latmasksamtal

Det är bara att konstatera att snö börjar bli exotiskt, även på tundran, i Sundsvall. Vit snö utan toxiklogiska pålagringar - hoppas jag! Det är vinter i paradiset, Sundsvall alltså! Nu har jag fått med Sundsvall tre gånger redan, vilket är rekord.



Som M redan så impertinent påpekat har jag köpt en liten bärbar. Jag var ledig en halvdag och för att bemästra demonerna måste jag göra något, och det gjorde jag.

När M var borta på en uppskattad konferens, kände jag ett behov av att ta fram den docka (till en av de bärbara), som för något år sedan, medföljde utkvitterad dator, men inte velat använda förrän nu. Det visar sig nu, när jag kopplar in den att den ger större text på bildskärmen. Vilket är bra. Den observante läsaren, ser ett och annat stavfel, vilket enbart beror på dyslexi och skumögdhet!




När jag sökte dockan, hittade jag - av en händelse en väska till en bärbar, som jag skulle kunna använda som handbagage, till min beresta Samsonite kabinväska (ett av mina bästa köp - på senare år, helt perfekt för kortare utflykter, utan incheckning). Jag visste inte ens att jag hade den! Så uppdaterad är jag!



M är hemma igen - och säger att det är roligt att åka bort, men det känns bättre att komma hem. Jag förstår henne!

Det är fredag, oavsett om det blir Idol, På spåret eller House - vill jag bara skicka en fredagshälsning, med önskan om allt gott!

Det snöar. M är på konferens och jag har roat mig med att skriva rapport. Nu går ögona i kors och jag måste ögonaböj, lämna rapportsvenskan, och ägna mig åt roligar saker.

Hörde på P1, när jag åkte från jobbet att en individualterapeut hade synpunkter om mobbing på arbetsplatser, det är nog ett stort problem - tror jag. Trots att jag är en fin, enkel och okomplicerad person - har jag svårt för taftologi, eller heter det tautologi, att göra enkla saker mer komplicerade, än dom är, att upprepa. Törs man undra vad der är för skillnad mellan en individterapeut och en indvidualditto?

Plommonträdet i snöskrud.




Ingen lykta idag.



Ha det fortsatt gott ikväll, gott folk!

Anders Gerdin, Aftonbladets chefredaktör, de senaste tio åren ska avgå. Inte en dag för tidigt tycker jag.

Han har förvandlat Aftonbladet till en skittidning utan heder och ambitioner. Hedern tappade Aftonbladet defintivt 1999, när dom fejkade en naziaffär, med beställda foton utanför Alexandra Pascalidou och polistalesmannen Claes Cassels bostäder, och sen vägrade ta ansvar. Dom skyllde allt på en journalist. Ledningen visste inget. Löjligt!

Att inte Gerdin, som ansvarig utgivare fick fängelse för detta brott överstiger mitt förstånd.

Jag mötte Gerdin, på Arlanda för några år sedan, när han trängde sig in på toa, och jag var på väg ut. Jag ångrar att jag inte satt en armbåge i bröstet på honom, som ett diskret uttryck för läsarprotest. Jag kan endast skylla på min uppfostran - att protesten inte genomfördes.

Man skulle kanske kunna säga att Gerdin är en riktig gam - men man vill ju inte förtala oskyldiga fåglar!

Lyon - Barcelona slutade 2 - 2, men det är väl allmänt känt nu. Kollade matchen på TV.

Det är allt för sällan vi numera får bo på centralt belägna hotell, vid tjänsteresa till Stockholm. Denna gången blev, hotellet - Skandic Malmen vid Medborgarplatsen.

För många år sedan, kring 1992 - tror jag, bodde jag också här, då brann Katarina kyrka, ner den natten. Därefter har det väl varit lugnare nätter. Hoppas att den goda trenden fortsätter.

Jag tog en promenad, när jag kom ner ikväll, från Malmen, söderut på Götgatan, några kvarter, tog vänster vid Bondegatan, tog vänster igen vid Östgötagatan och sen vänster igen på Folkungagatan, tillbaka till hotellet och tänkte att jag kunde ta en öl innan fotbollen började 20.30.

