latmasksamtal

Det är 176 km mellan Sundsvall och Örnsköldsvik.
Om man åker bil däremellan, vintertid - rekommenderas  spolarvätska i behållare och helst avsaknad av ispropp eller annat stopp på ledning mellan behållare och det munstycke som ska hjälpa till att sprida blandningen på ruta och strålkastare.
Det blir liksom lite roligare då - att åka bil. Det är inte kul att ha hela vindrutan fullsmetad med olika substanser av vägsalt! Man ser så dåligt då!

Idag blir inget av  värde blir skrivet (heller)! Lyssnar på huspoeten Lars Winnerbäck och gäspar och  funderar på om han möjligen kallas Lasse av sin kompisar? Det finns ovanligt många Lasse!
Han sjunger i "stort liv"!
- Spriten är billig - men fyllan dyr!
Han kan då få till det!
Måste fán åka på en Winnerbäck konsert nästa år. Jag får gulla lite med Toklasse - kanske han åker med!
Eller är det så väl ordnat att han kommer till Gatufesten 2006!

Det ska bli kul att åka till Stockholm, eftersom det inte blir lika ofta som förr!. Kanske är SJ centralbyggnaden upplyst av den läckra ljusblå färgen som den var ifjol!
Hoppas det finns tid för en stadsvandring på söndag! Av flera möjliga alternativ lär det inte bli Hagaparken som blir det första valet!  Den är redan  genomgången - men det gör man gärna flera gånger!
Haga kanske - trots allt - kommer bäst  till sin rätt på sommaren, våren eller tidig höst?
Måndagen blev en hård arbetsdag som inte är mycket att orda om!
Imorron blir det Sundsvall för hela slanten och på onsdag bär det av till den vackra staden Örnsköldsvik. Här går det undan i novemberspurten!

Första advent smög sig raskt  på!  Kommer den inte ovanligt tidigt - eftersom det fortfarande bara är november. Den senaste tidens blidväder håller i sig men kvicksilvret har i alla fall pressat sig ner under noll och vi kan ståta med minus två grader.
En tunn vit snöhinna täcker marken. Inte så illa - men det vore väl att ta i, att säga att det är julstämning.
Det var fullt ös med skyltsöndag när jag hämtade J vid bussen vid fem. Han hade varit i Stockholm sen i torsdags för flippersm! Han rekommenderar klubben Marie Lavec på Götgatan
Helgen har varit lugn! Toklasse och jag avslutade fotbollssäsongen igår. Vi börjde med en ordentlig analys av årets fiasko, till att börja med.  Inga invektiv fattades. Sen tittade vi framåt mot nya segrar 2006. Hoppet lär var det sista som överger en!
Inget minnesvärt på TV, ingen film att berätta om.
Kommande vecka ser ut som veckor brukar göra när man betraktar dom på distans - på söndagskvällen!
Nästa helg är det Stockholm som gäller. Det ser vi fram emot!

Man kan säkert se film på olika sätt.
Själv kommer jag knappt ihåg nåt. Kanske filmtitlar och skådisar. Men deras rollnamn i filmerna är rätt blankt!
Några man pratar med  har briljanta minnen. Dom kommer ihåg rollfigurernas namn och nyckelrepliker. Ja det mesta - och det är inte kul alla gånger!
Jag minns en del - men långt ifrån allt!
Det är klart att:
- Play it again Sam
Fungerar.
Och typ
- Are you talking to me, are you talking to me........
Sitter kvar.
Men inte är det särskilt många filmrepliker som etsat sig fast genom åren - i vart fall inte för mig!
Jag slötittade på en Holländsk  film i morse när jag käkade frukost. Den heter Interview och är regisserad  av Theo van Gogh!
Filmen vet jag inte mycket om - men en replik biter sig fast!
- I förnedringens källare, finns en fallucka!
Känn på den - movielovers.

Det kunde vart lite mer the Cure, men jag är bara glad att jag överlevt arbetsveckan.
Fredan kom som en räddning!
På väg hem ringde ST och ville ha ett uttalande. Det fick dom inte! Tack Erik för din insats!
Det är märkligt med arbete. Många har inget och dom som har - har som regel för mycket!
Upp och nervända världen - med andra ord.
Får jag bjussa på lite musik:
Midnight Oil - Beds are burning
Nationalteatern - Livet är en fest.
Gene Pitney - 24h from Tulsa. Javisst - jag har varit där. Måste bara säga det för att bejaka min messerschmidtimage!
Lars Winnerbäck - Nånting större.
Winnerbäck ..igen...Kom ihåg mig! Den är bara för dig! Javisst - just för dig! Ingen tvekan!
Cardigans - You´re the storm, och For what it´s worth!
Det var det hele!
Hare bäst........Auf wienerschnitzel!.

Den fina staden Tulsa ligger i delstaten Oklahoma - tror jag, det kan vara Kansas, men mer troligt är  Oklahoma. Det är t.ex. lätt att tro att Kansas City ligger i delstaten Kansas. Men så enkelt är det inte. Rätt svar är Missouri - och det är jag säker på!

Från Narva till Key Largo går det snabbt. Det kan ta så lite som 10 sekunder.
Knappt 20 mil söder om Miami börjar ett pärlband av öar som kallas the Keys. Där finns Key Largo alldeles i början och vägen slutar i Key West, längre västerut. Det är mycket vattenkänsla och detta vatten har färgen turkos. I alla fall var det turkos i november 2003. Det är väldigt platt ö-landskap så man förstår att det kan bli besvärligt när orkanerna sveper in med full kraft.
Från Key Largo till Key West kan det vara kring 20 mil och det är en naturupplevelse på många sätt!
Vatten, fåglar, karibiskt klimat och vindpinade träd.
Vi startade dagen 30 mil norr om Miami. I Miami tog vi rast och kollade Art Deco kvarten nära South Beach. Helt okej och beachen var onekligen modell större.
När vi äntligen kom fram till Key West hittade vi ett riktigt sydstatshotell i trä, riktigt gammal kolonialstil, med balkong - nästan på huvudgatan, Duvall street.
När man är i Key West är det nästan lika nära till Cuba som till Miami!
November till trots möttes vi av sol och milda vildar. Vi tog en Daiquiry på Sloppy Joe´s,  Hemingways favoritställe. Som nu var en riktig turistfälla. Men det måste man ju bara när man är i Key West!
Senare käkade vi på en genuin restaurang en bit från turiststråken och där petade vi i oss ytterligare en Daiquiry, riktigt kyld och med ordentligt bett i smaken!
Åh en sån dag - där månaden november kanske hellre kan avnjutas än i ett dimmigt Sundsvall!

De är fortfarande is på de två insjöar jag passerar på väg till jobbet. Blygsamma tre minusgrader indikeras på instrumentpanelen. Isen ser tunnare än i fredags och jag rekommenderar inte några långfärdsskridskoåkare att ge sig ut på den alldeles blanka, men just idag alldeles för tunna, isskorpan. När jag sitter i bilen brukar dagsformen avgöra om det blir tyst, CD, P1, P3 eller Radio Rix! Det som talar för P3 är att radion går igång där. Jag har tappat manualen och kan inte (eller vill inte) ställa in alla radiokanaler. Ålderstecken? Tankarna flyger/flyter lätt i bilen. Det kan tänkas på vad som helst och det är lite grand tillfälligheterna som styr. Eller? Just idag började ”resan” – den inre resan med att jag funderade på hur Osbourne, min gode vän från Partille, Göteborg haft det på sin 12 dagars tågluff i USA med start och mål NYC. Han kom hem i söndags men vi har inte hunnit resonera om det än. Denna första tanke ledde vidare mot Narva, egentligen började det med Leningrad. Där vi, Osbourne och jag för några år sedan, ganska många, först var. För att därefter åka buss vidare mot det okända. Och på denna bussresan stannade vi för en kort paus i Narva – av alla ställen. Narva är kanske mest känt för slaget där, år 1700. Ett slag med K XII i spetsen, som av militärhistoriker betraktas om en stor svensk framgång. Jag minns hur vi en sen kväll, under en kortare rast stod på en av broarna centralt i staden. Av någon anledning fanns en parkeringsficka på bron och där stod vi och huttrade i kylan. Osbourne försökte ivrigt hinna med två cigaretter av märket John Silver utan filter. Denna ohälsosamma aktivitet tar vanligtvis kring 14 minuter att avverka och rasten var utsatt till 15 minuter. Vi tittade ner i vattnet och runt omkring. Jag är oklar om vattnet var en dammanläggning eller om det var floden, ”Narva jogi”! Det jag tydligare kommer ihåg är den borg som fanns i blickfånget. Borgen eller slottet var en stor imponerande stenbyggnad med murar, med åtminstone ett högre torn, där vi såg en vimpel lojt vaja i den svaga vinden. Då kändes det speciellt att stå där och känna historiens vingslag! Nu tog jag i lite grand – men en speciell känsla var det onekligen. Innan jag hann tänka klart hörde jag Sade på radions P3 – som sjöng om Key Largo – och då flög tankarna raskt över Atlanten. Fortsättning följer!

