Sukta

Två arbetsdagar genomförda. Nåja snarare en och en halv! Kul är det inte men, det får gå! En 7:a blir det på Ågren-skalan.

Allsång på Skansen, var ingen höjdare, och morden i Midsomer ännu sämre! Fast vi tittar frivilligt, är vi inte nöjda kan vi använda off-knappen. Men det är som att slita hjärtat ur kroppen.

M har länge suktat efter en platt-TV. Det lär dröja ett tag till, eftersom vi nu övertagit J1´s utrangerade tjock-dumburk (som visserligen är bättre än befintlig Sony, som också är ett, mot betalning övertagande fr. J1), när han och I givetvis måste köpa en ny, platt - till lägenheten. Så kan det gå. Men J2 ska kanske snart byta bort sin platta 32 tummare, så fort han får jobb, och då kanske vi kan göra en deal!

I övrigt är allt så bra, det bara kan. Fint sommarväder, kring 22 grader.

Ågren

Vi har haft vå perfekta sommardagar på tundran. Och även kvällar. Kring 23 grader, sol och aningen vind! Vi har (och fortfarande) njutit av sommaren.

Änderna runt Sticksjön frodas. Dom vita, lyser med sin frånvaro!


Imorron är det arbete, som gäller. Fyra sommarlediga veckor går fortare än fort. Grottekvarnen kräver sitt igen.

Ågrenskalan, mellan 1-10, visar på 8, alltså övervägande negativa känslor för återgång i förvärvsarbete.

Plötsligt händer det

Det är onekligen värmebölja, även på tundran i Sundsvall´s västra delar. Kring nio, nu på morgonen var det redan 22 grader. Vi räknar med 30 grader, senare idag. Det var varmt igår också, fredag. Plommonträdet försvinner nästan i sommarljuset.


Är det närmare 30 grader inomhus, tar vi fram den portabla kylaren.


Kejsarkrona - om någon undrar.


Häromdagen var vi till mamma. Den här bilden är tagen mellan Härnösand och Höga Kusten bron i nordostlig riktning. Mamma har - efter en längre tids diskussionen - lagt bilkörningen på hyllan.

Orden hittas inte så lätt som förr, men att flytta från huset, där hon bott i 50 år - är inget hon ser positivt på.


En bild tagen från den s.k Oringen. Alla som förr åkte gamla E4, norrut - vet var Oringen är belägen.


Det är mer än 30 år sedan vi flyttade från Ådalsidyllen. På något irrationellt sätt vill man ändå känna igen någon, när man går runt på stan. Tyvärr är det sparsmakat med kända ansikten. Det enda bekanta ansiktet, denna gången var den mytomspunne NX, som är (blivit en) en kultfigur, för oss, pga en kväll på Statt i början av 70-talet. Det var alltså en blöt afton på Stadshotellet. Vår kompis K (som normalt aldrig hetsar upp sig, varken förr, eller senare) hävade med kraft, att han skulle bruka våld mot nyssnämnde, eftersom vederbörande tagit K´s öl. Eftersom vi fortfarande umgås med K (som bor kvar i trakten) och hans fru, brukar vi ta upp frågan om han träffat NX på sistone, och slutligen rett ut tvistefrågan. K brukar säga ungefär, som så - att dom inte umgås, så mycket längre. När K kommer på besök i augusti ska jag givetvis ta upp frågan igen. Som sagt - det är tunt med bekanta ansikten i Ådalsmetropolen.

Plötsligt händer det. Eftersom vi inte träffar mamma så ofta, gör vi små ärenden, när vi är "hemma"! Denna gången åker på pappas grav och planterar blommor. Därefter handlar vi på Coop, och ställer oss i kö. Jag står som nummer fem i den enda kassa som är öppen. I ögonvrån ser jag att kassa två ska öppna, och ilar givetvis dit, och blir först i kön. Det gillar jag. På vägen ut, från butiken ser jag att en medelålders man iförd träningsbyxor, keps och en vit T-shirt med texten "more cowbells" på bröstet, som håller på att panta burkar. Men jag bryr mig inte. Han får panta sina tre sopsäckar burkar, bäst han vill.

Bira och fjollskor

Berlin känns mest väst! Muren känns inte alls. Berlinarna vill inte ha den, inte ens rester kvar. Det vill däremot alla turister! M och jag möts i mitten. M har sandaler och jag fjollskor!


Branderburger Tor, som inte var så stort, som jag trodde. Vy från buss 100, som går mellan Alexanderplatz och Zoologischer Garten.


