latmasksamtal

Jag smet lite tidigare från jobbet i eftermiddag. Jag har en del semesterdagar som förfaller, om jag inte tar ut dom snart, och kompensation med pengar är ingen hit, vare sig för mig eller firman!

I den tidiga eftermiddagens snålblåst går jag en sväng på stan. Paradgatan i stensta´n är den världberömda Storgatan, inte helt olik, den mer kända Las Ramblas i Barcelona (ta det för vad det är). I den västra delen av Stora Torget (Storgatan, går i öst/västlig riktning och skär genom torget i den yttre, norra delen) står en frälsningssoldat, i min ålder, kanske något yngre, han är lång och stor,  minst 195 cm, och nog verkar han väga sina modiga 100,  fysionomin pryds av ett glest skägg, givetvis är han iklädd den klassiska armé-munderingen Han håller i en insamlingsbössa, som han diskret skramlar med när jag går förbi i den pinande vinden.



Jag har ingen uttalad filosofi för mindre gåvor, på stan. Om jag känner för det brukar jag ge en  tia eller tjuga som det passar, jag funderar sällan på om det finns någon maffiastruktur bakom, som lägger rabarber på de ihoptiggda pengarna, när jag t.ex. är utomlands.

För nåt år sen skickade jag några hundringar till Frälsis, som en spontan gest, och sen skrev jag att jag inte ville ha några "erbjudanden", men det får jag naturligtvis ändå, men jag vill helst inte bli styrd, och känna mig tvingad att ge, därför skickar jag inga nya pengar. Jag har förmodligen en felsyn på något sätt, men jag tror att Frälsis är förhållandevis ärliga och justa - jämfört med andra biståndsorgan! Men jag har inget bevis, som stöd för min åsikt, bara känsla - och det räcker för mig!



När jag går tillbaka längs Storgatan, möter jag naturligtvis soldaten i Frälsningsarmén med sin bössa, jag tar fram en tjuga och lägger i hans bössa, och då säger han:

• Gud vare med dig!

Vad svarar man på en sådan välsignelse, om man överhuvudtaget svarar!  Utan allt för mycket reflektion, klämde jag i med: 

• Tack!

När jag gick därifrån tänkte jag att mitt tack var aningen fantasilöst, något mer empatiskt och dubbelriktat hade kanske varit mera passande, kanske jag kunnat  upprepa orden han sa, eller detsamma för dig, eller något annat, liknande. Ibland får man inte till det, även om intentionerna är dom bästa.

Igår var jag i Stockholm och kom hem sent och idag är det, som sagt -  fredag, det känns bra, det blir lugna puckar i helgen, tror jag.