latmasksamtal

Normaldag på jobbet. Papper kommer in (det digitaliserade samhället har ännu inte genomslag fullt ut), de ska stämplas och i bästa fall arkiveras. Det har jag sysselsatt mig med idag - av hjärtats lust, leende och med en aura av aktivitet!

Jag vet inte om det var en Freudiansk tanke, men det kom över mig att Nelson Mandela, Sydafrikas största, verkligen inte hade det lätt, varken som intern eller som "president"!


Han fängslades redan 1961/62 och blev utsläppt 27 år senare, 1989. Som det förefaller bruten i kroppen - men inte i själen. Han är en ledare som jag känner sympati för. Om han kunnat uträtta något vettigt i eldoradot Sydafrika vet jag nästan inget om, möjligen har han enat nationen i ett utsatt läge.

Jag har aldrig träffat honom - men om jag fick chansen - skulle jag ta den!

Det är inte nån vidare värme alls, i luften! Modesta 13 grader och gråmulet. Det är ett speciellt ljus nu på försommaren, som egentligen inte kan beskrivas, det måste upplevas, ljuset/luften är mättad, syrerik, magisk på något sätt. Det brukar hålla i sig - i bästa fall - till midsommar, sen går vi mot mörket genom att passera juli i ett nafs. Några envisas med att vara lediga då - semester kallas det ibland.



Igår var jag på IP och såg Gifflarna Sundsvall begrade Landskrona BOIS med klara 2-0, efter stundvis bra spel (första gången i år).

I övrigt har det varit normaldag på jobbet. Jag har gillat läget och verkat aktiv, och det gör man genom att följa chefens råd:

• Gå fort i korridoren och le!

Ska man skratta eller gråta åt stolligheterna, i nästa andetag kommer kravet att vi som jobbar i firman ska ha samma värdegrund (konsulttrams, ord utan värde). Ska vi inte längre få tycka vad vi vill, man undrar? Själv gillar jag läget och följer alla anvisningar/rekommendationer/instruktioner jag får (om jag känner för det, annars inte) som inte är olagliga!

Som alla säkert vet, är det effektivaste sättet att maska (vilket är mig helt främmande) att följa anvisningar, säkerhetsföreskrifter och arbetsmiljöbestämmelser. Men så illa är det ännu inte!

Ett stenkst från där vi bor finns vår kvartersbutik. Den heter ICA Ettan och det är en fin butik på flera sätt. Av bekvämlighetsskäl handlar vi mest där. Att en och annan vara kanske är något dyrare där än på storbutiken, påverkar mindre, eftersom vårt matkonto är förhållandevis moderat nuförtiden, men det är väl också det enda som är moderat i radhuset, hoppas jag!

När M och jag handlat tillsammans på Ettan och sen ska betala, brukar jag säga att jag har personlig assistent med mig, och nickar mot M, det tycker hon är aningen pinsamt, och då är det ju svårt att sluta med tilltaget. Vi ser det, brukar expediten säga och skratta eller le i mugg, kunden har alltid rätt. Vad vederbörande innerst inne tänker, lär vi aldrig få veta.

Och för att göra min utvecklingsstörningen komplett, brukar jag vanligtvis säga hej då, när jag i god ordning lämnar butiken. Det tycker M är överkurs, eftersom vi inte känner någon av de butiksanställda på det sättet. För mig känns det rimligt och artigt att säga hej då, när man går sin väg, för att komma tillbaka nästa dag för att handla av hjärtats lust.

I rask fart mot TV-fåtöljen för att kolla derbymatchen mellan AIK och Djurgården.

Idag har vi (dvs M) monterat upp parasollen som vi köpte ifjol höst. Vi är ju lite fisförnäma, alltså ska sittdynorna matcha det övriga, och det är stilkonsulten M som får sköta detta. Vi testar olika alternativ. För dagen, lutar det åt den blå varianten.



Man kan hitta mycket underligt i markerna nuförtiden. Det verkar vara en målad stortå, som sticker upp i gräshögen, men säker är jag inte!



En blå katt som byggt bo. Jag får nog nog skicka ett mail till djurdoktorn, och fråga om råd! Eller jag kanske får ringa nån annan specialist.



Det är morsdag idag, ringde och grattade, får åka och hälsa på en annan helg i stället. Mamma har haft yrsel pga vaxpropp, bättre efter spolning. J1 hemma på middag (pizza) med blommor och present. J2 grattade på telefon.

