latmasksamtal

Om en pojke, med Hugh Grant, är en riktigt bra film. I vårt radhusområde, ser jag ibland en pojke som nästan alltid verkar ensam och inte särskilt glad, snarare melankolisk. Det borde man inte vara när man kommer i tonåren, som kan vara tuffa ändå. Det gör lite ont att se!



Imorron bär det av till Örnsköldsvik för att träffa J2 och Je, även J1 följer med. Vi ska upp i ottan. Redan klockan tio bär det av norrut. M har bakat, själv har jag betraktat solnedgången över förrådstaket i västerläge!



Idag har vi sorterat ut vidoapparaten ur den tekniska hetluften. Den har fyllt sin funktion i många år (vi har haft flera), behövs inte längre. En epok går i graven. Den första VHS-spelaren köpte vi redan 1982, och då var det high tech! Vi tackar för den tid som varit!



Vi har småfåglar som flaxar omkring och söker mat på våra domäner! Det tycker vi är kul!



Igår kväll var det inget vidare på TV, på dom vanliga kanalerna. På TV9 hittade vi ett avsnitt av en gammal favorit. Inspector Morse, med John Thaw (1942-2002) i huvudrollen och hans oförbätterlige kompanjon Lewis (Kevin Whately), baserad på Colin Dexterns romanfigurer. Nånting känns, när man ser om, det man såg förr, och tyckte om. Men jag vet inte riktigt vad!

Kristdemokraterna har riksting i Sundsvall. Min freudianska felskrivning var delikat riskting, nu rättat (tror jag - välj perspektiv själv). Dom håller till på Parken, bredvid Tonhallen. Det var mer drag där ifjol sommar, när Lars Winnerbäck rockade röven av oss. Kd har påbörjat (fortsätter sin) ökenvandring, utan folkets stöd. Abortfrågan svår - inte bara för Kd. Jag törs inte ha någon tvärsäker uppfattning eftersom åsiktsläget är aningen oklar i den lilla kärnfamiljen (M och jag). Vi är inte ens en grupp, eftersom en grupp uppstår om man är 3, på två är man en duo. Det sistnämnda talar jag bara om - så att du du vet!



Efter en viss tidsutdräkt är nu sommardäcken på Puggen pålagda. Brombeläggen behövde bytas vilket gjorde att vinterdäcken (utan dubb) fick sitta på 1 månad extra.

Lättmetallfälgarna är rätt snygga tycker jag. Bilden är tagen vid IKEA-området i Birsta och den läsare som har falkögon ser Sköns kyrka i bakgrunden uppe på höjden. Det är är Lasse har sista vilan! Vi kollade efter lupiner, och vi fann vad vi sökte!



Normaldag på jobbet. Jag framhärdar i min passiva aggressivitet.

Plommonträdesskottet är så litet att det inte syns på bild, men likafullt finns det där, framför häcken.



Nu är en vit syren planterad på den lilla gräsplätten bredvid den andra gräsplätten, där det förr stod ett plommonträd.

Jag har onekligen gröna fingrar!




Det är bra med ett myggnät, eftersom det blir hiskeligt varmt på övre plan i vårt souterrängradhus. Vi har visserligen köpt en mobil kylare, men enklare blir att bo i "kallarplanet", där det är minst ett par tre grader svalare, och det gör vi nu, vilket gör gott när de lagstadgade fyra timmars sömn kan utkrävas - som naturaförmån.



Det är lite lugnare på jobbet, ungefär halva styrkan är på semestern och den andra halvan håller ställningarna. Själv har jag gjort mina 8 timmar, utan protest!

Nu funderar vi på vad som ska planteras där plommonträdet stod tidigare. Det finns ett bräckligt skott kvar, men frågan är om det är tillräcklig livskraft. Vi lutar åt att det blir ett nytt plommonförsök, Viktora! Vi sover på saken, innan vi fattar våra förhastade beslut.



Tv fåtöljen har fått nytt överdrag, eller snare pläd. Det observante läsaren/betraktaren ser att det finns IKEA- vibbar här och var!



Normaldag på jobbet. Inga händelser av vikt finns att rapportera. Jag kom sent och gick tidigt, tyvärr kunde jag inte förlänga lunchen, men jag jobbar med frågan. Kanske kan min realistiska målsättning uppnås redan imorgon. Då kommer jag dessutom tidigare till jobbet eftersom jag samåker med M. Och hon jobbar idogt på i sommarvärmen.