Jag är rätt nöjd med mitt jobb. Jag kommer till jobbet kring åtta, stämplar in, växlar några ord med mina trevliga arbetskamrater, bockar för chefen när han går förbi, sätter mig därefter vid skrivbordet och tar mig an mina papper. Jag vänder dom, stämplar och sen arkiverar jag. Ibland stämplar jag först, vänder sen och avslutar som regel med arkivering. Jag fikar två gånger per dag och har en lunchpaus kring tolv och slutar kring halvfem. Kan arbetet vara bättre än så? Tror inte det!

Jag tror emellertid att det skulle kunna vara möjligt att hitta en alternativ nisch som konflikthanteringskonsult - om jag behöver byta arbetsinriktning i framtiden!
Låt mig berätta om en händelse ur verkliga livet - som kan ligga till grund för en affärsidé som konsult med specialitet konflikthantering.

Häromdagen la handbromsen i Puggen (Peugeoten) av - och det skrev jag om!  Jag är dålig på att laga bilar men rätt bra på att räkna. Och jag räknar fram att det nog kommer att kosta kring 5.000 kronor att laga felet. Det blir alltid dyrare än man tror eftersom "mer" som regel måste bytas - vilket tycks vara en naturlag!

Till saken hör att jag har en flerårig mycket god relation till min bilverkstad. Dom är trevliga, serviceinriktade - helt enkelt väldigt bra på alla sätt. Jag ringer  till verkstaden och får tid.  Jag lämnar därefter in bilen. Under eftermiddagen får jag ett telefonsamtal från verkstadskillen som säger att dom hittat fler svagheter än dom först trodde och att dom inte hinner göra bilen klar samma dag. Eftersom jag behöver bilen nästföljande dag ber jag dom sätta ihop den och sen  ge mig uppgift om vad det kommer att kosta att laga felen! Det lovar dom göra. Inget problem eller konflikt ännu så länge!

Efter en stund ringer killen igen och säger att det nog kommer att kosta kring 8.000 kr att laga alltihopa. Och då börjar det hända irrationella saker. Jag blir  förvånad själv!
Från mitt undermedvetna kommer då signalen att jag vid en tidigare service inte fått den rabatt på 150 kronor som utlovats. Jag hade tagit upp saken vid tre tillfällen men då - halvåret tidigare - inte brytt mig mer. Vem kan hänga läpp för 150 spänn när servicen gick på 5.600, vilket också var någon tusenlapp för dyrt sett i relation till min egen mentala bild av vad det borde ha kostat!

Dessa tidigare tillkortakommanden får till följd att jag säger att jag vill fundera på nästa steg. Jag hämtar bilen och åker till en annan verkstad, som i allt väsentligt vidimerar Pugg-verkstadens bedömning. Där säger man också att dom vill pröva en mindre omfattande reparation, som är fullt trafiksäker, men som kanske har kortare livslängd än det som var ursprungligt tänkt,  för det facila priset av 2.000 kronor. 

