latmasksamtal

Jag har ett antal, om man så vill, defekter i min uppsättning av personliga egenskaper. Defekterna gör sig påminda på så sätt, att när jag fått något på hjärnan, så har jag svårt att släppa idéerna, även om dom är stolliga (fast stolliga är dom inte alltid)!

En längre tid har jag umgåtts med tanken på att köpa en liten bärbar (12-tums-skärm och med en vikt kring 1,5 kg) för att ha med på resa. I praktiken på tåget mellan Sundsvall och Stockholm.



Den enklaste saken i världen vore ju att gå till affären och köpa det man vill ha. Då uppstår nästa defekt eller kollision mellan olika intressen. I någon mening inser jag (trots allt) att jag inte behöver en en liten bärbar. I vart fall inte i prisintervallet mellan 8-10 tkr. Det är dyra leksaker. Då hamnar vi, fortare än kvickt på begagnatmarknaden.

Nu har jag i alla fall - under sträng sekretess - köpt en begagnad liten bärbar (IBMx30). Givetvis lever jag i förvissningen att mina tankar är okända för alla. Jag säger till M, att jag handlat på Tradera, och undrar om hon kan gissa, vad jag köpt?.

Hon svarar, utan att darra på manschetten - en liten bärbar, tolvtumsskärm under två kg, högst 3.000 kr.

Ska man skratta eller gråta! Kan man inte få behålla sin värdighet, på något sätt.