Det är regn i luften, inne är det sommar dvs varmt och kvavt. Nu är också ett myggnät uppsatt runt altandörren, som gör att vi kan få in lite frisk luft, och samtidigt utestänga småkrypen från vår sociala samvaro. .

Anbelangdes är nog Ångermanlandsmål. Nicke Sjödin skriver (skrev) kåserier i Tidningen varje lördag, under denna rubrik.

Det här vore ju en mycket bra epilog på min blogg. Plommonträdet, har gått till sista vilan!

Men bloggen får leva ett tag till. Plommonträdet var bortom all räddning, även om det fanns livskraft längre in i stammen, såg vi när vi obducerade.

Midsommar har varit mycket trevlig, med goda vänner, god mat och dryck. Träffade delar av tjocka släkten, mor, syster och bror. Vädret har varit bra, mest sol, dryga 20 grader, inget regn och rusk.



J2 kom, såg och segrade och åkte tillbaka till Örnsköldsvik redan igår. J1 och jag har kollat tv-matchen. Gif vann en oväntad, men viktigt seger (2-1) borta mot Örgryte. Nu har vi häng på topplagen i superettan.

Jag läste också Jan Guillos krönika i dagens Aftonbladet. Läs den! Det finns inga rationella skäl att sälja ut de statliga bolagen till amerikanska pensionsfonder. Däremot finns det ideologiska högermotiv. Högern vill ju inte ha någon "stat" egentligen och nu har dom chans att förverkliga sina målsättningar. Jag hoppas inte att dom lyckas! Det behövs en (stalig) motvikt med muskler när kapitalet spänner sina muskler och trycker ner underklassen

Jag jobbar även nästa vecka - bara så ni vet. Eller ska jag bara vara anställd?

Det känns nästan overkligt att vi redan hunnit fram till midsommar, den svenskaste av alla storhelger, och årets längsta dag, tränger sig på! Sen går vi mot vinter, julafton och klappar!

Inget ont om den fina månaden november, men fler superlativer kan nog sägas om den fagra månaden juni.



Sen fortsätter månaderna att rulla på, i en jämn ström.

Det har varit en normaldag på jobbet. J1 gjorde en snabbvisit efter jobbet. Han har eget matlag kväll. J2 och Je är på ingång från Örnsköldsvik. Dom ska fira midsommar i Sundsvall och själva drar vi norrut mot Höga Kusten och goda vänners lag, imorron, hemma igen på lördag.

Det är inte riskfritt att vara polis heller! Dystert!

Nu skiner solen, det känns bra, vanligtvis brukar det regna i midsommar, säger positiva jag. Hoppas att det fina vädret håller i sig även imorgon. Regnet håller sig längre söderut

När mamma gått och lagt sig tar M och jag en kopp te och summerar kvällens eskapader. Det är med viss vånda som vi ser framtiden an  - när vi pratar om mammas utsatta belägenhet.  Men några sorger ska inte tas ut i förskott.

Vi packar våra weekendväskor, och vacklar, efter tio mot sängen för den lagstadgade fyra timmars efterlängtade nattvilan. 05.05 ringer väckarklockan och vi skuttar glatt upp ur sängen, gör gymnastiska rörelser och tackar livet, för denna tidiga och efterlängtade morgon.

Vi duschar, och gör oss i ordning. Taxin kommer 05.50, som avtalat. Färden mot centralen går som på räls och kostar 129 kronor. Om vi går händelserna i förväg, noterar jag att återrresan, på söndagdag betingar det facila priset av 185 kr, nästan 50% dyrare. Taxi är en gren för sig. Jag förstår mig inte på näringen överhuvudtaget.

Vi kliver på tåget, och försöker hitta våra platser, eftersom vi bokat våra biljetter vid 3 oika tillfällen, sitter vi inte direkt bredvid varandra, men det löser sig. Tågmästare (konduktören) upplyser oss om att det i nästa vagan (5) finns flera lediga platser, och i Hudiksvall vacklar vi över från vagn 6 till vagn 5, och boar in oss igen, dricker kaffe och åter smörgås. M petar i sig några Salta Katten, som är en av hennes godisfavoriter.

Sen rullar det på, som det ska. I trakterna av Strömsbro, någa kilomter norr om Gävle blir tåget stående. Efter någara minuter säger tågföraren att oljan till batterierna, blivit för varm, och att vi inte kan fortsätta. Vi ska vänta på ny information, och det gör vi. Vi är inte långt från E4, men det blir onekligen en kortare skogspromenad genom skog och buskage, om vi ska evakuera tåget, inser jag!