Jag kliver in på Kvarnen på Tjärhovsgatan (nästan vid Malmen) för att ta "one for the road". Då visar det sig att man måste hänga av sig rocken i garderoben, innan man släpps in i utskänkningslokalen. först. Jag har väl aldrig hört på maken, att ta av sig rocken för att ta en öl. Knappast - aldrig, att jag skulle göra det, fråga M och Osborne, som har full koll på mitt utpräglade A-beteende..

På något sätt är julen roligare före, än efter. Snart ska stora tomteparaden fram på finrumsbordet, men först ska en uppsättning adventsstjärnor, ställas ut.

M planerar årets koncept - och det är tur det, om jag skulle få detta på min lott, skulle inte mycket bli gjort!



J1 och I kom in och fikade och berättade om sina Thailand-upplevelser, dom gjorde allt (och lite till) vad vi i förväg, såg som riskabla aktiviteter.

En nyfådd snygg sjal och väska till M, skymtar bland stjärnprakten.

Min spelinsats på 246 kr, gav 22 tillbaka, alltid något, förlusten stannade vid endast 224 kronor. Helt lott lös, blev  jag alltså inte. Ska jag dela vinsten med M, kan vi festa loss för 11 kr vardera

Lugn dag i övrigt. Det snöar lite lätt och det är några minusgrader. Det är dags att söka fram förra veckans papper, och köra dom i repris denna arbetsveckan.

Det är förvånande att det inte allmänt diskuteras att bakplåtpapper, även dom som köps på rulle är för små för normalstorleken plåt. M uppmärksamgjorde mig på problemet idag, när hon gick an som ett jehu i köket, och jag försökte slappa för hela slanten

Det måste vara ett tankefel att bakplåtpapper inte täcker hela plåtytan, menar M irriterat men på ett positivt och fint sätt, och jag är benägen att hålla med henne. Visserligen skulle man kunna använda två papper, eller klippa - men why!

För M´s skull, och indirekt min egen, för alla goda bullar och matbröds skull - hoppas vi på en snar ändring, varför inte genom en EU-resolution!



J1 och I är hemma igen, ett dygn sena, dom missade anslutningsflyget i Kiev, och fick övernatta där, sen hem via Prag. J2 och Je är i Umeå och jag och M är hemma.

Vi har ätit klassisk middagsmat idag - makaroner och korv, ketchup och mjölk. Gott!

Jag har aktivierat mitt konto hos ATG efter tre år, och lagt upp ett nytt på Svenskaspel. Ibland går det fort och ibland inte. 246 balubas har via nätet lagts i knät hos fru Fortuna. Förhoppning om vinst, är låg till medel.

Det är kanske vinterkänsla över denna bild. Tre friska minusgrader och vindstilla på väster i Sundsvall. Plommonträdet är beläget till vänster, men det behöver jag kanske inte upplysa om!

Lyktan är till för att vägleda alla som är på vift (i tillvaron).



Till alla trogna och otrogna läsare vill jag bara tillönska en fortsatt trevlig fredagskväll

Jag har vanligtvis ingen positiv inverkan på elektroniska prylar, det brukar oftast klatra, på något sätt. Dock inte ännu, med min nyfunna elektroniske vän, den lilla mansleksaken X30. Den trådlösa anslutningen funkar, tror jag på, avsett sätt. Kulthotellet Örnsköld hade riktigt bra hastighet på sitt bredband.

Jag har länge haft KB (Konstnärsbaren) på bevakningslista (för besök) - och det gjorde jag igår före kvalrysaren mot Lettland. Den var helt okej, men särskilt många konstnärer verkar den inte längre frekventeras av, möjligen kostnärer.

Det var den vanliga blandningen av juppis, nån advokat, förstod jag - och möjligen en och annan outsider, som jag.

Sverige håller oss på halster i EM.kvalet (fotboll), bara 1-1 i halvtid, mot Lettland.

Ett tag var jag inne på att åka ut till Råsunda, men jag tordes inte. Genom åren har jag bara sett förlustmatcher, och det funkar inte, eftersom jag till min uppsättning personliga defekter även kan lägga benägenhet för skrock! Jag ser inte positivt på t.ex. nycklar på bordet.

I övrigt har jag intet av vikt att rapportera.

Det är lite grådaskigt, november rain - ja så är det!