Idag har vi mest suttit ute i solen och under parasollen, det går så sakteliga mot sommar, även om det just idag, bara är varmt när solen är framme. Kollade Elitloppet på TV4, tänkte på Lasse som dog i mars ifjol - knall och fall. Han och några andra kompisar brukade alltid åka på Solvalla, Elitloppshelgen, för att gå på travet, spela kort och ha det trevligt på alla sätt. Det var inte snällt av dig Lasse, att försvinna så där. Det blir ingen ordning med surströmmingsätandet heller, säger M, nu när Lasse är där han är. Jag tänkte skriva borta, men så är det inte!

Idag tog jag fram min mansleksak, inte den - den andra förstås, fy skäms, det här är en anständig blogg.

Man kan ha mycket kul med en Kärcher K5-20, högtryckstvätt



Det blir rent och snyggt, men jag vet inte om trät och plastmöblerna gillar behandlingen, det återstår att se! Sten/betong-plattorna protesterade minst.

Svart blogg - Eldkvarn´s nya,  ligger fortfarande på spellistan. Bästa låt är - Mörkret knackar på min dörr!

För några år (10) sedan var jag och JC och några andra kollegor över till det stora landet i väster som man älskar att hata. Men det innebär ju inte på något sätt att det inte är kul att vara där - i vart fall - som tillfällig besökare. Vi var på datamässan Comdex (Las Vegas), och det var stort - och väldigt kul, inspirerande och framförallt lärorikt. Vi hann även med ett kortare stopp i San Francisco, på vägen hem. Och det känns ju väldigt märkligt att tänka sig att det är på väg hem, kartboken och jordgloben visar inte samma - om jag säger så!

När vi på några få timmar försökte utforska den mytomspunna staden, belägen på 7 kullar, andra säger 40, hamnade vi på Hayes street och de där belägna viktorianska husen. Alcatraz ligger i rakt östlig riktning, och desförinnan finns Fishermans wharf i synfältet (om jag minns rätt, helt säker är jag inte).



Vi går alltså - glada i hågen - på gatan, och ser en back med skivor utställd på gatan (är det en rest av hippiekulturen, tänkte jag då, varför ge bort skivor?). Som vi senare forstod det, ville ägaren förmedla några gamla vinylplattor (och det var långt innan CD/DVD var på modet). Vi bläddrade lite förstrott i kulturskatten, där bl.a. - kommer jag ihåg - Fleetwood Mac´s stora skiva, fanns bland utbudet. Coolt - tänkte jag, när jag tänkte efter!



Den kom redan 1977. Go your own way, tillhör en av klassikerna.

Det kom jag - varför vet jag inte - att tänka på idag, den 25 maj 2007! Ha en jättebra fredagskväll - i slott och koja!

Ingen jämmerdal idag. Bra dag på jobbet - har gillat läget, blev bjuden på arbetslunch, den förnämliga "studentrestaurangen", Salt och Peppar  på Grönborgsgatan (väster i stan), och dagens sista möte som skulle börja 15.30 blev inställt (kan det bli bättre?). Jag, drog tidigare från jobbet - M och jag for sen vidare mot Birsta City för att bl.a. handla på IKEA, och för att köpa blommor till uteplatsen mm.

Vi gillar IKEA, har alltid gjort.


Även om min kropp naturligtvis inte ska komma i närheten av pizzaslice, är det svårt att motstå en IKEA variant för 5 kronor - jovisst, du hörde rätt, och den är lika god som den man köper på Centralen, vid Asian Station, och den kostar väl i alla fall 30 kr. Två pizzalice och en lingondricka 17 kronor - det kan jag leva med!



Efter IKEA bjöd J1 på fotboll, Gif Sundsvall betvingade Trelleborg med 1-0 i svenska cupen. Vi hade en trevlig stund. J1 var uppfylld av verksamhetsutveckling - och jag kan inte belasta honom om annat jobbs vedermödor, varför skulle jag göra det?

Blygsamma 12 grader ute och helgen lär bli solfattig, men vi tar en sak i taget. Tjillevippen så länge!

Detta inlägg skrevs den 23 maj och skrevs om 24 och 25 maj. Det var eländesbeskrivning och jämmderdal om jobbet, och vem vill läsa sånt!

När det gäller jobbet, är det så här enkelt. Först försöker man förändra/anpassa, och går inte det, så gillar man läget, eller så slutar man. Den tredjegradsekvationen är lättlöst!

Vi hade nog räknat ut plommonträdet för gott, men det kanske var något för tidigt, i elfte timmen kommer det blommor. Ingen är mer förvånad än jag! Vad tycks!



Några visdomsord. Bättre kattpiss i salongen än en kass pitt i kalsongen. Så det så - och givetvis bättre råg i ryggen än säd i byxan!

Det här är det "berömda" vattentornet på Margitön, stiligt, det är visst ett galleri där uppe. Det var tyvärr stängt, när vi knackade på!



En kyrkoruin på Margit-ön. Fin inramning.



Efterrättskaka på Gundel Snyggt upplagt och fint porslin.



Idag har jag varit mild och fin på jobbet, och sen har jag varit i Ånge. När man åker till Ånge, från Sundsvall bär det av västerut på E75, den heter visst E14 nu, och då passerar man Stöde, som är känd för Stig Nahlbom (fd murvel på Expressen), Stödekepsen, Ingrid Bergman (1915-1982) - jovisst, det är dagen sanning. Bergman var först gift med Aron Petter Lindström (37-50), även han bördig från Stöde, som hon sedan bedrog med Roberto Rossilini - och gifte sig med, samt sedemera skilde sig ifrån 1956. Året därpå gifte hon sig med Lars Schmidt som hon skilde sig från 1976. Där gick det undan.

Men det jag ville komma till var egentligen att förr, när man kom in i samhället Stöde från sydöst, då möttes man av en skylt där det stod. Om du bott i Stöde, hade du varit hemma nu!

Några bilder från Margit-ön, om det passar! Är det inte en pampig ek - så säg! Det som gör ön så inbjudande är att den är platt, med mycket grönyta och inbjudande "gångvägar", och vattnet förstås! En mycket tilltalande helhet.



När man promenerat en stund, är det bara att söka svalka i skuggan med utblick över Donau. Det finns några ställen, nära - bl.a. vattentornet som är uppsatt på FN:s världsarvslista (bild kommer i ett senare inlägg) där man kan ta paus och dricka en Tokajer, eller vatten direkt ur kran (jojomänsan, inte illa) eller möjligen en Palinka, kanske en öl. Var och en efter tycke och smak.



Jag har sedan länge insett att jag är lite udda, inte direkt en outsider, men jag ska nog avnjutas i lagoma portioner, då är jag en tillgång. I andra sammanhang kan jag nog vara en pain in the ass - men givetvis på ett mycket finstämt och empatiskt sätt!

Och det är också märkligt, när det krisar på jobbet, då är jag oumbärlig (om jag får generalisera, och det får jag, eftersom det är min blogg), sen - när smörjobben ska fördelas, inte minst när uppstädningen är gjord, då passar inte galoscherna längre. Då är mitt kunnande och min kompetens verkligen umbärlig. Det är märkligt, hur fort det går - mellan oumbärlig och umbärlig! Det är klart att en och annan sanning - kanske borde varit outtalad, men varför! Outtalade sanningar är inte min bästa gren!

Det är väldigt trångt kring köttgrytorna - även på min blygsamma ickekarriärnivå!

Man kan göra på olika sätt, när man åker på stadssemester. Några vill planera allt i detalj, läser på, kollar på nätet, och gör en diger lista på vad som ska göras under kortsemestern.

Själv har jag - tycker jag själv - en mer avslappnad attityd till saken. Jag brukar inte läsa på särskilt mycket, men tillräckligt så att jag har några hållpunkter, om det inte dyker upp annat, kan vi göra detta, på något sätt handlar det om att fånga tillfället i flykten också!

Detta är en vy från den mer kuperade Buda-sidan, Margit-ön ligger som en lugn oas där borta i bildens övre del. Pest är plattare och där bor också mer folk (dubbelt mot Buda). Buda och Pest blev visst Budapest 1873.



En kvällstur på Donau, ligger med på den lilla göra-listan. Rekommenderas!



Själv ville jag också bada termal-bad (och det gjorde vi). Det är väldigt lätt att säga terminalbad, men så drastiska ska vi kanske inte vara. 38 grader och sen massage på det, helt perfekt. Räkna med att det kostar ett par hundringar. Det finns ett fint bad vid Stadsparken, som är ett av de bättrei stan. Bussrundtur är bra, då får man grepp på stan. Det gjorde vi också.