Efter några minuter säger tågföraren att han ändå ska försöka ta oss till, perrong i Gävle. Han försöker två gånger, men har inte tillräcklig kraft i ackumulatorerna. Tredje gången lyckas han få rull på järnskrotet och vi rullar med knapp styrfart in på Gävle Central. Där får vi, efter en stund byta tåg. Vi kånkar väskorna över till spår 4, kliver på det nya tåget, som rullar iväg - och en knapp timme sena anänder vi - vid förhållandevis gott mod till spår 11, på Stockholms Central.

På något sätt återkommer jag till min filosofi, att det kanske är så enkelt, att det är resan som är målet. Men i den filosofin ska vi inte fördjupa oss nu och inte heller i den efterföljande födelsedagsfesten med tjocka släkten.

Murphy´s lag, säger nånting i stil med, kan det gå snett - så gör det, det också.

Mamma (79) är inte längre i toppskick, men inte ens i sin krafts dag har hon åkt buss till Sundsvall, och hon är inte bekant med stan på det sättet. Men bättre sent än aldrig!

Syster ska alltså skjutsa mamma till bussen fvbf Sundsvall, där jag ska hämta på busstationen 18,40, nu pratar vi inte realtid, utan fredagstid.

Det går snett redan från början, tidtabellen är ändrads (trots systers kontakt med Länstrafiken avresedagen). Vidare har hålllplatsen flyttats en kilometer i västlig riktning. Goda råd är nu dyra. Syster tror att bussen redan har passerat, och hon bestämmer sig för att köra mamma till Härnösand.

Strax före Härnösand från syster syn på lokalbuss i vänteläge. Hon stannar och frågar chauffören om hon kan hjälpa mamma att komma på rätt buss i Härnösand, som ska vara en direktbuss, utan stopp. Javisst säger hon. Syster ringer mig - och meddelar att nu är mamma på bussen, biljett är inköpt till Sundsvall, inget kan gå snett. Bra säger, jag - jag fixar rester, men det skulle jag nog inte ha sagt!



När klockan går mot sju, och ingen mamma finns där just jag är, alltså på bussatationen i Sundvall, ringer jag syster för att fråga om hon hört nåt. Det hade hon inte, men viss oro anas i samtalet. Efter ytterligare en kvart ringer syster och frågar. Fortfarande ingen mamma, säger jag och meddelar att jag för säkerhets skull åker till järnvägsstationen för att kolla om hon, av någon outgrundlig anledning hamnat där. Det har hon inte!

Efter ytterligare en kvart, hörs vi igen Fortfarande ingen mamma. Syster har ringt och kollat det hon kan - men inga ledtrådar. Kollat på nätet, men inga lösningar på försvinnandet finns. Jag kollar med en busschaufför som nyss kommit från Härnösand om han sett någon äldre kvinna på busstationen i Härnösand. Det hade han inte och han hade bara haft ett fåtal yngre passagerare på sin tur. Busstationen i Härnösand är inte bemannad, så där kan vi inte få nån hjälp. Min tanke var att mamma inte kommit med sin buss till Sundsvall, utan blivit strandsatt i Härnösand.

Efter ytterliger en stund, glider en polisbil upp på patrull, vid busstationen. jag vinkar och dom stannar. Poliserna är väldigt unga (men trevliga) nuförtiden. Jag meddelar mitt ärende och dom tar signalement, och lovar kontakta kollegorna i Härnösand.

Efter en timme, allså kring 20 i åtta, ringer syster och säger att kanske mamma kom på fel buss, möjligen hade hon kommit på den vanliga "pendarlbussen" från Härnösand till Sundsvall. Jaha tänkte jag, antingen är mamma kvar i Härnösand, eller så har hon klivit av på vägen t.ex. i Timrå, tänkte jag. Det är bara två mil norrut, jag åker dit och kollar. Rent intuitivt tar jag vägen som bussen brukar åka dvs mot stadsdelen Skönsberg. Efter bara ett par km ser jag en tapper tant komma dragande på sin rullväska i riktning mot stan, och kanske busstationen (där hon skulle klivit av)!

Jag vet inte vem som blev mest glad över det kära återseendet, mamma eller jag, möjligen syster, fem minuter senare. Morsan hade klivit av i Skönsberg, tre km, före busstationen och sen frågat sig fram, för att få rätt riktning. Varför hon klivit av där, fick jag inget vidare svar på. Men det börjar bli lite mer stad där, och kanske trodde hon att det var busstationen, där hon frimodigt klev av bussen.