Nu funkar det trådlösa, till lillen, jag surfar på någon annans okrypterade nätverk. Det går sakta framåt, med teknikutveckligen.

Styrpinnen har jag fortfarande svårt för, säger en som av födsel och ohejdad vana gillar mus.

Jag hörde på radion att överåklagare Sven-Erik Alhem i Malmö inte gillar att man kastar bomber på åklagare, som gjorts i Trollhättan. Jag tycker att bombkastandet verkar vara en destruktiv hobby, för arbetskraftsreserven. Alhem menar vidare att man borde uppmärksamgöra problemet. Det låter onekligen mer märkvärdigt än att uppmärksamma och skydda sig mot företeelsen i fråga.

Hörde också på radion att en företrädare för Sveriges kommuner och landsting menade att när 40-talisterna börjar kräva sin del av samhällets resurser för hälso- och sjukvården, då kan inte landstingen ensam, själva klara detta. Jag har sympati för det språkliga krumsprånget ensam/själva.

J1 och I har hörts av från Thailand, efter en dryg vecka. Så var det med utställda löften om regelbunden kontakt. Dom är på Koh Samet, och åker till Bangkok imorron, tisdag. Dom mår bra - och det är huvudsaken. Att kommunicera regelbundet, verkar inte nödvändigt, i vart fall inte med föräldrar

M´s syrra är bättre, men fortfarande inskriven på sjukhus.

Idag har det varit hurvet, råkallt, ett par minusgrader.

Fotspåren tyder på att någon lämnat huset, och sedan återvänt, kanske med morgontidningen, som kommer bättre till sin rätt på helgerna än på vardagen. Sundsvalls Tidning är helt okej, även om det finns några tokliberaler som inte fattar nåt om samhällsutvecklingen, och det har dom det dåliga omdömet att berätta om också, på ledarsidan.



Igår och idag har M börjat förbereda julstädningen, det är lamphållare och skålar som ska diskas, och göras rent i köket, där ingen vanligtvis tittar.

Vi har ätit dillkött med kokt potatis, därefter blev det en av M´s specialiteter, blåbärskaka. Det glunkas om en Irish coffee senare, och det ser jag i så fall - positivt på! Jag tror, till och med - att vi har några droppar Irländsk whiskey i skåpet!

Den regelbundne läsaren förstår att jag givetvis betalade datorn i förskott - så att säga, köpte grisen i säcken. Det förhöjer ju glädjen, och ökar spänningen - på flera sätt.

Genom att köpa en billigare begagnad kan jag testa lite, med mina mycket begränsade kunskaper - det blir learning by doing, det är inte hela världen om det går snett då. Tiotusen är för dyr leksak, tre kan vi leva med, även M, som kan låna den, om hon är snäll.



Nåt helt annat. Om man träffar en bekant på stan, stannar och pratar om väder och vind, då står man vanligtvis på armlängds avstånd. Det är sällsynt att man konverserar tre meter ifrån varandra.

Det finns en liten grupp människor som inte har känsla för comfort zone, dom vill komma närmare än armlängden (varför vet jag inte). Det är ju uppenbart att, dom allra flesta tycker att det är lite besvärande att ha fejan bara en halvmeter från den man pratar med

Jag är förvånad, eller snarare förundrad över att dom inte känner av situationen och backar!

Jag har ett antal, om man så vill, defekter i min uppsättning av personliga egenskaper. Defekterna gör sig påminda på så sätt, att när jag fått något på hjärnan, så har jag svårt att släppa idéerna, även om dom är stolliga (fast stolliga är dom inte alltid)!

En längre tid har jag umgåtts med tanken på att köpa en liten bärbar (12-tums-skärm och med en vikt kring 1,5 kg) för att ha med på resa. I praktiken på tåget mellan Sundsvall och Stockholm.



Den enklaste saken i världen vore ju att gå till affären och köpa det man vill ha. Då uppstår nästa defekt eller kollision mellan olika intressen. I någon mening inser jag (trots allt) att jag inte behöver en en liten bärbar. I vart fall inte i prisintervallet mellan 8-10 tkr. Det är dyra leksaker. Då hamnar vi, fortare än kvickt på begagnatmarknaden.

