latmasksamtal

I vintras lade vi golv för hela slanten. Det är inte ovanligt att det kan uppkomma nåt slags psykologiskt eller annat motsttånd mot att göra klart det allra sista. I vart fall känner jag det så  - eftersom jag fick en latmaskgen från pappa Leon. Det sägs att denna gen vanligtvis hoppar över en till två generationer. Pappa var flitig som få - själv är jag lat som två. Hur genen slagit på barnen J1 och J2 - är ännu för tidigt att säga!

Nu har jag nöjet meddela att en av listerna är på plats. Inte av sig själv, om nån trodde det. M har funderat och sedemera agerat. Min uppgift har varit att hantlanga på bästa sätt. Till vårt försvar  ska sägas att det är en del praktiska bekymmer som måste lösas,  bland annat är det osedvanligt trångt och besvärligt att få listen på plats, det krävdes en del arrangemang - som vi inte går in på här. Jag säger bara att det krävdes,  såväl list som styrka!

Typ

 Hinc robur et securitas!



Får jag bjuda på en kvällsbild från den närbelägna sjön där jag tror bleke uppstått! Vattnet är alldels blankt, stilla - inte en endaste krusning syns på vattenytan.

En promenadslinga (hälsofascisterna kan till och med jogga eller idka stavgång) på cirka två kilometer går runt den vackert belägna sjön.

När jag ser naturbilden - slås jag åter igen av tanken. Hur kan det komma sig att inte alla redan flyttat till  den vackra staden Sundsvall?

Vi har stuvat om i trädgården (det går rätt snabbt - om man vill). Vi har grävt gröpper - som är Hälsingemål och betyder att gräva en eller flera gropar. Hälsingemålet - jag hela Hälsingekulturen är charmig på de allra flesta sätt. Vi hade kunnat vara kvar i Södehamn - om inte om varit. Nu blev det i stället Sundsvall - och det är inte så illa de heller, men Medelpad är inte Hälsingland. Bra båda - men olika!

I Hälsingland  gräver - man som sagt  - gröpper, man handler, fester, älsker, cykler, funderer - ja det är verkligen en intressant dialekt!

Vi har haft en riktigt fin helg på alla sätt. Idag har det varit 22/24 grader hela dan - sommar för hela slanten. Vi har käkat matjesill till tidig middag och strax ska vi ha räkfrossa, det blir väl en 8-10 räkor per skalle och till det, resterna av det tidigare inköpta Chardonnay-vinet. Räkfrossa är möjligen en överdrift!

Sommarledigheten går oupphörligen mot sitt slut - även för M, som börjar jobba på tisdag. Jag tror hon vill vara ledig lite längre!

J1 svettas i Barcelona. Frånsett värmen är det bara prima där också.



J2 tog en en triumferande viktoria på gårdagskvällens - bad taste party! Lite färgglatt  kanske - men annars är det väl bara vanliga kläder? Eller inte!

Det här är ett marsvin vid namn Bruno. Han bor hos J1. Det är en trevlig krabat på många sätt.

Bruno är inte ett alldeles vanligt namn - tror jag. Det finns visst en boxare, men han heter Bruno i efternamn. Österrikaren Bruno Kreisky förstås (1911-1990), Österrikisk  förbundskansler 1970-1983. Bruno Mathsson - fåtöljkungen har vi naturligtvis och målaren Liljefors. Poeten Bruno K Öijer (född det imposanta året -51,  givetvis) och slutligen den största av dem alla - Bruno Wintzell - halleluja (hebreiskt jubelrop som betyder lovsjung Gud)!

Bruno får givetvis fem poäng, av fem möjliga - på den inofficiella bedömningslistan för marsvin!




Markpersonalen strejkar på den internationella flygplatsen i Barcelona. Hoppas dom slutar med det - rätt så snart. J1 avser att åka hem på torsdag och det blir aningen långt att ta bilen och åka ner och hämta!

Den grå regniga lördagen har förbytts till en härlig sommarkväll med sol, blå himmel och dryga 20 grader, vindstilla - javisst!

En kvällsdrink kanske kan avnjutas på uteplatsen. M skjutsar J2 till norra Berget, där det ska avhållas ett bad taste party. Med det menas att man ska ha roliga kläder. Det är tur att man inte går dit med sina vanliga kläder - då skulle man väl bli utskrattad!

Lugn vecka - men! Lokalradion vill komma och göra reportage om vår totalt ointressanta verksamhet, jag lyckades styra bort dom idag och hoppas att det kommer tillbaka någon kunnigare person nästa vecka, som får tampas med etermedia!



Vi har fått några mm regn - det faller i god jord! Jag köpte en regnmätare på ÖB höromdagen. Vi har aldrig haft nån sådan. Det var väl därför det började regna!

Grillrester till middag och lammkotletter till lunch.  Det får duga!

Jag har fortsatt varit förhållandevis social och fått tag på flera vänner i förskingringen. Pratade med JC i Norrtälje igår, som säljer lägenhet (frånträde i juli) och sommarhus (Grisslehamn) köper ny lägenhet, med inflyttning i december och köper nytt sommarhus, som dom får besittning till i juli (Grisslehamn), vilket innebär 12,5 mil till jobbet (en väg - han jobbar i Stockholm, nåja snarare anställd)) fram till december, två bussbyten.  Grattis - hoppas det funkar!

Jag sökte också min grekiske vän CM, men där gick jag bet, kanske är han hos släkten i Grekland.

