latmasksamtal

Min förre vän Lasse - gillade av någon outgrundlig anledning, Dire Straits. För några år sedan var vi på Globen och kollade Mark Knopfler. Konserten var helt okej - men nåt tryck var det verkligen inte (tyckte jag).

Vi satt i våra bänkar (hmmmmm) - inte bara Lasse och jag, utan även alla andra - företrädesvis middle aged people. Jag tyckte ju inte att konserten lyfte särskilt bra - men när han drog igång Going home (Local Hero), börjde det hända saker i lokalen, folk reste sig i bänkarna och började klappa händerna, dansa och bete sig hänryckt! Konserten lyfte och även vi. Det blev en fin kväll. Så småningom tog vi T-banan  till Gamla stan, drack några öl, pratade -  och när natten började göra sig påmind gick vi sakta genom stan med målet Frejgatan!  Om nån vill tolka in Brokeback Mountain i detta, måste jag tyvärr informera att det inte var några som helst cowboylekar i sammanhanget. Trist va! 

Nåt helt annat. När jag skummar mina tidigare inlägg ser jag att flera av dem andas pessimism och mörka tankar. Det är verkligen inte min avsikt att försöka svärta ner alla hedervärda människor i näringslivet och i den politiska hetluften.

Om jag sårat någon ber jag oförbehållsamt om ursäkt.

Det enda jag vill är - Fred på jorden!

Och givetvis att Göran Persson, Anitra Steen, Lars Erik Petersson, Ulf Spång, Percy Barnevik , Peter Wallenberg och andra makthavare ska få stor glädje av min pension. Jag förstår att 150 - 450 tkr i månaden verkligen inte kan anses som en rimlig pension - så det är bra för oss, småfolket att avstå lite till. Mitt hjärta blöder och är fullt av empati för er svåra situation.

Jag behöver inte så stor pension - när den dan kommer, om den kommer. Jag avstår så gärna min lilla pensionsskärv till frimicklaren och Skandias baneman, dögrävaren Petersson et consortes. Njut så mycket av pengarna - ni har verkligen gjort er förtjänta av dom, tro inte annat! Ni har sannerligen skapat mervärden för dom företag ni verkat i.  Percy var ju en stor tillgång för ABB när han lyckades köpa det där asbestföretaget i USA. Ajajaj....det blev en dyr historia för mig. Skadestånd ujujuj....nästan konkurs....tur att bonusen var utbetald redan..ojojoj...

Jag blir lite förvånad över min egen reaktion i frågan om girigpensioner, löner och bonus i staten och näringslivet. På något sätt har den visade girigheten hos Göran Persson, Percy Barnevik, Peter Wallenberg,  Skandias dögrävare nr ett Lars Erik Petersson. Anitra Steen m.fl. - väckt en helig ilska hos mig!

MM brukar säga ungefär så här. Om du själv skulle kunnat - då hade väl du också?
Ja - säger jag. Det är möjligt, eftersom makten korrumperar - men jag hoppas att jag skulle ha kraften att kunna avstå från något och inte konsumerat - hela kakan, övriga råvaror, utrustning, transporter, lokaler, optioner på kommande kaktillverkning, pantsättning av imaginära värden mm! .

Det är klart att Barnevik visste att han skulle köra ASEA i botten genom att ta ut en egen pensionmiljard. Det är klart att frimicklaren - (det stör mig också att han utger sig för att vara troende) Skandias dögrävare nummer ett - visste att Skandia skulle ga omkull genom uttagen av bonusmiljarden till P-maffian! I ett kommande inlägg kanske jag kan få ge min agnostiska syn på religionen och dess utövning?  Hela Skandiagänget verkar vara ett rejält avskum i skräddarsydda kostymer.

Eftersom mina egna värderingar i stort överensstämmer med de som uttalas i kulturserien Pistvakt, kanske min egen reaktion inte är så märklig - ändå!

Sven E, Jan E, Olle, Gudrun och Beng A - utgör mina förebilder och manifesterar min egen etiska kod. Det ska jag skriva om en annan gång. 

Jag vill avsluta dagens inlägg med att tala om att jag genomlidit min värsta kris någonsin på jobbet. Det blev en akut kris om kaffet. Det låg i farans riktning att vi inte skulle ha något kaffe på måndag när vi kommer till jobbet.

Jag tror att många klarar avsevärda besvärligheter och kränkning på jobbet utan att klaga alltför mycket. Men utan morgon- och eftermiddagskaffe går det inte, det är en omöjlighet - stridande mot naturlagarna. .

Det insåg jag, trollade med knäna och lyckade fixa, med god hjälp av kloka och kreativa kollegor en tillfällig  lösning.  Det blir  personalkaffe även nästa vecka, och det kändes bra. Problemet kvarstår - men inte lika akut. Jag tackar min lyckliga stjärna.

Ur led är tiden - men kaffe på jobbet kan vi inte vara utan.

Detta är en s.k. dumsstrut. Den bär stora delar av svenska folket varje dag utan att klaga, trots att makteliten inom staten/regeringen och privata näringslivet gör allt vad som kan för att skinna oss på våra surt intjänade pensionspengar.

