latmasksamtal

Det är nog bra att det finns en formbunden begravningsritual, en ram -  att hålla sig till, som gör att folk känner igen sig. Prästerna är också märkvärdigt unga nuförtiden.

Det verkar smyga sig in förändringar i seder, bruk och ritualer, och det är nog bra att mötet mellan nuet och evigheten blir så bra som det bara kan.  Det är verkligen ingen lätt situation att hantera. Dom flesta i rummet, under akten  - är eller blir påtagligt berörda av det som sägs, även om man inte vill. Det blir ju en dubbelhet på något sätt - kanske tänker man på sin egen hädanfärd också - vad vet jag!

Prästen sade att minnestunden bl.a. är ägnad för att släkt och vänner ska kunna "inreda ett inre rum" - för tankar och reflektioner på olika sätt. Det är  inte så illa uttryckt, en rätt bra  metafor!

 Vi - övervägande mörkt klädda - tågade ut till tonerna av Dire Straits. Det kändes rätt.

Helt nöjd är jag emellertid inte över förflackningen i språket. Nu säger prästen:

- Av jorden är du kommen och jord skall du åter bli.

Varför ändra ord som är perfekta i sitt sammanhang?

- Av jord är du kommen och jord skall du åter varda

Nu blir det gravöl. Jag ska ta en Staropramen - som var Lasse favoritöl - och sen ska jag ta en till, och lyssna på Lasse Winnerbäck, det var det som fastnade i pipelinen, det blir ingen konsert tillsammans. Sen ska jag röka den cigarill som blivit kvar sedan vi var på travet på Bergsåker i februari.

Det är märkligt vad man tar saker för givna, man utgår inte precis från att katalysatorn på bilen ska lägga av, att tänder ska rotfyllas och att folk ska dö knall och fall. Och det kanske är övervägande bra det!

Jag får väl pallra mig iväg på Winnerbäck konserten själv - när han kommer till Sundsvall nästa gång, eller fånga upp honom i Stockholm.

Nu lägger jag ner till tonerna av mr himself Winnerbäck - Kom ihåg mig! Vad kan vara mer passande?