Finalen
Hur gick det nu! Kom vi iväg till Litauen? Upplösningen kommer här!
Efter ytterligare en minut hittar jag vägen ut genom den märbelägna luftslussen (22)!
Desillusionerad kommer jag ut, det visar sig då att den nyssnämnda flygbussen gjort en u-sväng och nu är tillbaka på plats vid gaten. Jag förklarar min utsatta belägenhet för bussvärden och han säger hoppa på, det är brådis, vi ska åka nu, och jag säger kan vi möjligen vänta på min fru, hon kommer om 1 minut. Han utlät sig ett grymtande som kunde tolkas som ett ja. Ingen fru dyker upp, ytterligare några minuter går, oron stiger, bussen ska iväg. Jag undrar var människan är någonstans?
Efter ytterligare en stund ses ett mycket blekt ansikte (M) genom fönstret vid den stängda luftslussen, ivrigt gestikulerande för att väcka uppmärksamhet, mot mig m.fl. förstår jag. Jag tror till och med att hon gör den internationella nödsignalen, vad vet jag, nej - nu överdriver jag nog lite grand! Så småningom kommer hon ut med hjälp av bussvärden som öppnar slussen - och vi kan äntligen hoppa på bussen.
M känner av genomliden press, när hon slappnar av i bussen. Det visade sig att hon i stressen för att hinna, för att vara helt säker, frågat sig fram, för att hitta snabbast möjliga väg blivit visad fel och tappat åtminstone 2 viktiga minuter. När vi sitter på bussen säger M, att hon var övertygad om att det skulle vara hennes minutförsening som skulle stjälpa hela lasset. Men så är det ju naturligtvis inte – och det sa jag till M, så det så! Nu löste dig sig ändå och någon skuldbörda behöver inte fördelas, och finns det skuld lägger vi den till 100% på SJ.
Det är först i höjd med Södertälje som M återhämtar sig. Återfår färgen i ansiktet och är kontaktbar på vanligt sätt. Aldrig mer säger hon. Fast idag – säger hon, kanske!
Sen kom vi utan mankemang till Skavsta, Nyköping. Inga problem att hinna till avgång 12.05.
Våra vidare öden och äventyr kan jag berätta om, en annan gång - om jag inte tappar tråden!
Ibland har man turen på sin sida minsann...
Eller som i sportsammanhang: Det gäller att ha marginalerna på sin sida.
So good so far..!
Ja herreminje vilken röra. Mitt lokalsinne lämnar visserligen mycket i övrigt att önska men det gör "luftslussarna" också! Vilket befängt system. När chauffören öppnade "slussen" för mig lilla spröda (bankande på rutan) människa så vällde det ut 25 personer till som det inte var tänkt att de skulle släppa ut ännu. :=)
Dessutom kom det ett par med 2 små barn, och med mer bagage än vi hade, stånkande EFTER det att vi satt oss i flygbussen ...undrar just hur lugna och fina de kände sig.
Bussen avgick slutligen 10 minuter försenad. Helt otroligt men alldeles alldeles sant. När mitt blodtryck sjunkit till mänsklig nivå öppnade jag en medhavd, shaken, not stirred, kolsyrad mineralvatten och lyckades som grädde på moset/lök på laxen att spruta ner både mig och sätet. Då såg Latmasken påtagligt orolig ut eftersom han vet att jag i vissa situationer med grund i "tingens jävlighet" kan självantända redan strax över fryspunkten.
Tack M för den sakliga och väl dokumenterande rapporten;):))
Pust...det blev lite svettigt det här innan vi fick veta hur det gick.
Jäkla luftslussar...konstigt fenomen!!
Nu har ni väl återhämtat er antar jag...ha en fortsatt skön ledighet.
Fina bilder förresten antar att det är från trädgården?