latmasksamtal

En av årets viktigaste böcker lär vara Naomi Kleins - Chockterapi. Själv har jag bara läst två längre recensioner och hört diskussion i radions P1.

Klein - som är valrenommerad - journalist dissekerar bl.a. USA´s stöd till folkmördaren Pinochet i Chile på 70-talet och ser sambanden med den överföring av nationella resurser till USA´s kapitalister. Samma mönster upprepas nu i Irak, efter invasionen, och i många andra fall - där USA krigar för pengar. De multinationella oljeföretagen med Shell i spetsen roffar åt sig Iraks (folkets) tillgångar på 30-åriga, och längre kontrakt, för oljepengarna som skulle användas för uppbyggnaden av landet efter Saddam!

Om USA invaderar Iran, lär det första som händer, under chockfasen, vara att oljtetillgångarna överförs till de internationella oljebolagen.

Sverige´s fattiga befinner sig också i en chockfas, och medelklassen har ännu inte reagerat på Reinfeldt-regeringens liberalkonservativa chockpolitik, där ekonomiska resurser, tas från dom allra fattigaste och ges till dom allra rikaste.

Till högerregeringen Reinfeldt säger jag bara. Chockfasen är snart över i Sverige. Då kommer det politiska motståndet att växa - glöm inte det!

För en gångs skull fungerade det att åka ner "kvällen innan", till Stockholm. Vanligtvis ska man ju kräla iväg till tåget, eller till Midlanda, tidigare än tidigt, på morgonen - och då är det lätt att hålla sig för skratt.

Men i måndags fick jag tillräcklig space för att åka ner dagen innan. Jag har för länge sedan släppt illusionen om oumbärlighet - men även enklare hantverk måste göras på avsett sätt, och i rätt tid - say no more!



Vi har inte längre samma frihet som förr, att boka hotell, ungefär som det passar, i rimlig prisnivå. En hygglig kompromiss brukar numera vara Brommaplan, antingen Skandic eller Flyghotellet, som har en skaplig restaurang i entréplan (Sorbone), som ibland serverar fisk- och skaldjurssoppa med bra smak - till rätt pris. Även så - igår!

Hemma igen, efter utflykten - livet leker, och det finns inga problem, bara utmaningar, som löses genom att gå fort och le!

Det tillhör inte direkt vanligheten att tidningar byter namn. Dagen till är heter Sundsvall Tidning, Sundsvall Tillbaka (till allsvenskan). För alla som inte förstår fotbollens dramaturgi kan det kanske vara svårt att förstå kraften i bollsparkandets  innersta väsen. Jag är inte rätt person att reda ut begreppen. Jag är bara glad.

Tack Gif Sundsvall - för denna bragd.


.

Idag har vi städat, en smula. inte direkt betungande, vi bestämmer själva nivån. Vi har läst tidningen, tittat på TV, ätit en enklare middag, med efterrätt - blåbärskaka (det är mumma det).

M låter meddela att gårdagens show (ladies night)  - var bra. Det var en bra mix av självdistans, utspel, fart och fläkt. Fotbollskillarna - med Joel Cedergren i spetsen, gjorde också ett bejublat framträdande. Det sägs att dom slet av sig sina tröjor och visade sina vältränade överkroppar för 3.700 trånande kvinnor i alla åldrar. Då blev det nog liv i luckan!

Grattis Gif Sundsvall till dagens bragd, vi pratar mirakulösa händelser. En allsvensk plats är räddad, efter seger med 4-2 borta mot Ljungskile. Vi låg under med 2-0, i halvtid och sen fick vi en spelare utvisad i mitten av andra, men kunde ändå vända med endast 10 man. Jag är fortfarande matt, men ännu mera glad!

M ska iväg på ladies night, Kjell mäkklaren Bergqvist, Martin Stenmark, Henrik Tonrnving. Gästartis är Måns Zelmerlöv!

Idag, lördag har jag det tvivelaktiga nöjet att lida av baksmälla av svårighetsgraden lätt till medel.

