latmasksamtal

Samma/lika motiv, med - respektive, utan blixt. Viss skillnad. Bildena är tagna cirka 16.30.



Det har varit en lugn dag. M har varit lite slak, hon blir lätt åksjuk - och det blev hon igår också, sen är det långa dar, hon åkte strax efter sex och kom hem strax före nio. Resan sitter mao kvar i benen, en dag extra!

Vi har tittat på film på TV, tagit en härlig promenad i det fina vintervädret och käkat fläsk-kotlett till middag. J1 kom, såg och segrade, men mat ville han inte ha. Han skulle till Clas Ohlsson och byta ett fickminne, som krånglar. J2 ringde nyss och skulle iväg och handla sköldpaddsmat till "Dolph". Han trodde han skulle bli godkänd på kursen, som förutsätts för nästa steg  - examen, kul, kul. Examensarbetet (20 p) kan förhoppningsvis göras i den vackra staden Örnsköldsvik, där fästmön Je jobbar.
 


Förkylningen frodas, en ren bagatell, men det känns så onödigt, och varför just nu, när jag har chans att vara ledig. Är det så att bacillerna frodas och sen angriper på bred front, när garden är nere?

Man ska inte säga sanningar, i vart fall inte om man vill göra karriär, då måste man vara smidig, flyta med, snacka om processen, göra så lite man kan (för att undvika misstag), verka aktiv, prata om delaktighet, tilltro och rada upp floskler som inte kostar något, så ofta man kan, men samtidigt få detta lilla man gör att verka märkvärdigt stort, viktigt rent utav oumbärligt. Låta andra göra skitjobben och själv ta äran för det, om det går bra! Går det dåligt håller man sig borta, så inte misstag landar på den egna fläckfria skölden.

Lite extra desillusionerad blir man också när man tittar på Uppdrag Granskning om prästernas svartinkomster. Svartrockarna - jobbar svart! Var och en verkar vara sig själv närmast, även om man har direktkanal uppåt. Därmed sätter jag punkt för dagens gnäll. Frågan är om jag är nöjd med något, vad tycker jag t.ex. är bra? Till denna filosofiska fråga återkommer jag till, vid ett senare tillfälle.