Inkomstklyftorna i Sverige är mycket större 2006 än för 20 och 40 år. Tack Skandia och Barnevik och Wallenberg. Hemskt mycket tack och tack även till dig Göran Persson, får vi skicka en pensionshälsning till frugan också!

Många upplever att det finns stora inslag av girighet hos såväl makteliten i näringslivet som hos den socialdemokratiska ledningen. Girigkulturen som utbreder sig i Sverige  är djupt olyckligt och skadlig för nationen. Tilltron till den socialdemokratiska ledningen urholkas i allt snabbare takt.

För det första roffar makteliten i näringslivet åt sig det dom kan i form av höga löner, bonusar och feta pensionsavtal i kraft av den kontroll dom har av företag. I praktiken tas huvuddelen av pengarna från de pensionsfonder som vi (småfolket) kollektivt samlar i. Våra pensionspengar samlas i gigantiska pensionsfonder, som köper aktier, utom all kontroll. I praktiken är det  Wallenberg och Persson, var för sig och  tillsammans spekulerar med våra pensionspengar.

Själva äger makteliten kanske 10% av företagets eller koncernens aktier! Makteliten inom näringslivet delar på alla viktiga poster som VD och styrelsordförande pga släktskap, vänskap. Det är ju egentligen en ren maffiastruktur. Noll koll och ingen demokrati för oss, ingen konkurrens finns för att kunna få chefsjobb - och det finns ingen marknad som reglerar lönerna och andra villkor. Lön, pension och bonusar är inte alls kopplade till prestationer.

För det andra bygger nuvarande socialdemokrati upp samma maktmönster genom bl.a. utnämningsmakten och genom att inte agera politiskt. Ingen egentlig demokrati finns, statliga toppjobb kan inte sökas, löne- och pensionsvillkor är fullständigt horribla för bl.a. statliga bolagschefer. Pensionsrätter är egentligen dold  lön. Genom så lite som 6 år års anställningstid skapas pensionsrätter för livsvarig ålderpension motsvarande 70% av lönen. Det är ju fullständigt orimligt. Genom orimligheterna minskar  statens skatteintäkter - och vi småfolket, skinnas ytterligare. Staten, regering och riksdag förefaller vara lika goda kålsupare som privata näringslivet och hänger sig mest åt tom retorik och utspel.

Socialdemokratin medverkar till att skapa en girig, roffarkultur Göran Persson säger att statliga toppchefer ska ha lika bra betalt som näringslivet. Och det blir ju orimligt på alla sätt genom att topplönerna i näringslivet inte sätts på en marknad, chefer tillsätts - som det uppfattas - utan insyn, såväl i staten som i näringslivet  och inte pga kompetens.

I praktiken försnillar makteliten i näringslivet (och inom roffarkulturen inom staten) delar av våra pensioner - inte fullt i klass med de konkursade  Enron och Worldcom  - men jämförelser kan göras.
 
Det socialdemokratin måste göra är att genom etiska regler inom staten skicka signaler till näringslivet att enaugh i enaugh. Att det vidare inte är rimligt att frugan till statsministern sitter på ett statligt toppjobb med orimlig lön och pension bara för att hon numera är fru (och tidigare var nära vän) till statsministern. Företeelsen som sådan är ägnad att minska förtroende för statsministern.  Vidare borde det vara en enkel  åtgärd att sätta en rimlig lön och rimliga pensionsvillkor för bl.a.  Vattenfallchefen och LKAB chefen. En löne- och pensionssättning som inte är  baserad på den maffiastruktur, utom all kontroll om etablerats hos girigbukarna Wallenberg och kompani.

Det är hög tid att staten/regeringen agerar normgivare - innan det går överstyr.

Jag hoppas att den statsminister som kommer efter Göran Persson läser mitt debattinlägg.

Jag vill inte vara överdrivet patriotisk - men stationshuset i Sundsvall känns som en intressant byggnad. Jag vet inte vem som är arkitekt och vilken byggstil det är - men det kan jag kanske ta reda på!  Denna vy från perrongerna gör inte huset rättvisa - men ändå lite!

Mötet med Gävlarna gick bra och ingen bock fanns att bränna ner!

Hallelulja - nu är det vinter igen - för tredje  gången. Hur kul är det med snö i slutet av mars?

Förkylningen frodas. Smärtorna och övriga olägenheter är fullt i klass med  en förlossning - typ sätesbjudning!

Inspirationen tryter för  tillfället. Jag hade tänkt mig en formidabel verbal vendetta mot kungahuset. Men eftersom det inte gick att ladda ner nån bra bild, skiter jag i det. Jag har ett ont öga till denna famösa ordning - vilket kanske inte kommer helt oväntat för mina trogna (och otrogna) läsare!

Men jag lovar,  I´ll be back - i just det spörsmålet vid ett senare tillfälle (vilket var och en får ta som hot eller löfte)!

Imorgon bär det av till Gävle som är världsmetropol i Per Gunnar Evanders landskap (Gästrikland).

Over and out!

Det blir tyvärr inte mycket skrivet idag. Jag hade tänkt skriva lite om Prag. Men så blir det inte eftersom jag känner mig förkyld, snuvig, ont i halsen och allmänt klen! Jag verkar inte ha nån feber. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.

Ifjol vid den här tiden var jag också förkyld. Dessförinnan hade jag inte varit förkyld på 20 år. Då var jag så klen så jag fick gå till doktorn. Han sa ungefär som så, att det var en övre luftvägsinfektion - och att det bara var att gå hem, vila i sängen några dar. Kloka råd.

Det gjorde jag inte. I stället var jag dålig över en månad. Om jag är dålig imorron - måste jag nog överväga att ta några dagar ledigt. Det är ju öken om man ska gå och dra på en förkylning i över en månad.

Mot TV:n och kulturprogrammet Big Brother!

Det är bara att hälsa alla välkomma till Parken i Sundsvall den 21 juli, 19.30.
Då ska Lasse Winnerbäck och Hovet rocka röven av oss.
315 balubas + serviceavgift för biljetten, cirka 350 kr, som hittat!
Hjärtligt välkomna.

Idag har det varit!
Efter att ha vaknat tidigt flera nätter - typ kring 03.58 var det sovmorron idag.
Vaknade först 04.21 - men somnade om. Djupt tacksam för det!

Ett hastigt besök på Biltema för att köpa bilbatteri till J1:s (äldsta sonen) - Pugg 605, pressades in. Därefter blev det kinesmat från Blå chorren. Biff chop souey, biff med kinesiska grönsaker och kyckling med sötsur sås. Alla gillar inte kinesmat, men det gör jag!

En kortare utestund avnjöts i lä vid husknuten, blå himmel och sol - men inte särskilt varmt,  ett halvhjärtat träningspass på motionscykeln genomfördes  i sällskap med Robert Gustavsson (bl.a. lustmordet på Tony Rickardsson, inte så illa, rätt kul!).

Nu ska J1 skjutsas på party - sen blir det räkor, tyvärr smakar det Argentinska vita vinet inte som det borde, gillar mer den smörigare smaken på Chardonnay-vinerna, men man kan ju inte få allt här i livet och smaken är ju som baken - delad. Det går ju inte att hetsa upp sig över småsaker hela tiden.

Dagen som sådan har varit helt okej.

Det är nog bra att det finns en formbunden begravningsritual, en ram -  att hålla sig till, som gör att folk känner igen sig. Prästerna är också märkvärdigt unga nuförtiden.

Det verkar smyga sig in förändringar i seder, bruk och ritualer, och det är nog bra att mötet mellan nuet och evigheten blir så bra som det bara kan.  Det är verkligen ingen lätt situation att hantera. Dom flesta i rummet, under akten  - är eller blir påtagligt berörda av det som sägs, även om man inte vill. Det blir ju en dubbelhet på något sätt - kanske tänker man på sin egen hädanfärd också - vad vet jag!

Prästen sade att minnestunden bl.a. är ägnad för att släkt och vänner ska kunna "inreda ett inre rum" - för tankar och reflektioner på olika sätt. Det är  inte så illa uttryckt, en rätt bra  metafor!

 Vi - övervägande mörkt klädda - tågade ut till tonerna av Dire Straits. Det kändes rätt.

Helt nöjd är jag emellertid inte över förflackningen i språket. Nu säger prästen:

- Av jorden är du kommen och jord skall du åter bli.

Varför ändra ord som är perfekta i sitt sammanhang?

- Av jord är du kommen och jord skall du åter varda

Nu blir det gravöl. Jag ska ta en Staropramen - som var Lasse favoritöl - och sen ska jag ta en till, och lyssna på Lasse Winnerbäck, det var det som fastnade i pipelinen, det blir ingen konsert tillsammans. Sen ska jag röka den cigarill som blivit kvar sedan vi var på travet på Bergsåker i februari.

Det är märkligt vad man tar saker för givna, man utgår inte precis från att katalysatorn på bilen ska lägga av, att tänder ska rotfyllas och att folk ska dö knall och fall. Och det kanske är övervägande bra det!

Jag får väl pallra mig iväg på Winnerbäck konserten själv - när han kommer till Sundsvall nästa gång, eller fånga upp honom i Stockholm.

Nu lägger jag ner till tonerna av mr himself Winnerbäck - Kom ihåg mig! Vad kan vara mer passande?

Imorgon är det dags att begrava vännen Lasse. Det känns plågsamt. Begravningar är inte kul!

Visserligen undgår ingen döden och i den meningen är kanske döden jämlik!
Men.........

När folk dör knall och fall, som inte varit sjuka -  och man har garden nere, då tar smällarna hårdare - och mest hårt tog det för Lasse!

Frid över ditt minne Lasse. Du är i ljust minne bevarad.

Idag har jag varit till tandläkaren. Det är sällan någon dramatik med det. Jag har skapliga gaddar. Det är  inte så att dom är särskilt vita och snygga. Däremot håller dom rätt bra. Dom funkar att tugga med - det är på den nivån vi kvalitetsbestämmer idag.

Tandläkaren heter Bengt, han är i min ålder och han verkar rätt sympatisk.  Tandsköterskan heter Monika och hon är också helt okej på alla sätt.  Det är ett år sedan sist jag var där. Det brukar vara oftare. Nån gammal plomb brukar ge vika och då ringer jag och får tid och så fixas felet i rödaste rappet.