Vi hade personalfest igår, och det var roligt, fast något glas rödtjut borde jag avstått - but why! Vi började halvsex och min tanke var att börja avrunda kring tio, och det gjorde jag nog dvs började avrunda. Hem kom jag tolv.

Det var sångtävling, god mat och överraskningen var Annika Östman-Eriksson´s tolkning av Edith Piaf, och det gjorde hon bra.



På jobbet väntar ännu en organisationsförändring inom kort, och det var lite "sista natten med gänget stämning", men ändå på ett posistivt sätt eftersom dom allra flesta räknar med bra eller i vart fall skapliga placeringar i nya organisationen.

Själv gick jag hem med en medalj. Nu har Bruce och jag samma/lika.

Snart är det dags att bänka sig i TV-fåtöljen och med oro ta sig an årets sista ödesmatch för Gifflarna Sundsvall. Vinst på bortaplan , mot ett redan uppflyttningsklart Ljungskile, är ett måste!

Jag hörde på radion att barnuppfostringen (heter det så) numera kan bli lite enkelspårig. I vart fall om man ska följa tv-råden från the nanny som kommer in i problemfamiljer och ställer allting till rätta med bestämda regler och skamvrå och alltihopa. Visserligen verkar ungarna (och föräldrarna) , som regel ha svårt att nå fram till varandra, och några av barnen verkar mer vilda än tama. På något sätt är jag skeptisk (det är jag mot nästan allt iofs), till alla enkla patentlösningar, enligt checklista som presenteras.

När våra ungar var små skrattade dom gott när vi sa nakenfis.



Av någon outgrundlig anledning tyckte dom att just ordet - nakefis, var roligt. På kvällen var det vanligtvis läge att duscha innan kvällsmaten vankades. Då var det stoj och glam och nakenfisar. Efter duschen satt dom ofta tätt intill varandra i den azurblå skinnsoffan (den gamla skinnsoffan som var ungefär i samma färg som den nya) iklädda sina små badrockar, med blött rufsigt hår, käkandes glass och tittandes intresserat på tecknad film på video. För den yngre generationen kan jag tala om att video är ett lagrings- och uppspelningsmedia generationen före cd/dvd.

Jag tror aldrig att vi någonsin behövt använda någon skamvrå, som bestraffning/uppfostran, varför skulle vi ha behövt det, och i vilken situation?

Jag tror ändå inte man ska ha alltför tvärsäker uppfattning om vad som är rätt och fel, när det gäller barn och deras behov av stöd genom åren. behoven och förutsättningarna är så olika, mellan familjerna. Kanske behövs någon form av nanny-metod, när det gått snett, när barnen tar över och föräldrar inte orkar, för att helt enkelt komma vidare i livet.

Jag är en enkel och okomplicerad människa som alltid blir lika fascinerad när jag ser björnar av allehanda slag, fiska lax i någon fors, oftast i Alaska. Det ser festligt ut, mindre festligt för de glada laxarna och björnar ska man nog akta sig för. Dom är nog inte så snälla som dom ser ut. I vart fall inte när dom är hungriga.



Imorse på nyheterna sa lokalreportern, på TV-4 ungefär så här:

• Nu kommer vädret med Toni Bekkestad som svävar över vårt område.

Jag är inte bara okomplicerad, jag är också lättroad. Frånsett hobbyn sär skrivning gillar jag också syftnings fel, det kan lätt bli absurt.

Bengt Bedrup, lär för länge sedan, när han refererade en hockeymatch, ha sagt något i stil med följande:

• Här kommer nummer 17 med Tumba på ryggen.

Den går heller inte av för hackor. För den yngre generationen kan nämnas att Sven Tumba Johansson är en av våra stora hockeylirare, från 60-talet.

Några ytterligare klassiker:

- Ingen parkering förbjuden
- Stekt röd tunga ( sär skrivning, fungerar nästan jämt)
- Tomgångskörning förbjuden minst 1 minut.
- Idag rabatt på underkläder som avdrages i kassan,
- Extra mört kött. Vi hänger själva i butiken.
- All affischering förbjuden utom affischering om affischering förbjuden förbjuden

Tack och slut för idag!