Det var inte mycket att fundera på. Jag lämnar bilen,  dom lagar och jag hämtar den, betalar och åker vidare till min Puggverkstad, går in, hejar och säger att jag vill betala för den ursprungliga undersökning som gjorts.

Jag möts av förvåning och frågor hur jag tänker lösa problemet. Jag säger som det är att jag anlitat en annan verkstad som gjort ett mindre ingrepp än rekommenderat.  Dom frågar om jag är missnöjd med fackmannamässigheten i deras utlåtande eller på annat sätt missbelåten.

Jag svarar att det är för dyrt att betala 8.000 kronor, det är dålig tajming för det eftersom det lackar mot jul, att jag inte har anledning att ifrågasätta förslag till åtgärder, och att det också kommit över mig att jag inte är nöjd med att en rabatt på 150 kr inte reglerats som utlovats och att den föregående servicen blivit aningen dyr.

Reaktionen på mitt franka utspel - är förvåning. Verkstadskillens upplevelse är att rabatten skulle dras av på nästföljande service och att detta meddelats mig. Men så är inte min upplevelse. Dom beklagar det inträffade, jag betalar räkningen, säger hej och åker därifrån.

Sens moralen i denna långa utläggning är följande.
Om det uppstår en konflikt torde en av de första åtgärderna vara att försöka få fram vad konflikten  egentligen handlar om - annars blir den svår att lösa!

I detta fall låg jag kvar att jag inte fått en rabatt som utlovats och att en tidigare service blivit för dyr. Och detta hade inte retts ut ordentligt . Det kunde ju inte verkstaden veta, rakt om - om dom inte är tankeläsare, och det var dom inte. Vår mångåriga affärsrelation kan nu komma att upphöra p.g.a. "missförstånd"! Så kan det gå om inte  haspen är på!

Till saken hör också att  min Puggverkstad sedemera sade sig kunna pressa priset lite grand genom att göra något färre ingrepp än de som skulle göras för offererade 8.000 kronor. Men då var det för sent! Om det varit ett normalläge hade jag nog tagit Puggverkstadens förslag och delat upp betalningen på två gånger - men så blev det inte. Fortsättning lär följa!

Ur led är tiden och bilarna också, när dom går sönder.

 

På något sätt undrar jag hur man/någon överhuvudtaget  kan hitta min
anspråkslösa blogg!
Det är kanske fem personer som vet om den och den finns inte på bloggtoppen!
Själv hittar jag den inte om jag söker fritt!
Det är märkligt - men kul!
Imorgon ska jag skriva något häpnadsväckande - jag lovar!

I var och varannan engelsk/amerikansk film hör man ofta någon eller några utbrista i ett käckt
- Ossom!  
Det sägs i sammanhang som man skulle kunna tolka mot betydelsen, häftigt, spännande, förskräckligt eller liknande.
När jag hört detta nya modeuttryck tillräckligt många gånger fick jag för mig att kolla ordet och dess möjliga betydelser.
Och då visade det sig att ordet inte finns! I vart fall inte med denna stavning.
Märkligt!
Däremot finns ett - som det får uppfattas - närbesläktat ord:
- Awesome.
Min fråga är därför! Varför säger man ossom när man menar nåt i stil med ejvsom - som uppenbarligen stavas awesome! Får det vara så!
Var ska jag klaga - om jag ska klaga? 
 

Om man läser dagens inlägg, kanske man behöver läsa
tidigare, morgoninlägg.
Då klarnar det nog!

Svaret är
- En hel stam!
Men det har väl alla räknat ut redan!