Vi käkade en trerätterslunch på den internationellt kända lyxkrogen Gundel, som ligger vid Stadsparken. 180 spänn är verkligen inget att klaga på. Gott - snyggt upplagt och serveringspersonal i svart och vitt, mycket tjusigt! Kaffe och bakelse på cafe´Gerbeaud? Javisst! Det var verkligen imponerande bakelse-utbud, och klassisk café- miljö (rustikt, mörkt trä),  går inte av för hackor. Cafét ligger, vid torget - alldeles i början (norra delen) av den kända shoppinggatan, Vaci utca.

Det verkar som om upproret 1956 har präglat Budapest och Ungern rätt så rejält, i vart fall får man den känslan, när man ser olika byggnader och monument runt om i stan. Men det får vi grotta ner oss i, en annan gång!

Vi är lyckligt och väl hemma igen. Budapest var en riktig trevlig överraskning på flera sätt. Stan är stor (2, 1 miljoner), med massor av monumentala byggnader och promenadvänligt på alla sätt, mycket att se och ett folk med resning, kanske finns känslan av stormakt kvar (före första världskriget), dom flesta vi mötte verkade trevliga, utan att vara påflugna.

Vi kom alltså ner på måndag eftermiddag och hem igår fredag. Med tur och skicklighet hann vi med ett tidigare tåg, och det är guld, när man vill hem, en timme är värd mycket då.

På måndagkväll ringer jag till J1. Han svarar och jag säger, hej det är pappa, hur gick det för Giffarna möt Öster? Och hur lyder fråga 2, säger J1! Hur är det, säger jag?

Svaret på fråga 1 är 3-0, målskyttar Saglic, Bayat och Patriksson, och på fråga 2 är svaret, helt okej - säger J1. Det var bra och rediga svar, säger jag. Det är inte så illa att vara nummer två, säger J1. Det finns en del besvärande arvsanlag på fädernet, säger jag och fortsätter, fast på mödernet är det stabilare. Jag kan bara hålla med, replikerar J1!



Gif Sundsvall är favoritlaget (man älskar att hata). Gif står för gymnastik och idrottsföreningen. Det finns några okunniga och/eller allmänt elaka som brukar kalla laget för Gifflarna Sundsvall. Det är verkligen inte snällt.



Statyparken utanför Budapest, var en märklig upplevelse (bilden tagen där). Där har man börjat samla ihop statyer från Sovjet-tiden, och det är verkligen inget småplock. Rätt genialiskt att samla ihop monumenten, långt utanför staden (en dryg mil) - i stället för att förstöra dom! Huruvida man skulle få skavsår av dessa gjutjärnsdojor - förtäljer icke historien!



Om man är på stadsemester gäller det att ha bra på fötterna. Även om man har ingådda skor, går det på en grisblink att få skavsår. Mina halvgamla Ecco City Walker tog jag direkt från skohyllan utan pardon - utan testgång, och dom fungerade. Tack för det Ecco!

Ja ska samla ihop några ögonblicksbilder om Budapest, och lägger ut senare, jag vet inte om jag hinner till imorron, men nåt blir det i alla fall nästa vecka.

Ha en jättebra lördagkväll på alla sätt. I Sundsvall har det varit grått, men nu (15.10) tittar solen fram mellan mestadels vita cumulus-moln.

Man kan ju hantera stress på olika sätt. Att packa och göra sig färdig, ter sig ibland hotfullt, besvärligt, men det måste ju ändå göras, förr eller senare, helst senare. Vi har haft en lugn morgon. I stället för att packa har vi slappat framför TV´n och sett film. Sen jag skrivit tre halvlånga blogginlägg - bara för att slippa packa! Märkligt!



Nu måste vi nog packa ändå.

Det jag funderar på är vem som startade trenden med att göra små ihopp i filmer. Stora skådisar kan göra endast 1 scen i en film. Dustin Hoffman var med max 15 sekunder i dagens film. Johan Travlolta, spelade ju med i mindre produktioner, när han var nere i en konstnärlig vågdal. Michael Caine brukar oftast ta de roller han får, stora och små. Han gör samma/lika roll hela tiden.

Men frågan återstår, vem var trendsättare, var det Robert deNiro kanske. Även stora, just nu framgångsrika artister gör såväl reklam som TV-serier. Vem eller vilka är tredsättarna. Beror det på vilka man är kompisar med - men uppenbarligen startade någon eller några trenden!.