Jag tror vi är rätt illa ute med klimatet, växthuseffekten och alltihopa. USA kör sitt eget race så att det bara visslar om det, och Ryssland med. Och sen kan vi lägga på drygt tre miljarder människor till, i Kina, Indien och Indonesien med omnejd, som kämpar för sin överlevnad - med eller utan bil, och försöker elda det som går.

Hur ska vi komma överens med varandra när förutsättningarna är så olika? Jag är skeptisk! Växt hus effekten kan vi vara utan, eller ha mindre av, motsatsen gäller för - sär skrivning!



Jag tror också att vi är rätt illa ute med våra delvis folkvalda politiker. Dom skapar - i vart fall många av dom - en egen världsbild, som bättre passar deras egna upplevelser, än kan ses som reflektioner av den verklighet som många människor upplever.



Dem förre folklige socialdemokratiske ledare Göran Persson, med fru Anita som han gett världens smörjobb på Systembolaget - genom utnämningsmakten, menar i sin memoarer att han och sossarna föll på fastighetsskatten.

Alla vet ju att det är ren och skär efterhandskonstruktion, som låter bra, men det är trams rakt igenom. Han föll på att han blev pamp, tappade fotfästet och fångades av sitt allt större ego. Som tack för kaffet drog han sossarna med sig i fallet. Själv landar han tryggt som konsult i näringslivet. Jag skulle aldrig betala, ens en spänn för att lyssana på honom.

Keruben Fredrik Reinfeldt med fru Filippa är på väg in i samma egofälla som Persson.



Det funkar inte att sänka fastighetsskatten i Danderyd och höja den i Ånge, ta bort förmögenhetsskatten i kombination med att införa två extra karendsdagar för A-kassan samt sänka sjukersättning, pensioner - och sen låtsas som om det regnar, när folk blir förbannade. Det är rena trakasserierna mot en redan utsatt grupp (visserligen ingen homogen grupp - men ändå). De föreslagna två extra karensdagarna för A-kassa, ser jag som en ren provokation mot resterna av folkhemmet.

Det här är en ovanligt rentvättad bil, möjligen är vaxet något ojämt pålagt! Den observante betrakten ser den  lockande placeringen av radioantennen, som inspirerar till hjältedåd.



Det här är en löv- och grenhög. Resultatet av två dagars lagom slit!



Jag har inget skojsigt att berätta från jobbet mer än att jag ägnat en dryg timme för att disponera om en arbetsuppgift, p.g.a. sjukdom. Om jag vore konsult skulle timmen vara odebiterbar, eftersom det jag ägnade tiden åt, är sådana uppgifter som myndigheten anser inte finns.  Att arbetsuppgiften finns i verkligheten är inget försvar, för mitt handlande.  Så kul börjde veckan för mig. Det blev bättre flyt, längre fram på dagen. Inte direkt flow, men helt acceptabelt i det stora hela!

Vid 56 års ålder har jag överträffat mig själv. Det går att utvecklas och botten verkar ännu inte vara nådd.

Rolf Skoglund (f -40) brukar överträffa sig i det mesta han är med, senast i Mäklarna med Kjell Bergqvist. Redan 1980 spelade han den frustrerade Gösta på bilsemester med Claire Wikholm och Gus Dahlström. Filmen heter - vi hade i alla fall tur med vädret. I en scen hamnar Skoglund på motorhuven på sin egen bil i en automattvätt. Det kändes helt absurt, men roligt.



Efter städaktiviterna känner jag för att tvätta bilen. Jag åker mot Statoil vid Norrporten Arena. Betalar, åker in i hallen, lägger på lite extra avfettning, startar maskinen och ser härligheten dra igång.

När halva tvätten är gjord, jag hade valt ett långt tvättprogram, ser jag att jag glömt skruva av bilradioantennen på taket, där bak! Snabba tankar. Vad ska jag göra. Ska jag nödstoppa tvätten? Gör jag det - tar det minst en kvart att få igång schabraket igen. Det var mycket folk i butiken.