Denna gången visste jag att jag i vart fall hade två avbitna plomber som borde åtgärdas.  Bengt och Monika har nån form av fikonspråk för sig vid undersökningen, då man  ligger i stolen med huvve ner på golvet och fötterna uppe i taket. Då säger  Bengt typ, fraktur distalt 6. Då vet man att klockan är slagen!

Jag anade att den ena av de två frakturerna var enklare än den andra. Det känner man på sig och det vidimerades av Bengt, som vänligt men bestämt säger att det nog måste bli rotfyllning av den dåliga tanden. Först borrade han rejält och han tyckte inte jag skulle ha nån bedövning  och då tyckte jag det också (till att börja med). När han provocerade  den dåliga tandnerven en stund, var jag inne på att det nog  kanske skulle varit bedövning ändå.

Allt nog och emedan. Vill jag ha tanden kvar (och det vill jag) är det rotfyllning som gäller. Fyra besök är inplanerade, varav det första är den 19 april. Det kommer att smärta på flera sätt, bl.a. i plånboken. 5.000 oplanerade balubas ska slantas upp. Ack ja!

Ur led är tiden och tänderna och den svenska tandvårdsförsäkringen är ett stort skämt. GP:s valfläsk är en rekonstruktion av försäkringen. Men jag är i grunden skeptisk till alla hans utfästelser, eftersom jag inte tillhör hans kompisgäng.

Den här bilden är tagen från Pragborgen (lillsidan) - och gör på intet sätt Prag rättvisa, men kanske ändå leder tankarna till den harmoni som skapas av bl.a. takens färgsättning och husens oregelbundna placering i stadsbilden.

Törs jag säga att jag tror att Prag sannolikt är en av Europas vackraste huvudstäder. Med bred marginal överstegs mina högt ställda förväntningar. Vi betade av de centrala delarna rätt så rejält, och kan därför ha en uppfattning. De allra flesta husen verkade väl underhållna. Ingen slum alls, den kanske finns i förorterna.

Det höll på att bli en mycket kort resa. När jag klev av tåget på Arlanda tog jag, glad i hågen - vad jag trodde var min väska. När jag gick på i Sundsvall var den väskan alldeles unik, men inte på Arlanda. Tydligen hade det kommit på en semestersabotör i Gävle, med alldeles lika väska som jag - och naturligtvis ställt den bredvid min. I min - möjligen - förkrympta föreställningsvärld  fanns bara en (min följeslagare i vått och torrt) gråbrun Samsonite kabinväska, och den tog jag, men det skulle jag inte gjort. Jag insåg snabbt mitt misstag då jag skulle kolla i väskan att kameran var med. Det hela redde ut sig och sen bar det iväg.

Jag återkommer med några tankar om Prag till helgen. Hård arbetsvecka ligger på och begravning på fredag - suck!

När vi på måndagen kommer till  Arlanda  möts vi i Sky City av ett glatt, igenkännade:

Hej är ni här?

Vi möter  en av J2 (J2 = yngre sonen 25 år)  kompisar som kommer och konkar på en stor ryggsäck. Han har sagt upp sig på jobbet, sålt lägenheten, och är på väg till Adelaide (Australien) för att jobba inför invigningen av ett  IKEA varhus som skulle öppna i april. Han skulle först till Paris, fvbf  Singapore där han skulle stanna i fem dar, sen flyga vidare mot Sydney/Adelaide.  Han hade garanterat jobb i tre månader på IKEA, bostad i fem dar och i fickan fanns en returbiljett (för cirka 11.000 kr) som gällde ett år.

Alla våra barns kompisar är trevliga och även denna globetrotter, men på något sätt undrar man ju vad som får honom att lämna Sverige för det okända, vilka drivkrafter har han, det känns lite oroligt, men jag inser att det handlar om att välja och valen kanske förändrars över tid, ett 50+ val kanske inte blir detsamma som 25-, möjligen är det antagandet av utmaningar som gör att det blir utveckling. Om alla stannar på torpet och mjökar kon, går den snart i sin.

Ur led är tiden - men inte Prag och båda tummarna hålls för  J2:s kompis, snart down under. 

Kära läsare,

Imorron åker vi till Prag. Inga inlägg är att förvänta före tisdag.
Jag förstår att det kan kännas smärtsamt - men det är bara att se sanningen i vitögat.

Vi har hyrt en lägenhet vid Vaclav platsen (se bilden)  - och ska göra allt det turister gör, om vi känner för det. I annat fall gör vi något annat.

Hare bäst. Auf wienerschnitzel på några dar.

Dear friends,
A picture taken at cafe Metropole - last friday. Rain you know!
Can not and will not translate. It´s not the point!
Going to Prag tomorrow.
Take care. See you soon.

Gomorron frkt m.fl.,

Svenska näringslivs brödraskapet uttyckte förr nån uppfattning om att svenska direktörslöner var för låga sett i ett internationellt perspektiv. Därför höjdes lönerna till Europas högsta SAMT att de behöll alla de sociala förmåner och pensionsutfästelser (och några till) som ingår i det svenska socialförsäkringssystemet (som kanske är världens bästa sammantaget om man räknar in alla förmåner) och anslutande, som egentligen var tänkt för småfolket - underklassen!

Nu är det inte nån som påstår att svenska direktörslöner är för låga! Jag anser att dom är för höga - men det  tycks jag vara rätt ensam om att tycka!

Att Anitra Steen skulle vara oumbärlig för Systembolaget eller annan viktigt svensk företagsamhet är ju bara trams. Det inser ju alla med förståndet i behåll - som inte behöver/tvingas/tycker om att  slicka GP där bak!

Att vara chef för ett svenskt monopolföretag - typ Systembolaget, klarar dom flesta - och även min svagsinta kusin, men jag tror han är folkpartist (jag ryser) - och därmed persona non grata i detta sammanhang! 

I morgon ska jag skriva om Prag!

Idag ska jag avsluta diskussionen om bonusar, pensioner och oskäliga löner till Göran Persson anhang och näringslivstopparna.

Det jag vill är att mina sparade pensionpengar inte ska försnillas genom att omvandlas till orimliga bonusar eller oskäliga pensioner oavsett om det handlar om statliga ryggdunkargänget, toppchefer eller näringslivsbrödraskapet.

Det är ju bara så att Göran Persson har utnämningsmakten - och han utnyttjar den för sina egna maktsyften (man kan ju inte söka statliga toppjobb - det får man som tack för goda GP-insatser). Han utser vem han vill vill av sina kompisar - och det kan vi tycka bra eller dåligt om, men så är det!

Anitra Steen  har han hållit under armarna sedan 70-talet, då dom började umgås. Det är väl ingen som tror att hon fått alla sin toppjobb i regeringskansliet, finansdepartementet, Skatteverket och Systemet av egen kraft och  pga sin kompetens! Glöm det!

Det är lika illa inom näringslivet där brödraskapet går runt och plockar ut våra sparade pensionspengar i form av egna feta pensioner och jättebonusar. Men det är lika illa där. Det går inte att söka jobb hos Wallenberg. Där blir man utsedd.

Nothing changes everything is new!

Jag kan inte och vill inte förneka att jag blir inspirerad av Lars Hillersberg (1937-2004).
Hans teckningar rör och upprör. Han är värd en puss.

Jag har nyss kollat Uppdrag Granskning - och det blir man ju inte gladare av!

Jag kommer ständigt tillbaka till mina grundfrågor:

Varför ska vi betala statliga bolagschefer (bl.a. i monopolföretag) fantasilöner, kopplade till  - det får vi nog trots allt vara överens om -  orimliga pensionsvillkor. Varför ska t.ex. Anitra Steen ha en livsvarig pension på 70% av sin aktuella VD-lön? Det är ju bara en girighetskonstruktion och statligt bedrägeri! Varför kan inte hon få den allmänna pensionen plus det tillskott som gäller tjänstepension för löntagare.

Varför kan näringslivsmaffian år efter år tillåtas stjäla pengar från bl.a. pensionsstiftelser (för vanliga löntagare), när dom  bara förfogar över kanske 10% av aktierna i företagen? Övriga 90 ägs  i praktiken av dig och mig!

Varför tillåts näringslivsmaffian spekulera och bedra dig och mig, och använda mina  90%  -  trots att dom bara äger 10!

Varför tillåts detta narrspel fortsätta år efter år?

Det var inte bättre förr eftersom det då inte fanns så många TV-kanaler, som nu! Det är viktigt med mångfald - men ännu bättre med enfald.

Enfald är det att vi (småfolket ger uttryck för)  i pensionshysterien om gynnandet av  statliga bolagschefer och näringslivstopparna. Trots att girigbukarna bara  har sina  förordnanden för  några få år förefaller ändå pensioner och bonusar - som det uppfattas - relateras till "livsinkomster"! När man - genom svågerpolitk eller som "tack för kaffet" - äntligen  kommit frama till "köttgrytorna" tycks det inte finnas några hämningar alls i frågan om egenberikandet och törs man fråga vem som företräder ägaren (småfolket)?

Ge mig en halvdag så kan jag snickra ihop ett pensionsavtal som dels gagnar bolagschefen (men kanske lite mindre än idag) men också uppdragsgivaren staten (tror vi - om det inte är så att GP i själva verket vill ha detta förläningssystem som maktmedel)  och dess skattebetalare.

När det gäller bonusar och vidlyftiga pensioner till närlingslivschefer m.fl -  vill jag ändra en tidigare redvosad  ståndpunkt (att kapitalistpatrasket kan få  husera som dom vill - skit samma).

I praktiken är det ju så att för att ha kontroll över ett företag eller koncern behövs inte så många rätta aktier, långt under 50% och/eller att koncerner styrs av investmentbolag. Däremot är pensionsstiftelser stora ägare av aktier i börsbolag.

Kontentan av det föregående är att det är vi (småfolket) och våra pensioner som delas ut som rundhänta bonusar och/eller feta extrempensioner till giriga direktörer (som i många fall inte skapar tillväxt i företag - mervärden - utan främst agerar på så sätt att bonusar faller ut, höjer aktiekursen eller säljer fastigheter i december för att skapa cash flow t.ex., att vara chef på en monopolmarknad som t.ex. Systemet - Vattenfall klarar till och med jag och även min svagsinte kusin. Hela hanteringen är ju dyster!