På den dryga timmen hon var försvunnen hade hon gått kring 2 kilometer. Hon var vid gott humör, inte ledsen eller rädd, hon är rätt karsk fortfarande även om, det numera blir ett och annat felbeslut i den dagliga livsföringen. Vi åker hem till oss, käkar lite, pratar en stund, och sen blir det tidigt i säng för mamma, eftersom vi skulle upp i ottan nästa morgon. Innan jag hann meddela polisen ringde dom upp, och jag kunde meddela att mamma var återfunnen.

Att resa innebär ett större eller mindre äventyr, alltid händer nåt, men att försvinna på en kortare bussresa, kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig (fast det kunde jag nog - om jag tänker efter)!

Det är inte alltid så enkelt ett vara en dubbelnatur, dubbelbottnad och delad personlighet, rent ut sagt kluven. En får ta uppgiften som ett kall i en stundom karg, men oftast varm värld.

Nu är M och jag hemma igen i Sundsvall. Även J1 kom hem, fyra timmar sen, från sin Gotlands-tour! Maskinfel på SAS-kärran 12.25 mot Midlanda, gav ny tid 16.10, och även väntetid på transporten från Midlanda och hem. Så kan det gå, om inte haspen är på!

Vår Stockhomsresa blev en veritabel rysare, i vart fall introt. Jag återkommer med detaljerna, nästa vecka.



En cliffhanger. Mamma försvann på bussresan mot Sundsvall och lokfel i Gävle. Man tror inte att det är sant.

Vi hörs till veckan. Ciao!

Det är en fin fredagskväll, visserligen inte så varm, men sol och nästan blå himmel i alla fall.



Vår lånehund Linux, kom på besök häromdagen. Han har konverterat till rappare.



Nu ska jag åka till busstationen och hämta mamma.

Tjenixen och trevlig fredagskväll, kära läsare!

Det är lite tidsbrist, just nu. Hinner inte skriva så mycket.

Vi åker till Stockholm, tidigt på lördagsmorgon - med fakirtåget 06.15. Vi ska hälsa på tjocka släkten. Mamma ska med, hoppas hon orkar.

Annars går det sin gilla gång. Vi fick lite regn igår kväll, det behövdes

Den vänligt sinnade bilden, till trots - blir jag förbannad över skolans nya stolleprov, att inte tillåta skolavslutning i kyrkan. Jag blir upprörd. Vi lever verkligen i dårarnas paradis, vart är vårt land på väg?

Den vanligaste förklaringen till att skolavslutning inte kan hållas i kyrkan, är att det utestänger elever med annan tro. Men det är ju bara trams rakt igenom. Det handlar ju inte om någon religiös liturgi.

Det handlar ju inte om att någon elev utestängs, snarare är det väl några elever, och möjligen deras föräldrar, som inte tycker det är någon höjdare att skicka sina barn till kyrkan, om man bekänner sig till en annan tro, en annan Gud. Men det handlar inte alls om var och ens tro.



De elever som inte vill, behöver inte sjunga - den blomtertid nu kommer, de elever som inte vill, behöver inte hänge sig åt någon lutheransk värdegrund/gudstro, som jag tror finns inskriven i en av de svenska grundlagarna.

Kyrkan är helt enkelt ett rum, en lugn, värdig plats, som lämpar sig mycket väl för avslut och början, tycker jag - som inte ens är medlem i någon kyrka.

Det är klart att skolavslutningen ska hållas i kyrkan - så det så. Själv tror jag på Robert Lind, från Kramfors, men det hindrar inte mig att besöka en kyrka, om jag skulle vilja gör det, eller en synagoga, om jag är på det humöret.

Rubriksättning är nog en konstform i sig. Detta ordgodis från text-tv idag, ger väl, i alla fall godkänt

• Nedslagen kvinna rånad.

Media vet vanligtvis det mesta, men att dom har psykoterpeutisk komptens, är en (positiv) överraskning för mig.

Det har varit en solig och fin dag,på pampas i Sundsvall. Inte mycket sensationellt finns att berätta (inget). J1 handlade på torget och kapade åt sig en låda jordgubbar för en tjuga, som jag hämtade med puggen. Det var den enkla delen. Rensningen och syltkokningen var den tyngre, som landade på M. Hon har familjens tålamod och uthållighet - om jag får sammanfatta.


