latmasksamtal

Nyårsafton! Då ska det gamla året baxas ut och det nya - oförbrukade - varsamt bäras in.

M och jag åker strax iväg för att hälsa på goda vänner, kanske blir det också nyårsrevy ikväll.

Jag tar tillfället i akt och önskar alla trägna, trogna och tillfälliga läsare ett riktigt gott nytt år!


Jag hoppas på många inlägg i grupparbetet, som jag jobbar in i morgoneftermiddag. Låt fantasin flöda!

Jag är tacksam för meningsbidrag.

Läs under på kategori - Grupparbete (längre ner till vänster).

När Morgan Asp hörde den ilsket ringande telefonen på vardagsrumsbordet, hade han ingen tanke på att  det ännu inte mottagna samtalet skulle leda till oönskade händelser - och hans död, fyra dagar senare

Information lämnas som kommentar.

Gårdagens uppdrag var att köpa en ny mobiltelefon. Det gick så där!



Min nuvarande mobiltegelsten Ericsson, lever sitt eget liv, behagar bara fungera, när den känner för det, och måste bytas ut. Den ska förpassas till mobilhimmelen. Det är en verkligt bra telefon, den bästa jag haft, dock ett halvt hekto för tung.

När jag äntligen, efter mycket vånda bestämt mig (valet gäller ju i tre år, vi får inte byta oftare) finns inte just den modell jag ville ha. Jag får ta tag i mobilfrågan på nya året.

Före mig i  lunchrestaurangkön står en grupp bestående av fem medelålders män, med sina brickor i högsta hugg. Den förste av dem vänder sig till kocken och säger, får jag pruta 1 krona, annars måste jag betala med kort. Javisst säger kocken och ler sardoniskt.

Lunchen kostar 70 kr, och den består av varmrätt, smör, dryck bröd, sallad och kaffe,  enbart sallad kostar en femtiolapp och en pastarätt 60 kr.

Det jag funderar över, är varför den utblottade mannen först i kön inte kunde låna en spänn av sina väldressade kollegor för att göra rätt för sig. Varför åka snålskjuts på andra. Jag tror inte lunchrestaurangen är någon guldgruva - jag tror inte ens kocken kan svarta sig ur sina  bekymmer.

Är det ett landsortsfenomen att pruta, är det tillfälligheternas spel, eller handlar det om snålhet, sparsamhet. Jag brukar aldrig pruta på det sättet (nu förstår läsaren att jag försöker ställa mig i bättre dager än vad jag förtjänar)! Eller var det en mer praktisk fråga, det kostar kocken tre, fyra kronor att göra ett kontokortsköp, å ena sidan - å den andra, skulle enkronorsmannen kunna ta ut en femhundring hos kocken, för att ha lite småpengar att klara livets nödtorft med. Sanningen får vi nog aldrig veta.




Det är intressant om man går ut och tar en öl nån gång, sällan är det - men det händer. Om man är tre personer, vanligtvis medelålders män (om det finns kvinnor med finns också artighetsomständigheter, men dessa släpper vi i detta förvirrade resonemang) då tar man kanske tre öl och då betalar man oftast för enkelhets skull en runda var. Om man bara dricker två, uppstår ett logistiskt och ekonomiskt dilemma, då slipper vanligtvis en av de tre att betala den tredje ölen,  och det är väl inget att bråka om, 40 spänn kan man ha och mista. Men om man är ett gäng - så visar det sig att det 9 gånger av tio är samma person som undgår att betala den tredje ölomgången (men gärna dricker den) och det är inte ovanligt att samma person också snabbt glider ut ur taxin, utan på något sätt vara delaktig i betalningen.

Visst har man bra lite att tänka på (och med) - när man funderar i dessa banor!

Julhelgen har gått rasande fort. J2 har redan åkt tillbaka till Umeå, fästmö J och tidskritiskt projektarbete drog mer än föräldrars ömma (nåja) omvårdnad. M ledig nån dag till och även J1.

Själv har jag spontanjobbat, tyvärr på jobbet, inte full dag - men nästan. Det blir halvfull dag även på torsdag - men på fredag ska det vara semester för hela slanten.

Tomteparaden på vardagsrumsbordet hänger med till trettondagen, och dom behöver ljus på vägen, men kanske inte värmen, fem ljumma plusgrader imorse och nu, definitivt snöfritt!



Julklappar har erhållits, åter igen mer är jag förtjänar. Bland paketen fanns en webkamera, samt nya svarta skinnhandskar.  Webkameran monterade J1 raskt in och den funkar som den ska, tror jag. Tyvärr lägger bilden på (minst) 10 år och 10 kg.  Intag av en tids kalorika godsaker i fast eller flytande form borde nogrannare ha övervägts, men då, vid tidpunkten för dödssynden (frosseri!)  hade jag ju ingen avslöjande kamera!



Två "artister" har gått ur tiden. Soullegenden James Brown, avled på juldagen, 73 år gammal. Han har väl inte direkt åkt på en räkmacka hela tiden under sin långa karriär. 60-talslåtarna - Papa´s got a brand new bag och I feel good, kommer man i alla fall ihåg.

Skådespelarnestorn Sven Lindberg avled också på juldagen. Han föddes 1918 (samma år som pappa Leon och han gick bort redan 1990, och det är väl bara att acceptera tilldelad lottsedel i livets Tombola)! Sven Lindberg har en imponerade meritlista, Dramatens elevskola 1939, första film 1943, Guldbagge 1993 (för Hoberts Glädjekällan, en av de högklassiga filmerna i serien om de 7 dödsynderna).

Vad kan vara mer passande att hedra Brown och Lindberg, än med en väggtallrik, som visar en av de vackra kyrkorna i Ådalen.

Och visst är det bättre med mångfald än enfald, jag tror Sven Lindberg var bättre skådis än James Brown och kanske sjöng Brown soul, bättre än Lindberg.

Julborden ser nog olika ut i stugorna. Över tid har det utkristalliserat sig några favoriter, i vår enkla boning, som brukar återkomma, år efter år. Vi  testar nytt ibland och i år var det kålrotslåda - som säkert kan slå sig in på julbordet nästa år igen. Det skulle inte bli mycket jul om inte M drog igång (den)!

Däremot kunde hon inte ordna en vit jul, ingen snö - så långt mina blå ögan kan nå!  Det var kring sju plusgrader vid sju på julaftons morgon - något svalare idag, nära noll. Några telefonsamtal, bl.a. till mamma klarades av på julafton, hon har drattat omkul igen, när hon skulle besiktiga bilen. Ni skulle inte tro mig - om jag berättar vad som hänt! Förutom ytliga sårskador, inga andra skador att tala om!



Över lag har det varit  lugnt idag och igår på julafton och även antalet klappar har minskat på senare år, en mindre summa pengar, till barnen -  brukar göra susen och öka julglädjen.

Jag har också fått bevisat att jag är osedvanligt trög. Jag har på egen hand,  försökt tränga in i Excels mysterier. Förr kunde jag lite - nu ännu mindre, nästan inget, behöver öka kunskaperna för jobbets skull. Det är inte lätt - men dock, har något fallit på plats, ungefär som en normal människa klarat att ta in på halva tiden!

Jag säger  som en kollega brukade säga.

• Förvirringen kvarstår men på en högre nivå!
  

När M och jag tog vår vanliga helgpromenad hörde vi fåglarna kvittra glatt bland trädkronorna, det var lite mars-känsla, kring två grader kallt, nästan blå himmel  - men att prata om juldagg är väl kanske ändå, att ta i!

Vi har inte varit utan tomte, och vår tomte är en käck och träaktig typ!

Detta är våra bestick (några av dem) och de är av märket Gense/Attache. Vi tyckte dom var snygga för 30 år sedan, när vi valde dom - och har inte hittat några snyggare därefter.  Det finns säkert, men då måste man ju  ändra - och varför ändra på ett vinnande koncept.



Det har varit en lugn dag - före dopparedan. Vi har promenerat i det vackra vårvädret. Handlat lite på Ica-Ettan, slappat framför TV:n, mest jag - M har donat och fixat.

Idag har vi nästan haft en gemensam måltid, det var bara J1 som var lite sen till kotletterna.

• Vad gafflar du om
• Ta skeden i vacker hand
• Knivig fråga

Det finns många ordinstick när det gäller bestick, tror jag!

Det skulle kunna vara en julgran - men det är det inte! Det är samma gamla plommonträd, som har en tendens att återkomma i alla möjliga och omöjliga sammanhang.



När jag gled iväg från jobbet strax före fyra, kändes det som de omedelbara arbetskatastroferna kunde vänta till efter julhelgen, vilket var en skön känsla.

Tack vare M blir det jul hemma. Vi har käkat med J1 och J2. Det var inte direkt en gemensam måltid, p.g.a. alla påkomna julbestyr  -  men nästan.

Sen har vi tittat på TV och M och jag gick ju an som vanligt - vi har synpunkter om det mesta, och de synpunkterna vill vi gärna förmedla tämligen omgående, kanske kan man kalla det dålig impulskontroll, det är väl inte som jag skulle kalla det, men för att beskriva skeendet kanske, mer som illustration  - vilket störde J2 i hans koncentration, han dröp av  tämligen omgående och gick sedemera för att hälsa på en kompis. Det är alltså ungefär som vanligt.

Under alla omständigheter är det skönt med några extra lediga dagar, och sen ser jag fram emot alla dyra julklappar som tomten kommer att dela ut inom 48 timmar. Looking forward too it! 

I lämp liga do ser, är sär skriv ning rätt kul.

Jag är på jobbet, telefonen ringer, jag svarar och M är på andra sidan. Hon frågar om jag vet var julgransfoten finns nånstans. På vinden säger jag obekymrat. Jag har sökt överallt, säger  hon. Foten är borta. Jaha säger jag och funderar, jag kan inte vara alltför hurtig, det gäller att vara rimligt deltagande i den uppkomna situationen, eftersom M hade tänkt  klä  granen just idag, och om jag inte är är tillräckligt  deltagande lär uppgiften hamna på mig, dels att eventuellt köpa ny julgransfot och sen med omsorg sätta fast dom röda pomlorna samt ljusen i en något så när acceptabel ordning, vilket inte är någon enkel uppgift. 

Det är underligt, vi får kolla på vinden ikväll - säger jag. Att grejor bara kan försvinna så där, säger M, jag tar inte emot påståendet som en anklagelse, att det är jag som drullat bort foten i fråga. Vilket skulle vara det mest sannolika i sammanhanget.




När jag kommer hem ikväll, ser jag denna delikata improvisation, som är verkligt bra. Till saken hör att vi länge varit i valet och kvalet om vi överhuvudtaget skulle sätta ihop julgranen i år. Det blev en vettig kompromiss, till slut.

Nyss kom J2 från Umeå, han fick lift med sin kompis C, som varit i Luleå.  Trevligt - även om längre bilresor på vintern inte är så trevliga, det kan vara halka eller så rasar hela vägen samman.

Vårvädret består och om tre dagar kommer jul tomten.

Det är väl närmast en definitionsfråga om jag kan säga att bloggen är igång. Tanken var nog att sätta den i karantän p.g.a. tidsnöd under den arbetsspäckade hösten, samt brist på bärande ideer, fantasi och kreativitet.

Kanske skulle det senare komma goda idéer som möjligen kunde omsättas i inlägg och i avvaktan på denna idemässiga islossning,  kan man kanske förstå tillblivelsen av hobbyprojektet kändisbloggen.  En möjlig nackdel med kändisbloggen är att det inte  blir någon kommunikation/diskussion. Vad kan man diskutera om man  hostat på  kändis XX eller suttit i samma tågvagn som känd person YY, det kan ju knappast bli något drag i och om denna icke-händelse.  Under alla omständigheter  kommer  Sundvalls-bloggen att vara kvar till trettondagen. Några inlägg i denna blogg kanske också kommer nu när det blir lediga dagar framöver.



Idag har jag och M julshoppat lite på Coop i Bydalen, sen skulle vi tvätta bilen, och då funkade inte biltvätten, det var bara att traska iväg och hämta hjälp, hjälp kom och tvätten gick igång, till glädje för mig och den växande kö bakom mig, som undrade vad i Hälsingland som pågick (eller inte pågick) i tvätthallen. Min känsla är att det oftare blir fel på tvätten när jag ska tvätta, än när andra gör det, fast några bevis eller statistik kan jag inte referera till. Sen har jag gjort en repa på stan för att göra hemliga inköp, som jag inte kan berätta om här.

