Gubben i lådan
Det är inte mycket till vinter, att skryta om, men lite vitt på backen kan vi i alla rapportera om
Med förhoppning om snabb och riklig utdelning på gjorda insatser begav jag mig idag till travmetropolen, Bergsåker, ett längre stenkast från vårt enkla radhus, där helgens V75 tävlingar avgjordes.
Vår gode vän Lasse, som inte längre finns med oss (på det där påtagligt fysiska sättet) brukade alltid dra en lans för stjärnkusken Örjan Kihlström, gubben i lådan, kallad. Jag tänkte att det var väl ett bra sätt att hedra Lasse´s minne, sagt och gjort, jag spelade på Kihlström i lopp 1-6, med mager utdelning, och då skulle väl den vanlige spelaren oförbehållsamt lämna det svaga konceptet (för länge sen), men inte jag. Jag satte min sista femtiolapp på Örjan Kihlström i sjunde loppet, och han gjorde vad som förväntades, som gubben i lådan lotsade han sin kuse i mål, som vinnare, och min eftermiddag slutade, nästan i jämvikt, en hundring får bokföras på kontot osäkra fordringar, men det hade kunnat blir flera ytterligare.
Att Lasse, utan någon som helst förvarning, han som aldrig varit sjuk, skulle dö knall och fall i mars 2006 var utan någon om helst tvekan, årets tråkigaste händelse.
Arbetsmässigt var 06 ett mellanår, egentligen inte alls bra - med mycket oflyt, mellan varven.
Familjen och släkten har hängt med bra (tror och hoppas jag) - inga allvarligare tillbud, sjukdomar eller annat besvärligheter har rapporterats. Mamma börjar tackla av - men hon hänger med skapligt ändå, med sina något mer begränsade resurser, hon har sisu och ger nog inte upp i första taget.
Att Simba skulle behöva tas bort, så snabbt, var årets andra tråkiga (tråkigaste) händelse. Trist, eländigt och onödigt, kan tyckas, men livet går vidare.
Med förhoppning om snabb och riklig utdelning på gjorda insatser begav jag mig idag till travmetropolen, Bergsåker, ett längre stenkast från vårt enkla radhus, där helgens V75 tävlingar avgjordes.
Vår gode vän Lasse, som inte längre finns med oss (på det där påtagligt fysiska sättet) brukade alltid dra en lans för stjärnkusken Örjan Kihlström, gubben i lådan, kallad. Jag tänkte att det var väl ett bra sätt att hedra Lasse´s minne, sagt och gjort, jag spelade på Kihlström i lopp 1-6, med mager utdelning, och då skulle väl den vanlige spelaren oförbehållsamt lämna det svaga konceptet (för länge sen), men inte jag. Jag satte min sista femtiolapp på Örjan Kihlström i sjunde loppet, och han gjorde vad som förväntades, som gubben i lådan lotsade han sin kuse i mål, som vinnare, och min eftermiddag slutade, nästan i jämvikt, en hundring får bokföras på kontot osäkra fordringar, men det hade kunnat blir flera ytterligare.
Att Lasse, utan någon som helst förvarning, han som aldrig varit sjuk, skulle dö knall och fall i mars 2006 var utan någon om helst tvekan, årets tråkigaste händelse.
Arbetsmässigt var 06 ett mellanår, egentligen inte alls bra - med mycket oflyt, mellan varven.
Familjen och släkten har hängt med bra (tror och hoppas jag) - inga allvarligare tillbud, sjukdomar eller annat besvärligheter har rapporterats. Mamma börjar tackla av - men hon hänger med skapligt ändå, med sina något mer begränsade resurser, hon har sisu och ger nog inte upp i första taget.
Att Simba skulle behöva tas bort, så snabbt, var årets andra tråkiga (tråkigaste) händelse. Trist, eländigt och onödigt, kan tyckas, men livet går vidare.
Kommentarer
Trackback