Det jag med andra ord blir utsatt för är rent bedrägeri - genom att mina idogt intjänade pensioner överförs till  feta, giriga, samvetslösa utsugardirektörer och dess impotenta ryggdunkande styrelser.  Olof Johansson - gamle centerledaren - som är personlig vän till GP är styrelseordförande för frugan Anitra Steen i hennes Systembolag. Snacka om delikatessjäv och svågerpolitik. Tilltron till opartiskheten är ju så gott som obefintlig! Följande tycks gälla:

Om du får sitta i min styrelse - vill jag sitta i din. Samma gäng går runt i olika bolag och suger ut småfolket  i parti och minut!  Och ingen törs säga "flasklock"!

Nu är Göran Persson på väg att skapa en ny statsöverklass - liknande den som finns i privata näringslivet. Samma giriga (makt- och utsugar) mekanismer tycks gälla i båda lägren!

Jag säger som gamle kommunistledaren CH Hermansson (inga jämförelser i övrigt mer än att även han var från Sundsvall):

- Nån jävla ordning måste det väl finnas i demokratin och bland övriga institutioner i Sverige

Ärade läsare,

Redan i början av december 2005  var jag inne på att lägga ner bloggen, alternativt ändra inriktning! Men så blev det inte!

Nu är jag inne på samma /lika tanke igen!

Jag sliter med frågan!

Även dag 2 regnade det rejält. Först var det ett morgonmöte och sen skulle vi luncha på E*I*. Vi trotsade regnets makter och passerade - mot bättre vetande -  över Grand Place på väg till lunchen.

Torget var nästan folktomt men vi såg en apart figur vid Hotel de Ville, med välbekant lappmössa och  lappkroppens överdel var iförd en gul regncape. Utstyrseln fick inte många stilpoäng. Vi försökte komma därifrån utan att uppmärksammas, men grannlappen har falkögon.

Jasså kommer ni nu - sa han missnöjt - med underliggande meddelande  om att vi borde varit där för länge sedan, trots att vi inte bestämt någon tid!

Javisst - men vi kan inte stanna, vi ska på möte - sa vi!

Han såg skeptiskt på oss och för att på något sätt blidka honom knäpptes denna högstämda bild!  Sen drog vi snabbt som en avlöning, vi sågs inte fler gånger i Bryssel, och jag har inte sett honom hemma heller, persiennerna är nerdragna, kanske han är kvar ytterligare någon dag i EU:s högborg.

Det var med blandade känslor som jag satte mig på tåget (08.11) mot Stockholm på onsdagen. Mycket av tankarna fanns hos Lasse och hans två vuxna barn. Jag åkte i alla fall och träffade min reskompis JC från Norrtälje som planerat, för ett förlängt lunchmöte om kundstrategi mm.

Efter mötet var det Arlanda och Bryssel som gällde. Jag och JC checkar in och drar oss mot gate 16 C för att se var den är belägen, med bakomliggande tanke att uppskatta gångtiden från baren till gaten eftersom vi gärna ville dricka en lättöl för att skölja resdammet ur våra rossliga strupar, innan vi skulle gå ombord.

Intet ont anande går vi gången fram mot gaten, när vi plötsligt hör någon - mer eller mindre - vråla HEJ! Rösten låter skrämmande och välbekant men jag försöker förtränga känslan och hoppas på ett mirakel, men dagens miraklen hade tagit slut.

Till min fasa ser jag grannlappen stå och hänga på en ren utanför en butik. Det mötet var ju knappast önskat.  En olycka kommer sällan ensam, Grannlappen var redan i bra form, och i stället för den planerade lättölen under kontemplation blev det till att lyssna på lappens storvulna projektplaner som han skulle presentera för nån EU-grupp som jobbde med etniska frågor i Bryssel. Lappen jojkade och använda maximalt kroppsspråk under tiden han berättade om projektet samtidigt som han på 30 minuter petade i sig två stora starköl. Han insisterade att han vi skulle träffas på Grand Place nästa dag. Och vi sa lite vagt att det skulle vi - och det nöjde han sig med!

Grannlappen åkte business class och vi satt hopträngda i ekonomi. Vi såg inte till varandra i planet och inte heller på flygplatsen. Vi drog en suck av lättnad - men säg den lycka som varar beständigt!

Ingen resa utan överraskningar och så även denna gång. Bildbevis kommer imorron. Det är sensationellt - mer kan jag inte säga just nu! Läsning imorron rekommenderas!

Det näst bästa med att åka iväg på en utlandsresa är känslan när man är på väg, det finns förväntningar och det blir ett avbrott i vardagslunken. Det bästa är att komma hem igen! Det sämsta med att resa är att vara nästan hemma när man varit borta - på väg hem, typ på Arlanda en lördagkväll, och det är några tråkiga, trötta timmar kvar till anslutande plan till Midlanda eller tåget. Möjligen är det priset som får betalas för att röra sig mellan världsmetropolerna! 