När jag tänker efter inser jag att det endast blivit en endaste hel bok läst i år!
Vilket mörker!
Denna endaste bok var visserligen mycket bra (Bob Dylans meomoarer, del 1).
Men oroande få böcker blir det lästa nuförtiden.
Texten är så zatans liten i pocketböckerna. Det måste vara rejäla bokstäver, om det ska
funka. Begreppet skumögd har fått en ny dimension.
Om jag läser två  ytterligare böcker i år lutar det i så fall mot:
I min ungdom speglade jag mig ofta. Per Gunnar Evander
Gangsters. Klas Östergren.
Evander är verkligen sparsmakad med orden. Dom han använder komponerar han ihop
på ett väldigt bra sätt. Denna Gästriklands stora man!
Klas Östergrens Gentlemen kom väl 1980 - tror jag! Den var bra, tyckte jag då! Ett tidstypiskt, väl
berättat äventyr.
Även Gangsters har fått mycket beröm.
Om jag inte hinner i år, får det väl bli ett längre bokläsningsprojekt på ett eller flera år!

Det finns få bättre fredagslåtar än the cures - friday i´m in love!
Den passar nästan jämt på fredagar, så gott som alltid.
Hur det nu än är med kärlek (eller brist på/av) hoppas jag att alla
som läser denna olästa blogg,  får en riktigt  bra helg! 

För väldigt länge sen - för kanske 100 år sen, samlades vi smågrabbar på söndagseftermiddagen, under fotbollshalvåret, utanför lokalblaskan lokaler. Spända av förväntan ville vi kolla in de senaste fotbollsresultaten  som sattes upp på en stort handskrivet anslag på den glasade dörren, när matcherna var färdigspelade. Det var mycket spänning när anslaget togs ner för att kompletteras med nya resultat och sen hängas upp igen!.
Kramfors- Skönvik/Sund 8-1
Friska Viljor - W/Ö Fagervik  2-2
Domsjö - Älgarna 5 - 0
Husums IF - Skönvik/Sunds IF 0-1
Dåvarande division 3, södra norrland övre, var ett veritabelt getingbo - med storlag som Domsjö, Fröso, Husum,  Friska  Viljor,  Ägarna, Kramfors m.fl.!
Kompletterande uppgifter fick vi i bästa fall också på  XYZ-kvarten
Nu följer vi matcherna online på nätet, på radio eller tankar ner på kabel eller kollar direkt i dumburken!
Men jag kan fortfarande återkalla känslan från förr - med de handskrivna resultaten - med förväntningar och ibland brustna sådana, och koppla den till nuet i onlinerapporteringen eller till intrycken på kabel när Giffarna Sundsvall spelar sina bortamatcher.
Nothing changes everything is new!

Det finns ingen anledning att förneka att det ibland står en vinare - typ bag in box i kylen.
Eftersom jag hellre dricker vitt - även om det röda av medelklass eller bättre faktiskt smakar
mer - är det vanligtvis de vita förpackningarna som ibland förgyller kylskåsinredningen!
Senaste vinköpet blev ett vitt vin som heter Drostdy-Hof. Ett Chardonnayvin från Sydafrika,
som har den där balanserade, friska  lite lätt oljiga - kan man säga så - smaken. Den är
prisvärd - kostar under 200 balubas!
Sydafrika är ett av länderna i Afrika jag gärna skulle besöka! Men det är en annan historia.
Snön är kvar och kylan suger märg och ben ur våra kontorskroppar Det är bistra 4 kylgrader ute!
Hur ska vi orka? Hur ska vi stå ut?

Det kan noteras att den första snön kommit. Särskilt mycket är det verkligen inte. Men antydan till vitt är det  onekligen  på marken.
 Nu börjar en yster dans med sandbilar  och plogbilar och lastbilar som ska flytta snön fram och tillbaka. Annars har jag inte så mycket att förtälja för dagen eller snarare kvällen.
Det rullar på. Lite te skulle sitta fint nu! Så får det bli!

Det är vanligare med ovanligare namn på barn - nu, än förr. Emil och Emilia ha namnsdag idag! Kul för dom!

Namnfloran växer. Emil och Emilia tycks ändå ha nån koppling till äldre förlagor - och det är verkligen ingen självklarhet, men kanske kul ändå!

Det tycks som att föräldrarna vill förverkliga sig själv genom att ge barnen udda, ovanliga namn! Eller?