Jag bedömer att antennen inte skulle klara sista delen i tvätten. En ny antenn ditmonterad på plats, beräknar jag kommer att kosta cirka 1.500 kronor

Goda råd är dyra.



När tvättborstarna är i den bortre delen, vid motorhuven fattar jag mitt ödesdigra beslut. Jag rusar fram för att skruva loss antennen på taket. Det går inte, det är för blött. Jag sliter upp bakluckan och hittar en plastpåse som jag använder som handske, mina egna handskar hade jag naturligtvis lämnat hemma. Jag får lite fäste och skruvar milimeter för milmeter bort antennen, och ser samtidigt tvättmojängen komma mot mig, med leverans av vaxmedel.

Jag inser att jag inte kommer att hinna, men stannar kvar, får slutligen loss radiontennen, men är dessförinnan duschad med - hoppas jag - miljövänligt vax. Genomblöt går jag med raska steg därifrån - väl medveten om att personalen i butiken ser allting på sin tv-skärm. Förhoppningsvis som en välkommen kompensation för dålig lön.

Vad gör man inte för en dryg tusing! M trodde inte sina öron, när jag berättade. Hon visste inte om hon skulle gapflabba eller gråta. Själv tycker jag att det var rätt kul - så imbecill är jag!

Jag har problem med datorn. Det klatrar - som vi brukar säga, här uppe på tundran. Klatret består i att datorn stängs av, vilket är synnerligen irriterande, för det inträffar sällan när det är lämpligt, alltid när det är olämpligt, när man håller på med något. Klater måste åtgärdas. Nu har jag gjort det jag kan. Hoppas J1 kan hjälpa mig. I bästa fall är det något enklare fel. I sämsta fall måste kanske något bytas. Förra gången vi (dvs J1) mekade måste ljudkortet bytas (av någon för mig okänd anledning).

Om det inte blir några inlägg på några dar vet du vad det beror på!



Det är höstkänsla. Det kom några snökorn för en stund sedan. Det är bara några få plusgrader. Ett ytterligare tecken på höst är att vi har städdag i föreningen. Då ska det krattas löv och sen grillas hamburgare.

M syrra är bättre, men fortfarande dålig och inlagd på sjukhus. Med myrsteg går det åt rätt håll

Om man bygger sin mansbild på det bästa ur Pistvakt, kan det vara svårt att förstå behovet av hårpiska, feta halsguldkedjor och olika former av örhängen hos medelålders män.

Så fördomsfull och oempatisk är jag och att köpa "smöckan" till sig själv, står väl inte direkt högst upp på önskelistan!



Inte ens Sean Connery (om det är han) landar "hårpiskan", även om han får stilpoäng för de blöjliknande kallingarna, korset över bröstet och hårvolymen, snyggt ditlagd i armvecket, de lårhöga stövlarna och givetvis "pickan" som pekar lagom nonchalant ner i sanden. Snygg pose - på sitt sätt, stilbildande för det nya mansidealet!



Ha en bra fredagskväll - gott folk!

Snöplig kvittering igår mot Nordirland. Det var lite Gif-känsla över den. Mot Jönköping senast tappade vi segern i 92:a minuter. Då var det lätt att hålla sig för skratt. Nu på söndag möter vi Degerfors hemma på IP, med start 13.00 - alla ska känna sig hjärtligt välkomna. En ny nervpärs väntar.



Nu har jag köpt nya, mindre gummipluttar till min hörsnacka. Nu jävlar ska det pratas i telefon.

Man måste ju förnya sig själv, genom att köpa kläder. Denna gången valde jag mer färggrannt än vanligt. Svarta jeans, svarta skor grå tröja, ljus skjorta och vita kalsonger. Fast kallingarna brukar jag inte visa. Så modern har jag ännu inte blivit.

Snart dax att bänka sig framför dumburken för att kolla fotbollen. EM-kvalet mot Nordirland. Vinst skulle sitta fint. Genom åren har jag sett tre kvallandskamper på Råsunda, samtliga har slutat med förlust. Sådana misstag gör man ju inte om i första taget dvs att vara guligan på Råsunda.