Nu har jag i alla fall - under sträng sekretess - köpt en begagnad liten bärbar (IBMx30). Givetvis lever jag i förvissningen att mina tankar är okända för alla. Jag säger till M, att jag handlat på Tradera, och undrar om hon kan gissa, vad jag köpt?.

Hon svarar, utan att darra på manschetten - en liten bärbar, tolvtumsskärm under två kg, högst 3.000 kr.

Ska man skratta eller gråta! Kan man inte få behålla sin värdighet, på något sätt.

På grund av galopperande skumögdhet, är jag ingen stor bokläsare längre. Jag ser tiden an, i väntan på nya glasögon.

Marshall B Rosenberg, som jag inte vet mycket om, har skrivit en bok om en sorts kommunikationsprocess (t.ex. genom samtal) som bygger på att bidra till att båda parters behov tillgodoses.



Rosenberg tycks mena att NVC-processen har sin grund i fyra komponenter. .

• Observation att se vad som händer, återkoppla utan att blanda in kritik eller känsla
• Att tolka känsla, uttrycka vad vi gillar och/eller inte gillar
• Uttrycka behov relaterat till känslor
• Uttrycka tydliga önskemål

Det låter väl kanske som "a piece of cake", rena självklarheterna, men så är det nog inte, eftersom vi medvetet/omedvetet tar hänsyn, vill inte, vågar inte kommunicera, ibland av missriktad välvilja mm.

Naomi Klein (37 år), journalist från Montreal  är aktuell med sin nya bok - Chockdoktrinen, där hon ger sig i kast med  nyliberalismen (Milton Freidmans anhang)  som finansiell världsreligion. Nyliberalerna har fasat ut den äldre guden -  till förmån för Mammon.

Hennes förra bok heter No logo, den har jag inte heller, läst.

Klein verkar i boken Chockdoktrinen, förnuftsmässigt analysera vad som händer (för människorna i allmänhet, dom rika och dom fattiga i synnerhet) när kapitalisterna tar över, som dom gjorde i Chile, Ryssland, Rumänien, många länder i Afrika, Sydafrika och nu i Irak.



Det är ju inte folket - t.ex. en som jag, som går med på extrem kapitalism, det har aldrig inträffat i något land.

För att ta ett svenskt exempel. Jag kan inte heller se att folket t.ex. har någon som helst vinst av att staten ska sälja kassakon Vattenfall, till privata intressen. Elpriset skulle bara öka ännu mer, med noll koll, och insyn. Idioten Mats Odell kan stå och blåljuga oss i fejan hur länge som helst, han har jag noll förtroende för, typisk frimicklare

Vilken är poängen med att kapitalisterna ska sko sig på samhällets egendom, som nu sker i Irak, och många andra länder. Dom redan rika (3%), blir svinaktigt rika! Och dom redan fattiga (mer än 50%) sjunker ännu djupare ner i armod och djupaste fattigdom. Klein (och jag) ser ingen poäng med det!

Själv är jag blomdyslektiker, men M har gröna fingrar.

Fin va!



En till, inte så illa!



Nu stänger naturrutan för idag!

Idag har jag varit trött. Det är inte särskilt unikt, tror jag. Varenda människa är mer eller mindre trött, från och till.

Jag har sannolikt inte varit lika trött som Homer S - men nästan! Han får stilpoäng för sina vita kallingar.



Vi har varit, och sett till, marsvinet B, som bor hos J1, och J1, är som du vet i Thailand.

Vi har kollat House på Canal +. Han har en bit till toppform. Smärtstillaren Vicodin verkar inte vara något att leka med!

l flera år har vi haft en ekorre som skuttat omkring i den lilla skogen bakom radhuset, I år fick han (eller om det är en hon) sällskap. Då hade vi två skuttande ekorrar, som glatt slängde sig mellan träden, och förgyllde tillvaron för oss - mellan varven.

Senare en dag, såg  vi en påkörd ekorre på vägen utanför huset. Nu har vi bara en korre i skogen.



Bilar är hårda och ekorrar är mjuka.

För övrigt är ekorre som gjort för särskrivning. Vad sägs om e korre eller ek orre, den franska varianten är e´korreè.

Man vill ju alltid bli betraktad som seriös, vederhäftig - typ vuxen.