Det slår mig nu, som på huvudet - att det skett en förändring i Sverige, och jag tänker inte på klimatet, i första hand. Låt mig dock börja med att buga för the Ark´s formidabla fiasko igår. Medelmåttig låt, beigt framfört. HBT-köret är man ju döless på. Ukraina, ojojoj - ungefär där är gränsen nådd för mig, egentligen passerad för länge sedan. Men nog om detta spektakel.

Det jag tänker på är att förr, var makteliten lite skamsen, och gav uttryck för ånger - när man blev påkommen med fingrarna i syltburken, frågor om egenberikande och/eller vänskapskorruption

Nu hänger dom sig i stället åt makten arrogans, folkförakt - och säger i stället, jag skiter i vad folk tycker, och så fortsätter dom som dom vill. Låt mig ge fem exempel.

• När debattredaktören Mats Bergstrand på DN blir påkommen med vänskapskorruption, säger han bara att han inte tror att påverkar omdömet om han journalistiska integritet, han fortsätter som inget hänt. Han är med i en f.d. hemlig maktgubbklubb, där han låter klubbkompisarna skriva debattartiklar i DN, och därigenom styra debatten i bananrepubliken Sverige. Han kanske litar på sig själv, men jag litar inte på honom, för fem öre!
  
• Göran Persson hinner knappt sluta som statsminister innan han kastar sig in i näringslivets famn. Hoppsan, försvann dom socialdemokratiska värderingarna så snabbt? Jag är inte förvånad.
  
• Utrikesminister Carl Bildt anser inte att stort aktieinnehav och dithörande optioner påverkar uppfattningen om hans oväld i besluten, om bl.a. gasledningarn, där han är knuten till en av aktörerna. Hmmmmmm, märkligt! Han har uppenbarligen inte hört talas om delikatessjäv.
  
• Fredrik Reinfelt pläderade innan valet om att nu skulle minsann öppenheten, vid tillsättande av höga chefsbefattningarn inom staten, öka. Pyttsan nu tillsätts toppchefer, bl.a. som ambassadörer, helt utan ansökan, mellan skål och vägg. Och dessutom utses nästan bara män på toppjobben
• Näringslivets egenberikande ska vi bra inte tala om. Percy B, tvekade inte att plockan ut 1.000 miljoner kronor i en liten pensionsförsäkring, från företaget, innan han slutade. Att han inte tog ut det dubbla?

På nåt sätt måste det bildas en motkraft till maktkorruption och folkföraktet! Visserligen kan jag låta bli att köpa DN, aktier i ABB har jag inga. Jag kan också låta bli att rösta på moderaterna. Men det tycks ju inte hjälp att rösta på sossarna - eftersom ledande företrädare, inte tycks vara socialdemokrater, eller är man bra sosse och moderat, när det passar.

Det är ingen vidare ordning på makten längre. Kunde dom inte låtsas lite och göra en pudel, då och då - så skulle det kännas bättre!

Med vänliga hälsningar
Folket

Dagen har mest använts till att återskapa energi i sargad kropp och tillhörande själ. Vi har promenerat runt sjön, suttit ute en stund i den försiktiga solen. Tolv exklusiva Sundsvallsgrader har förekommit, och som alla vet är de värda lite mer än de vanliga celsius-graderna.

Snart är det dags för schlagerspektaklet från Helsingfors. I en av Canal + kanalerna går en film med Mads Mikkelsen, som kanske blir alternativet, vi får se. Jag är inte direkt överförtjust i bög, trans och HBT-uttrycken i festivalen, om jag säger så - och inget mer!



Jeans och skinnjackor är som bäst, när dom är som sämst (skicket alltså). Jag har sökt efter en ny svart, midjekort skinnpaj, utan detaljer, en längre tid (år) och av en händelse hittade jag en ny Petroff i förra veckan, när vi hälsade på mamma. Det finns en fjollgrej - huva, som man kan ta bort, annars är den helt okej, tycker jag! Kring 2.000 balubas ville damen i affären ha, för att skiljas från plagget ifråga.



Imorron ska det packas, och sen drar vi mot Ungern, tidigt med tåget (06.15) på måndagmorgon, och ingen resa utan spänningar. Piloterna i det flygbolag som vi åker med - avser tydligen att strejka på torsdag. Vi ska hem på fredag. Det är ingen mening att ta ut sorger i förskott, vi tar tar ett bekymmer i taget.

Fredagskvällen smög sig på, fortare än kvickt!