Vi har haft en jättefin dag, här uppe på tundran, kring tio grader med sol från blå himmel.

Det har varit en normaldag på jobbet, och inget av vikt finns att rapportera. Mia Törnblom har underhållit på en mässa i stan (Sundsvall 42). Missade det - jag är förkrossad. Jag - om någon behöver en personlig coach för min personliga utveckling, såväl inom området självförtroende som självkänsla.

Lars Ohly var rätt kul i dagens debatt, när han kallade de hushållsnära tjänsterna för överklassnära tjänster. Så lite roar mig!

Jag blir beklämd över den ökande gaggighet som utbreder sig i kontorskroppen.

Idag kände jag mig stark på lunchen och däför köpte jag nya Ecco dojer. Hade jag haft mer tid, varför ska lunchrasten vara så kort, arbersdagen så lång, hade jag haft ännu mer tid hade jag nog köpt ett par jeans också.




Jag är väldigt nöjd med mitt nya headset, som består av tre delar, själva hörsnäckan, elektroniken, en bygel att fästa på hörsnackan, som man t.ex. sen kan fästa runt örat, om man känner för det. Den tredje delen är en gummiplutt som man fäster, och sen vrider man fast den i hörsnäckan och bygeln. Det finns tre olika storlekar av gummitutt. Jag gillar den minsta varianten eftersom mina hörselgångar är trånga.



Där sitter jag alltså glad i hågen efter lunch, nya skor är inköpta - livet leker. Telefonen ringer och jag ska snabbt trä på bygeln runt örat och föra in gummitutten i hörselgången. Sagt och gjort, när jag nästan är klar, rasslar det till och anordningen sprätter iväg. Jaha - tänker jag, det var väldans vad den hade bråttom. Jag tar emot samtalet på vanligt sätt, och vi klarar ut det vi ska.

Sen börjar sökandet efter bygel och tutt. Tutten hittar jag efter många om och men, under en golvlist. Det krävdes visst krypande på golvet, för att hitta den. Bygeln hittar jag inte. Jag kryper ytterligare en bra stund på golvet, scannar av skrivbordet (där finns mycket papper). Ingen bygel - det blir fler samtal, och sen dags att fika.

Helvete - tänker jag, var tog den där satans bygelhelvetet vägen?

När jag går de få stegen mot kaffehörnan ser jag gåtans lösning.

Jag känner bakom det högra örat. Där sitter mycket riktigt den lilla bygeluschlingen och hånflinar, utan att ge sig till känna.

Den här sommarbilden är tagen på Esplanaden i Sundsvalls centrala delar, i riktning mot Norra Berget - norrut med andra ord.

När man tar del av alla råheter, om ungdomvåldet - i media, är det lätt att förenkla och moralisera.



Det är klart att ungdomarna måste få en chans att under gynnsamma betingelser kunna ta nästa steg i utvecklingen - helt enkelt bli vuxna, att kunna separera från barnaårens kanske enklare värld.

Det som ändå tycks vara ett nytt inslag i sammanhanget är det ökande råa våldet, det blir så våldsamt med sparkar mot huvudet, knivar och allehanda vapen verkar användas. Sen tycks flickorna också vara mer utsatta än tidigare, det sprids nedsättande bilder på nätet, även på pojkar som blir misshandlade.

Innan vi fått bukt med dessa nya 2000- företeelser måste vi nog kräva mer av föräldrarna, utan att därför ta ifrån ungdomarna deras eget ansvar. Visserligen ska vi lita på tonåringarna - men ibland måste man kanske kolla själva, hur saker och till faktiskt förhåller sig på stan och på fester av allehanda slag.

Slut på dagens moralpredikning.

I stället för att ta en stärkande promenad åkte vi en sväng med bilen i Sundsvalls närområden. Det gör vi verkligen inte ofta. På något sätt finns det medvetna/undermedvetna tankar om att att vi så småningom (1-10 år) ska byta radhuset mot en lägenhet, närmare city.

