latmasksamtal

När Morgan Asp halvliggande i blå skinnsoffan, hör den ilsket ringande telefonen på vardagsrumsbordet, har han ingen tanke på att det ännu inte mottagna samtalet skulle leda till hans död 29 minuter senare.

En hastigt påkommen känsla av olust kommer över honom, när de påträngande ljudsignalerna tvingar honom att lägga ifrån sig Dagens Nyheters ekonomibilaga, där han nyss fördjupat sig i valutakursernas turbulens. Han halvsätter sig upp i soffan, tar stöd av den vänstra armbågen, greppar luren med den lediga högra handen och svarar kort och kärnfullt – Morgan Asp.

En flämtande mansröst hörs på den brusande telefonledningen. Rösten väser fram – lyssna på mig, jag vet din hemlighet. Rösten låter märkvärdigt bekant, kanske är det dialekten. Mannen på andra sidan blir tyst och sen hörs bara ett svagt mumlande. Det blir tyst igen och sen hör Morgan mannen säga  – Kairo.  

- Kairo, vad menar du - säger Morgan med ökande oro i rösten. Morgan sitter nu stel i soffan. De silverfärgade visarna på Morgans armbandsur, av märket Rolex, visar 18.34.  

 - Menar du Kairo i Egypten, säger Morgan oroligt?

Mannen på andra sidan låter nu så omtöcknad att det nästan inte går att höra vad han säger. Det sista Morgan hör innan samtalet bryts är siffrorna  0736062666, och sen är mannen borta.

Morgan inser att han kan ha fått ett mobilnummer och loggar snabbt in på Internet, för att kolla ägaren till mobilnumret. Mobilnumret existerar inte. Morgan är inte förvånad. 

Situationen är olustig och Morgan funderar intensivt på hur han ska tackla den uppkomna situationen. Han går in i det renoverade köket i sin nyköpta fyrarummare på Vävstolsvägen i Bromma. Han öppnar kylskåpet, söker något att dricka, hittar inget, tar i stället fram ett glas och fyller det till två tredjedelar med kranvatten, som fått rinna en stund och går sen tillbaka in i vardagsrummet. Mest undrande är han vilka hemligheter som han bär på, som mannen hotar avslöja. Det kan väl inte vara den där dyra bjudlunchen, som övergick till middag och vickning på Operabarens bakficka i somras, som nu skulle avslöjas.

Morgans tankar leder honom vidare mot att Kairo kanske betyder nåt annat än Kairo i Egypten. Kanske är Kairo en kod för något! Kunde inte människan ha berättat vad han menade åtminstone, tänker Morgan resignerat!

- Vilhelm, det var Ville, utbrister  Morgan högt, när han känner igen rösten. 

Präktiga gamla Ville, skolkamrat från universitetet. Ville som han tappat kontakten med för 20 år sedan. Ville som aldrig kunnat göra en fluga förnär.

Vilhelm hade låtit ömsom hotfull, upprörd och ömsom vädjande. Morgan förstår fortfarande inte varför vad han kan ha gjort - som nu Vilhelm hotade avslöja. Är det utpressning - tänker Morgan, men jag har ju inga pengar. De sista slantarna gick till banken som delbetalning för lägenheten.

När Morgan som mest frenetiskt brottas med att försöka förstå vad som händer, kommer det en kort ringsignal på ytterdörren. Vem kan det vara så här sent, tänker Morgan och tittar på sin fuskrolex. Klockan visar på 19.01. Morgans redan höga orosnivå höjs ytterligare, när det kommer en andra, lång bestämd ihållande signal från dörren. Nu är nog fán det kokta fläsket stekt, säger Morgan tyst för sig själv, när han går mot dörren.

Genom titthålet på dörren ser han baksidan av en kvinnogestalt. När kvinnan sakta vände sig om ser han att det är förra fästmön, Tracy Eriksson, som han inte sett på ett halvår, när vi skulle separera. Vad kan hon vilja mig - tänker Morgan förvånat?

Morgan tvekar. Ska jag öppna eller inte, tänker han! Människan ringer en tredje lång, väldigt lång signal som skär genom ben och märg och sen ropar hon genom med rösten i falsett, genom brevinkastet!

- Öppna - det är Ville som skickat mig!

- Vänta lite, säger Morgan genom den stängda dörren. Han låser upp de två låsen och innan han försiktigt öppnar dören frågar han Tracy, om hon är ensam. 

Innan han hinner få något svar, slits dörren ur hans händer och innan han hinner retirera kommer en mörk gestalt snabbt mot honom. Morgan känner ett kraftigt stick i bröstet, med kraftig övergående smärta som övergår till värme, sen känner Morgan ingenting. Han känner inte när kroppen faller tungt mot ekparkettgolvet i hallen. Han hör inte att glaset, på hans stötsäkra armbandsur av märket Rolex krossas när den vänstra armen tar hela tyngden av den fallande kroppen mot det hårda golvet. Uret stannar på 19.03.