Javisst - jag svarar direkt. Vi tog en Leffe Blonde på café (hotell) Metropole (ett längre stenkast från GP), ute med infravärme, där man kan få låna en filt om man vill, men så gamla kände vi oss inte då! Det är ett trevligt ställe med dyr öl, där ölens pris står i rimlig proportion till läget och miljön. Metropole är definitivt upper class. Vi som gästspelar från arbetarklassen får lära sig där, hur man beter sig (på ett fint sätt) av  "dom bättren"  

Nästa vecka bär det av till Prag med Selma. Det ska bli kul och det ska jag skriva om till veckan!

Bryssel var osedvanligt regnigt, tre dar, från och till. Temperatur kring 10 som mest och ner till kring noll. Vi hade förväntningar på cirka tio grader och sol (en rejäl Gap-konflikt mao).

Nackdelen med regn när man är turist (eller ledig arbetare), är att det begränsar rörelsemöjligheterna. Annars är det väl skit samma om det regnar, snöar eller är solsken!

 När vi idag vid lunchstid stod på perrongen på Nord stationen och väntade på tåget till Zaventem börjde det snöa, stora vita lapphandskar. Hur kul är det på en skala?

På flygturen från Bryssel följde vi av någon outgrundlig anledning  den holländska västkusten, danska västkusten på vår väg mot Arlanda. Det är inte precis fågelvägen om jag så säger.

Det var bra sikt och vi kunde se ett snötäckt Skagen von oben (konturen ser precis ut som på kartan) och sen gick vi in rakt över Göteborg, Ullevi och Läppstiftet syntes tydligt, vi passerade öster om Osbournes lya i Partille, sen såg vi Jönköping vid Vättern (det är lite geografilektion samtidigt). 

Vi flög så gott som rakt över Tranås, och sen var det svårt att orientera  en stund, så småningom blev det Bålsta och Stäket bron, Märsta och sen landning från sydväst. Vi var en knapp timme sena och givetvis var det F-terminalen, den nya, längt bort, som fick ta emot oss, det är där det är så långt att gå! Knarkhunden luktade på väskan - men hittade inget intressant, tror jag!

Plötslig död. Hårt för familjen. Vad kan man säga. När orden inte räcker till.

Själv åker jag till Bryssel några dar. Kanske blir det ett kortare inlägg imorron. I annat fall är det söndag som gäller.

Som torg betraktat går Grand Place inte av för hackor!

Ur led är tiden och tiden är ur led!

En god vän har hastigt och oväntat avlidit.
Det känns sorgset, sorgligt och overkligt.
Tankarna går till hans familj och vi deltar i sorgen.
Frid och ljus över hans minne.

För rätt många år sedan låg jag och slötittade på morgontv och då kom - från ingenstans - en tunn yngling fram i rutan, en musikvideo på en strand rullade fram i rutan, kommer inte ihåg låten, men då tänkte jag, det där är fán bra. Det var mr himself Lars Winnerbäck som presenterade sig! Han började bra och har hållit stilen genom åren. Jag gillar hans musik!

Det är lätt och närliggande att jämförbara honom med Ulf Lundell anno 1980-tal - men varför göra det! Lars Winnerbäck står stadigt på egen ben - men även han har influerats av andra, kanske Lundell, kanske Dylan möjligen Ola Magnell - kanske alla tre!

Såg nyss musikvideon - Kom änglar. Den är bra, det är en märklig upplevelse att se alla unga - sjunga  med i texten! Det skulle inte jag klara!

Ofta lyssnar jag på typ:

• Kom ihåg mig
• Dunkla rum
  
• Min älskling har ett hjärta av snö
• Jag vill gå hem med dig
• Kom
• I Stockholm
  

Även om många år finns i prästbetyget tillåter jag mig att gillar Winnerbäck. Såg honom på Gatufesten för ett par år sedan och till sommaren är det dags igen.

Det här är min kompis Linux - han är en Golden retriever. Vi brukar låna honom ibland och busa och gosa. Idag var det perfekta förhållanden för att  "leka i nysnön"!

Piggare idag.  Igårkväll låg jag och vred mig jättelänge - när jag gått och lagt mig, vid halv elva. Låg säkert uppemot 1 minut innan jag somnade.

Långpromenad med vovve är lämpligt söndagsnöje. Därefter sitta i solen och dricka choklad och äta smörgås, apelsin och en liten rökt korv (slank visst ner också), middagen var fixad sen tidigare, biff stroganoff, glass och maränger till efterrätt. Sen blev det slötittande på film och klia vovven - det gillar han!

Försökte rensa avloppet på toan, det rinner dåligt i handfatet, men operationen lyckades inte särskilt bra, det verkar vara stopp längre ner i systemet, får felanmäla imorron. Bättre gick det att få igång J:s bil som inte ville starta, men med lite batteriladdning gick den igång som ett "skott"!

Detta sparsmakade inlägg är verkligen inte "mycket att hänga i julgranen" - men, bilden på vovven kanske ursäktar det övriga!

Idag är det fredag och det är en riktigt bra "känsla"!

Känsel är ett av fem sinnen.
 