Tänkt, sagt och gjort - åkte vi runt och kollade av var, i den vackra staden Sundsvall, nästa boplats skulle kunna tänkas finnas.

I Kiruna har arkitekten Ralph Erskine satt sin prägel bl.a. med kvarteret Ortdrivaren (mitt i nuvarande stan) med Snusdosan och Spottkoppen. Det vore kanske nåt typboende på sikt - men knappast i Kiruna. Balkongerna lär vara ett försök att likna hissarna i gruvan. Jag tror inte Erskine skapat något i Sundsvall, men om - vore det väl inte fel boende!

J1 ringde vid halvåtta imorse. Flygtaxin hade inte kommit, trots beställning - och det var kris och snabbtransport till Midlanda efterfrågades omgående. J1 skulle jobba på Stockholm Open - typ tennis.

M var redan vaken när telefonsamtalet kom, och hon gjorde som en god mor brukar göra. Det blev en rivstart, denna tidiga och fina lördagsmorgon.

När hon kom tillbaka fixade jag frukost, som bestod av fil, rårivet äpple, blåbär, grönt te och skinkmacka. Sen kollade vi Prison break.



Sen sa jag att det kanske är dags att hitta nya fjollskor och svarta jeans. På en lördag - i Birsta säger M skeptiskt. Javisst säger jag, det är inte mycket folk där, det är mitt månaden. Hmm - sa M, och följde klentroget med.

Det var mycket folk där i Birsta, fullt på parkeringen, många hundra bilar - om jag säger så. Jeans hittade jag inga.



Några nya fjollskor hittade jag inte heller.



Däremot kom vi hem med en Yamazaki, en japansk 12 årig malt. Det är förunderligt.

J1 hann med planet, om någon undrar!

Det ser lite frostigt ut på uteplatsen. Det är några få plusgrader fortfarande. Den blålila clematisen verkar hänga med ett tag till. Det är nog färdigsuttit ute för denna säsong, men osvuret är ändå kanske bäst.

Vad ska man säga om ungdomsvåldet, är det en reflekterande bild av samhällets utveckling - eller annat. Det är ju bedrövligt. I Sundsvall ska ungdomsgängen göra upp, med knogar och knivar.

Var finns föräldrarna? Törs man ställa den självklara frågan! 

Löven faller, och snart kommer snön. Bilden togs kring 16.45 idag, torsdag den 11 oktober. De vanliga namnen Erling och Jarl, kan kanske äta tårta idag eftersom dom har namnsdag. Däremot har t.ex. inte Marie någon egen namnsdag. Det är märkligt. Jag vet inte om Doris har någon egen dag heller. Däremot kan säkert 88-åriga Doris Lessing, fira idag, efterom hon fått nobelpriset i litteratur. Den äldsta i genren. Jag har ingen relation till Lessing, hon lär gilla katter (det ger pluspoäng)  och är född i Persien (Iran) sägs det! Grattis - säger jag!



Bilden är tagen 19.45, det befarade snöovädret som skulle komma från sydväst verkar ha avtagit på vägen. Det tackar vi för.

Av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Homer Simpson säger - om man inte är en del av lösningen, är man den del av problemet. Han om någon är initerad.

I samband med en upgpradering tappade jag cirka 75% av mina läsare, det tyckte jag var märkligt, inte för att jag har nån särskilt bra blogg, snarare att det bara dippade, från en dag till annan. Jag tror inte man blir dubbelt så glad om besöken ökar med det dubbla, men lite förundrad blir jag varför det skiljer mellan dagarna. Igår t. ex hade jag en hög besökssiffra - trots att jag inte lade in nåt inlägg, och nu har jag nästan lika många läsare som för tre månader sen, innan dippen .

Det kan alltså inte vara bara det skrivna som drar, det måste finnas mer, det är tur det! Jag funderar vidare.

Det blev en dublett!

Ännu en ödesmatch för Gifflarna ikväll. Denna gången mot Örgryte IS, matchen går visst på TV4-sport med start 19.00, men jag,  J1 och I sitter och huttrar på IP, om det inte slumpar sig som så, att spelet värmer! Huliganer är vi knappast - snarare som Scooby Doo!