Nästa vecka, åker jag, M och goda vänner till den fina staden Budapest (städerna Buda och Pest)  vid floden Donau, som är rätt mäktig, just där.

Därför tänkte jag, att vi (jag o M) kunde använda helgen till att diskutera mångåriga oförrätter, tillkortakommanden mm - för att få en bra input och en triggad stämning inför kortsemester´n! Men kanske inte, ändå!

Det blir nog lugna puckar ikväll också - trots allt. Jag hoppas att även du kära läsare - nästan trekvartsfigur, får en fin fredagskväll, på alla sätt!

Äpplet faller inte så långt från plommonträdet. Eller gör det?

Idag har jag funderat på om det finns några genvägar! Arvsmassa och DNA är rätt okända begrepp för mig. Det lilla jag vet i ämnet, har jag tagit in från TV-serien CSI. Övriga medicinska kunskaper från House i TV4, samt sjukvårdsutbildning i lumpen. Stackars aningslösa sjuka, som jag plågade med provtagning i armvecket mm. Tilliten och förtroendet satt uppenbarligen i den vita rocken. I vart fall då - 1972!

Imorron är jag i Stockholm och med tur och skicklighet kan jag åka 08.11-tåget och börjar med lunch. Ibland kan man ha matjord i fickorna. Hemma sent - inget inlägg kan förväntas.

Kära halvfigur, idag har jag nöjet att visa en sorts minimalistisk bild av plommonträdet, som går på sista versen, trädet alltså.

Jag har mer energi idag, jämfört med igår. Det är egentligen intressant att den ena dan inte är den andra lik, trots att väldigt mycket är lika, mellan dagarna. En olikhet jämfört med igår är att jag fått igång den bärbara, jag är lycklig medlem i en s.k. global grupp. Jag är djupt tacksam för det!



Inget särskilt har hänt. Jobbet har varit som vanligt, post har inkommit, vänts, stämplats, sorterats och i vissa (undantagsfall) arkiverats! För undvikande av missförstånd vill jag också tala om att jag inte jobbar på Posten. Snarare i annan verksamhet som influerats av nyssnämnda fd statliga institution, numera ett skämt! Det var inte förre postchefen som flinade på en tidigare bild, snarare en annan fåne - George W, som vi fått för våra synder.

J1 kom in en stund efter jobbet. Vi käkade lite lätt och kollade ett par Seinfeld-avsnitt. En serie helt i min och familjen´s smak. Kramer, George, Elaine och Seinfeld själv, gör tillvaron roligare! Senare har jag slötittat på fotbollen MFF och Hammarby delade på poängen (1-1) och övermänniskan House löste ytterligare ett medicinskt problem, på bästa sändningstid i TV4.

M säger att jag kommer ihåg fel om Bodil Malmsten, hon påstår att hon var med, och det var hon - M alltså. Bodil Malmsten måste vi ha träffat en annan gång - men vem bryr sig egentligen.

Nu håller vi på att finputsa skogen. Det blir säkert bra - när det blir klart!



Ikväll har vi också haft föreningsstämma. Den avlöpte bra, det blev inte så många longörer och föreningen har dessutom, god ekonomi, vilket underlättar tillvaron och umgänget!

I övrigt har det varit en normaldag på jobbet, jag har känt mig lite avslagen, men lite bättre tillmods blev jag fick tag på tidigare arbetskompisar, varav en behandlas för ett besvärligt cancer recidiv, där behandlingen ger effekt, vilket gör mig ljusare till sinnet! Det är onekligen andra frågor i fokus som 55+ än som 20+. Det gäller att bredda synfältet och även ta in glädjeämnena, och dom dominerar ju - tack och lov! Mail och telefonsamtal har gått min väg idag, frånsett att jag inte kommer in på min bärbara, när det nya servicepaketet lades in. Tydligen har behörigheterna ändrats, och jag behöver några nya. Varför fick jag inte veta det innan, dom gjorde pålägget, kan man undra, men nåt svar får jag inte.



Leonard Cohen lyssnade jag på förr, på 60-talet och från och till senare. Jag kör en Cohen runda nu, vad sägs om Closing time från 1992?

Jag är inte helt socialt inkompetent (tror jag) - däremot ojämn i mitt utövande av ifrågavarande förmågor.

Vi har verkligen jättetrevliga grannar, genuin medelklass hela bunten (precis som vi)! Städdagarna har genomförts utan störningar och kontorskroppen har fått bekänna färg. Avsaknaden av muskler har gett sig tillkänna, men det bjussar jag på, den dag som idag är!