Checkpoint Charlie.


Olympiastadion från OS 1936. Monumental.


Vy från hotellet. I bästa fall är det Spree, som rinner där nere och bakom finns en trevlig kvarterskrog.


Becks och asiatiskt vid SU-bahn, Alexanderplatz håller törst och hunger borta.


Berlin är stort, till ytan och människor, cirka 3 och en halv miljoner människor bor där. Det är bra kommunikationer med S och U-bahn. Berlin är inte särskilt kuperat. Högsta punkten ligger 66 m.ö.h. Det var inte så många utecafeer. Det verkar vara ett svenskt påfund att sitta ute, nära den trafikerande gatan, för att njuta av sol och värme. I andra storstäder sitter man mest i skuggan, eftersom värmen kanske blir för påfrestande annars.

Täppas

Berlin-bilderna får vänta ett tag. I stället vill jag dela ut årets Mia Törnblom pris, för bästa "sommar-underhållning"! Priset går till dagens sommarpratare Eva Swarts, och jag vill utbringa ett enfaldigt grattis, för ett underhållande radioprogram! Fast kanske inte på det sätt som ES hoppats!

Plommonträdet mår inte så bra, angripet av småkryp, som det är! Vi får hoppas på det bästa, inför sensommarens påfrestningar.


Vi är sommarlediga. Sista veckan nu, vilket inte är så roligt. M och jag tillbringar tiden med små göromål i hemmet, M mer än jag, men å andra sidan så uppmuntrar jag henne, till stordåd. Vi äter, fikar, tar promenader och gör små utflykter till affären, soptippen (jag försöker undvika att bli kvar där) och köpcentret Birsta city, eller andra metropoler nära Sundsvall. Javisst - ett köpcentrum ska naturligtvis heta något med City. Vi brukar också lyssna på Ring P1 (vardagar 09.20) - om inte andra, angelägnare saker måste göras. Just idag hade Täppas en dålig programeldardag. Visserligen ska han balansera upp framförda åsikter, men just idag ville han inte förstå, snarare missförstå - och då blir det dålig radio (för oss som förstår). Vi kollar TV och DVD bl.a. Mordkommissionen, det är grejer det!

Om det blir alltför tråkigt grälar M och jag. Då får vi sysselsättning hela dagen. Det finns en del gammalt, och även nyare konfliktungar - att beta av!

Vi brukar också lyssna på radioprogrammet Sommar i P1. Just idag var det Eva Swarts som sommarprataade. Det blev faktiskt jobbigt. Hon var helt perfekt och alla i hennes omgivning också. Det blev självgott, distanslöst och överklass. Eva Swarts blev också handplockad till TV (programdirektör på TV4 - avundsjukan frodas naturligtvis i byråkratkroppen) och sen som VD till bokförlaget Natur och Kultur (finkultur). Det blev lite Mia Törnblom känsla, om ni förstår vad jag menar.

Törnblom och Swarts får väl starta någon posivitetskurs för dom självgoda. Eller så får jag initiera en sådan klubb, med andra proselyter.

Berlin Alexanderplatz

Nu är vi på hemmaplan i Sundsvall igen, efter vår blixtvisit till Berlin. För att skojsa till det, tog vi också tåget till Frankurt (an Oder) och gick bron över till Polen (Slubice). Tågresan tog cirka en timme. Kul!

Vi har varit på väg till Berlin i flera år, men vi har valt andra resmål i stället. Nån ordentligt relation till Berlin har jag aldrig haft, fast kanske ändå.

Flagga på Bundestag i duggregn! Vi hade gärna gjort besök där, men det är inte kul att köa i regn. Då hade vi inte någon paraply. Den köpte vi senare på ett HM-varuhuse i Prenzlaur Berg.

Den tyska flaggan är inte direkt mesig, snarare tvärtom. Svart, rött och gult signalerar något. Det svarta inger oro!


Uppfattningen om Berlin har jag fått främst av böcker och media. Berlinmuren (1961-1989) har givetvis påverkat synen. Det kalla kriget - som efterbörd av andra världskriget, och den märkliga uppdelningen av staden i fyra zoner, har bidragit till mytbildningen. För länge sedan läste jag Christopher Isherwoods (1904-1986) trettiotalsskildring (Farväl till Berlin) - och den gav andra perspektiv. Rainer Werner Fassbinders (1945-1982), TV-serie, Berlin Alexanderplatz (1980), följde jag också. Vi bodde inte så långt från Alexanderplatz, som ligger i stadsdelen Mitte dvs en del, av gamla Östberlin.

