latmasksamtal

Jag blir lite förvånad över min egen reaktion i frågan om girigpensioner, löner och bonus i staten och näringslivet. På något sätt har den visade girigheten hos Göran Persson, Percy Barnevik, Peter Wallenberg,  Skandias dögrävare nr ett Lars Erik Petersson. Anitra Steen m.fl. - väckt en helig ilska hos mig!

MM brukar säga ungefär så här. Om du själv skulle kunnat - då hade väl du också?
Ja - säger jag. Det är möjligt, eftersom makten korrumperar - men jag hoppas att jag skulle ha kraften att kunna avstå från något och inte konsumerat - hela kakan, övriga råvaror, utrustning, transporter, lokaler, optioner på kommande kaktillverkning, pantsättning av imaginära värden mm! .

Det är klart att Barnevik visste att han skulle köra ASEA i botten genom att ta ut en egen pensionmiljard. Det är klart att frimicklaren - (det stör mig också att han utger sig för att vara troende) Skandias dögrävare nummer ett - visste att Skandia skulle ga omkull genom uttagen av bonusmiljarden till P-maffian! I ett kommande inlägg kanske jag kan få ge min agnostiska syn på religionen och dess utövning?  Hela Skandiagänget verkar vara ett rejält avskum i skräddarsydda kostymer.

Eftersom mina egna värderingar i stort överensstämmer med de som uttalas i kulturserien Pistvakt, kanske min egen reaktion inte är så märklig - ändå!

Sven E, Jan E, Olle, Gudrun och Beng A - utgör mina förebilder och manifesterar min egen etiska kod. Det ska jag skriva om en annan gång. 

Jag vill avsluta dagens inlägg med att tala om att jag genomlidit min värsta kris någonsin på jobbet. Det blev en akut kris om kaffet. Det låg i farans riktning att vi inte skulle ha något kaffe på måndag när vi kommer till jobbet.

Jag tror att många klarar avsevärda besvärligheter och kränkning på jobbet utan att klaga alltför mycket. Men utan morgon- och eftermiddagskaffe går det inte, det är en omöjlighet - stridande mot naturlagarna. .

Det insåg jag, trollade med knäna och lyckade fixa, med god hjälp av kloka och kreativa kollegor en tillfällig  lösning.  Det blir  personalkaffe även nästa vecka, och det kändes bra. Problemet kvarstår - men inte lika akut. Jag tackar min lyckliga stjärna.

Ur led är tiden - men kaffe på jobbet kan vi inte vara utan.