Två bagare och en smet
Jag blir beklämd över den ökande gaggighet som utbreder sig i kontorskroppen.
Idag kände jag mig stark på lunchen och däför köpte jag nya Ecco dojer. Hade jag haft mer tid, varför ska lunchrasten vara så kort, arbersdagen så lång, hade jag haft ännu mer tid hade jag nog köpt ett par jeans också.
Jag är väldigt nöjd med mitt nya headset, som består av tre delar, själva hörsnäckan, elektroniken, en bygel att fästa på hörsnackan, som man t.ex. sen kan fästa runt örat, om man känner för det. Den tredje delen är en gummiplutt som man fäster, och sen vrider man fast den i hörsnäckan och bygeln. Det finns tre olika storlekar av gummitutt. Jag gillar den minsta varianten eftersom mina hörselgångar är trånga.
Där sitter jag alltså glad i hågen efter lunch, nya skor är inköpta - livet leker. Telefonen ringer och jag ska snabbt trä på bygeln runt örat och föra in gummitutten i hörselgången. Sagt och gjort, när jag nästan är klar, rasslar det till och anordningen sprätter iväg. Jaha - tänker jag, det var väldans vad den hade bråttom. Jag tar emot samtalet på vanligt sätt, och vi klarar ut det vi ska.
Sen börjar sökandet efter bygel och tutt. Tutten hittar jag efter många om och men, under en golvlist. Det krävdes visst krypande på golvet, för att hitta den. Bygeln hittar jag inte. Jag kryper ytterligare en bra stund på golvet, scannar av skrivbordet (där finns mycket papper). Ingen bygel - det blir fler samtal, och sen dags att fika.
Helvete - tänker jag, var tog den där satans bygelhelvetet vägen?
När jag går de få stegen mot kaffehörnan ser jag gåtans lösning.
Jag känner bakom det högra örat. Där sitter mycket riktigt den lilla bygeluschlingen och hånflinar, utan att ge sig till känna.
Idag kände jag mig stark på lunchen och däför köpte jag nya Ecco dojer. Hade jag haft mer tid, varför ska lunchrasten vara så kort, arbersdagen så lång, hade jag haft ännu mer tid hade jag nog köpt ett par jeans också.
Jag är väldigt nöjd med mitt nya headset, som består av tre delar, själva hörsnäckan, elektroniken, en bygel att fästa på hörsnackan, som man t.ex. sen kan fästa runt örat, om man känner för det. Den tredje delen är en gummiplutt som man fäster, och sen vrider man fast den i hörsnäckan och bygeln. Det finns tre olika storlekar av gummitutt. Jag gillar den minsta varianten eftersom mina hörselgångar är trånga.
Där sitter jag alltså glad i hågen efter lunch, nya skor är inköpta - livet leker. Telefonen ringer och jag ska snabbt trä på bygeln runt örat och föra in gummitutten i hörselgången. Sagt och gjort, när jag nästan är klar, rasslar det till och anordningen sprätter iväg. Jaha - tänker jag, det var väldans vad den hade bråttom. Jag tar emot samtalet på vanligt sätt, och vi klarar ut det vi ska.
Sen börjar sökandet efter bygel och tutt. Tutten hittar jag efter många om och men, under en golvlist. Det krävdes visst krypande på golvet, för att hitta den. Bygeln hittar jag inte. Jag kryper ytterligare en bra stund på golvet, scannar av skrivbordet (där finns mycket papper). Ingen bygel - det blir fler samtal, och sen dags att fika.
Helvete - tänker jag, var tog den där satans bygelhelvetet vägen?
När jag går de få stegen mot kaffehörnan ser jag gåtans lösning.
Jag känner bakom det högra örat. Där sitter mycket riktigt den lilla bygeluschlingen och hånflinar, utan att ge sig till känna.
Kommentarer
Postat av: Gunnel
Snygga skor och säkert jättesköna. Ecco är min modell.
Postat av: Annika
Tuffa tider nu - fixar Giffarna det här?
Postat av: Lena
Tufft!
Jag var på skojakt häromdagen, förtvivlat. Jag blev bara arg och sur och grinig. Och svettig. Fel dag, fel storlek på fötterna i synnerhet den vänstra. Fel storlek på pluskan.
Så tittar man på alla dom unga bruttorna med de snyggaste skorna, stövlar ska det vara nu -
VEM betalar?
Nu har jag gnällt klart, jag önskar mig ett par Ecco. Gärna stövletter (heter det så numera?) Jag minns min mammas stövletter på tidigt 60-tal. Tjusigt. Frågan är om jag skulle kunna GÅ i dom, men fina är dom!
Trackback