Jag trodde 1980-talet var ett helt förlorat musikårtionde, ända fram till att jag laddade ner 8 timmar åttiotal från Metropol (SR). Där fanns flera höjdare, Eurytmics med Annie Lennox och Bon Jovie från Newark (NJ), Kim Carnes, Betty Davies eyes gjorde att 20 år senare landade i en planerad krasch-landning, många minnen trängde sig fram!

Jag läste i dagens Aftonbladet (vi köper visserligen inte tidningen längre, mer än vid dörren - men i kompromissernas förlovade land, känns det bättre att de unga säljarna får tjäna några kronor - än att behålla idealen) fanns en längre artikel med Plura! Det var verkligen inte bara solsken (för han och dom) under 1980-talet!

Jag är ingen stor Eldkvarn fantast, men från och till blir det en rejäl dos Plura och bror Carla. Kärlekens tunga är en mångårig favorit, det går på 20 år!



Eldkvarn´s nya - Svart Blogg, är helt okej, mycket 80-tal även där. En åttaminuterslåt heter, blues till Bodil Malmsten - och det får mig att tänka på att jag faktiskt träffat Bodil Malmsten, en gång i slutet av 60-talet. Min äldsta syrra umgicks i konstnärskretsar kring Odenplan under det förhoppningsfulla 60-talets senare år. Och där var jag - en gång - och just då, även Bodil Malmsten m.fl. Så kan det gå om inte haspen är på. Det kommer jag ihåg 40 år senare, märkligt va!

Till sist vill jag tala om att min pappas bror heter Petrus. Han är död sedan flera år tillbaka. Det är lite imponerande, det fanns nog en rejäl dos mod - att underklassen valde ett apostelnamn på en av sina söner. Respect! Pappa döptes till Leon (nästan) - och det är inte så illa heller!

Idag har det varit städdag i våran bostadsrättsförening. Den fyller två syften.

Det första är självklart, vi ska snygga till de gemensamma utrymmena efter bästa förmåga. Det andra subtila syftet är att vi ska ges möjlighet att bekanta oss med varandra, eftersom vi bor i en liten förening, med blott 42 delägare.

Jag försöker hålla mig från den sociala interaktionen, så gott jag kan och M har jobbat (på jobbet). Städvendettan forsätter imorron - och då får vi klä på oss oömma kläder och stelnade leenden och bege oss ut i det sociala samspelet, och göra det bästa möjliga.



M - som vanligtvis är en klarsynt person - menar att mina återkommande bitiga inlägg mest har sin utgångspunkt i att jag vill bestämma själv, och när jag inte får det - då blir det svartsyn och elände i parti och minut, som ibland i detaljbeskrivning, läggs ut på bloggen.

Men det vill jag bara tala om och dementera, att så är det verkligen inte! Jag har saklig grund för mina uttryck - jag lovar!

Ha en fortsatt jättebra lördagkväll på alla sätt - ärade läsare!

Jag finns - tyvärr - i en värld som numera influeras av svindyra amerikanska konsulter. Dårskaperna utbreder sig utan hejd, på högsta ledningsnivån, där nepotismen utbreder sig värre än i Rumänien!

I vår vansinniga värld har vi (alltså inte jag - men det låter bättre att säga vi) slutat  med att utreda inför genomgripande förändringar. I en seriös värld brukar man vanligtvis pröva själva saken, man överväger risker och funderar på konsekvenser innan man föreslår förändringar. I vår nya värld har vi (alltså inte jag - uton dom som bestämmer) rationaliserat bort själva utredningsdelen och i stället gått direkt på Power Point presentationerna. Dom svindyra amerikanska konsulterna är jättebra på PP.

Men jag som kan vara lite petig (M säger gammeldags - fast det tycker jag är en nidbild), kan ibland reflektera vad inriktningsbesluten grundas på, och i bästa fall får jag till svar (om jag får nåt svar) att beslutsunderlaget är PP, och att man får gilla läget! Med andra ord, är uppmaningen - håll käft och jobba på, ifrågasätt inget, för din egen skull.

Tack för det Postverket!



Det händer ibland att våra kunder, allmämheten är missnöjda, ibland befogat, andra gånger inte (objektivt sett)!