Imorron är jag i Stockholm, jag äntrar tåget med beräknad avgångstid 06.14, det är alldeles för tidigt för min enkla smak. Men tåget går då - och då gäller det att vara där!

Myggan har fungerat över förväntan, det är skönt att slippa sladdarna. Det är inte myggfritt - men det blir en bra rubrik!



Dom har blivit mer och mer paranoida i USA, den här informationen får man på tunnelbanekorten i New York City. Om jänkarna gav fan att kriga så mycket, skulle terrorn bli mindre (uttalad). USA är en riktig rövarnation, som värnar sina ekonomiska intressen med järnhand och inte sällan med vapen. Det är pengarna som styr.

Normaldag på jobbet och ute är det friska vinder, men inte direkt höststorm, åtta grader kring sju. J1 och I har varit hemma och käkat favorit i repris (köttfärssås och spagetti) och nu ska jag bänka mig framför TV´n och kolla fotboll på Canal +, Elfsborg mot Halmstad, vilket innebär M förvisas till reservtvapparaten. Äktenskapet är onekligen en kompromiss - åtminstone för somliga.

Hörsnäcka är fjollig - jag vet det, men jag blir vansinning på vanligt headset. Det trasslar jämt och det tar flera minuter innan man löst upp alla knutar. Lite snack och mycket verkstad - om jag säger så!  Vi får se hur den nya trådlösa varianten kommer att fungera. Det var naturligtvis M som kopplade ihop mobil och hörsnäckan. Ingen är förvånad - antar jag!



Nästa projekt är att få GPS att fungera. Det är den där lilla grejen, sladden med en moj på - är en laddare.

Det är onekligen kul med mansleksaker.

Det har varit lugnt idag. Vi har kollat tre avsnitt av Prison break, som börjar likna Twin Peaks nu! Köttfärssås och spagetti till middag.

Vi har länge umgåtts med tanken på att köpa fritidshus, även om drömmen kanske svalnat något på senare år. Höga Kusten området, är en av flera riktigt vackra trakter i vårt avlånga land. Tyvärr saknas kring 2 miljoner kronor, för att realisera våra drömmar!



Utsikt mot en av många vikar vid Höga Kusten, från en större balkong i söderläge! Paradis är möjligen ett subjektivt begrepp, men ....



Om man har råd med dyrare fritidshus borde matchande konstverk inte vara något problem. Tavlan är målad (olja) - lite impad, över djupet i målningen, blir man allt!



En jukebox blir - top of the crown.

J2 och Je förefaller att må bra. M´s syrra Mo, är bättre men har många veckor kvar på sjukhus för rehabilitering, innan nästa steg mot tillfrisknande kan tas, mentalt obruten - men kroppen är sargad!

Det är väldigt lockande att tro på att kunna bringa struktur och ordning i tillvaron genom att föra anteckningar, att göra listor på allt, från viktigt - till mindre viktigt, i tid och rum. Det är naturligtvis ett önsketänkande, att tro på det, men det underlättar onekligen  tillvaron. Givetvis förenklas planerandet av någon svindyr mobil, som man också kan ringa med!

Vi har nyss haft räkfrossa, med våra mått mätt. Imorron bär det av mot Örnsköldsvik. J1 kanske hänger på, och då blir det quality-time, för hela slanten, när säckgänget. L, M, J12 och Je och M´s syrra ska lösa merparten av aktuella världsproblem inkl. klimatfrågan.

Det blir ingen vidare flygkänsla med Fokker 50, tycker jag, men nu pratat vi onekligen lyxproblem! Att flyga Fucker är bättre än att inte flyga alls - typ! Flygkänsla blir det i alla fall genom att beträda plattan, vilket inte är så vanligt nuförtiden, inte ens på Midlanda!



Tammsvik, 4 km från Bro - det är rätt lyxigt, nära Mälaren. Man får en känsla av att vinden kan friska på emellanåt.