När jag lyssnar på Stochkolms kyss med Lars Winnerbäck, kommer stark deja vu känsla, över mig. Och känslan är Perssons pack! Var försvann Per Persson, han som var stommen - tror jag - i packet, med Magnus Lind och Niclas Frisk, som komplement. Fragment från Traste Lindéns kvintett - pockar också på, men från dom kan vi bortse - just nu!

• Hanna
• Polkagrisgränd
• Små, små saker
• Packets paradmarsch
• Ner, ner ner
• Persson hotell
• Du går aldrig ensam
  

Det är inte sämre än Winnerbäck (och då pratar vi elitklass) och Hälsingland är landskapernas, landskap. Om det nu är nån - som mot förmodan - inte vet det!

Idag har det inte direkt känt som fredag, eftersom vi hade en röd, ledig blågul dag, mitt i veckan, i vart fall för kontorsslavarna! Det känns som tisdag, fast det är fredag, kan det bli bättre!

Det har varit varmt idag (kring 27), men inte mycket sol på kvällskvisten, ingen alls egentligen! Det var igenkorkat i trafiken på stan, några hävdar att det är studentfirande, vilket förmodligen är sant!




Inte mycket annat finns attt berätta, normaldag på jobbet, rester till middag (köttfärssås med al dente spagetti). Sen TV, med House, vår introverte, doktorskompis, Hugh Laurie (f - 59).

Imorron ska jag prata med Osbourne, kanske kan vi träffas snart och prata USA5, med upplevd New York känsla. Flera i bekantskapskretsen är på väg - dit, till the big apple, alltså. NYC är städernas stad, det är verkligen inget att snacka om - så är det bara!

Det drar lite, att åka tillbaka en vecka, varför inte i november, som är en underskattad "semestermånad", på flera sätt - och då kanske beta av det vi missade i mars, Bronx, Queen´s och Tribeca mm. Kommer tid - kommer råd!

J1 hävadar att hans - två turkar och en fez(s), med bred marginal överstiger mina bästa försök, men fán vet!

Nationaldagen är väl inte direkt en institution - än! Men som sagt, en ledig dag, mitt i veckan gråter man inte för!



Det är fullt möjligt att börja äta bakifrån d.v.s. att börja med efterrätten, och avsluta med huvudrätten. Det kräver mod - för att göra det. Idag gjorde jag en halvmesyr genom att göra middag till lunch.

Det är skillnad på kött och kött, den lilla biten oxfilé var - typ, mör, om jag säger så. Vilket kan vidimeras av M. Bearnaisen gick till slutförvaring direkt, eftersom vi höll på och plåtade bilder, för hela slanten, och glömde spisen!



Jag är en skugga av mitt forna jag. Men bättre det än ingen skugga alls. Att jag har en rejäl skuggsida (personligheten) är ju allom bekant, men den kan jag vanligtvis leva med, och förhoppningsvis även min omgivning, dom som måste.



Det kan vara rätt kul att leka med orden, om man är på det humöret. Vad sägs om följande:

• Det var två laxar, och en stör.
• Det var två samer, och en fattiglapp.
• Det var två rörmokare, och en krökade.
• Det var två fikusar, och en bög.
  
• Det var två kassörskor, och en slant.
• Det var två njurar, och en lever.
  
• Det var två lejon, och en tiger.
• Det var två myror, och en stack.
• Det var två bagare, och en smet

Så här kan man hålla på en stund om man vill. Det finns några andra, mer absurda, orena om man vill, inte roliga, bara, bara:

• Det var två bilar, och en Peugeot.
• Det var 4711, och en angenäm doft.
• Det var två majbrasor, och Per Garthon på röken
• Det var två litauer, och en frimurare.

Nu får ni (o)roa er själva, ha en fortsatt trevlig kväll.

Det är inte fel med en röd, blågul dag mitt i veckan, som vi får leva med - och förhålla oss till, på ett rimligt sätt. Några av oss - kontorsslavarna undgår i alla fall arbete, mitt i veckan - lillördan, som onsdagen kallades förr!



På spellistan rullar Stockholms kyss, Kom ihåg mig, Elden och Min älskling har ett hjärta av snö - med Linköpings store (Lars Winnerbäck f-76)! Jag tänker tillbaka på konserten i Parken i Sundsvall ifjol sommar, som var min hyllning till en annan Lasse, som skulle varit med, och det var han - men på ett annat sätt. En rockkonsert, 5.000 frälsta i publiken, svensk folkpark i skogsbacke - och musiktryck för hela slanten. Kan det bli bättre? Knappast!



