, det var jag - men om jag inte varit, hade jag sannolikt vaknat. Men denna speciella fråga, lämnar jag därhän just nu.
Det M legat och funderat på en stund, gällde vem som är far till nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf? Man tror ju att man vet, men, som sagt - det gör man vanligtvis inte.
För att komma fram till vem som är far till kungen, utbröt en morgondiskussion som lika gärna hade kunnat inträffa på ett äldreboende, ingen ringaktning alls i jämförelsen. Namn som prins Eugen, Oscar 1, Sibylla (för att via henne hitta fram, men inte heller det hjälpte), prins Bertil var kom han in i bilden och Sigvard och Lennart och Desirée? Det var, om än inte blankt, påtagliga kunskapsluckor. Det var bara att ta fram NE.
Far till kungen, som föddes 1946, är/var prins Gustaf Adolf, som dog 1947. Den sistnämnda var gift med Sibylla.
För att bringa ordning i oredan, måste man nog börja med Carl XIV Johan, den förste Bernadotten på tronen, han blev kung 1818 och levde mellan 1763-1844. Sen kom Oscar I som dog 1876. Därefter blev Oscar II kung, han dog 1907 och var bl.a. far till prins Eugen. Nästa kung på tronen var Gustav V, som dog 1950 för att efterträdas av Gustaf VI Adolf, som dog 1973 och då tillträdde Carl XVI Gustaf (f -46), som har fyra syskon ( Margareta, Birgitta, Desirée och Christina).
Och som alla vet är prins Bertil son till förre kungen. Prins Eugen är son till Oscar II, Lennart är son till Gustaf V (brorsa till Gustaf VI Adolf alltså, som också är pappa till Sigvard).
Så kan det gå - om inte haspen är på, och kvinnorna tige i församlingen!
Frälsningsarmén
Jag smet lite tidigare från jobbet i eftermiddag. Jag har en del semesterdagar som förfaller, om jag inte tar ut dom snart, och kompensation med pengar är ingen hit, vare sig för mig eller firman!
I den tidiga eftermiddagens snålblåst går jag en sväng på stan. Paradgatan i stensta´n är den världberömda Storgatan, inte helt olik, den mer kända Las Ramblas i Barcelona (ta det för vad det är). I den västra delen av Stora Torget (Storgatan, går i öst/västlig riktning och skär genom torget i den yttre, norra delen) står en frälsningssoldat, i min ålder, kanske något yngre, han är lång och stor, minst 195 cm, och nog verkar han väga sina modiga 100, fysionomin pryds av ett glest skägg, givetvis är han iklädd den klassiska armé-munderingen Han håller i en insamlingsbössa, som han diskret skramlar med när jag går förbi i den pinande vinden.
Jag har ingen uttalad filosofi för mindre gåvor, på stan. Om jag känner för det brukar jag ge en tia eller tjuga som det passar, jag funderar sällan på om det finns någon maffiastruktur bakom, som lägger rabarber på de ihoptiggda pengarna, när jag t.ex. är utomlands.
För nåt år sen skickade jag några hundringar till Frälsis, som en spontan gest, och sen skrev jag att jag inte ville ha några "erbjudanden", men det får jag naturligtvis ändå, men jag vill helst inte bli styrd, och känna mig tvingad att ge, därför skickar jag inga nya pengar. Jag har förmodligen en felsyn på något sätt, men jag tror att Frälsis är förhållandevis ärliga och justa - jämfört med andra biståndsorgan! Men jag har inget bevis, som stöd för min åsikt, bara känsla - och det räcker för mig!
När jag går tillbaka längs Storgatan, möter jag naturligtvis soldaten i Frälsningsarmén med sin bössa, jag tar fram en tjuga och lägger i hans bössa, och då säger han:
Igår var jag i Stockholm och kom hem sent och idag är det, som sagt - fredag, det känns bra, det blir lugna puckar i helgen, tror jag.
I den tidiga eftermiddagens snålblåst går jag en sväng på stan. Paradgatan i stensta´n är den världberömda Storgatan, inte helt olik, den mer kända Las Ramblas i Barcelona (ta det för vad det är). I den västra delen av Stora Torget (Storgatan, går i öst/västlig riktning och skär genom torget i den yttre, norra delen) står en frälsningssoldat, i min ålder, kanske något yngre, han är lång och stor, minst 195 cm, och nog verkar han väga sina modiga 100, fysionomin pryds av ett glest skägg, givetvis är han iklädd den klassiska armé-munderingen Han håller i en insamlingsbössa, som han diskret skramlar med när jag går förbi i den pinande vinden.
Jag har ingen uttalad filosofi för mindre gåvor, på stan. Om jag känner för det brukar jag ge en tia eller tjuga som det passar, jag funderar sällan på om det finns någon maffiastruktur bakom, som lägger rabarber på de ihoptiggda pengarna, när jag t.ex. är utomlands.
För nåt år sen skickade jag några hundringar till Frälsis, som en spontan gest, och sen skrev jag att jag inte ville ha några "erbjudanden", men det får jag naturligtvis ändå, men jag vill helst inte bli styrd, och känna mig tvingad att ge, därför skickar jag inga nya pengar. Jag har förmodligen en felsyn på något sätt, men jag tror att Frälsis är förhållandevis ärliga och justa - jämfört med andra biståndsorgan! Men jag har inget bevis, som stöd för min åsikt, bara känsla - och det räcker för mig!
När jag går tillbaka längs Storgatan, möter jag naturligtvis soldaten i Frälsningsarmén med sin bössa, jag tar fram en tjuga och lägger i hans bössa, och då säger han:
- Gud vare med dig!
- Tack!
Igår var jag i Stockholm och kom hem sent och idag är det, som sagt - fredag, det känns bra, det blir lugna puckar i helgen, tror jag.
Gräsänklingssoppa med tillbehör
Normaldag på jobbet. M är på väg hem till Sundsvall från Umeå, något försenad p.g.a. det hala väglaget. Idag förmådde kylskåpet köttsoppa (egentligen grönsaksoppa) med enkla tillbehör. Lunchen bestod av bruna bönor med fläsk, och nu är det dags att fylla i resten av kostcirkeln.
Det är vitt och fint ute, det är bara att hoppas att vi får behålla snön ett tag till, men det är tre plusgrader ute, så snön "lever farligt"!
Jag är verkligen ingen förespråkare av Mona Sahlin som ny sosseledare, men det får vara nån måtta på trakasserierna hon utsätts för, det är ju rena mobbningen. Redan drevet 1995, var ju helt sanslöst, hon jagades som en brottsling för några p-bot och privatinköp på ett tjänstebetalkort, som reglerats. Hon kanske hade dålig koll på sin egen ekonomi, trots hög lön, men det är ju inte brottsligt (i sig).