I förra veckan träffade jag en kollega, som jag inte träffat på ett tag. Han utbrast i ett rejält skratt, när han såg mig. Jaha - tänkte jag, det var väldans, vad kul detta är/blev.

När han hämtat sig från skrattanfallet, utstötte han (på nykter kaluver), vill jag säga, för undvikande av missförstånd:

• Varför njuta, när man kan lida!

Och det menar han att jag sagt vid något tillfälle, och just detta karga påstående hade därefter etsat sig fast, i sörlänningskroppen. Jag kan nog inte helt förneka detta, men att orden kunde slå kunde slå rot, anade jag aldrig.

Det gäller att vakta sin "elaka" tunga, om man vill bygga upp sin nya sofistikerade image, med tillhörande rätt värdegrund.

En tidigare kollega brukade, när saker och ting var särskilt besvärliga säga:

• Nu är det värre, än värst!

Men sådana uttryck törs jag inte längre använda. Jo - det gör jag nog!

Javisst - det blev köttsoppa igår. Dock inte med potatis och klimp, snarare kött- och grönsakssoppa. Morot, kålrot, selleri, palsternacka - och det övriga huset förmår.



Idag har vi ymnigt snöfall i Sundsvall. Det är kring noll - och vi har tittat på Robin Williams (f -52 i Chicago Illinois) när han besöker Actors studio (James Lipton), och det blir stor underhållning med en dos allvar. En annan höjdare är när Dame Edna (gestaltad av Barry Humphries f -34) showar loss hos Parkinson. Inga jämförelser i övrigt - men såväl Williams som Humphries är självgående artister som gärna tar över.



Vi pratade med J1 och I igår, dom är på Koh Samet och ska iväg till Koh Chang (stavningen är jag osäker på)! Jag tror att Koh betyder ö! Det är bra att telefon och internet finns. Det är onekligen - på något sätt - men ändå inte, en bit mellan Sundsvall och Thailand. Det kom ett glatt och otvunget skatt från Globetrottrarna, när vi sa att det var fyra grader kallt och snö. Dom satt på beachen med 30 grader varmt. Olika falla ödets lotter.



Idag ska vi inte göra något speciellt - tror jag! Det är en konstform som är underskattad, själv gillar jag den! M är mer arbetsmyra än jag - men eftersom det är fars dag, får hon anpassa sig, till mitt lägre tempo.

Den här bilden tog jag imorse, strax efter det att jag såg M lämna hemmets lugna vrå, för övertidsarbete. Det är bra att hon drar in stålar till den magra hushållskassan. Jag ska basa över köket idag och funderar på kött- och grönsakssoppa, denna vintringa novemberlördag med fyra friska minusgrader för några timmar sedan. Vi får se vad det blir. Om - måste jag palta iväg till ICA-butiken och handla.




Det pågår en diskussion om svartjobb mm. Moderatpacket svartar lite mer än andra, sannolikt för att dom är förmögnare än genomsnittet (tror jag). Moderatmakarna Cedersköld, får väl i alla fall, rent ut omkring 100.000 kr/mån (sannolikt mycket mer). Ändå svartar dom av hjärtats lust. Why? Inte handlar det om skattetrycket i sig - givet att vi inser att det behövs gemensamma insatser för vissa frågor, som t.ex. vägar, polis och konsumentombudsman, som finansieras med olika typer av skatter.

Journalisten Susanna Popova hävade i TV-soffan, att det är det höga skattetrycket som skapar svartjobben. Det är ju ett aningslöst och fjantigt påstående. Även om vi sänker all skatt bara till 5%, så blir det ju ändå lönsammare att inte betala dessa 5%, alltså söker man (några - främst moderater) möjligheter att tjäna lite extra.

Cederskölds, mår säkert inte illa av att få ut 105.000 rent i månaden i stället för 100. Snacka om girigbukar och landsförrädare.




KRIS, kriminellas revansch i samhället är säkert en viktig organisation för de av samhällets olycksbarn som försöker hitta tillbaka till ett bättre liv. Det är inte svårt att inse att många av dom som hamnar på kåken haft ett svårt utångsläge, med arv och miljö och annat som gör livet svårt. Det är strongt att försöka, det är nog inte så lätt!



Det som blir en motsägelse för mig är just ordet revansch, vad står det för? Kriminellas revansch i samhället!