Frid - till alla som vill och kan. Imorron tar vi fram våra flaggor och viftar av hjärtats lust, eller inte. Kära läsare - ha en jättebra kväll i livets virrvarr och mysterium, kaos - eller harmoni! Var och en efter behag!

Det var en rejäl dansk skalle igår, vid ställningen 3-3 och straff för Sverige, strax före full tid. Eftersom jag har en udda humor, skulle det ha varit extra kul om det hade varit en svensk supporter iklädd dansk matchtröja, som rusade in på planen för ett utvecklingssamtal med domaren. Men sådana barocka tankar, kanske inte får tänkas, fy fy fy........och tvi!



Vi har mest suttit i sol och skugga, om vart annat. Det har varit en riktigt fin försommardag, med sol, bå himmel, vindstilla och en bra bit över 20 grader. 19 grader nu på kvällskvisten.



M och jag kollade filmen 10 items or less, med Morgan Freeman och nya stjärnskottet Paz Vega (f-76). Bra film - i det lilla formatet. En inte alltför långsökt tanke kommer - som brev på posten - angående vilka föremål man skulle ta med sig om man behövde, vid brand eller flykt från andra faror. Men den frågan kanske vi kan fördjupa oss i en annan gång.

Ha en bra start på veckan - gott folk. Kontorsslavarna är lediga på onsdag, och det tackar vi extra för.

Det har varit en verkligt fin dag idag, soligt och grannt. Jag har inte gjort en skapandes grand mer än gått omkring och suckat (vilket sägs vara bra för välbefinnandet - fán trot).

Mest har jag laddat för danskmatchen, EM-kvalet mot Danmark på Idrottsparken i Köpenhamn, där hade man gärna varit och hurrat och hejat och kanske tagit en gammeldansk och en bajer.

Jag är ingen sann patriot, eller monarkist, gubbkonservativ (säger M - helt felaktigt) men jag kan leva med den svenska flaggan, på nåt sätt har man vant sig, men dannebrogen, är ju fränare, rött och vitt - men vår mesiga blå och gula - får duga ett tag till.



M har stått för marktjänsten, hon har även oljat in altanen, under mitt överinseende!



Vad mer kan sägas, inget - mer än god kväll gott folk, nu skrider jag mot TV-fåtöljen och den bättre TV:n. M för nöja sig med den mindre.

Fredagskvällar, det är fina grejer det, om man har white collar jobb. Om man jobbar i vården eller kör taxi så kanske inte varje fredag är top of the pops direkt.

Eftersom det var lite för lugnt, när M och jag satt ute på den förnämliga uteplatsen på framsidan av vårt oansenliga radhus, klämde jag i med - jag hatar dig, konstpaus frågetecken, för att se om denna provokation kunde ge någon effekt! .Jag hade ju lika gärna kunnat klämt i med - att jag älskar dig, men det är inte mycket till provokation.

Detta frontalangrepp, som - i någon mening - utslungades oprovocerat, möttes med motmedel M, lugnt och förnuftigt:

• I hate you too, på ren svenska!
  

Vilken människa! Sen förlät jag henne, för hennes famösa elakhet, och sen tittade vi på House i TV4+



Jag kan ju inte tjata om Skagen-ljus hela tiden, men ljuset i sena maj och början av juni är magiskt på tundran, latitud Sundsvall. Den som -mot förmodan - följer min plommonträdsföljetong, blir imponerad, tror jag!



Björk kan vara ett underskattat träd och var tog popinkonen från Island vägen (Björk)! Såg henne i en Lars von Trier film för länge sedan, men vad händer nu!



Imorron ska altanen oljas in.

Livet är värt att leva även om smörjobben försvinner bort, lika fort som en avlöning. Det som var en formsak i januari, om blott kaos skulle kunna bringas till ordning, och så gjordes, enligt order. Men sen var löftena inte mycket värda när jobben nära köttgytorna skulle fördelas. Nytt läge läge har uppstått.

Tack säger jag - svek är underskattat som smörjmedel i socialt umgänge.

Allt, frånsett jobbet - är tillfredsställande, vilket på byråkratspråk innebär bra!

Ha en fortsatt bra fredagskväll - gott folk, det ska vi ha, J1 dyker upp, som en glad överraskning på kvällskvisten.