Nu verkar samma mobbing upprepa sig, det verkar vara några betongsossar (fackpampar, män naturligtvis) som till varje pris vill förhindra Sahlin att nå högst på gödselstacken, det finns inte något att ta på, något öppet att kritisera, därför idkar dom krypskytte i parti och minut, och kommer med ogrundade anklagelser om än det ena än det andra. Det är ju rent bedrövligt.
Om nu Mona Sahlin är den enda kandidaten till posten som partiledare, den enda som vill - om partiet vill, som man brukar säga. Då får det väl bli hon. Visserligen kanske vi då får dras med moderatsäckgänget 4 extra år (totalt åtta) - men det är en helt annan fråga
Det är vitt och fint ute, det är bara att hoppas att vi får behålla snön ett tag till, men det är tre plusgrader ute, så snön "lever farligt"!
Jag är verkligen ingen förespråkare av Mona Sahlin som ny sosseledare, men det får vara nån måtta på trakasserierna hon utsätts för, det är ju rena mobbningen. Redan drevet 1995, var ju helt sanslöst, hon jagades som en brottsling för några p-bot och privatinköp på ett tjänstebetalkort, som reglerats. Hon kanske hade dålig koll på sin egen ekonomi, trots hög lön, men det är ju inte brottsligt (i sig).
Nu verkar samma mobbing upprepa sig, det verkar vara några betongsossar (fackpampar, män naturligtvis) som till varje pris vill förhindra Sahlin att nå högst på gödselstacken, det finns inte något att ta på, något öppet att kritisera, därför idkar dom krypskytte i parti och minut, och kommer med ogrundade anklagelser om än det ena än det andra. Det är ju rent bedrövligt.
Om nu Mona Sahlin är den enda kandidaten till posten som partiledare, den enda som vill - om partiet vill, som man brukar säga. Då får det väl bli hon. Visserligen kanske vi då får dras med moderatsäckgänget 4 extra år (totalt åtta) - men det är en helt annan fråga
Gräsänkling utan blues
Det är ett elände (med maten) när man är gränsänkling. M är i Umeå, resan dit i eftermiddag hade gått som på räls - fast hon åkte buss. Telefonsamtal har förevarit. Det är inte kul med vintervägar, om det är lätt snöfall med vind, moddigt och underkylt.
Hemma i hygglig tid, efter en normaldag på jobbet. TV4 kom på besök och ville intervjua, men helst inte mig (tyckte jag) eftersom jag inte hade kavaj och slips, denna dag som idag är. Tyvärr tvingades jag servera några självklarheter - och översiktligt, efter bästa förmåga, förklara varför det blir som det blir, just nu och varför just nu, inte kan vara sen!
Hemma var det bara att kolla vad kylskåpet förmådde, en liten köttbit, grönsaker och ett ägg. Det kändes välanpassat - alltså i kontrast till mitt normaltillstånd.
Hör på TV att vårt nya kommunalråd CB, en man i fyrtioårsåldern lämnar sitt uppdrag efter blott tre månader. Han tyckte det var jobbigt. Han hade ont i bröstet - sa han. Välkommen i klubben, fast dom smärtorna brukar komma lite senare, i 50-årsåldern. innan jag hann tänka klart, vad den stackarn nu ska göra, för att ha råd till mjölken - sa reporten att vederbörande CB skulle bli VD för HSB Mitt, med säte i Sundsvall. Säkert 50 tkr mer i månaden och mindre stress. Olika falla verkligen ödets lotter!
Ett sånt jobb skulle jag också vilja ha. Om CB inte fått dett förnämliga erbjudande hade han nog bitit ihop - ett tag till. Själv får jag fortsätta att lida, men det är ingen fara på taket. Mina imaginära bröstsmärtor kommer nämligen inte från hjärtat, det vet jag - eftersom jag är tämligen hjärtlös. Så det så!
Jag har också pratat med mamma, det är som det är med henne, hon reder sig - men! Några korta ord har även utväxlats med Osborne och J1 - i detta ärende återkommer jag inom kort. Det blåser västlig vind, om jag säger så!
Det är inget vidare på vidare på TV, då återstår bara att fråga publiken, ta 50/50, ringa en vän - eller försöka ändå. Det lutar åt det sistnämnda!
Hemma i hygglig tid, efter en normaldag på jobbet. TV4 kom på besök och ville intervjua, men helst inte mig (tyckte jag) eftersom jag inte hade kavaj och slips, denna dag som idag är. Tyvärr tvingades jag servera några självklarheter - och översiktligt, efter bästa förmåga, förklara varför det blir som det blir, just nu och varför just nu, inte kan vara sen!
Hemma var det bara att kolla vad kylskåpet förmådde, en liten köttbit, grönsaker och ett ägg. Det kändes välanpassat - alltså i kontrast till mitt normaltillstånd.
Hör på TV att vårt nya kommunalråd CB, en man i fyrtioårsåldern lämnar sitt uppdrag efter blott tre månader. Han tyckte det var jobbigt. Han hade ont i bröstet - sa han. Välkommen i klubben, fast dom smärtorna brukar komma lite senare, i 50-årsåldern. innan jag hann tänka klart, vad den stackarn nu ska göra, för att ha råd till mjölken - sa reporten att vederbörande CB skulle bli VD för HSB Mitt, med säte i Sundsvall. Säkert 50 tkr mer i månaden och mindre stress. Olika falla verkligen ödets lotter!
Ett sånt jobb skulle jag också vilja ha. Om CB inte fått dett förnämliga erbjudande hade han nog bitit ihop - ett tag till. Själv får jag fortsätta att lida, men det är ingen fara på taket. Mina imaginära bröstsmärtor kommer nämligen inte från hjärtat, det vet jag - eftersom jag är tämligen hjärtlös. Så det så!
Jag har också pratat med mamma, det är som det är med henne, hon reder sig - men! Några korta ord har även utväxlats med Osborne och J1 - i detta ärende återkommer jag inom kort. Det blåser västlig vind, om jag säger så!
Det är inget vidare på vidare på TV, då återstår bara att fråga publiken, ta 50/50, ringa en vän - eller försöka ändå. Det lutar åt det sistnämnda!
Vinterlandskap
Idag kan jag bjuda på ett vinterlandskap. Den övre bilden är tagen kring två och den undre tre timmar tidigare. Det har snöat rejält i omgångar hela dagen.
Det kanske är säkrast med innesittning, en sån här dag, även om det inte blåser orkan över Sundsvall kan ju ett träd ramla omkull och träffa en över skallbenet, och då är dan, med största sannolikhet förstörd. Enligt text-tv har tre människor omkommit p.g.a. fallande träd, varav en pojke på nio år. Inte kul! Nästan 300.000 utan ström i södra Sverige, nu är det snart dags för toppdirektörerna (enklaven eldignitärer, monopolisterna med jättebonusar) att jobba lite ute i verkligheten, det finns nog en spade för er också, om ni vill typ - bidra lite!