Den lilla bordsgrillen med det röda locken fungerade alldeles utmärkt. Grillribs och biffar, entrecote är grillade, efter behag. Jag är långt ifrån grillsäker på fisk, och fläskkarré är inte heller min bästa gren!  Den nya elektriska grillkoltändaren fungerade -även den på avsett sätt! Det är trevligt att slippa oset från tändvätskan!

Grannen kom opåkallat över med några danska pilsner. Man har dom grannar man förtjänar. Törs jag säga det - utan att bli snäst!



Tack för vintips. Jag ska botanisera på bolaget framöver.

J1 har lyckligt och väl kommit till Barcelona. Det vet vi genom J2 som pratat med en kompis, en nära vän L, som pratat med J1 via MSN. Inkvarteringen uppges vara - Ramblas youth hostel. Las Ramblas lär vara creme de la creme i Barcelona. Gaudi är heller inte helt obekant! 

Vi hade bespetsat på - Supemans returns (Bryan Singer f 1965) efter grillningen, med nya stjärnskottet Brandon Routh som Stålmannen och Kevin Spacey som Lex Luthor, men så blev det inte. Vi ser den senare i stället.  Singer gjorde också  "De misstänkta" (1995) med bl.a. Spacey som Kaiser Söze. Se den, om du inte redan sett den!

Enligt morgonTV är Routh adopterad - inledningsvis bosatt på de stora viddarna i Kansas, ensambarn med manliga förebilder, typ Stålmannen och liknande. Jag törs nog inte utveckla denna fråga nåt mer! Enligt morgontv har såväl Singer som Routh (kanske Spacey) likartade "intressen"!

Det har regnat lite ikväll! Jag misstycker inte.

Every raindrop means a lot  - Tages 1967,  om jag inte minns fel!

En av grannarna har just återvänt från Danmark! Kan man hoppas på några välsmakande Hof - för den goda grannsämjans skull? Det är inte Lappen - om någon undrar, i detta grannsegment handlar det snarare om uttag än insättning av resurser.

Ärade läsare, är det någon som har förslag på något vitt Chardonnay vin, med bra eftersmak, typ Jacobs Creek, men helst i förpackning BiB. Jag tycker att dom allra flesta, jag prövat på senare tid, känns aningen tunna i smaken. Alla förslag tas tacksamt emot!

Jag vill också påminna om följande. Dricker man för mycket av den goda ölen och vinet - då blir man obönhörligen på pickalurven! Vilket kan ha sina sidor!




Det blir ingen grillrapport idag. Den enkla anledningen härför är att det inte förevarit något grillande. J1 är ju ute på vift och J2 har hastigt och lustigt hamnat på after work.

Det blev rester till middag för M och jag, sen slappa på den välbekanta blå soffan, sitta ute en stund och strax är det väl något på dumburken.

Lugn dag på jobbet. Varmt fortfarande men nyansen svalare

Det är tråkigt att jobba när det är sommar för hela slanten. Värmen förväntas hålla sig kvar några dar till - tror jag! När jag åkte till jobbet kring åtta, var det redan kring 19 grader och 25/26 när jag åkte hem vid tre. Nu fläktar det rejält runt husknuten, och värmen hålls i herrans tukt och förmaning av den sydvästliga vinden!
 

Jag putsade gräset lite grand, helt enkelt för att imponera på läsekretsen! Kolla häcken - vad säger ni, ett mirakel har skett!

Imorron åker J1 till Barcelona med en kompis, det verkar vara ett av de nya inneresmålen för tillfället. Hoppas dom får kul och att det är en bit under 40 grader, under veckan!



Vi har köpt en ny grill - typ bordsgrill, lämpligt utformad, tror jag med lämplig rymd mm. Den ska vi nog inviga imorron. Vi har ännu inte grillat någon gång i sommar. Det är svårt att få till köttet/fisken på ett bra sätt. Nu har vi också köpt en eltändare, så att vi slipper micklet med tändvätska.

Griller är nåt helt annat än grill och grilla - antar jag, men jag vill verkligen inte sätta griller i huvve på nån!

Kanske kommer en grillrapport i morron - eller på torsdag!

Det har varit en lugn dag på jobbet. Vi börjar komma in i runtinerna K och jag - hoppas vi. Det är ungefär samma hantering varje dag. Antingen gör vi allting rätt, eller så är allting fel, allt däremellan är av ondo.

Idag har jag till och med varit lite social, vilket kanske inte är min bästa gren, eftersom jag har svårt att underordna mig. Jag har pratat med BG i Jönköping (allt väl där) och Osbourne i Partille, det är flera månader sen sist. Han är en man i min stil, han verkar göra vad som faller honom in.

När vi satt och bet på naglarna på tåget mot Stockholm (30 juni) låg han och sov på Statt i Hudiksvall, som är intressant på flera sätt, bland annat passerar tåget genom eller i vart fall i anslutning till hotellbyggnaden, och det hör man, om man bor där.

Osbourne hade fått för sig att han ville åka till Föllinge (Jämtland) för att kolla in det gamla skidässet Ragnar Föllinge Perssons trakter, ni hör ju själv att det saknas någon enzym! Han orkade bara till Hudik, där han sov över och när han kom till Sundsvall var vi typ - inte hemma. Så kan det gå om inte haspen är på, han hade ju naturligtvis inte sagt nåt i förväg! Mellan Göteborg och Föllinge är det väl uppemot 90 mil (en väg)!



Sommaren är tillbaka, kring 22/24 grader och strålande sol idag! En kollega firar 50 i Italien och där han var sökte kvicksilvret 40 grader, men nådde inte ända fram, men 39 är väl inte så illa!

I går skrev jag att man har den släkt man förtjänar. Och det är verkligen en sanning med modifikation. Det finns många barn som växer upp under svåra betingelser, och det är klart att man tar med sig dessa upplevelser  vidare i livet, upplevelser som på olika sätt påverkar senare skeenden och val i livet!

Det är väl möjligen så att vuxna ändå har någon form av eget handlingsutrymme, och använder  man detta utrymme, genom att välja rätt, eller det minst dåliga förhållningssättet i livets virrvarr, då kan ju kanske saker utvecklas på ett positivare sätt än annars. Det var väl ungefär så jag menade - tror jag!

Nu har dag blivit söndagskväll och sommaren verkar ha återvänt. Det har varit rejält varmt idag, kanske kring 25, lugnt överlag, efter helgens urladdning.

I fredags var det alltså Winnerbäck för hela slanten. Jag bestämde mig sent, kring sju - regnet hängde i luften, men det regnade inte. Det må bära eller brista - och lite grand tänkte jag på en annan Lasse, vi som aldrig kom iväg på den där Winnerbäck-konserten, vi pratade om under hösten och våren. Ibland får man gripa tillfället i flykten, tillfället kanske inte kommer tillbaka, så resonerade jag.

M fick inte följa med - vi tyckte inte vi hade råd!  Sagt och gjort,  vid sju fick jag skjuts av J2. Det var snällt. I god ordning kom jag till Parken och biljettluckan, köpte biljett och gick in, det gick på 1 minut. Den andra kön, den längre -  var för dom som köpt biljett i förväg. Så kan det gå, om inte haspen är på!

Noll koll som vanligt, ingen Winnerbäck klockan 19.30 - förband! Jag drog mig mot baren och begrundade mina synder (det gick fort) över två (små) glas vitt för 50 kr glaset, det kunde jag leva med! Ett illustert gäng samlades på uteserveringen, jag var nog nestorn i den tillfälligt sammansatta gruppbildningen, men nån ska ju var det också!

Konserten var mycket bra, bra stämning, roligt, men det kanske inte lyfte till den maxade femman som ST skrev om, snarare blir betyget en stabil fyra. En riktig hitparad och nostalgiafton. Jag missade slutet, trodde det var slut - och J2 stod och väntade (trodde jag), men vi gick förbi varandra och det dröjde en stund innan vi fick kontakt, och jag var hemma kring elva, ingen barrunda på stan alltså!




Man har den släkt man förtjänar. Jag har jättebra uppsättning, jag vill inte byta ut nån. Knytkalas igår (givetvis fixade M vår klans bidrag - högsta kulinariska klass - om nu nån undrar, kyckling och gott matbröd ), bra väder,  tipspromenad, musikgissningstävling och berättelser från förr. Vi var 27 stycken, mamma, syskon, kusiner, tremänningar, fästmän och fästmöar i ett människokollage som inte gick av för hackor.

Roligast var att mamma var så pigg. Hon har varit lite skör under året, men nu var det vara gogogogo igen, nåja!  Hon var i bra form - sina 78 år bär hon med heder! Det var också roligt att J1 och J2 vill följa med och dom tycker det är kul att träffa tjocka släkten. Några träffar man mer sällan och andra oftare!

Vi var hemma i skaplig tid, strax före elva och definitivt inga kopparslagare förefinns idag - tack och lov för det,  ingen är gladare än jag!

Ont i håret idag. Suck - men det är det värt (hoppas jag)!  Bra konset. Fem plus enligt Sundsvalls Tidning. Bara 3.500 personer, men regnet hängde i luften!

Han började med:

- Min älskling har ett hjärta av snö!



Det blir en tung dag. Släkten väntar.

Den femte arbetsdagen blev rätt händelsefattig, tyvärr aningen lång, nästan hel dag, längre än jag ville men det tar längre tid än man tror - att vända papper, stämpla och arkivera! 



På heder och samvetet garanterar jag att följande berättelse nästan är sann!

Glad i hågen kommer jag hem. M har varit till doktorn för en mindre krämpa. Vi slår oss ner vid köksbordet och pratar som vanligt folk gör mest.

M säger att doktorn Steen, som hon nyss träffat, sagt att hon är välhållen för sin ålder - med fin kropp!

- Ja, säger jag  med mycket empati, han sa inget om ditt feta arschle?

M som har en räv bakom örat och en i reserv finner sig fort och säger leende.

- Nej - vi pratade inte om dig!

Det är lite sommarkänsla igen. Dryga 20 grader nu på kvällskvisten. Läge att dricka kvällskaffe ute, och njuta av kvällens sista solstrålar, innan den  försvinner bort,  bakom garagetaket i väster.

Även Tyskland, England Belgien och Holland har fått känna på riktigt hetta, kring 37 grader på sina håll, och då är det rejält varmt -  tycker jag!  Man börjar ju flämta kring 30, vid 34 är det rent jobbigt och lägger vi på fem grader till och ingen vind, då känns det nog!



Dag fyra innebar ingen dramatik på jobbet.  Artikeln i tidningen blev skaplig, citaten rätt återgivna och bara en liten felaktighet, som inte ändrar helheten.

Blir det Winnerbäck i Parken imorron? Jag sliter med frågan. 

Ursprungligt inlägg är omskrivet och sen har jag satt ny rubrik. 

Dag tre på jobbet är nu genomförd. Det kanske går att klara av, att hålla det mest akuta under kontroll på en 75:a tid. Halvtid är för lite - synd! det! 

Bilden visar Klingerfjärden, strax norr om Birsta i riktning mot Timrå. Inte så illa!



Idag ringde en av tidningarna och frågade om nåt jag endast har vaga begrepp om, och det är ju en rysare.  Det kan ju skrivas och rapporteras hur som helst - och ibland blir man idioförklarad i egen organisation (också)!  Men vad göra! 

När media ringer är det bara att svara så gott man kan - om man har behörighet för det i sin befattning, samt befogenhet att lämna uppgifter. Det är vanligtvis inte svårt att svara på direkta frågor. Problemet är snarare att svara på alla omkringfrågor. Det kan komma kompletterande frågor om allting, och det är svårt att ge begripliga svar, på omöjliga frågor - i synnerhet när man egentligen inte vet vad det handlar om!

Vi får se vad jag sagt när tidningen kommer imorron. 

Det finns några saker man kan tänka på i kontakter med media, men det kanske jag kan få återkomma till en annan gång, om jag håller tråden.

Idag fyller J1, 29 år. Stort grattis och ett fyrfaldigt hurra! Han är ett A-barn (vilket även inkluderar J2), enligt vännen Osbourne från Partille. Exakt vad som menas med det, vet vi inte,  men vi tolkar utsagan positivt.

J1 föddes tidigt på morgonen, efter en långdragen förlossning! Jag var inne på att M skulle klämma ut honom redan kvällen innan, mest för personnumrets skull. Vad sägs om 770717? Men det var liksom inte läge för det! När han till sist, äntligen behagade komma var det i grevens tid! Han var välskapt och fin på alla sätt, han hade till och med en liten hårtott på skallen! Trots det sa jag bergfast  - aldrig mer!  M sa inte, så mycket!

Efter några år (1981), då var det dags igen. Det skulle kanske fungera bättre nu!  Samma visa med långdragen förlossning. Men ut kom även han (J2)  - välskapt på alla sätt! 

Aldrig mer sa jag! Ett eventuellt tillskott av ett tredje barn, hade kunnat ge  en änkeman med 2-3 barn men ingen M. Således - ett enkelt val!



Dag två på jobbet förlöpte som förväntat. Det där med inledande halvtid kan nog glömmas. Längre arbetsdag idag än igår. Det är rent förunderligt hur papper och mail, enligt vissa system ska skickas runt i systemet. Herregud vilken röra!

K och jag funderar redan på att organisera om arbetet - men det kanske är en överloppshandling, efter bara två arbetsdagar

Det ska bli intressant sedan, när vi efter semester, ska stå till svars för misstag! Då gäller det att ta hjälp av vår speciella favorit. tjänstlediga statssekreteraren Lars Danielsson som har gett lögnen ett nytt ansikte och höjt ljugandet  till en ny dimension!

Om nån frågar om vi skickat post/mail - då säger vi bara att vår minensbild är den att vi gjort det. Och det kan vi vidhålla hur länge som helst! Det är ju ingen lögn - och en felaktig minnesbild kan man ju inte klandras för - eller?

Om det frågas om vi ringt telefonsamtal som vi borde ha ringt. Då säger vi samma - att vår minnesbild är den att vi ringt. Om vi konfronteras att vi inte ringt. Då säger vi bara, som Danielsson, att vi inte har anledning att ifrågasätta andras minnesbilder!  Då kan det ju hetta till och det fortsätter ställas frågor om vi ringt eller inte. Då kör vi bara vidare med våra aparta minnesbilder - och sen får vi tjänstledigt med full lön och åker till New York på konferens (dock inte med regeringsplanet, men kanske i business class, hoppas vi)!

Vi säger som han, som gjorde stort i brallan - det löser sig på något sätt!

Jordgubbsodlingen frodas, den sköts med varm hand, och gröna fingrar av bondbruden  M - say no more!



Det var inte fullt så traumatiskt att börja jobba som jag föreställt mig. Fast  idag har jag mest hängett mig åt den ädla konsten att vara anställd! Jag tror det finns en distinktion mellan att jobba och vara anställd. Det blev viserligen inte halv dag - men ej heller hel. All teknik, koder och inpassering mm fungerade, det underlättar.

Det är företrädesvis min gode vän K och jag som ska försöka hålla ställningarna på jobbet under kommande två veckor. Vi har mycket goda kompetenser. Tyvärr  kan vi nästan inget, kan inga rutiner, ser vi det positivt kanske vi kan säga att vi kan lite om mycket, väldigt lite. Hamnar vi i beråd får vi försöka lotsa över frågorna till områden som vi - trots allt - kanske har nåt hum om!

Eftersom vi är män, har vi också fallenhet att överskatta våra kunskaper, fast eftersom vi nästan inte kan nåt (om det vi blivit pådyvlade som vikarier) är väl överskattning inte den största risken! Jag har i alla fall fått ett nytt mailkonto för utförande av vissa angelägna arbetsuppgifter - och det förstår ni ju är stort - väldigt stort!

Det går nu inte att gnälla över att börja jobba (mer än övergångsvis) - tänk alla som inte har något jobb, och som håller på att bli nippriga för det!

Känslan av förlust utgår väl ifrån att det blev så lite gjort hemma p.g.a. "laten" från min sida! Sommarsemestern är slut och många sammanhängade ledighetstimmar är försvunna rakt ner i den svarta tidshålet, och inga nya timmar finns att tillgå i närtid!

M som är en händig och handlingskraftig kvinna har jobbat som ett jehu idag - när inte latmasken försöker flytta fokus från aktiv till passiv. Hon har målat, fixat och fejat. Jag tror hon gärna velat ha nytt kök i år, men ett nytt kök spikar man (jag) inte upp på en kafferast när befintligt inte direkt är nuvarande standardmått! Fortsättning lär följa i frågan.