Mycket oväntat ringde också en gammal kompis från Hudiksvall, det blir gärna sådana böjelser kring jul, märkligt va!

Kinesmat har avätits idag, kyckling med sötsur sås och biff med blandade grönsaker, efter det tupplur på soffan, man blir helt utmattad av att göra nästan ingenting. Det regnar och i min förkrympta värld är regn fyra dagar före julafton inte det optimala vädret. 

Simba kom till oss i september. Vi visste att han hade krämpor bl.a. fanns risk för urinsten, men jag trodde - i min enfald - att det bara var att åka till veterinären, spola rent och sen skulle han klara sig galant lång tid igen.

När han blev sjuk, fredagen den 8 december, jobbade jag hemma, jag skulle åkt till Stockholm men mötet blev inställt i sista stund, vilket gjorde att jag var hemma och tur var kanske det. Jag anade fort vad det var som felades Simba,  jag åkte snabbt till djursjukhuset, dom tog emot, kände katten på magen och sa urinsten, gör det som ska göras - sa jag, kom och hämta vid fyra - sa dom!

När vi kom för att hämta kissen, var det inte mycket positivt som sas, mycket kristaller i urinen, köp en liten påse ny kattmat, det kan komma tillbaka redan i helgen. Ja - tänkte vi, detta bådar inte gott.  Men vi hoppades, och det är  ungefär i det här läget man kan bli religiös.  Simba blev bättre på fredagskvällen och lördag morgon hade han pressat ut lite urin, och då väcktes hoppet. Sen blev han sämre på lördagkväll - och resten vet ni.



Efter resan från Umeå till Sundsvall i början av september, som han inte gillade nåt vidare, tog det en knapp vecka, för att bli hemtam. Att han kände sig hemma visade han genom att, lite oväntat hoppa upp i knät på M när hon tittade på TV, och det hände  efter en fem, sex dagar, där låg han godmodigt i en timme och lät sig klappas på den mjuka pälsen liggandes på rygg. Det var en lustig syn - jag lovar.

Simba passade vårt kynne på bästa sätt. Han kom till oss, en period i livet, när vi hade tid att klappa en katt på magen, längre stunder, men som alla katter var han också egensinnig, gillade sällskap, när det passade. På morgonen stod han i beredskap utanför den stängda sovrumsdörren, när han hörde våra viskande röster, när dörren öppnades hoppade han glatt in och tog ett jätteskutt  upp i sängen, för att vanligtvis börja jaga M:s tår.

När vi kom hem från jobbet, kastade han sig ner på hallmattan, för att bli kliad på magen, sen sprang han trappen upp före oss, och gjorde små ruscher mellan vardagsrum, kök och sovrum på övre plan. Sen ville han ut en stund för att speja, för att slutligen ta en  mumsbit i matskålen. Sen var det dags att vila en stund från eskapaderna.

Först gillade han inte att bäras i famen, men det gillade han mer och mer ju längre tiden led. Han fick bra överblick då.  Han var kung i huset, inget  att snacka om, han fick till och med ligga i min Tv-fåtölj, och jag sitta i soffan - om han ville det!

Det är jättetrist att han skulle försvinna så snabbt, det känns himla onödigt. Livet är verkligen oberäkneligt, det är bara att inse det! Simba var i alla fall en stor tillgång, en riktig förmögenhetskatt, på alla sätt.

Bloggen har varit kinkig hela veckan. Det kanske är begynnande julfrossa, och det går ju onekligen mot jul, vare sig man vill - eller inte. Stjärnfallet är uppsatt, efter konstens alla regler, och då är det nästan jul.

Idag har jag varit i den vackra staden Sollefteå, av några kritiska - kanske beväringar, benämnd som skidspåret mellan två regementen. Nu finns inte något av dessa kvar. På hemvägen passade jag på att hälsa på mamma, som var pigg, just idag!

Närmare hemmet mötte jag en av stadsbussarna som skyltade med God Jul! Vanligtvis står det linje 3, 4 eller nåt annat, ibland Ej i trafik, men just idag God Jul. Undrar vad den kommunikationen står för? Kanske är det en obeskrivlig julglädje hos busschauffören (pappa körde buss i sin krafts dar, så det kan jag förhålla mig till) - eller var det nåt annat, vad vet jag. God Jul själv, tänkte jag - i alla fall, och drog på smilbanden.