Det var miljonutdelning på skrällbanan Bergsåker igår. Jag läste i ST att några få delade på 20 mkr. Det var många högoddsare som vädrade morgonluft igår, och det var väl därför mina spel inte gick nåt vidare, med undantag av lopp 7.
I övrigt finns inte mycket att berätta, vi har bytt teleleverantör, från Telia till Bredbandsbolaget, och vi (d.v.s. M) monterade router och övriga sladdar igår, och det verkar funka, man har ju hört skräckexempel på motsatsen.
Det ser ut att bli en normalvecka i det stora hela. M ska till Umeå, jag ska till Stockholm och J1 åker till Lofoten på fredag. J2 sliter med sitt projekt, den muntliga presentationen av projektet har gått bra, nu gäller det att skriva rapport och sen blir det förhoppningsvis examensarbete, för hela slanten under vårterminen.
Det kanske är säkrast med innesittning, en sån här dag, även om det inte blåser orkan över Sundsvall kan ju ett träd ramla omkull och träffa en över skallbenet, och då är dan, med största sannolikhet förstörd. Enligt text-tv har tre människor omkommit p.g.a. fallande träd, varav en pojke på nio år. Inte kul! Nästan 300.000 utan ström i södra Sverige, nu är det snart dags för toppdirektörerna (enklaven eldignitärer, monopolisterna med jättebonusar) att jobba lite ute i verkligheten, det finns nog en spade för er också, om ni vill typ - bidra lite!
Det var miljonutdelning på skrällbanan Bergsåker igår. Jag läste i ST att några få delade på 20 mkr. Det var många högoddsare som vädrade morgonluft igår, och det var väl därför mina spel inte gick nåt vidare, med undantag av lopp 7.
I övrigt finns inte mycket att berätta, vi har bytt teleleverantör, från Telia till Bredbandsbolaget, och vi (d.v.s. M) monterade router och övriga sladdar igår, och det verkar funka, man har ju hört skräckexempel på motsatsen.
Det ser ut att bli en normalvecka i det stora hela. M ska till Umeå, jag ska till Stockholm och J1 åker till Lofoten på fredag. J2 sliter med sitt projekt, den muntliga presentationen av projektet har gått bra, nu gäller det att skriva rapport och sen blir det förhoppningsvis examensarbete, för hela slanten under vårterminen.
Gubben i lådan
Det är inte mycket till vinter, att skryta om, men lite vitt på backen kan vi i alla rapportera om
Med förhoppning om snabb och riklig utdelning på gjorda insatser begav jag mig idag till travmetropolen, Bergsåker, ett längre stenkast från vårt enkla radhus, där helgens V75 tävlingar avgjordes.
Vår gode vän Lasse, som inte längre finns med oss (på det där påtagligt fysiska sättet) brukade alltid dra en lans för stjärnkusken Örjan Kihlström, gubben i lådan, kallad. Jag tänkte att det var väl ett bra sätt att hedra Lasse´s minne, sagt och gjort, jag spelade på Kihlström i lopp 1-6, med mager utdelning, och då skulle väl den vanlige spelaren oförbehållsamt lämna det svaga konceptet (för länge sen), men inte jag. Jag satte min sista femtiolapp på Örjan Kihlström i sjunde loppet, och han gjorde vad som förväntades, som gubben i lådan lotsade han sin kuse i mål, som vinnare, och min eftermiddag slutade, nästan i jämvikt, en hundring får bokföras på kontot osäkra fordringar, men det hade kunnat blir flera ytterligare.
Att Lasse, utan någon som helst förvarning, han som aldrig varit sjuk, skulle dö knall och fall i mars 2006 var utan någon om helst tvekan, årets tråkigaste händelse.
Arbetsmässigt var 06 ett mellanår, egentligen inte alls bra - med mycket oflyt, mellan varven.
Familjen och släkten har hängt med bra (tror och hoppas jag) - inga allvarligare tillbud, sjukdomar eller annat besvärligheter har rapporterats. Mamma börjar tackla av - men hon hänger med skapligt ändå, med sina något mer begränsade resurser, hon har sisu och ger nog inte upp i första taget.
Att Simba skulle behöva tas bort, så snabbt, var årets andra tråkiga (tråkigaste) händelse. Trist, eländigt och onödigt, kan tyckas, men livet går vidare.
Med förhoppning om snabb och riklig utdelning på gjorda insatser begav jag mig idag till travmetropolen, Bergsåker, ett längre stenkast från vårt enkla radhus, där helgens V75 tävlingar avgjordes.
Vår gode vän Lasse, som inte längre finns med oss (på det där påtagligt fysiska sättet) brukade alltid dra en lans för stjärnkusken Örjan Kihlström, gubben i lådan, kallad. Jag tänkte att det var väl ett bra sätt att hedra Lasse´s minne, sagt och gjort, jag spelade på Kihlström i lopp 1-6, med mager utdelning, och då skulle väl den vanlige spelaren oförbehållsamt lämna det svaga konceptet (för länge sen), men inte jag. Jag satte min sista femtiolapp på Örjan Kihlström i sjunde loppet, och han gjorde vad som förväntades, som gubben i lådan lotsade han sin kuse i mål, som vinnare, och min eftermiddag slutade, nästan i jämvikt, en hundring får bokföras på kontot osäkra fordringar, men det hade kunnat blir flera ytterligare.
Att Lasse, utan någon som helst förvarning, han som aldrig varit sjuk, skulle dö knall och fall i mars 2006 var utan någon om helst tvekan, årets tråkigaste händelse.
Arbetsmässigt var 06 ett mellanår, egentligen inte alls bra - med mycket oflyt, mellan varven.
Familjen och släkten har hängt med bra (tror och hoppas jag) - inga allvarligare tillbud, sjukdomar eller annat besvärligheter har rapporterats. Mamma börjar tackla av - men hon hänger med skapligt ändå, med sina något mer begränsade resurser, hon har sisu och ger nog inte upp i första taget.
Att Simba skulle behöva tas bort, så snabbt, var årets andra tråkiga (tråkigaste) händelse. Trist, eländigt och onödigt, kan tyckas, men livet går vidare.
Elallergi
Det är något sjukt över elmarknaden i Sverige. Fram till avregleringen 1996 var såväl allmänheten som storföretagen nöjda med situationen. Det var visserligen en monopolliknande marknad, med en jätteaktör (staten- vattenfall), men priserna var angenämt låga.