Jag tänkte väl på jordgubbar som sexdrog - fast det är väl att ta i! Friskt vågat hälften vunnet!

I dag är den sista semesterdagen i den sammanhängande sommarsemestern. Man undrar ju vart alla dagar tagit vägen och om dagarna använts på rätt sätt. Något entydigt svar kan för dagen inte lämnas, jag återkommer senare med några sommarreflektioner, om jag håller tråden!

Vi, d.v.s. jag,  avslutar semesterledigheten med strålande sommarväder, lagom varmt, kring 23, sol, så gott som vindstilla, hel perfekt. M är ledig ytterligare två veckor, sedan väntar grottekvarnen även för henne! 



Det fick bära eller brista. Idag skulle det ätas surströmming, och så blev det. Höga Kusten strömming (bra kvalitet), tunnbröd, ost, lök och skivade tomater - och sen är det bara att hugga  in för brinnande livet. J1 och J2 hävdar att företeelsen surströmmning lär upphöra med nuvarande medelålders generation, dom är inga fán, men jag är inte säker på riktigheten av deras profetia!

Inget speciellt för övrigt att berätta om, bror kom cyklande förbi, det är inte varje dag, trevligt. Vi har även  släktkalas till helgen, då ska mångåriga oförrätter redas ut, det vill jag lova! Källkontroll av stridiga dokument har genomförts, samt har cykelkedjor inköpts!

Mest har förekommit utesittande på altanen under dagen.

Kollande gangsterfilm med VIn Diesel imorse. Find me guilty (regi, den gamle filmräven Sidney Lumet, 2006). Den får en sexa på en tiogradig skala.

Klockan åtta är det film (Canal +) med Bill Nighy (han är vanligtvis bäst) och Daniel Craig (nya Bond). Kanske nåt att se?

Kära läsare, det är traumatiskt att börja jobba igen, även om det förhoppningsvis blir slow start, första veckan. Suck!

Det lär inte bli några längre inlägg på några dagar, men när jag samlat ihop kropp, själ och tankar ska jag leverera något läsbart - hoppas jag.

Idag blir det ett kort inlägg. Jag och J1 är nyss hemkomna från IP, där Gif Sundsvall, efter uselt spel - ändå lyckades rädda en poäng mot Falkenberg, Matchen slutade 1-1. Det går rejält tungt för oss.

Och som sagt - varför njuta när vi kan lida!



Inga stora saker har hänt idag. Lite utrensning har förekommit i hemmet,  papper av allehanda slag, gamla it-prylar, tangentbord och gamla modem mm.

 Matjesill till middag. Gott!

Kring 19 grader, inget vidare sommarväder.

Vi har varit hundvakt idag för Linux, mest M, själv har jag spontanjobbat! I efterhand förbannar jag min dumhet att jag offrar semestertid (som jag iofs kan ta igen) för att träffa en konsult. Korkat på flera sätt  - och är man dum får kroppen lida!

Nästa vecka ska jag börja jobba på riktigt - men jag tror jag går igång med halvtid första veckan, om det går!  Rapporterna från jobbet tyder på att det varit förhållandevis lugnt och att mina exklusiva tjänster kanske inte direkt varit maximalt efterfrågade de fyra senaste veckorna. Vilka knölfödor - har dom ingen skam i kroppen! Dom kan väl ljuga lite!

Ursprunget till begreppet spontanjobba (för den som inte redan vet) är en sketch, säkert 20 år gammal, där  Bosse Parnevik imiterar Charlie Norman, som ringer till Anni Frid Lyngstad för att bjuda (ABBA) på fest och samtidigt ber dom spela lite spontant d.v.s. spontanjobba.på festen! Förslaget föll väl inte direkt i god jord - om jag säger så!

På tåget ner till Stockholm hade jag sällskap med Jan Malmsjö i min vagn 2, han verkar helt okej, vi pratade inte så mycket och så! Hans sinne kanske skulle förmörkats en aning om jag bett honom sjunga en trudilutt, när han ändå var där han var, och jag också. Det är nog inte kul att vara kändis alla gånger, sällan helt privat!



Jag har fått några beska påpekanden om min - som det sägs, skrytsamma kommentaren  om åkandet i första klass och  pösfåtöljerna där! Jag trodde det var allmän känt - men det kanske det inte är - att det ibland är billigare att åka första klass än andra, beroende på när man bokar Just Nu biljetterna. Vilket det var på våran skräckresa den 30 juni, med start den okristliga tiden 05.11. Så  tidigt är det inte kul att lämna den vackra staden Sundsvall. Meddelas endast på detta sätt.

För övrigt uppmanar jag alla som aldrig varit i Sundsvall att genast bege sig hit, och ta stora börsen med, så att skatteintäkterna står som spön i backen, för oss karga sörnorrlänningar. Dom som redan varit här, behöver jag inte uppmana, dom kommer tillbaka friviliigt!

Hur gick det nu! Kom vi iväg till Litauen? Upplösningen kommer här!

Efter ytterligare en minut hittar jag vägen ut genom den märbelägna luftslussen (22)!

Desillusionerad kommer jag ut, det visar sig då att den nyssnämnda flygbussen gjort en u-sväng och nu är tillbaka på plats vid gaten. Jag förklarar min utsatta belägenhet för bussvärden och han säger hoppa på, det är brådis, vi ska åka nu, och jag säger kan vi möjligen vänta på min fru, hon kommer om 1 minut. Han utlät sig ett grymtande som kunde tolkas som ett ja. Ingen fru dyker upp, ytterligare några minuter går, oron stiger, bussen ska iväg. Jag undrar var  människan är någonstans?

 

Efter ytterligare en stund ses ett mycket blekt ansikte (M) genom fönstret vid den stängda luftslussen, ivrigt gestikulerande för att väcka uppmärksamhet, mot mig m.fl. förstår jag. Jag tror till och med att hon gör den internationella nödsignalen, vad vet jag, nej - nu överdriver jag nog lite grand! Så småningom kommer hon ut med hjälp av bussvärden som öppnar slussen - och vi kan äntligen hoppa på bussen. 

M känner av genomliden press, när hon slappnar av i bussen. Det visade sig att hon i stressen för att hinna, för att vara helt säker, frågat sig fram, för att hitta snabbast möjliga väg  blivit visad fel och tappat åtminstone 2 viktiga minuter. När vi sitter på bussen säger M, att hon var övertygad om att det skulle vara hennes minutförsening som skulle stjälpa hela lasset. Men så är det ju naturligtvis inte – och det sa jag till M, så det så! Nu löste dig sig ändå och någon skuldbörda behöver inte fördelas, och finns det skuld lägger vi den till 100%  på SJ.

Det är först i höjd med Södertälje som M återhämtar sig. Återfår färgen i ansiktet och är kontaktbar på vanligt sätt. Aldrig mer säger hon. Fast idag – säger hon, kanske!

 

Sen kom vi utan mankemang till Skavsta, Nyköping. Inga problem att hinna till avgång 12.05.  

 

Våra vidare öden och äventyr kan jag berätta om, en annan gång - om jag inte tappar tråden!

I går kväll kollade jag Allsång på Skansen på TV:n  - eller är det all sång? Sär skrivningarna vill gärna dröja kvar, av någon anledning.  Någon rynkar kanske på näsan åt denna kulturyttring som kanske inte anses tillräckligt fin för kultureliten! Men varför tycka så!  Anders Lundin är helt okej, och programmet en stunds vila från TV-intrycken av bomber i Bombay,  och/eller Israels veritabla blodbad på kvinnor och barn på Gaza-remsan.  Håkan Hellström gjorde en slät figur igår, verkligen kass. Några bra låtar har han i alla fall skrivit.

Förra tisdagen var jag och M på Skansen för att vimla lite bland all nobless. Det var hett, mycket folk och kul i största allmänhet, Om Carola kan man säkert ha synpunkter - några hästar verkar saknas i stallet - men häftig pipa har hon.

För den som undrar varför "samma bild" kommer tillbaka hela tiden, så ber jag bara att få hänvisa till filmen Smoke (Wang 1995) om en händelser i och kring en tobaksaffär på Brooklyn, med  bla. Harvey Keitel och William Hurt.



I går avnjöt vi en klassiker, en kulinarisk läckerhet som i vardags lag hmmmm....kallas varm korv och mos (pulver)! Om denna festmåltid återkommer jag i ett senare inlägg - om jag inte tappar tråden!

Hur gick det nu med tågresan?

I Söderhamn är vi, som sagt  23 minuter sena, och det är inte möjligt att köra in någon ytterligare tid, möjligen någon minut, säger den luttrade tågmästaren. Vi kan inte gör annat än att åka med - resan går som på räls! Tågmästaren kunde också meddela att SJ inte skulle betala eventuell taxi till Nyköping. För ett sånt åtagande krävs minst 60 minuters försening på en tvåtimmarsresa, och så sena skulle vi sannolikt inte bli

I Gävle är vi 20 minuter sena och då väcks hoppet till liv, kanske ändå. I Uppsala är tåget 21 minuter sent och på Arlanda 22. Det kanske går ändå, tänker vi, hoppet gror!

 

Tyvärr följer nya motgångar. Att komma in på Stockholms central brukar vara problem, även i vanliga fall, ofta får man stå i höjd med Karlberg 5-10 minuter för att därefter i maklig takt rulla in på spår 4 eller 8. Så även, delvis -  denna gång. Tåget glider med minsta möjliga rullfart in på spårområdet. Det var stressande sakta, men vad göra.! Sekunder och minuter rusar fram och äntligen  - 08.57 står vi på spår 12, i höjd med centralhallen, inte ens ordinarie spår, som skulle ge ett par hundra meters kortare löptid, och ett antal färre sekunder -  till bussterminalen.

Jag säger till M. Jag springer före upp mot bussterminalen för att se om vi hinner, egentligen mest för att konstatera att vi inte hann, och hon lovar ila efter, hon säger att hon vet vart. I detta läge är graden optimism låg, mycket låg!

Sagt och gjort. Jag drar iväg som en medelålders raket på krumma ben. 09.01 är jag vid gate 23, där flygbussen till  Skavsta ska finnas, och då konfronteras jag/vi med nästa bekymmer - luftslussarna. Jag står inne och vill ut till gaten men dörrarna öppnas inte. En flygbuss åker sakta iväg.

Kört - tänker jag! Helvetes jävlar mm! Så nära men ändå så långt borta!

Fortsättning följer.

När J1 (och även J2 fast i mindre omfattning) vill byta TV, digitalkamera eller annan teknisk utrustning, brukar han erbjuda oss att köpa hans gamla (fast dom kan vara rätt nya)!  Han säger best price - for you, vilket vanligtvis innebär dyrare än marknadspris.

Fram till och med igår är bilderna tagna med Canon IXUS v3, den fick vi köpa ifjol. Den har fungerat bra, tyvärr finns bruksanvisningen bara på tyska, vilket inte direkt underlätter handhavandet och problemlösning. Jag vet inte riktigt hur man ställer om alla funktioner (knappast nån)!