Det var verkligen inte kul det som hände Simba. Jag avslutar Simba epoken med ett sammanfattande inlägg till helgen, som jag ännu inte vet hur jag ska kattegorisera, det kan finnas risk att jag blir  kattegorisk. I vart fall är det en känslomässig risk att ha katt, även om det är tänkt att vara tillfälligt!

Simba är död (men inte på bilden - där är han i sitt esse, som vi minns honom).

Efter att ha piggat på sig under lördagen, då han ömsom satt, låg och spann, av hjärtats lust  i våra knän, blev han långsamt sämre under kvällen och i morse var han rejält dålig. Han var geistlös och spänd över magen. Han stängde av kontakten, blicken var annorlunda och han kröp undan. Vi fick i alla fall försiktigt stryka honom över den ömma kroppen, och det gillade han.

Det var bara att försöka få tag på en veterinär, för att förkorta lidandet. Och resan dit gjorde J1 och jag för några timmar sedan. Vi träffade en pensionerad veterinär med mycket medkänsla, en riktig djurvän som gjorde det tråkiga  som måste göras. Vi  strök honom försiktigt över den mjuka pälsen och han somnade lugnt. Simba fick på ett värdigt sätt gå till sista vilan! Han ska kremeras i Bergsjö i nästa vecka.

Nu hoppar och skuttar Simba för fulla muggar, utan krämpor på en molnbädd i katthimlen.



M och jag är alldeles förkrossade, eller näst intill. Det är rejäl uppförbacke, vill jag lova! Om några dagar kanske vi kan ta tillbaka minnet av allt det roliga han gett oss. Idag går det inte, det är bara sorg.

J1 har åkt till sig och han skulle ringa till J2 och nyss pratade även vi med J2.

Simba blev akut dålig i morse. Han kved och fick inte ut nån urin. Det var bara att åka till veterinären, där han tappades med kateter, han har mycket kristaller i urinen (och det är inte alls bra) - men nu är urinvägarna öppna (hoppas vi). Han har haft besvären tidigare och därför är han oförsäkrad, vilket är en liten nackdel just nu.

Vi fick hämta honom i eftermiddags. Han var stressad, hade frossa. Han kved och det var rejält synd om honom. Nu mår han lite bättre, men inte bra.

Har vi och han, otur kommer besvären tillbaka redan i helgen - och då vet jag inte vad vi ska göra.



Det som såg ut att bli en lugn avslutning på veckan blev, som sagt -  en riktig rysare.

Jag har några semesterdagar kvar, och min tanke var att ta ut dom torsdag och fredag. Det gick sådär.

M har varit dåligt några dagar, egentligen några veckor, från och till. Magen vill inte samarbeta. Hon fick vika ner sig igår,  men med resorb, blåbärssoppa och skorpor mm, blev hon bättre och skred på krumma ben iväg till jobbet imorse. Den tänkta halva dagen blev en hel!

Jag har varit hemma och spontanjobbat samt kokat köttsoppa, som vi nu käkat, även J1 får ett skrovmål.

Han var på Casinot i onsdags och rekommenderar alla att besöka, filialen i Sundsvall, där vinstchanserna är betydligt större än på andra ställen, jag lovar!

Det är lite mer färgprakt i julbelysningen numera, och det kan vi nog tacka Chevy Chase för, eller skylla på!

En zoologisk sensation av hög karat har, i det tysta utspelat sig i Umeå. En sköldpadda vid namn Dolph (maskulinum) har tillerkänts nytt kön (femininum), erforderliga dokument har nu upprättats och skickats till myndigheterna.

Konsbytesprocessen har pågått en tid, och det är nu vetenskapligt styrkt att könsskiftningen är ett faktum, och vederbörande har tilldelats namnet Dolph-Ann.

Hur detta könsbyte har gått till vet vi ännu inte, men det lär vi säkert få veta så småningom!



Den sensationella sköldpadda som vi pratar om, är naturligtvis den som J2 sköter, för en väns räkning, eller så har ägandet övergått till J2. I vart fall har J2 besittningsrätt.