Sen kom nån dåre på att marknaden skulle avregleras. Sagt och gjort, fort men fel, när avregleringen gjordes glömde man nämligen bort att skapa instrument för konkurrens. Vilket får till följd att det nu skapats ett oligopol, som är en form av monopol fast med något färre aktörer - och priserna rakar i höjden! Till och med de elintensiva storföretagen börjar klaga på oordningen, och det oskäliga berikandent av ett fåtal.
Sen har elbolagen också mage att skapa en fejkad marknad, en lekstuga, där det då och då uppstår elbrist, säger elbolagen utan att skämmas, och då ska konsumenterna ibland betala för den sist producerade kilowattimmen. Det är ju befängt, det mest riktiga borde väl ändå vara att betala ett snittpris eftersom vi som konsumenter även är med och betalar infrastrukturen flera gånger om.
Det enda goda som avregleringen av elmarknaden fått är att ett antal toppdirektörer i elbolagen fått jättebonusar. Den andra fördelen är att staten tar in mer skattepengar, eftersom skatten höjs titt och tätt på denna guldkalv. Staten tar utsugarpriset genom att vi som konsumenter dels betalas mervärdessskatt och på mervärdersskatt betalar vi vanlig skatt. Att betala skatt på skatt, måste vara unikt för Sverige! Man vet inte om man ska skratta eller gråta
Det är verkligen dårarnas paradis över hela elmarknaden - och dom största dårarna är småfolket som får betala kalaset.
Sen kom nån dåre på att marknaden skulle avregleras. Sagt och gjort, fort men fel, när avregleringen gjordes glömde man nämligen bort att skapa instrument för konkurrens. Vilket får till följd att det nu skapats ett oligopol, som är en form av monopol fast med något färre aktörer - och priserna rakar i höjden! Till och med de elintensiva storföretagen börjar klaga på oordningen, och det oskäliga berikandent av ett fåtal.
Sen har elbolagen också mage att skapa en fejkad marknad, en lekstuga, där det då och då uppstår elbrist, säger elbolagen utan att skämmas, och då ska konsumenterna ibland betala för den sist producerade kilowattimmen. Det är ju befängt, det mest riktiga borde väl ändå vara att betala ett snittpris eftersom vi som konsumenter även är med och betalar infrastrukturen flera gånger om.
Det enda goda som avregleringen av elmarknaden fått är att ett antal toppdirektörer i elbolagen fått jättebonusar. Den andra fördelen är att staten tar in mer skattepengar, eftersom skatten höjs titt och tätt på denna guldkalv. Staten tar utsugarpriset genom att vi som konsumenter dels betalas mervärdessskatt och på mervärdersskatt betalar vi vanlig skatt. Att betala skatt på skatt, måste vara unikt för Sverige! Man vet inte om man ska skratta eller gråta
Det är verkligen dårarnas paradis över hela elmarknaden - och dom största dårarna är småfolket som får betala kalaset.
Dur och Moll
Nu är det slut på sötebrödsdagarna, arbete imorron - grottekvarnen väntar, och hårda arbetsdagar i januari! Och det är inte dur snarare moll, säger vi som har arbete ibland, och jobbar för mycket. Dom som inte har nåt knog skulle bli jättelyckliga om dom fick komma in och jobbar på de jobb vi helst vill slippa - eller i vart fall ha betydligt mindre av.
Moderatgänget förefaller se alla, åtminstone väldigt många arbetslösa som potentiella skurkar, som ska tryckas ner i skoskaften. Högre avgifter och lägre ersättning, och som ett mantra säger Borg och kompani, vi skapar jobb - nu kommer jobben. Det tror fán det, när de arbetslösa betraktas - näst intill - som kreatur, i vart fall utan rättigheter, ta de jobb som finns, även om du ska flytta 50 mil från familjen, och det livsomvälvande beslutet ska tas på en kafferast.
Även jag inser att det finns arbetslösa som glidit runt i systemen och kanske inte gjort max av sin situation, men nån måtta får det väl vara på moderatgängets trakasserier mot en förhållandevis svag grupp. Vilka är det som stöttar - jag är inte säker på att facken gör det, inte LO, och knappast arbetsförmedlingen.
Det som ändå stör mig mest är de uppenbara 08-perspektiv som moderatgänget uppvisar gång efter annan. Men kära moderater, Sverige är inte bara innanför tullarna, det finns inte tunnelbana överallt, sådan är bristvara i t.ex. i Arvidsjaur och Flen, där finns knappt lokaltrafik. Det är lätt att byta jobb, om det står mellan Hornstull och Norrtull, men det funkar inte på samma sätt, med samma slagord om jobben fanns i Arvidsjaur och nästa i Flen. Försök öka förståelsen av problemen - så kanske lösningarna blir bättre. Men jag tvivlar på viljan!
Jag har inte kommit till några bestående insikter om bloggen väl och ve. Det innebär att det kommer några inlägg då och då - när andan faller på. Kanske kan jag få till 2-3 i veckan.
Ha en bra avslutning på helgerna och som man säger om man vill vara märkvärdig - CU around!
Moderatgänget förefaller se alla, åtminstone väldigt många arbetslösa som potentiella skurkar, som ska tryckas ner i skoskaften. Högre avgifter och lägre ersättning, och som ett mantra säger Borg och kompani, vi skapar jobb - nu kommer jobben. Det tror fán det, när de arbetslösa betraktas - näst intill - som kreatur, i vart fall utan rättigheter, ta de jobb som finns, även om du ska flytta 50 mil från familjen, och det livsomvälvande beslutet ska tas på en kafferast.
Även jag inser att det finns arbetslösa som glidit runt i systemen och kanske inte gjort max av sin situation, men nån måtta får det väl vara på moderatgängets trakasserier mot en förhållandevis svag grupp. Vilka är det som stöttar - jag är inte säker på att facken gör det, inte LO, och knappast arbetsförmedlingen.
Det som ändå stör mig mest är de uppenbara 08-perspektiv som moderatgänget uppvisar gång efter annan. Men kära moderater, Sverige är inte bara innanför tullarna, det finns inte tunnelbana överallt, sådan är bristvara i t.ex. i Arvidsjaur och Flen, där finns knappt lokaltrafik. Det är lätt att byta jobb, om det står mellan Hornstull och Norrtull, men det funkar inte på samma sätt, med samma slagord om jobben fanns i Arvidsjaur och nästa i Flen. Försök öka förståelsen av problemen - så kanske lösningarna blir bättre. Men jag tvivlar på viljan!
Jag har inte kommit till några bestående insikter om bloggen väl och ve. Det innebär att det kommer några inlägg då och då - när andan faller på. Kanske kan jag få till 2-3 i veckan.
Ha en bra avslutning på helgerna och som man säger om man vill vara märkvärdig - CU around!