Helgerna går fort. De tar slut snabbare än en avlöning! Och att det är farsdag gör inte saken annorlunda. Tiden går lika snabbt ändå. Jag har fått ett whiskyprovarglas.

Malten kom på modet i mitten av 1990-talet - tror jag! På min allra första USA-resa (1995) köpte jag, på vinst och förlust - en flaska Oban. Tok-Janne (fr. Norrtälje), jag och några till skulle på mässa.

Några relger. Whisky before beer - no fear! Eller. Beer before whisky - migthy risky. Jag vet inte om man ska tro på sånt!

Hotelldöden gjorde i alla fall att den där flaskan Oban tog slut fortare än kvickt, Det smakade bra och
på den vägen är det. Någon fler Oban har jag inte köpt. Däremot några Tallisker som är rökig och fin.

Begreppet sanning är ett intressant filosofiskt begrepp.

Först Pablo Neruda:

•   Sanningen är att det inte finns någon sanning

I dagens ST kan man läsa:

• Ibland snubblar människor över sanningen, men de flesta reser sig snabbt på fötter igen och skyndar vidare som om inget hänt (Winston Churchill)

  Oscar Wilde;

• Jag kan tro på allt förutsatt att det är otrolig 

 Mark Twain (Samuel L Clemens född 1835 i Missouri  - död 1910);

• Om du tvekar, säg sanningen.

• Sommaren i San Francisco var den kallaste vinter jag upplevt.

Sanningshalten i det sistnämnda är oklar!

 

Idag skyltade personalrestaurangen med; 

• Lever - endast idag. 

Jag valde pasta!

Äntligen fredag.

För de tappra som läser min blogg vill jag utmana, inspirera - med en gåta;

• Hur många indianer ryms i ett träd?

Lätt som en plätt, (om man vet) och för den som inte hajar kommer en ledtråd imorgon!

Tack och hej leverpastej!

Jag tänkte skriva nåt om kristallnatten. Ofredsåret 1938, Tyskland, natten mellan den 9 och 10 november.
Men jag avstår. Det ger ingen positiv energi!

Låter i stället tankarna dra mot fredag, sen lördag och söndag!
Är det brytningen mellan jobb och ledighet som gör helgerna  särskilt intressanta?
Om man är ledig jämt, d.v.s. inte jobbar, då kanske inte helgerna ger det där lilla extra, som det gör nu!
Vem vet - den som lever får se!

Det är fortfarande blidväder, åtta grader varmt.
Man slår sig för pannen och plockar undan vadmalsstövlarna för gott.

Det är 67 år sedan kristallnatten. Hur kunde det hända?  Kan det hända igen!

Om man söker sanningen - är jag inte alldeles säker på att man hittar den i historieböckerna. Och varför skulle man ge sig ut på jakt efter sanningen? Tänk om man hittar den?

Jag skulle inte höja särskilt mycket på ögonbrynen om  Gustav  II Adolf  hjätegloria kanske hänger lite grand på sniskan - trots allt!

Död i dimma dold - blev det i alla fall den 6 november 1632, i trakterna av Lutzen. Vars belägenhet jag är osäker på. Tyskland -  ja! Men var där?

Vi som gått i den gamla skolan med kungarnas årstalshistoria ivrigt beskriven från småskolan och framåt kommer säker ihåg 1632. Och det märkliga är att en del av dessa - kanske  onödiga - kunskaper, typ värdelöst vetande fortfarande  finns kvar. Eller i vart fall några fragment av tidigare kunskap. Märkligt!

Dags att sätta punkt. Dallasallad väntar.
 

Det är jobbigt att vara lat. Egentligen en heltidssyssla som kräver engagemang - tro mig!

Jag har länge försökt förmå mig att starta en blogg - men avstått p.g.a. lättja, och krav på prestation, förväntningar, åtaganden.

Utan att ha något att förmedla börjar jag  373 år + 1 dag efter Lutzen (Gustav II Adolf)!

Det blir vad det blir!

Välkommen tillbaka till min anspråkslösa - typ, blogg!

Välkommen till min nya blogg!