latmasksamtal

Det är något sjukt över elmarknaden i Sverige. Fram till avregleringen 1996 var såväl allmänheten som storföretagen nöjda med situationen.  Det var visserligen en monopolliknande marknad, med en jätteaktör (staten- vattenfall), men priserna var angenämt låga. 

Sen kom nån dåre på att marknaden skulle avregleras. Sagt och gjort, fort men fel, när avregleringen gjordes glömde man nämligen bort att skapa instrument för konkurrens. Vilket får till följd att det nu skapats ett oligopol, som är en form av monopol fast med något färre aktörer - och priserna rakar i höjden! Till och med de elintensiva  storföretagen börjar klaga på oordningen, och det oskäliga  berikandent av ett fåtal. 



Sen har elbolagen  också mage att skapa en fejkad marknad, en lekstuga, där det då och då uppstår elbrist, säger elbolagen utan att skämmas, och då ska konsumenterna ibland betala för den sist producerade kilowattimmen. Det är ju befängt, det mest riktiga borde väl ändå vara att betala ett snittpris eftersom vi som konsumenter även är med och betalar infrastrukturen flera gånger om.

Det enda goda som avregleringen av elmarknaden fått är att ett antal toppdirektörer i elbolagen fått jättebonusar. Den andra fördelen är att staten tar in mer skattepengar, eftersom skatten höjs titt och tätt på denna guldkalv. Staten tar utsugarpriset genom att vi som konsumenter dels betalas mervärdessskatt och på mervärdersskatt betalar vi vanlig skatt. Att betala skatt på skatt, måste vara unikt för Sverige! Man vet inte om man ska skratta eller gråta

Det är verkligen dårarnas paradis över hela elmarknaden - och dom största dårarna är småfolket som får betala kalaset.