13 (3) God gärning
Mina förvirrade tankar om vad som kan vara en god gärning, är inte direkt hämtade från Bibeln, snarare från en bok jag läste för en tid sedan (ganska länge sen, jag har svårt att läsa nu på den tilltagande skumögdheten)!
Den handlade om en person som regelbundet besökte en annan person (könet oväsentligt) som en tid låg på sjukhus. Vid ett tillfälle sa då den sjuke, nåting i stil med att det var en god gärning att den andre personen ville besöka honom. Sen kommer jag inte riktigt ihåg hur orden föll, men besökaren sa så småningom att han agentligen inte ville gå - det var direkt otrevligt att vara där, utan han gjorde det enbart för den sjukes skull, vilket fick till följd att den sjuke inte tyckte att det var nån höjdare precis.
Och då uppstår en dimension till - ska man tala om de verkliga motiven till sin handling, det vill säga sanningen - då kan ju situationen uppstå att det som egentligen är en jättebra sak - plötsligt blir dålig. Ack ja, hur man än vänder sig har man ändan bak!
Sen kan vi ju vrida på frågan ännu ett varv, om mottagaren av "gärningen" inte inser att det är en god gärning - trots att det i någon objektiv mening är det. Det kan kanske handla om att låna ut bakpulver, att kasta sig i vattnet för att rädda en nödställd (som egentligen vill drunkna), eller fixa in en vän på torken (trots att denna vill fortsätta sprita)!
Det är nog inte så lätt att manövrera i minfältet goda gärningar, men på något sätt torde väl en presumtiv s.k. god gärning som består i att givaren gör det för egen vinning och mottagaren uppfattar det som en negativ handling - inte kan anses vara en god gärning.
Jag kan verkligen inte låna ut pengar till M, när hon förslösat sina på annat, hon måste lära sig att klara sig på sin låga lön, så det så! Hon får väl försöka handla lite billigare mat, möjligen kan hon få låna bilen nån gång för att åka till den närbelägna stormarknaden i Bydalen, för att komma undan lite billigare! Att bjuda - verkligen inte!
Den handlade om en person som regelbundet besökte en annan person (könet oväsentligt) som en tid låg på sjukhus. Vid ett tillfälle sa då den sjuke, nåting i stil med att det var en god gärning att den andre personen ville besöka honom. Sen kommer jag inte riktigt ihåg hur orden föll, men besökaren sa så småningom att han agentligen inte ville gå - det var direkt otrevligt att vara där, utan han gjorde det enbart för den sjukes skull, vilket fick till följd att den sjuke inte tyckte att det var nån höjdare precis.
Och då uppstår en dimension till - ska man tala om de verkliga motiven till sin handling, det vill säga sanningen - då kan ju situationen uppstå att det som egentligen är en jättebra sak - plötsligt blir dålig. Ack ja, hur man än vänder sig har man ändan bak!
Sen kan vi ju vrida på frågan ännu ett varv, om mottagaren av "gärningen" inte inser att det är en god gärning - trots att det i någon objektiv mening är det. Det kan kanske handla om att låna ut bakpulver, att kasta sig i vattnet för att rädda en nödställd (som egentligen vill drunkna), eller fixa in en vän på torken (trots att denna vill fortsätta sprita)!
Det är nog inte så lätt att manövrera i minfältet goda gärningar, men på något sätt torde väl en presumtiv s.k. god gärning som består i att givaren gör det för egen vinning och mottagaren uppfattar det som en negativ handling - inte kan anses vara en god gärning.
Jag kan verkligen inte låna ut pengar till M, när hon förslösat sina på annat, hon måste lära sig att klara sig på sin låga lön, så det så! Hon får väl försöka handla lite billigare mat, möjligen kan hon få låna bilen nån gång för att åka till den närbelägna stormarknaden i Bydalen, för att komma undan lite billigare! Att bjuda - verkligen inte!
13 (2) god gärning
Gott folk - hoppas ni haft en bra dag och helg, så här långt. Vi har tilldelats lite snö, och just nu är det minus fyra grader, vilket känns kallt, vi är ännu inte vana vid kyla, trots att vi bor på tundran. Tomten har tagit plats ute vid gångvägen - för att beskydda oss, eller möjligen för att sprida sprida ljus.
I New York lär de vara 21 grader (varmt), normalt är kring noll +- fyra grader. Osborne och jag ligger i startgroparna, för en vårresa. Tyvärr har M lite dåligt ställt så hon har inte råd att följa med - vilket är tråkigt. Inom en vecka - vet vi om vi kommer iväg i februari/mars!
Det har varit en lugn dag. M fixade fika på sängen. Vi kollade ett par avsnitt av Larry David (säsong 5), sen har vi softat, mest jag - M har stökat, fixat och donat! Promenad har förekommit. J1 kom och käkade middag, och passade samtidigt på att lösa en del IT-relaterade problem!
Jag kan inte släppa tanken på vad en god gärning kan anses vara. Om man ser gärningen i ett sammanhang av en givare och en mottagare, så finns det några givna alternativ. Om man börjar med mottagaren så kanske man kan anta att vederbörande (i någon mening) ändå uppfattar att det är en god gärning, och då har vi en utgångspunkt.
Om vi övergår till givaren så finns det i vart fall tre möjliga. Givaren gör något (god gärning) som är till fördel för honom/henne själv. Alternativ 2 - är att givaren gör något som är egalt för honom/henne själv men är till fördel för mottagaren. Alternativ 3 är att givaren gör något som är till nackdel för honom själv - men till fördel för mottagaren.
När blir då gärningen god? Jag är ännu inte säker på min egen ståndpunkt, men den klurige läsaren har säkert en uppfattning.
Tjillevippen - just ju!
I New York lär de vara 21 grader (varmt), normalt är kring noll +- fyra grader. Osborne och jag ligger i startgroparna, för en vårresa. Tyvärr har M lite dåligt ställt så hon har inte råd att följa med - vilket är tråkigt. Inom en vecka - vet vi om vi kommer iväg i februari/mars!
Det har varit en lugn dag. M fixade fika på sängen. Vi kollade ett par avsnitt av Larry David (säsong 5), sen har vi softat, mest jag - M har stökat, fixat och donat! Promenad har förekommit. J1 kom och käkade middag, och passade samtidigt på att lösa en del IT-relaterade problem!
Jag kan inte släppa tanken på vad en god gärning kan anses vara. Om man ser gärningen i ett sammanhang av en givare och en mottagare, så finns det några givna alternativ. Om man börjar med mottagaren så kanske man kan anta att vederbörande (i någon mening) ändå uppfattar att det är en god gärning, och då har vi en utgångspunkt.
