Kejsarens nya kläder

I någon  mening är jag  byråkrat fast på ett finstämt och positivt sätt. Jag står för likabehandling,  rättssäkerhet och gillar inte gräddfiler, alla behandlas lika i den domän på verkstadsgolvet som jag vanligtvis vistas i,  d.v.s nära medborgarna.

Alla hjärtans dag idag, och den företeelsen kan man ha synpunkter på. Fast i det stora hela kan jag leva med att ha en sån dag. Vi har ju även julfafton (än så länge) - innan diskrimineringsombudsmannen förbjuder företeelsen i fråga, eftersom kanske inte alla medborgare kan ansluta sig till ifrågavarande  helgdag, och därmed känner sig kränkt på statsskicket Sverige.  Dårskapet utbreder sig i den högre byrråkratin

Flera meter snö i New York. Det lär bli en kort bilresa denna gången, om snögudarna är emot oss!  Normalt betar vi av en 600-700 mil på den dryg vecka, men kanske det blir 200 mil (i bästa fall) denna gången!

32959-428


Det är inte bara tillfälligheter att jag för fram byråkrati (och vad det står för) i detta förvirrade inlägg.  Jag är lite frågande inför vår nya lednings syn på verksamheten och deras verklighetsuppfattning. Ena dagen jämförs vi med Åtvidabergsföretaget Facit, och dess morbida öde  - och det tar jag knappast som en hedrande jämförelse. En av våra högre chefer har ett förflutet från det f.d. anrika företaget Postverket. Om det är bra eller dåligt, törs jag inte ha någon bestämd uppfattning om.

Nästa dag beskylls fotfolket för att vara omoderna, vi är inte tillräckligt förändringsbenägna. Kanske är det i stället den högsta ledningens brist på kunskaper och förmågor, som ger den omoderna touchen. Törs man säga så - utan att drabbas av bannbulla! Anfall är bästa försvar och trycker vi ner grovisarna och alla andra, då kanske dom inte märker att  "Kejsaren" är naken, tycks bonusdiretkörerna tänka, när dom vet att dom inte har något att komma med. Svindyra konsulter talar numera om hur det ska vara, och vi på golvet ska stå med mössan i handen och buga och tacka för allmosorna och stolligheter som presenteras. Ack ja - man tar sig för pannan!

Vi som jobbar ska vara goda ambassörer för vårt jobb. Men numera får vi inte ens köpa en utrangerad gammal PC, till marknadspris (i Sverige)  eftersom den ska skeppas vidare, till dyrare pris till Indien eller Baltikum. Det känns lite knepigt alltihopa. Två dilemman i ett, utsugningen av tredje världen, är den andra!

Men det är bara att bita och och leende gå till banken varje avlöningsdag och kassera in lönechecken och hoppas att det ska bli bättre sen. Jag är skeptisk, den återkommande läsaren känner ju till min syn på konsulter. Imorron är jag i Stockholm, sannolikt kommer inget inlägg.

Slutgnällt för idag - ajöken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback