latmasksamtal

Den här bilden är tagen från Pragborgen (lillsidan) - och gör på intet sätt Prag rättvisa, men kanske ändå leder tankarna till den harmoni som skapas av bl.a. takens färgsättning och husens oregelbundna placering i stadsbilden.

Törs jag säga att jag tror att Prag sannolikt är en av Europas vackraste huvudstäder. Med bred marginal överstegs mina högt ställda förväntningar. Vi betade av de centrala delarna rätt så rejält, och kan därför ha en uppfattning. De allra flesta husen verkade väl underhållna. Ingen slum alls, den kanske finns i förorterna.

Det höll på att bli en mycket kort resa. När jag klev av tåget på Arlanda tog jag, glad i hågen - vad jag trodde var min väska. När jag gick på i Sundsvall var den väskan alldeles unik, men inte på Arlanda. Tydligen hade det kommit på en semestersabotör i Gävle, med alldeles lika väska som jag - och naturligtvis ställt den bredvid min. I min - möjligen - förkrympta föreställningsvärld  fanns bara en (min följeslagare i vått och torrt) gråbrun Samsonite kabinväska, och den tog jag, men det skulle jag inte gjort. Jag insåg snabbt mitt misstag då jag skulle kolla i väskan att kameran var med. Det hela redde ut sig och sen bar det iväg.

Jag återkommer med några tankar om Prag till helgen. Hård arbetsvecka ligger på och begravning på fredag - suck!

När vi på måndagen kommer till  Arlanda  möts vi i Sky City av ett glatt, igenkännade:

Hej är ni här?

Vi möter  en av J2 (J2 = yngre sonen 25 år)  kompisar som kommer och konkar på en stor ryggsäck. Han har sagt upp sig på jobbet, sålt lägenheten, och är på väg till Adelaide (Australien) för att jobba inför invigningen av ett  IKEA varhus som skulle öppna i april. Han skulle först till Paris, fvbf  Singapore där han skulle stanna i fem dar, sen flyga vidare mot Sydney/Adelaide.  Han hade garanterat jobb i tre månader på IKEA, bostad i fem dar och i fickan fanns en returbiljett (för cirka 11.000 kr) som gällde ett år.

Alla våra barns kompisar är trevliga och även denna globetrotter, men på något sätt undrar man ju vad som får honom att lämna Sverige för det okända, vilka drivkrafter har han, det känns lite oroligt, men jag inser att det handlar om att välja och valen kanske förändrars över tid, ett 50+ val kanske inte blir detsamma som 25-, möjligen är det antagandet av utmaningar som gör att det blir utveckling. Om alla stannar på torpet och mjökar kon, går den snart i sin.

Ur led är tiden - men inte Prag och båda tummarna hålls för  J2:s kompis, snart down under.