Jag menar, om en person ambitiöst, i många år, ägnat sig åt att bli en förhärdad brottsling, suttit på kåken i omgånger, kortare och längre tid, och i övrigt haft ett marginaliserat liv, som sedan kommer på bättre tankar och vill återinträda i samhället med t.ex. sjukpension, eller lönebidragsanställning, bostad och övrigt samhälleligt stöd.

På vilket sätt blir det en revansch i samhället? Det är väl möjligen en personlig revansch, men om det ska bli en koppling mot samhället då borde väl organisationen heta nåt annat, som t.ex. kriminellas anpassning till samhället, eller nåt liknande. Samhällsbegrepept är visserligen en abstraktion, på något sätt. Ville KRIS vara lite mer offensiva skulle dom kunna kalla sig för samhällets anpassning till dom kriminella! Och varför ordet kriminella, det blir ytterligare en motsägelse, för det är väl just kriminalitet som man vill bort ifrån. Om man sonat sitt brott, och sedan vill göra rätt för sig, är man kriminell då? Jag fattar ingenting!

KRIS borde byta namn, eftersom jag vill slippa irritera mig i saken!

Nu är jag hemma igen, sliten! Att åka hem med sista kärran från Arlanda (23.05) till Sundsvall, och vara en halvtimme sen vid takeoff, är ingen större estetisk upplevelse - jag lovar! I synnerhet när när den arbetsmässiga delen av programmet slutade, så sent som 20.00. Därefter var det buffé. Då petade vi också i oss några glas Lindeman´s till dom soltorkade tomaterna och auberginen, som är feministkäk (f´låt min frispråkighet). På Arlanda, varför vet jag inte riktigt - byggde vi på med en öl. I säng kring halvtvå - med revelj 06.30. Då var det lätt att hålla sig för skratt.

Jag är en enkel och obetydlig kugge i tillvaron, men jag kan inte förneka att jag igår lyssnade på finansminister Anders Borg, som höll ett anförande på 30 minuter och därefter svarade på frågor. Han var kul att lyssna på, snabb, självdistans, rimlig problematisering kring demografin i Sverige, och om statens inkomster och utgifter. Som information betraktat var den helt okej.

Det man/jag möjligen saknade (ironi) är insikter och tydliggörande av att så gott som alla viktiga regerings- och riksdagsbeslut gynnar den förmögna överklassen (förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, skatt på löneinkomster mm) på bekostnad av de mindre bemedlade - arbetslösa, deltidsarbetande, sjuka och pensionärer. Varför han svartat och varför andra politiker svartar av herrnans lust, har frktjatlund svaret på! Det är lika enkelt - som genialt!

Ärade läsare. Den 7 november 2005 skrev jag mitt första blogginlägg.

Många inlägg, kommentarer, egna kommentarer hos andra har passerat revy, sedan dess. Det är och har varit inspirerande. Inte trodde jag på två år. Tack för återkoppling och tankar - kära läsare. Utan återkoppling kan man lika gärna skriva mail, eller tälja på en pinne!


Jag är ingen vidare kommunikatör för tillfället. Sen höstsäsongen drog igång har det varit mycket jobb, och många kommentarer har inte blivit skrivna, tänkta - javisst, men inte ivägskickade på cyber!

Nu blir jag borta några dagar igen - Stockholm calling, hemma sent på torsdag - eller fredag.

Lev väl, så länge, i verkligheten, nuet och/eller cyber, allt efter tycke och smak.

Idag har jag varit på lokal, och ätit bjudlunch. Det finns många pietetsfullt renoverade festlokaler runt om i Sverige. Juste lampa och fina tapeter - jojomänsan!



Det här är, tror jag - renytter- eller reninnerfilé och potatisgratäng med morötter, det gröna vet jag inte mycket om. Det röda under det gröna är någon lingonvariant. Självklart varma, stora vita tallrikar.