Aristoteles (384-322 fkr) lär vara en av de som först klassificerade sinnen. Vanligtvis pratar man om fem sinnen och menar då:

• Känsel
  
• Lukt
• Smak
• Syn
• Hörsel

Det finns säkert fler sinnen. Ibland pratar vi om ett sjätte sinne, i meningen intuition eller nåt liknande.

När det gäller lukt tar jag ofta saker för givna. Jag tänker inte ofta på lukt isolerat för sig - tror jag, men kanske undermedvetet ändå. När jag och Osbourne kom till Tallinn första gången, 1987 - kan jag dra mig till minnes att jag då tänkte  på att det luktade kol! Det är klart att det inte går att förneka förnimmelsen av  surströmming när burken är nyöppnad - men det är ju typ "straffspark" det!

Syn, känsla och hörsel det är tunga sinnen, inte så att jag är tungsint - snarare menar jag att de är särskilt viktiga.  Det går ju t.ex. att klara sig utan smak, det är säkert inte kul - men det går.

Det går även att klara sig utan syn och även hörsel - och saknar man hörsel kan man nog bli isolerad, även om man ser! Det är nog en knepig "känsla" att inte höra.

Vart leder detta förvirrade fredagsresonemang?

Det leder till att jag i mina torftiga inlägg ofta relaterar till känsla och synintryck och mer sällan till lukt, smak och ljudintryck. Mer komplicerad vill jag inte vara idag. Orkar inte ens skälla på GP!

Ur led är tiden - men sinnena består (i bästa fall).

Jag protesterar  - och jag kommer fortsätta protestera mot Göran Perssons hushållning och försnillande av mina skatteinbetalningar. Jag håller honom personligen ansvarig eftersom han uppenbarligen låter bli att ta sitt ansvar.

Mannen på bilden ser väldigt glad ut och det har han anledning att vara. Girigheten har många glada anleten. Den leende mannen heter  Martin Ivert och han jobbar på det statliga bolaget LKAB. Under sex år kommer 80 miljoner kronor att sättas av i hans pensionsförsäkring. Sex år kan också att bli den tid han jobbar i företaget. Själv säger han att han inte visste nåt om sin feta pensionsförsäkring och idioterna i styrelsen inkl. näringslivssossen Björn Sprängare, visste uppenbarligen ännu mindre. Men det är klart att det är lättare att spendera mina pengar än deras egna.

Vad Göran Persson gör med sina egna pengar - skiter jag fullständigt i, men när han kastar miljoner  i något som får betraktas som ren vänskapskorruption, eller kanske dumhet -  då är måttet  rågat.  De pensionsbelopp som jag kritiserar är helt orimliga och hela hanteringen är sanslös. 

Det är ju rent brottsligt det Persson håller på med. Åtal för bedrägeri, trolöshet mot huvudman ligger väl närmast till hands som brottsrubricering och han borde inför tinget fortare än kvickt.

Att privata näringslivet med Pettersson, Barnevik och Wallenberg roffar åt sig det dom kan - det är inte mycket jag kan göra nåt åt. Möjligen kan jag ge fán i att köpa försäkringar i Skandia eller inte köpa produkter från vissa företag. Men av staten begär jag mer!

Eftersom Göran Persson uppenbarligen försnillar  mina skattepengar måste jag få protestera. Det är klart att vi kan "rösta med fötterna " - men  berikandet tycks inte ha några som helst gränser, inte ens inom staten! Egoismen och egenberikandet och berikandet av vänner och släkt måste få ett slut - i vart fall inom staten, dess förvaltningar och bolag, annars kommer detta fina samhälle att erodera. Ska girigheten aldrig upphöra!

Om man tror att  Iverts pensionsöverenskommelse  är en engångsföreteelse av regeringen Persson kan man möjligen lägga till följande:

Anitra Steen (frugan på Systembolaget)  pension 24 miljoner kr
Jörgen Lindegaard (SAS) 39 mkr
Lars Josefssson (Vattenfall) 36 mkr
Anders igen (Telia) 64 mkr

Ur led är tiden - men inte pensionerna till Göran Perssons anhang.

Brokeback mountain är en film som handlar om hemlig och i någon mening förbjuden kärlek mellan två  cowboys som träffades 1963 för att vakta får uppe i bergen i Wyoming. Vi får följa deras livsöden kring 20 år. Filmen speglar på flera sätt det dilemma som ligger i dragningen till det egna könet, omvärldens förväntade reaktioner och att  kanske någon av dem har starkare känslor, krav och förväntningar.

Ang Lee regisserade filmen och i huvudrollerna ser vi Heath Ledger och Jake Gyllenhaal som gestaltar männen på ett  träffsäkert sätt. Kvinnorna i deras liv -  Anne Hathaway och Michelle Williams gör också bra ifrån sig och även Randy Quaid i sin biroll.

Det är mycket bra foto -  inte sett bättre i år. Miljöerna känns äkta, nästan ingen studiokänsla alls. Dialogen är sparsmakad och musiken lågmäld.  Filmen börjar bra, tappar sedan något i tempo - men avslutas starkt.

Jag hade stora förväntningar som inte riktigt infriades. Jag ger Brokeback Mountain 3,5 lappmössor av 5 möjliga.