latmasksamtal

Ett stenkst från där vi bor finns vår kvartersbutik. Den heter ICA Ettan och det är en fin butik på flera sätt. Av bekvämlighetsskäl handlar vi mest där. Att en och annan vara kanske är något dyrare där än på storbutiken, påverkar mindre, eftersom vårt matkonto är förhållandevis moderat nuförtiden, men det är väl också det enda som är moderat i radhuset, hoppas jag!

När M och jag handlat tillsammans på Ettan och sen ska betala, brukar jag säga att jag har personlig assistent med mig, och nickar mot M, det tycker hon är aningen pinsamt, och då är det ju svårt att sluta med tilltaget. Vi ser det, brukar expediten säga och skratta eller le i mugg, kunden har alltid rätt. Vad vederbörande innerst inne tänker, lär vi aldrig få veta.

Och för att göra min utvecklingsstörningen komplett, brukar jag vanligtvis säga hej då, när jag i god ordning lämnar butiken. Det tycker M är överkurs, eftersom vi inte känner någon av de butiksanställda på det sättet. För mig känns det rimligt och artigt att säga hej då, när man går sin väg, för att komma tillbaka nästa dag för att handla av hjärtats lust.

I rask fart mot TV-fåtöljen för att kolla derbymatchen mellan AIK och Djurgården.