Om vi övergår till givaren så finns det i vart fall tre möjliga. Givaren gör något (god gärning) som är till fördel för honom/henne själv. Alternativ 2 - är att givaren gör något som är egalt för honom/henne själv men är till fördel för mottagaren. Alternativ 3 är att givaren gör något som är till nackdel för honom själv - men till fördel för mottagaren.
När blir då gärningen god? Jag är ännu inte säker på min egen ståndpunkt, men den klurige läsaren har säkert en uppfattning.
Tjillevippen - just ju!
13 (1) God gärning
När M och jag under eftermiddagen gjorde några mindre ärenden i den vackra staden Sundsvall kunde jag inte låta bli att fästa blicken på Aftonbladets löpsedel.
Idag är det trettondagsafton och jag har jobbat halv dag. Jag har definitivt jobbat och inte hängett mig åt att vara anställd.
Som sagt, efter jobbet åkte M och jag på stan, bilen skulle tvättas, jag var först i kön, men ansåg att bilen borde få en extra avfettning, och gentilt släppte jag fram en kvinna bakom mig i kön. Det var kanske dagens goda gärning - men möjligen inte, eftersom det även låg i mitt intresse att vinna tid för den - just då - viktiga avfettningsproceduren.
Det är intressant med goda gärningar. När blir en gärning god. Blir den god därför att man själv inte har något egenintresse av det man gör? Är gärningen god även om syftet är att själv vinna fördelar. Nu blev det besvärligt!
Vi har börjat städa bort julen, det vill säga M, själv har jag varit arbetsledare och suttit och ryat order, i ett hörn!
Om en stund ska vi titta på film, Woody Allens, Scoop.
Ha en jättebra trettondagsafton, gott folk!
- Nekrofil rymde från rättspsyk, återfanns vid kyrkogård.
Idag är det trettondagsafton och jag har jobbat halv dag. Jag har definitivt jobbat och inte hängett mig åt att vara anställd.
Som sagt, efter jobbet åkte M och jag på stan, bilen skulle tvättas, jag var först i kön, men ansåg att bilen borde få en extra avfettning, och gentilt släppte jag fram en kvinna bakom mig i kön. Det var kanske dagens goda gärning - men möjligen inte, eftersom det även låg i mitt intresse att vinna tid för den - just då - viktiga avfettningsproceduren.
Det är intressant med goda gärningar. När blir en gärning god. Blir den god därför att man själv inte har något egenintresse av det man gör? Är gärningen god även om syftet är att själv vinna fördelar. Nu blev det besvärligt!
- Fundera på det!
Vi har börjat städa bort julen, det vill säga M, själv har jag varit arbetsledare och suttit och ryat order, i ett hörn!
Om en stund ska vi titta på film, Woody Allens, Scoop.
Ha en jättebra trettondagsafton, gott folk!
Skrivövning
Den anspråkslösa berättelsen - Kaos i Kairo - är resultatet av ett snabbskrivarprojekt på nätet. Övningen började med en inledande mening, sen har berättelsen byggts på med bidrag från 8 personer, med cirka 15 inlägg. Storyn ska naturligtvis bearbetas ytterligare, men det får bli en annan fråga, den är inte klar, den kan göras bättre.
Själva syftet har varit att få en uppfattning om det är möjligt att skriva ihop (och det är det, såväl ihop som ihop)! Många goda idéer har skapat denna inledning. Bravo!
Erfarenheten är kanske den att, det nog gäller att styra upp det praktiska mycket tydligare, eftersom deltagarna sannolikt inte kommunicerar särskilt mycket med varandra i vardagen - frånsett genom bloggandet då.
Kanske borde en ramstory först tas fram, sen kanske uppdrag lämnas till någon eller några för att beskriva personer och miljö, en annan skulle få uppdraget att göra övergångarna mellan bidragen, så att berättelsen håller ihop, sen borde också helheten kanske diskuteras i ett forum, kanske ska man tänka om, byta riktning mm - och det borde då diskuteras mellan skribenterna.
En lathund bör nog tas fram om storyn blir längre än denna. Där det t.ex. framkommer att Morgan är 1,82 cm lång, väger 89 kg, har en gul bil av märket Ford Focus, mobiltelefon av märket Samsung mm, då kan ju fakta hållas ihop över sidorna.
Jag är oklar på om det är möjligt att bygga vidare på en story med att successivt lägga till tre, fyra meningar rakt av. Slutligen tror jag att cirka 10 personer är möjligt att hålla ihop i en skrivargrupp. knappast fler, det går att vara färre, till och med bara 2.
Sammanfattningsvis tror jag det handlar om att ge tydliga förutsättningar - och inom dessa förutsättningar ska det vara frihet och kreativitet. Jag tror också att det är bra om man sparar alla bidragen och övriga kommentarer i en särskild mapp, för att ha i reserv, om man vill kolla uppgifter, eller tänka om. Ungefär så.
Kaos i Kairo, blev det i alla fall. Det var en kul övning - tack för idéerna. Jag hade en helt annan tanke före inlägg 2 (mycket sämre, inte lika fyndig), och själva poängen med grupparbete är att den samlade mängden (mervärdet) blir högre än när man jobbar själv! Och det blev det i det här fallet. .
Själva syftet har varit att få en uppfattning om det är möjligt att skriva ihop (och det är det, såväl ihop som ihop)! Många goda idéer har skapat denna inledning. Bravo!
Erfarenheten är kanske den att, det nog gäller att styra upp det praktiska mycket tydligare, eftersom deltagarna sannolikt inte kommunicerar särskilt mycket med varandra i vardagen - frånsett genom bloggandet då.
Kanske borde en ramstory först tas fram, sen kanske uppdrag lämnas till någon eller några för att beskriva personer och miljö, en annan skulle få uppdraget att göra övergångarna mellan bidragen, så att berättelsen håller ihop, sen borde också helheten kanske diskuteras i ett forum, kanske ska man tänka om, byta riktning mm - och det borde då diskuteras mellan skribenterna.
En lathund bör nog tas fram om storyn blir längre än denna. Där det t.ex. framkommer att Morgan är 1,82 cm lång, väger 89 kg, har en gul bil av märket Ford Focus, mobiltelefon av märket Samsung mm, då kan ju fakta hållas ihop över sidorna.
Jag är oklar på om det är möjligt att bygga vidare på en story med att successivt lägga till tre, fyra meningar rakt av. Slutligen tror jag att cirka 10 personer är möjligt att hålla ihop i en skrivargrupp. knappast fler, det går att vara färre, till och med bara 2.
Sammanfattningsvis tror jag det handlar om att ge tydliga förutsättningar - och inom dessa förutsättningar ska det vara frihet och kreativitet. Jag tror också att det är bra om man sparar alla bidragen och övriga kommentarer i en särskild mapp, för att ha i reserv, om man vill kolla uppgifter, eller tänka om. Ungefär så.