Nu erbjuder J1 en nyare, men tyngre, Canon (Power Shot A80), med fler pixlar till extrapris, jag bävar för finansieringsförslaget! Om det blir extra pris eller extrapris  - återstår att se!

Dessa två bilder är tagna med senare  kameran!  Det är svårt att plåta glas, främst pga reflxerna i glaset mm, men kameran får nog godkänt även i detta avseende! Den är inte inställd på högsta upplösning. Jag lär återkomma i ärendet.

Lägg ner några isbitar, så uppstår en gimlet, som är en perfekt sommardrink, men den värmer  även när nordanvinden försöker slita ben och märg ur kroppen,  i den mörka månaden december

Detta är två olika spireror, tror jag en plym och en annan! Den bakre med päronfärgade blad syns knappt!

Hur slutade nu lappdisksussion med M. Jag låter nog var och en med sina värderingar och ev fördomar (fast det finns väl inga sådana hos mina ädla läsare), avgöra saken!

Kunde M med sin röntgenblick konstatera att radering förekommit eller talades det självmant och av fri vilja, om vad som förekommit i ärendet?

Stress kan uppstå i olika situationer, ibland är det rationellt befogat och i andra sammanhang kanske inte , men hur man känner avgör man bäst själv! Eller hur?

Att åka tåg t.ex. med SJ och hamna i förseningar kan nog skapa lite oro! Vi åkte till Stockholm, förra fredagen, 30 juni och den resan blev en veritabel rysare på flera sätt. Vi skulle ju vidare till Nyköping, Skavsta fvbf Kaunas i Litauen, med flyg som avgick 12.05. Tåget skulle komma till Stockholms Central 08.30

Den svaga länken var att vi bara hade en halvtimme på oss på Centralen för att hinna med flygbussen till Nyköping, Skavsta, som avgår 09.00 och tåget skulle, som sagt rulla in 08.30. Resan mellan Stockholm och Skavsta beräknades till cirka 1 timme och 20 minuter.

Om vi missade anslutningen 09.00 var det enda alternativet taxi, till den anspråkslösa kostnaden av cirka 1.400 kr. Vi bedömde att vi i vart fall skulle behöva 5 minuter för att förflytta oss från perrongen  på Stockholms Centralen upp till bussterminalen.

Tåget från Sundsvall skulle avgå 05.11 och det gjorde det. Man ligger lite på aga natten innan, om man ska iväg tidigt, morgonen efter den natt man ligger som på aga. Och det var väl inte direkt några gapskratt kring 04.15, när vi klev upp, det var en koncentrerad duo som gjorde de föreberedelser som skulle göras. Vi duschade, tog lite fil och juice och sen drog vi ner till Sundsvalls central, där vi parkerade bilen. Idén att J2 skulle skjutsa, släpptes, p.g.a. sömn- och  ointresse, i ett tidigt stadium! 

Tåget var uppställt på spår 3, vi gick på och 05.11 rullade vi iväg från ett morgonfräscht Sundsvall by the sea, men inte så länge. I höjd med  Njurunda (tre mil söder om Sundsvall) hade vi redan stannat två gånger för att släppa fram mötande godståg. Är det verkligen rätt prioritering?

Sen gick det lite halvdant ytterligare en kort stund, i Årskogen, som ligger mellan Medelpad och Hälsingland, 4-5 mil söder om Sundsvall och ungefär lika långt norr om Hudiksvall, blev det stopp igen. Efter en stund kom meddelandet i högtalaren att det var signalfel och tåget fick bara köras i 40 km/t kommande 1,5. mil. Och det var ju inte helt perfekta omständigheter för oss.

Allt nog och emellertid och när vi rullade in till Hudiksvall var vi redan 22 minuter sena. I Söderhamn var vi 23 minuter efter tidtabell. Då funderade vi på att ta vårt pick och pack, hoppa av tåget och åka tillbaka hem, men vi sa lakoniskt, att det bara är att dricka den bittra kalken i botten, och satt kvar i våra pösfåtöljer i första klass. Fint ska det vara! Vi började inse att vi nog skulle missa Litauen, p.g.a. tågförseningen!

Fortsättning följer.

Idag har jag handlat på OBS i Bydalen. Om jag ska köpa fler än åtta artiklar (egentligen fem) behöver jag lapp. Minnet är ju inte direkt på topp - om jag säger så!

Vanligtvis skriver M en sådan lapp, om hon inte själv hänger med. Även om jag har lapp är risken påtaglig att jag ska glömma köpa allt jag ska!

Idag kände jag mig stark när jag åkte. Jag kommer i god ordning till varuhuset, löser ut en vagn med en femkrona, skrider med värdiga steg in i butiken, kvitterar ut min registreringsapparat för express-handling!

Sen handlar jag och åker hem. När jag ska köra in bilen i garaget inser jag att jag glömt köpa en sak. I den uppkomna situationen finns i huvudsak två handlingsalternativ. Att åka tillbaka för att komplettera inköpet, eller att låtsas som det regnar och eftersom det regnat idag valde jag senare alternativet.

Det gäller också att förstöra bevisen, när jag kollar inköpslappen ser jag att den artikel som saknas, lägligt är placerad som sista post på lappen. Blixtsnabbt  kommer jag på - vad jag tyckte då - var den geniala lösningen på problemet, jag raderar helt enkelt bort posten  från den med blyerts skrivna lappen. Vän av ordning anar urkundsförfalskning som brottsrubricering.