Bob Fosses, Cabaret från 1982, med Liza Minelli, Michael York och Joel Grey, har naturligtvis påverkat synen på Berlin. Bilderna av det gamla Tyskland, som Leni Rifenstahls (1902-2003) speglade i filmer från OS i Berlin 1936, sitter kvar i det nästan undermedvetna.

Berlin känns som en trevlig, vänlig (stor)stad. Vi hade inga problem med det praktiska och vädret var perfekt för strövtåg, kring 22-24 grader med övervägande sol. En dag var det övervägande regn, vilket gjorde att vi missade en besöksdel.

Det kommer några bilder, endera dan!

Berlin

M och jag är på väg mot Berlin. Och är tillbaka i Sundsvall i slutet av veckan.

Vi kanske valde Berlin slumpmässigt, men ändå inte. Vi har pratat om det i flera år.

Kalla kriget är inte lika påtagligt kallt längre, men säkert smyger agenter omkring, vid Berlinmuren, Checkpoint Charlie, Branderburger Tor och Alexanderplatz. Om inte - så kan det ändå vara kul att uppleva saker och ting på plats, med nya perspektiv.

Några intryck kommer kanske om nån vecka. Ha det bra, så länge.

Auf Wiedersehen

Epilog

Barnen är på hemmaplan igen, efter semester på Gotland. Innan J2 drog vidare mot Örnsköldsvik, började han rota i väskan och sade att han ville återlämna garagenyckeln han - av misstag - fått med sig. Jaha, tänkte jag, mycket besvär för lite, eftersom jag lyckas fixa två kopior igår, fredag. Den positiva sidan, är att det sannolikt inte lär bli akut brist på garagenycklar den närmaste tiden.

Jag gjorde också spontanhandling på ICA Ettan, denna gången utan att panta burkar. Av allmänintresse kollar jag tillståndet vid återvinningsapparaturen. Där ser jag två vinddrivna manspersoner som vardera har 6 överfyllda handtagspåsar med burkar och plastflaskor. Tolv bärkassar motsvarar nog tre soppåsar, vilket innebär åtminstone 24 minuters väntan - för den som kommer efter, med samma ärende, vilket jag tacksamt noterar.

Efter butiksbesöket åker jag hem och kollar V75 på TV. Fru Fortuna var inte på min sida, denna veckan heller!

Garagenyckel

Att panta burkar/flaskor på affären är ett gissel. Inte sällan är tillknycklingsautomaten sönder. Det tar minst 10 minuter för den flinka personalen att byta säck och göra det som ska göras för att det ekologiska kretsloppet ska fungera, något så när tillfredsställande.

Ett annat vanligt fenomen är att jag hamnar bakom någon udda existens som har för avsikt att destruera innehållet i 2-3 sopsäckar. För den som inte vet, kan jag informera om att en normalfylld sopsäck tar minst 12 minuter att tömma. Eftersom jag har tendens till A-beteende, brukar jag ibland öva mitt tålamod, genom att träget vänta, dock högst 2 säckar, om jag är på det humöret.


igår städade vi lite grand i vår enkla boning!


Vår tillfälliga gäst Dolph, har ätit en geting idag. Jag vet inte om Dolph, eller M är mest impad, av den bedriften!


Städmusiken var följande. Bara gamla godingar!


Barskåpet ser frugalt ut. Inget att visa säger M. Jag håller med!


Vi har semester. Ingenting är enkelt, fast saker och ting brukar kunna ordnas ändå, oavsett semester.

Vi märker att vi bara har en garagenyckel, och inser att vi måste fixa några nya. Jag ringer till HSB och förklarar vår utsatta belägenhet. Det är bara att komma in till kontoret, ett stenkast från torget i Sundsvall, och hämta en rekvisition, säger HSB-förvaltaren. Sagt och gjort, strax efter tio är vi där. Vi får vår rekvistion. M säger att hon ska handla några T-shirts till J2, och jag går och tar ut pengar. Senare kom jag på att det hade varit smartare att åka och ta ut nyckeln, då hade vi tjänat tid. Vi har trots allt semester.

Efter en stund träffas M och jag vid bilen och åker till låsfirman, nordost om stan. Det visar sig då, att garagenyckelföretaget upphört och det var oklar om nyckelämnen kunde beställas någon annan stans. Flickan lovade försöka. Kom tillbaka på fredag. Tack, sa vi - och gick. Då kommer M på, att det finns en nyckelfirma i Bydalen, några kilometer norr ut. Vi chansar där, säger M - och vi åker dit!