Nu har jag ordat tillräckligt om mat, och vill bara nämna att min grå kostym kändes annorlunda, benen var vida med slag. När jag åkte hem tänkte jag att det nog är dags att köpa en ny kostym. När jag väl kommer hem, hänger jag ut kostymen för vädring och samtidigt söker jag något annat i klk (klädkammaren). Och när jag söker där hittar jag en grå kostym, av modernare snitt, snyggare kavaj, smalare byxor utan veck. Märkligt tänkter jag, innan det går upp för mig att jag imorse, utan att reflektera särskilt mycket, i den arla morgonstund - tog gammkostymen, som jag egentligen rangerade ut för fyra, fem år sedan. Åhåjaja, här har man stenkoll på läget. Jag behover nog inte köpa någon ny grå kostym på stört!

Moderaterna ska börja prata etik, säger dom. Prata går säkert, men det kanske handlar mer om att göra, eller inte göra, för den - som så vill. Man börjar ju ledsna på svarjobbarmaffian i regeringen

Tillbaka i Sundsvall igen, efter blixtvisiten norrut. J2 och Je är tillbaka i Örnsköldsvik och M´s syrra M också.

J2 och I är på väg mot Thailand via Gävle och övernattning nära Arlanda. Kärran lyfter 08.40 imorron måndag - med destination Bangkok. Det är verkligen ett äventyr.

Igår var vi på visfestival. Vi var vanligtvis skeptiska till allting. Tänk att behöva lämna tv-fåtöljen - jobbigt! Under press, ställer vi upp. Vi gick iväg med goda vänner till Folkets Park, där den livaktiga föreningen gör stordåd med små resurser.

Finn Zetterholm (f - 45), var komframochsäg - och han verkade helt obruten.

Först ut var Olle Adolhphssons dotter Maja, med skolad röst och klass, men kanske inte helt i vår enkla smak.



Nästa man till rakning var Ewert Ljusberg (f -45) och han verkar ha en räv bakom örat, och en i reserv. Det är alltid kul med parodier - typ lustmord på Bob Dylan och Ulf Lundell. Han sjunger rätt bra, Ewert alltså, och det blir inte tråkigt, när han är på scenen - om jag säger så! Han ser butter ut - men är kul, och dessutom spelar han gitarr som en hel karl!



Sen var det dags för Marie Bergman (f -50) att äntra scenen. Hon har mycket energi, engagemang och framför allt bra röst. Hon mixade Gunnar Ekelöf och annat, mot jazz-hållet, och det gjorde hon bra.



Vad säger man om Alf Hambe, som jag mentalt placerat i Värmland - typ Molom. Helt följdriktigt är han född i Halland (1931). Han har halsbrytande ordvändningar, som vilsevandring och näckaspel, på Kajsas udde. Jag gillar det!

Svanökören stöttade på några låtar - och det gjorde dom bra!



Det blev en bra kväll, och några ansikten från förr dök upp i foajen. Min gode vän K och jag smuttade sen på några droppar Ardbeg, Oban och Black Grouse.

Vi var uppe, ända till klockan 00.05, det kostar på att ligga på topp. Det blev en nostalgitripp, en bra sån!

Får jag bjuda på en vinterbild från Sundsvall.

Vi vaknade med snö.



Ha en fortsatt bra helg!

Det ser onekligen lite disigt pch höstlikt ut. Det är inte många blad kvar på plommonträdet.

J2 och Je har kommit. M hälsar på syster som ligger på Sundsvalls sjukhus. J1 ska iväg på Södra Berget ikväll och se teaterfarsen Hotelliggaren.



Jag kan inte säga att jag är särskilt upprörd över Ulrika Schenström-affären. Att vara på fyllan på krogen med en journalist från TV4, när man samtidigt har Sveriges viktigaste jourjobb. Det är helt typiskt hur man får jobb idag. Viktigaste statssekreterarjobbet går till en kompis som jobbar med media - typ!

Vem bryr sig! Det verkar snarare vara en prestation av Reinfeldt att kunna hitta alla skattesmitare, licensskolkare och fylltrattar när smörjobben ska fördelas, nära köttgrytan.

Det är fint med alla ljusen på Allhelgona-helgen!

J2 och Je är på ingång imorron. Kul!

J1 och I har varit hemma en stund. Dom ska iväg till Thailand på måndag - inte kul! Bror har varit på besök, det är bra - han är mer social än jag!

Imorron fredag ska vi (M och jag) spontanjobba (om vi känner för det), i annat fall tar vi ledigt.

På lördag åker vi norrut för att träffa goda vänner och hälsa på mamma. Hemma igen på söndag.