J2 låter också meddelade att han mår rätt så bra, och att han ser fram mot den 22 december och julfirandet i Sundsvall.

På begäran av M sätts denna smakfulla pekoral in.

Det har varit en lugn helg på alla sätt. I fredags så kollde vi Idol, Markus vann och alla verkade nöjda med det! Jag har ingen riktig känsla för programmet. Agnes som vann ifjol hde i alla fall vuxit till sig. Clabbe hänger fortfarande med, ikonen från 60-talet (Ola and the Janglers).

Igår och idag har vi tagit tagit rejäla promenader, det är fortfarande några plusgrader och idag värmde solen lite grand, märkligt  och gräsmattan ser märkvärdig grön ut fortfarande. Från klimatkatastrofen så är det härligt att vara ute. Jag kan också rapportera om att det är is på sjön!

Igår var vi på julmarknaden i vår kvarterskyrka. Lussekatter, pepparkakor och annat bröd inhandlades frimodigt!



Enligt dagens telefonsamtal kommer J2 den 22 december för julfirande hos mamma och pappa. Fästmön inte, hon firar med släkten i Umeå och J2 åker tillbaka efter några dagar.  Ingen rapport om mamma idag. Har ringt flera gånger idag, men inget svar!

J1 har varit på besök med lånehunden Linux. Snällare dog får man leta efter! J1 har haft en hård helg med fest såväl fredag som lördag.

God mat har vi käkat  i  helgen, rotmos och fläsklägg,  och söndagsmiddagen bestod av en klassiker - chili con carne. Lite princess-tårta har slunkit ned, efter behag

Helgens film var: 

• The devil wears Prada

En riktig dålig och förutsägbar rulle men Meryl Streep ( f -49 i New Jersey) var mycket bra, utan henne hade filmen havererat totalt.

Idag är det första advent och skyltsöndag. Den senare aktiviteten drar väl inte så mycket numera. Första advent, är tradition av hög karat. Då ska det tändas ljus.

Barn kan nog vara mer konservativa och traditionsbundna än man tror. Det ska inte ändras så mycket, och varför ska man ändra? 

Ett år fick M och jag för oss att vi skulle tända första ljuset i "mitten"! Bara för skojs skull, vi ville väl förnya eller så ville vi nåt annat - kommer inte ihåg riktigt. Kanske var det en försenad 68-protest, som nu kom vällande fram med obändlig kraft.

Vårt tilltag möttes inte med beundran av barnen, J1 och J2. Dom tyckte nog att det var fjolligt, så där kunde man väl inte göra - och vad skulle kompisarna säga!

Vi går på i ullstrumporna och fortsätter med vår nyskapande ljussättning!



Simba verkar nu ha överträffat sig sig själv i lustfyllt liggande. En ovanlig bordsplacering.

Nu handlar det inte om att springa och gömma sig, som han gjorde de första dagarna.  Nu vill han mest vara i centrum och bli klappad på.

Igår smet han ut  och jagade bort en  grannkatt från  tomten. Då fick jag springa efter och försöka få honom tillbaka, efter en stund sittande under altanen kunde han lockas in med några välsmakande räkor. 

M har varit ledig från jobbet idag, och då åkte hela julkortegen fram på den "röda mattan"!  Som en reststörning från barndomen har M utvecklat en mani på tomtar. Och tomtarna i paraden, och alla andra tomtar, är på något sätt roligare före jul, än efter, och på söndag är det redan första advent. Åhåjaja!  Andra advent monteras julgranen, tror jag.

Det finns ett antal favoritfigurer som har hedersplats, och uppställningen är verkligen ingen slump - om nu nån, mot bättre vetande, trodde det!  Simba försöker göra sig extra fin, för att platsa i gänget, men han är mer mobil till sin läggning.



Själv har jag tomtar på loftet. Det har jag iofs haft länge, men mer påtagligt synligt denna vecka, som varit hård. För mycket jobb och för lite sömn, fredag kväll kommer som en räddning.

Jag har skjutsat J1 och L till julfest på stan, dom var väldressade och glada. 7 grader varmt ute, ska man skratta eller gråta.

Vi ska bänka oss strax bänka oss framför  dumburken och se upplösningen av Idol!