Bydalsfirman har inte heller denna typ av nycklar och hänvisar till en annan firma (Byggbeslag) som finns på Kolvägen, söder om centrum. Vi åker dit, på motorvägen, fortfarande norr om stan - ser vi en skylt på en byggnad, där det står Byggbeslag. Har firman flyttat tänker vi och åker glatt vidare till vår sydligare destination.

Vi hittar ingen firma Byggbeslag, söder om stan. Däremot en Lidl-butik. M säger att vi ska handla salami och bacon, som är prisvärda, och goda. Hon går in i butiken, och jag ska panta burkar. Jag får in en burk, sen lägger givetvis automaten ner, och det tar 12 minuter innan den är funktionsduglig igen. Därefter går jag in i butiken. M meddelar att det varken finns salami eller bacon. För säkerhets skull kollar jag själv, och kan omedelbart bekräfta M´s utsaga!

Vi åker därefter vidare till firma Byggbeslag nordost om stan, dit vi anländer 12.22. Det uthållige läsaren inser givetvis att det nu råder lunchstängt, mellan 12 och 13.

Med i övervägande del oförrättat ärende, åker vi därefter hem och dricker kaffe med äppelkaka. Det är heltidsarbete att ha semester!

SMS

Det ljuder till i min mobil, ett SMS är mottaget.


Jag kollar meddelandet och där står det - rakt upp och ner.
  • Jag älskar dig!
Avsändare är en av in manliga kollegor, som jag jobbat med i 12 år. Han är gift och har tre barn. Huruvida han har någon hemlig kärlek - vet jag inte, och vill inte heller veta. Jag är i alla fall, övertygad om att jag är inte är rätt mottagare - av denna kärleksbetygelse. Givetvis skickar jag ett SMS tillbaka, där jag skriver.
  • Jag älskar dig också!
Eventuellt!

Utanförskapets dödsdans

Jag tycker genuint illa om den politik som förs av den sittande tokmoderatregeringen. FRA-lagen är ett rejält stolpskott för medborgarna och demokratin. Ännu mer uppseendeväckande är de nya sjukreglerna som gäller från den första juli, som innebär att dödssjuka ska hänvisas till arbetsförmedlingen, om frånfället dröjer allt för länge, enligt den moderata tidsordningen. Det här V-tecknet bjuder Reinfeldt oss på, efter  Allianz-regeringens Riksdagsviktoria!


Ansvarig minister för att minska utanförskapet - under mottot fler döende  till AF - är den moderata sjuksystern Cristina Husmark Pehrsson. Detta leende serverar hon alla sjuka, när hon trumfat igenom sin Pyrrhus-seger.


Så här glad är Fredrik Reinfeldt, när han berättar om regeringen givit AF ett tilläggsanslag för att köpa in sjukhussängar, droppställningar och rullstolar/permobilar till de svårt sjuka, som från den första juli ska besöka förmedlingen för att söka jobb på den öppna arbetsmarknaden, även om frånfället ligger så nära som 3 månader, räknat från anmälningsdagen till AF. Grattis Fredrik, till ett bra, genomtänkt och medborgarvänligt beslut i humanistisk anda.


Om en person varit långtidssjuk, och sen är döende, men vederbörande beräknas leva längre tid än ett par månder föreligger inte längre rätt till sjukpeng. Det menar moderaterna i en departementpromemoria (som är en del av förarbetena till den lagstiftning som gäller fr.o.m 1 juli 2008). Visserligen nämns inte detta specifikt i den proposition som föregick riksdagsbeslutet, men faktum kvarstår så var det tänkt, från tokmoderaterna sida - och så får det bli. Sen får Husmark Pehrsson säga vad hon vill.

De nya sjukpenningreglerna är kanske den största politiska välfärdsskandalen, i modern tid. Moderaterna skyr inga som helst medel att slå sönder den allmänna välfärden och trygghetssystemen, det inser dom flesta. Om vi som gräsrötter ändå får lämna ett ödmjukt tips till statsministern. Så är det väl bättre att alla som inte är dödsjuka, förvägras ersättning.  Det lär väl spara en skärv till ytterligare skattesänkning till höginkomsttagarna. De sjuka, som är på väg mot sitt yttersta - borde väl kunna få sin sjukpeng, den korta tid dom har kvar, utan att vara inskriven på AF. Det tycker i alla fall vi, i humanistiska klubbens, regionavdelning i Sundsvall.

Androgyn

M funder på deltagande i nästa omgång av projekt runaway. Hon har en värmande fleece-kollektion (pret a porter), som inte går av för hackor. Det är kyligt på morgonen, hon bakar - för att hålla värmen, och jag grisar och sover som en stock, sen blir det färskt bröd till frukost.



Igår var det en riktigt fin sommarkväll och vi slog till med matsjesill med tillbehör på uteplatsen i västerläge. Vi fick en välja en snaps var. Jag valde en god Löjten´s och M tog en halv Linie aquavit.



Dessförinnan tog vi en promenad runt Sticksjön. Skuggorna var med. Före promenaden städade vi, på respektive sätt. Jag fick ansvar för sovrummet och M köket.



Får jag bjuda på några sommarbilder, tyvärr är den första något ljus!



En vältrampad stig som försvinner bort över ängen! Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin....



Möjlighet till vila, för kropp och själ - för den som vill!



I år har vi två nästan helvita änder, vid brofästet. Ifjol bara en. Dom vita, höll sig borta när vi traskade förbi! Är dom vita, möjligen androgyna!



Nu ska vi göra ärenden. Sen tar vi rast och så vilar vi en stund. Tjillevippen - så länge!

Folktandvård

Igår var jag till tandis - på folktandvården (smaka på ordet folktandvård - den lär vi inte ha länge till). Min flerårige och trogne vapendragare, tandläkare Bengt har gått i pension och jag har fått en ny. Hon heter Eva, och verkar vara i 15-årsåldern. I bästa fall är hon kring 20 - men helst får hon gärna öva sina färdigheter, på någon annan, än mig!

Vanligvis går jag till tandläkaren för att laga en fyllning som gått sönder, men denna gången blev det undersökning med röntgen, som visade förbättringsområden. Jag visste att jag måste laga en plomb jag bitit sönder. Mer oväntat var att jag hade karies i en tand, visserligen i en avsats, som är svår att nå med med tandborsten, men hmmm..........ändå. Eva verkade inte helt nöjd med vår första bekantskap. Vidare har jag inflammation och tandsten kring en hörntand, skuldfrågan kring denna lapsus, redde vi nog inte ut. Eva rekommenderade i alla fall, ivrigare tandborstning och tandtråd, samt återbesök 26 augusti, för två smärre lagningar. Ja tack - sa jag, och dröp iväg! Vid sidan av protokollet kan nämnas att Eva verkar väldigt bra (som tandläkare), trots att hon har åldern mot/med sig!

Det var tur att jag kom in för undersökning nu. Senare har blivit dyrare.


Dom här retro-radioapparaterna fick jag som uppmuntran (mycket långt under bestickningsnivån - om någon undrar) från ett svenskt telekommunikationsföretag, för några år sedan. Lite funkisfräna är dom.


Det verkar råda Mamma Mia feber just nu, med biopremiär och allt. Musikalen - Mamma Mia såg jag i London i början av 2000-talet. Storyn är enkel, musiken bra och stämningen på teatern (Prince Edward) var på topp!

Idag har det regnat på stäppen! M har lagat mat, och jag har hållit mig undan, efter bästa förmåga. Barnen med fästmöar har käkat middag hos oss. Fläskfilé mm har inmundigats. Nu är det strax, TV - för hela slanten, som gäller.

Ha en fortsat trevlig lördagskväll - ärrade lasare!

Vånda

Nu har vi semester, och viss vånda har förekommit angående val av skåp mm till vårt lilla (4 kvadratmeter) projekt, renovering av duschutrymme. Det blev så påfestande, med alla alternativ - att vi måste flytta fokus. Vi har därför lagt två planeringsdagar på att hitta en kortare semesterresa. Vi har sökt resor och hotell på nätet, givetvis med stort engagemang. Eftersom - vi alla är Berlinare, blev valet enkelt.

Eftersom inga undanflykter nu kunde finnas, har vi äntligen, gjort våra val. Leverans inom tre veckor.



Det är onekligen varmt och skönt. Plommonträdet och häcken frodas.



Denna helgen är det Gatufest i Sundsvall. J2 och Je är stax på ingång, dom ska bo hos oss, men mest umgås med storebror och I. På söndag åker dom tillsammans, på semester. Det är kul. Det pratas om Gotland, men osvuret är bästa.