Kaos i Kairo, blev det i alla fall. Det var en kul övning - tack för idéerna. Jag hade en helt annan tanke före inlägg 2 (mycket sämre, inte lika fyndig), och själva poängen med grupparbete är att den samlade mängden (mervärdet) blir högre än när man jobbar själv! Och det blev det i det här fallet. .
Kaos i Kairo
När Morgan Asp halvliggande i blå skinnsoffan, hör den ilsket ringande telefonen på vardagsrumsbordet, har han ingen tanke på att det ännu inte mottagna samtalet skulle leda till hans död 29 minuter senare.
En hastigt påkommen känsla av olust kommer över honom, när de påträngande ljudsignalerna tvingar honom att lägga ifrån sig Dagens Nyheters ekonomibilaga, där han nyss fördjupat sig i valutakursernas turbulens. Han halvsätter sig upp i soffan, tar stöd av den vänstra armbågen, greppar luren med den lediga högra handen och svarar kort och kärnfullt – Morgan Asp.
En flämtande mansröst hörs på den brusande telefonledningen. Rösten väser fram – lyssna på mig, jag vet din hemlighet. Rösten låter märkvärdigt bekant, kanske är det dialekten. Mannen på andra sidan blir tyst och sen hörs bara ett svagt mumlande. Det blir tyst igen och sen hör Morgan mannen säga – Kairo.
- Kairo, vad menar du - säger Morgan med ökande oro i rösten. Morgan sitter nu stel i soffan. De silverfärgade visarna på Morgans armbandsur, av märket Rolex, visar 18.34.
- Menar du Kairo i Egypten, säger Morgan oroligt?
Mannen på andra sidan låter nu så omtöcknad att det nästan inte går att höra vad han säger. Det sista Morgan hör innan samtalet bryts är siffrorna 0736062666, och sen är mannen borta.
Morgan inser att han kan ha fått ett mobilnummer och loggar snabbt in på Internet, för att kolla ägaren till mobilnumret. Mobilnumret existerar inte. Morgan är inte förvånad.
Situationen är olustig och Morgan funderar intensivt på hur han ska tackla den uppkomna situationen. Han går in i det renoverade köket i sin nyköpta fyrarummare på Vävstolsvägen i Bromma. Han öppnar kylskåpet, söker något att dricka, hittar inget, tar i stället fram ett glas och fyller det till två tredjedelar med kranvatten, som fått rinna en stund och går sen tillbaka in i vardagsrummet. Mest undrande är han vilka hemligheter som han bär på, som mannen hotar avslöja. Det kan väl inte vara den där dyra bjudlunchen, som övergick till middag och vickning på Operabarens bakficka i somras, som nu skulle avslöjas.
Morgans tankar leder honom vidare mot att Kairo kanske betyder nåt annat än Kairo i Egypten. Kanske är Kairo en kod för något! Kunde inte människan ha berättat vad han menade åtminstone, tänker Morgan resignerat!
- Vilhelm, det var Ville, utbrister Morgan högt, när han känner igen rösten.
Präktiga gamla Ville, skolkamrat från universitetet. Ville som han tappat kontakten med för 20 år sedan. Ville som aldrig kunnat göra en fluga förnär.
Vilhelm hade låtit ömsom hotfull, upprörd och ömsom vädjande. Morgan förstår fortfarande inte varför vad han kan ha gjort - som nu Vilhelm hotade avslöja. Är det utpressning - tänker Morgan, men jag har ju inga pengar. De sista slantarna gick till banken som delbetalning för lägenheten.
När Morgan som mest frenetiskt brottas med att försöka förstå vad som händer, kommer det en kort ringsignal på ytterdörren. Vem kan det vara så här sent, tänker Morgan och tittar på sin fuskrolex. Klockan visar på 19.01. Morgans redan höga orosnivå höjs ytterligare, när det kommer en andra, lång bestämd ihållande signal från dörren. Nu är nog fán det kokta fläsket stekt, säger Morgan tyst för sig själv, när han går mot dörren.
Genom titthålet på dörren ser han baksidan av en kvinnogestalt. När kvinnan sakta vände sig om ser han att det är förra fästmön, Tracy Eriksson, som han inte sett på ett halvår, när vi skulle separera. Vad kan hon vilja mig - tänker Morgan förvånat?
Morgan tvekar. Ska jag öppna eller inte, tänker han! Människan ringer en tredje lång, väldigt lång signal som skär genom ben och märg och sen ropar hon genom med rösten i falsett, genom brevinkastet!
- Öppna - det är Ville som skickat mig!
- Vänta lite, säger Morgan genom den stängda dörren. Han låser upp de två låsen och innan han försiktigt öppnar dören frågar han Tracy, om hon är ensam.
Innan han hinner få något svar, slits dörren ur hans händer och innan han hinner retirera kommer en mörk gestalt snabbt mot honom. Morgan känner ett kraftigt stick i bröstet, med kraftig övergående smärta som övergår till värme, sen känner Morgan ingenting. Han känner inte när kroppen faller tungt mot ekparkettgolvet i hallen. Han hör inte att glaset, på hans stötsäkra armbandsur av märket Rolex krossas när den vänstra armen tar hela tyngden av den fallande kroppen mot det hårda golvet. Uret stannar på 19.03.
Nyårsdagen 2007
God fortsättning till ett vitt 2007. Vi har lite vita fjun på backen. Det känns ovanligt.
Vi hade trevligt igår, trevlig sällskap, god mat, besök hos mamma och syster. Revyn vi såg heter Spexbomb, alltså Tom Jones - sexbomb - med ny fyndig text. Landsortsrevy av hög klass, tycker jag och M.
Tyvärr glömde jag kostymen i brådskan, när vi packade bilen, och inte nog med det, J1 skulle h våran bil till Umeå och vi hans. Det blev rörigt.
J1 blev den räddande ängeln, han åkte senare - även han norrut, med bil mot Umeå för att träffa J2 och i trakterna av Höga Kusten bron räddades revykvällen genom överlämnandet av kostymen ifråga.
Det är kläderna som gör mannen (tror jag)!
Inlägg 4
När Morgan Asp hörde den ilsket ringande telefonen på vardagsrumsbordet, hade han ingen tanke på att det ännu inte mottagna samtalet skulle leda till oönskade händelser - och hans död, 29 timmar senare. Han vek hastigt ihop tidningen, halvsatte sig upp i soffan, stödd på armbågen greppade han luren med höger hand, och svarade:
- Det är Morgan Asp!
En svag mansröst hörs på den brusande telefonledningen.
- Det är säkrast att du lyssnar på mig, jag vet din hemlighet - väser rösten fram.