Om vi ska svara på en kundkontakt, t.ex. genom brev - då gör vi det verkligen inte lätt för oss. I stället för att helt enkelt beklaga att kunden upplevt en olägenhet, för vi i stället ett förvirrat resonemang om att vår myndighet ska kännetecknas av goda handläggare, med empati och förmåga att förklara bestämmelserna på ett bra sätt. Man tar sig på den flyende pannan - och funderar på om man ska ringa till husläkaren för remiss till akutpsyk!

Våra kunder skiter väl fullständigt vad vi ska kännetecknas av, dom kan ju bara relatera det dom själva upplevt, och kanske hellre behöver mötas där, i sin upplevelse - och möjligen få hjälp på traven med sina och våra tillkortakommanden.

Men icke sa Nicke, så kan vi inte göra numera, säger välavlönade amerikanska Power Point konsultpionjärer som ska bryta ner det svenska Lagomlandet till präktig amerikansk dynga!

Lätt fånget - lätt förgånget!

Under en tid har jag vankelmodigt sökt en begagnad laptop, med tolvtumsskärm och vikt under 2,2 kg. Det var tänkt att min antika lätta Acer skulle kunna fungera som resemaskin ytterligare en tid, men icke sa Nicke! Den vägrar medverka, något måste göras. Man kan ju inte vara ute på resa utan bärbar, det måste ju alla förstå!



Häromdagen sattes en bärbar ut till försäljning på Blocket. Den fanns i Härnösand - alltså nästgårds (5 mil norr om Sundsvall). Jag skrev mail och fick till svar att den nästan var såld. Okej - sa jag, hör av dig om affären går i stöpet. Imorse (fast jag läste mailet först, när jag kommit från jobbet) hade jag fått ett nytt mail, den var inte såld 08.55. Jag köper den sa jag på mail och sms. Efter en timme fick jag ett nytt mail - att den var såld!

Så kan det gå - om inte haspen är på. Jakten på bärbar lär fortsätta en tid.

I övrigt har jag hängett mig åt hälsokontroll, det är verkligen inte min bästa gren. Några omedelbara cancrar eller andra livshotande sjukdomar tycks inte föreligga (i vart fall inte idag)! När jag var så hiskeligt förkyld och klen i januari, var mitt enda låga värde, det goda kolesterolet - och det är väl en tveksam tillgång.

Idag är jag ett under av hälsa - hoppas att det är samma/lika imorron! Peppar, peppar!

Vi kan räkna med en rätt kylslagen och bister sommar. Sol kan vi nog glömma, på latitud Sundsvall.

Det blir ruskigt varmt i vårt sovrum på sommaren, kring 30 grader är inte ovanligt, men mitt täcke släpper jag aldrig - över min döda kropp. M tar sig för pannan. Det är alldels för mycket - 30 grader, inom hus  tycker jag! I flera år har vi funderat på att köpa en fläkt eller nåt annat som kyler lite, och igår slog vi till. Syster sålde en begagnad portabel kylanläggning till oss. Priset var överkomligt - inte alls svettigt på något sätt.

Nu är det bara att vänta på sommarens köldrekord. Vi är rustade till tänderna med portabel kyla - vilket innebär att vi nog får vänta på sommarvärmen. Glöm inte, var ni hörde det först!



En extra dag ledigt är sällan fel. En återställare är sällan rätt. Varför lovar sossarna återställning av A-kassan redan nu, det är tre år till nästa val och mycket kommer att hända. Det är bara spel för gallerierna och som gjort för svekdebatt när valspurten drar igång 2010, korkat och otaktiskt.

Mamma stretar på efter bästa förmåga, men tacklar ändå av, orden och minnet sviker, men sisu har hon fortfarande kvar i sin tunna kropp!

Lite smått har vi börjat ladda för Budapest. Vi åker den 14 maj och kommer hem den 18:e. När vi bodde i Bålsta hade vi Josef och Ilona som grannar, dom var från Ungern. Kanske inspirerade dom oss att besöka deras hemland, även om det dröjde lite (20 år)!

Josef bryggde vin på fikon, det var han bra på. Vi smuttade lite grand på brygden ibland. Jag försökte själv - men det blev inte alls lika bra, men drickbart ändå. Bättre än de snabbvinsatser man kunde köpa då, de flesta var odrickbara, men dracks ändå. Någon gång kunde man komponera nåt tunt vitt vin, som kunde intas, utan risk för allvarliga skadeverkningar. Snabbvinsträsket var inget vidare, men det som var möjligt, för oss utan pengar.

Hus hade vi också - herregud, vilket stolleprov, men kul var det!