Det var herrgårds-stil överlag, och närheten till vatten är ingen uppenbar nackdel!  Fast det är vassare omgivningar i Sikfors - på tal om något helt annat.



Det var rejäla gräsytor, mycket att klippa!

Jag är hemma igen, efter två intensiva dagar. Skriver mer i helgen!

Imorron (onsdag) ska jag åka på konferens, två dagar på Tammsvik i Bro, mellan Kungsängen och Bålsta. Enda nackdelen är att man måste upp så satans tidigt, taxin kommer redan 05.45. Jag skulle naturligtvis åkt redan ikväll men så blev det inte, vem vill lämna M, inte jag!

Jag gillar att lida, och om det är flott miljö, uthärdar jag lidandet på ett föredömligt och ansvarsfullt sätt.



Jag vet inte vilka mänskliga mekanismer som styr status, men under alla omständigheter är det knappast mycket status att åka Peugeot, även om märket och bilarna blivit mycket bättre på senare år!

Jag brukar skoja med mina (manliga) arbetskamrater som åker Saab, Volvo, eller annat skrot. Jag säger ungefär så här att jag ringt till Bilbesiktningen, och sagt att jag vill beställa tid för kontrollbesiktning. Och då hävdar jag att besiktningspersonalen sagt att eftersom jag åker Peugeot, behöver jag inte inställa mig för kontroll, som alla andra behöver göra. På något sätt roar det mina arbetskamrater, som pliktskyldigt drar på munnen.



En bil med sannolikt hög status är Audi A8, som spiller vidare på dess ägare/förare.

När vi köpte vår senaste Peugeot i september ifjol, missade vi kontrollbesiktningen, och fick körförbud några dagar. Jag kontrollbesiktigade bilen, så fort jag kunde, och den gick igenom utan anmärkning. Det var i mars i år, och besiktningen hade kunnat göras redan i oktober 2006. Det blev ju lite knapsu, därför tänkte jag förekomma kommande körförbud och beställde tidigt ny tid för besiktningen, och den tiden inföll idag.

Glad i hågen inställde jag på utsatt plats och i rätt tid, Jag fick komma in, och sen frågade besiktningsmannen vad jag gjorde där. Det tyckte jag var en impertinent och egentligen en rätt ohövlig fråga. Jag vill besiktiga bilen sa jag. Javisst - sa han, men ordinarie kontrolltid är oktober 2008. Det var ju ingen mening att argumentera i saken. Med skammens rodnad på kinderna backade jag ut bilen, ur hallen och återvända till jobbet, och kunde sanningsenligt säga till arbetskamraterna att jag inte fått besiktiga bilen - trots att jag ville - egentligen insisterade.

Snacka om kvalitetsmärke. Peugeot - for ever!



Jag har bara vaga begrepp om Ukraina och dess olika politiska fraktioner. Jag skulle nog - i alla fall - fundera, både en och två gånger, om jag skulle lägga min röst på Madonna-gestalten Timosjenko. Jag har svårt för den vita klänningen, hjärtat,  håruppsättningen, men framförallt manéren. Det känns to much - less is more!

Det verkar som om heltäckningsmattan går mot en ny vår!

I England och USA har det alltid varit populärt oavsett hur trenderna sett ut i Europa. Den som varit på en engelsk pub och där mötts av heltäckningsmatta, har kanske skakat på sin svenska skalle och funderat, om det är så bra, men efter en pint lager, har man som regel släppt funderingar på nyttigheten (av heltäckande matta alltså)!

För några år sedan slet man i Sverige, allt som oftast ut alla nålfiltmattor eftersom dom ansågs vara ett arbetsmiljöproblem. Nu ser man dessa - som det förr uppfattades - förhatliga mattor överallt, även i nya offentliga miljöer. En sanning tycks vara att mattorna binder damm och andra partiklar, som inte virvlar runt i rummet lika lätt, som när det är vanliga trägolv.

Hoppsan! Uppfattningarna förändras över tid - och det kanske är tur, det - men sär skrivning är alltid gång bar!