Det var något konstigt bekant med rösten på andra sidan. Kanske var det dialekten och Morgan är nästan säker på att han hört rösten tidigare!
Rösten hos mannen på andra sidan blir svagare och Morgan hör nu bara delar av vad mannen försöker säga. Med uppbådande av sina sista krafter stöter mannen på andra sidan fram - Kairo!
- Kairo, vad menar du - säger Morgan med ökande desperation i rösten, där han sitter stel som en pinne i den nyköpta azurblå skinnsoffan av märket Dux. En svettdroppe hade bildats i Morgans fårade pannan, droppen föll i ultrarapid ner på soffans högra kanststöd och bildade ett liten fläck. Morgan kastar en hastig blick på den silverfärgade digitalklockan som står på fönsterbänken i buspråket De röda siffrorna visar 18.37.
- Menar du Kairo i Egypten, skriker Morgan?
Mannen på andra sidan låter nu så omtöcknad att det nästan inte går att höra vad han säger. Det sista Morgan hör innan samtalet bryts är
- Kontakta el Kalili och ett nummer som Morgan uppfattade som 073 60 62 666, och sen var mannen borta.
Morgan är nu rejält uppskärrad och han känner intuitivt att han inte kan vägra det som han uppfattar begärs av honom. Morgan loggar snabbt in på Internet, för att kolla ägaren till mobilnumret. Mobilnumret existerar inte. Morgan är inte förvånad.
Morgans hjärna fortsätter gå på högvarv - vad skall han göra. Han går fram och tillbaka, och tuggar på knogarna i sin nyrenoverade fyrarumslägenhet på Vävstolsvägen i Bromma. Vad skall han göra? Tänk om han kontaktas av terrorister, tänk om det är knarksmuggling.Han känner att situationen nästan är honom övermäktig.
Ett gapflabb bryter handlingsförlamningen, när han tänker på sin orakade nuna!
- Vilken tur att det fortfarande är inne att vara lite skäggig. Rakning skulel han inte hinna med, mycket annat måste fixas, om han nu måsste göra en insats på något sätt. Men vad är det han ska göra?
Genom titthålet på dörren ser han baksidan av en kvinnogestalt. När kvinnan sakta vände sig om ser han, sin gamla flamma, f.d. fästmön Tracy Eriksson. Vad kan hon vilja mig - tänker Morgan?
Morgan tvekar om han skall öppna eller inte, men människan ringer en tredje lång, väldigt lång signal som skär genom ben och märg och sen ropar hon genom med rösten i falsett, genom brevinkastet!
- Öppna - det är Ville som skickat mig!
- Det är Morgan Asp!
En svag mansröst hörs på den brusande telefonledningen.
- Det är säkrast att du lyssnar på mig, jag vet din hemlighet - väser rösten fram.
Det var något konstigt bekant med rösten på andra sidan. Kanske var det dialekten och Morgan är nästan säker på att han hört rösten tidigare!
Rösten hos mannen på andra sidan blir svagare och Morgan hör nu bara delar av vad mannen försöker säga. Med uppbådande av sina sista krafter stöter mannen på andra sidan fram - Kairo!
- Kairo, vad menar du - säger Morgan med ökande desperation i rösten, där han sitter stel som en pinne i den nyköpta azurblå skinnsoffan av märket Dux. En svettdroppe hade bildats i Morgans fårade pannan, droppen föll i ultrarapid ner på soffans högra kanststöd och bildade ett liten fläck. Morgan kastar en hastig blick på den silverfärgade digitalklockan som står på fönsterbänken i buspråket De röda siffrorna visar 18.37.
- Menar du Kairo i Egypten, skriker Morgan?
Mannen på andra sidan låter nu så omtöcknad att det nästan inte går att höra vad han säger. Det sista Morgan hör innan samtalet bryts är
- Kontakta el Kalili och ett nummer som Morgan uppfattade som 073 60 62 666, och sen var mannen borta.
Morgan är nu rejält uppskärrad och han känner intuitivt att han inte kan vägra det som han uppfattar begärs av honom. Morgan loggar snabbt in på Internet, för att kolla ägaren till mobilnumret. Mobilnumret existerar inte. Morgan är inte förvånad.
Morgans hjärna fortsätter gå på högvarv - vad skall han göra. Han går fram och tillbaka, och tuggar på knogarna i sin nyrenoverade fyrarumslägenhet på Vävstolsvägen i Bromma. Vad skall han göra? Tänk om han kontaktas av terrorister, tänk om det är knarksmuggling.Han känner att situationen nästan är honom övermäktig.
Ett gapflabb bryter handlingsförlamningen, när han tänker på sin orakade nuna!
- Vilken tur att det fortfarande är inne att vara lite skäggig. Rakning skulel han inte hinna med, mycket annat måste fixas, om han nu måsste göra en insats på något sätt. Men vad är det han ska göra?
Morgan känner att hjärtat galopperar i bröstet, dubbelslagen, trippelslagen kommer tätt, måste hinna går som ett mantra i hans inre, men vad och var fär Kairo. Kunde inte människan ha berättat det åtminstone! Var det verkligen Kairo i Egypten, eller var det Kairo någon annanstans. Eller var Kairo lösenord för något annat. Morgan visste inte vad han skulle tromen plötsligt komer han på vem rösten tillhörde! Det var ju hans gamla skolkamrat Vilhelm. Präktiga Ville från E3b på Valla gymnasium. Ville som aldrig kunnat göra en fluga förnär.
När Morgan tänker igenom telefonsamtalet började han förstå mer och mer, men långt ifrån allt. Vilhelm hade låtit ömsom hotfull och uppröd och ömsom vädjande. Morgan kan inte förstå vad han tidigare gjort, som nu Vilhelm hotade avslöja - om han inte gjorde vad han blev tillsagt. Är jag utsatt för utpressning - tänker Morgan.
När Morgans båda hjärhalvor som mest febrilt jobbar med att försöka förstå vad som händer, ringer det plötsligt på ytterdörren. Vem kan det vara så här sent, tänker Morgan och tittar på klockan som visar på 19.01. Morgans redan höga orosnivå höjs ytterligare, när det kommer en andra bestämd signal från dörrklockan. Nu är nog fán det kokta fläsket stekt, säger Morgan tyst för sig själv, när han går mot dörren.
Genom titthålet på dörren ser han baksidan av en kvinnogestalt. När kvinnan sakta vände sig om ser han, sin gamla flamma, f.d. fästmön Tracy Eriksson. Vad kan hon vilja mig - tänker Morgan?
Morgan tvekar om han skall öppna eller inte, men människan ringer en tredje lång, väldigt lång signal som skär genom ben och märg och sen ropar hon genom med rösten i falsett, genom brevinkastet!
- Öppna - det är Ville som skickat mig!