Jag lämnar varorna och efter 53 sekunder kommer den givna frågan från M, som nu upptäckt att det saknas något. Ja säger jag, jag tror jag köpt allt. Det gäller att börja  försiktigt, helt enkelt gjuta olja på vågorna!  Men det saknas ju - säger M och ber mig titta på lappen. Jag tror jag slängt den, säger jag. M fortsätter - jag vet väl vad jag skrev.  Men nu är det som det är, säger jag!

M vill ha sista ordet, och hävdar igen att jag misskött mitt handlingsuppdrag. Jag söker fram lappen och visar den för M.

M läser -  och ser förvånad ut!



Fortsättning kanske följer!

Det var lite svalare i natt, bara 17,9 grader (ute) när jag vid tvåtiden lämnade den äktenskapliga sängen  för att fortsatta sovandet i det svalare vardagsrummet och den livligt frekventerade skinnsoffan som är belägen där.

Vi tillhör ju high tech generationen! Innan vi gick och lade oss tog vi fram slagnumret, en fläkt, bordsmodell, vit, modell äldre, för att svalka oss i den gastkramande värmen,  under natten, och det funkade alldeles utmärkt, det kändes svalare när luften vispades runt i rummet!

Som sagt - vid pass två vaknade jag, jag kände mig rätt pigg, steg upp,  tog kudde och täcke (javisst, här ändras ingenting) och gled med majestätiska steg in i vardagsrummet och gjorde en ny sängplats. Innan det var dags att sova kollade jag nyheterna och filmkanalerna på dumburken, inget nytt och inget att se! Det som förundrar mig är att porrfilmerna som går mitt i natten (för den som inte redan visste det, jag har inte sett så många minuter - men tillräckligt  för att ha uppfattning) är så dåliga och avtändande, jag trodde syftet var tvärtom, men smaken kanske är som baken även  i detta kultursegment!

I går var det lugna puckar, mest hela dan.  M tål värmen sämre än jag, så man får ju försöka ställa upp lite extra, det är svårt, men det går. J1 tittade in och J2 var trött efter Gatufestandet och kanske vätskebrist, alkohol lär driva vätska ur kroppen så det gäller att fylla på blod- och spritomloppet med vanligt H2O.

Middagen fixade jag (fiskgratäng inköpt på Ica), helt okej, tyckte även M. Tvätta kläder och hänga ute. Sen lyssnade jag på sommar - tyvärr missade jag början - en av mina favoritförfattare (Klas Östergren) underhöll. Gentlemen (1981) klarade den stora bokutrensningen som påbörjade för flera år sedan och som fortfarande pågår.

Jag vet inte om jag törs säga vad jag sparat för böcker - mest av nostalgiska skäl. Varför inte - på bloggen ska väl inte finnas några hemligheter. I bokhyllan Billy finns bl.a. Ed McBain, Per Gunnar Evander,  Theodor Kallifatides, André Brink, Hjalmar Söderberg, Stieg Trenter, Inger Alfvén, PO Enquist och Torgny Lindgren och top of the crown - alla tio Sjöwall Wahlöö.




SJ kan man som sagt ha synpunkter på.

Tågresan hem i förrgår, blev varmt - om man så säger. Tåget gick i rätt tid och kom till Sundsvall enligt tidtabell. Det som var det stora problemet var att kylanläggningen inte fungerade nåt vidare. I en vagn fungerade den inte alls (där var det varmt - vill jag lova), i några andra fungerade den delvis och i nån vagn kanske tillfredställande. Trots att det var varmt, över 30 grader höll sig resenärerna förhållandevis lugna, vad kan man göra? Det är nog bara att gilla läget. Om det nu var 30 grader i vår vagn, så mötes vi av ytterligare några plusgrader när vi steg av på Centralen i Sundsvall - och det var ju glada för!

Resan ner till Stockholm, föra fredagen var också en rysare - men på ett annat sätt. Det återkommer jag kanske till imorron.

Tyskarna vann en kassaskåpssäker seger, med 3-1 mot ett blekt Portugal i bronsmatchen. Ikväll kommer guldfinalen och  mina sympatier ligger hos frankerna, pappa Leon  har säkert franskt ursprung och därmed också jag. Min koleriska läggning är alldeles uppenbart fransk-influerad. 

Det här inlägget har inte särskilt mycket med skärtorsdag, eller skära eller torsdag, eller kombination, att göra - men jag kom inte på, nåt annat bättre.

Nu är det dags för det 21:a avsnittet av Prison Break.

Nu är det lördagen den 8 juli, semestern rullar på och vi kom tillbaka till ett mycket varmt Sundsvall (30-32 grader i skuggan) i går kväll.

Vi har haft en s.k. tropisk natt med 20 grader ute och 29 inomhus.

Strax efter tre hade M fått nog, hon tog sitt pick och pack och flyttade ut på altanen för vidare sömn, där det var cirka 10 kännbara grader svalare än inne.

M låter idag meddela att det var ett lyckokast, genidrag Hon sov som en stock, säger hon mellan 03.30 - 06.45. Strax före sju började den i öster uppstigande solen värma på och då ver det dags att lufsa in och lägga sig på svalkande skinnsoffan och vänta på morgonfika, som inföll vid 09.15, levererad av undertecknad. M säger att hon är nöjd med innehållet i frukosttjänsten - men att den leverades på tok för sent!

Själv har jag fallenhet för självplågeri (i lagoma doser), jag låg alltså kvar i sängen, men jag funderar på att ta bort täcket nu! Det blir lite för varmt - men man vill ju inte frysa

John Fogerty (gamla CCR-räven) röjde runt ordentligt på Gatufesten igår enligt Sundsvalls Tidning, fem stjärnor av fem möjliga.



SJ kan man ha synpunkter på. Det ska jag berätta om i nästa inlägg.