Kaluver

Man vill ju alltid bli betraktad som seriös, vederhäftig - typ vuxen.

I förra veckan träffade jag en kollega, som jag inte träffat på ett tag. Han utbrast i ett rejält skratt, när han såg mig. Jaha - tänkte jag, det var väldans, vad kul detta är/blev.

När han hämtat sig från skrattanfallet, utstötte han (på nykter kaluver), vill jag säga, för undvikande av missförstånd:
  • Varför njuta, när man kan lida!

image803

Och det menar han att jag sagt vid något tillfälle, och just detta karga påstående hade därefter etsat sig fast, i sörlänningskroppen. Jag kan nog inte helt förneka detta, men att orden kunde slå kunde slå rot, anade jag aldrig.

Det gäller att vakta sin "elaka" tunga, om man vill bygga upp sin nya sofistikerade image, med tillhörande rätt värdegrund.

En tidigare kollega brukade, när saker och ting var särskilt besvärliga säga:
  • Nu är det värre, än värst!
Men sådana uttryck törs jag inte längre använda. Jo - det gör jag nog!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback