Släkten är värst/bäst
Nu har dag blivit söndagskväll och sommaren verkar ha återvänt. Det har varit rejält varmt idag, kanske kring 25, lugnt överlag, efter helgens urladdning.
I fredags var det alltså Winnerbäck för hela slanten. Jag bestämde mig sent, kring sju - regnet hängde i luften, men det regnade inte. Det må bära eller brista - och lite grand tänkte jag på en annan Lasse, vi som aldrig kom iväg på den där Winnerbäck-konserten, vi pratade om under hösten och våren. Ibland får man gripa tillfället i flykten, tillfället kanske inte kommer tillbaka, så resonerade jag.
M fick inte följa med - vi tyckte inte vi hade råd! Sagt och gjort, vid sju fick jag skjuts av J2. Det var snällt. I god ordning kom jag till Parken och biljettluckan, köpte biljett och gick in, det gick på 1 minut. Den andra kön, den längre - var för dom som köpt biljett i förväg. Så kan det gå, om inte haspen är på!
Noll koll som vanligt, ingen Winnerbäck klockan 19.30 - förband! Jag drog mig mot baren och begrundade mina synder (det gick fort) över två (små) glas vitt för 50 kr glaset, det kunde jag leva med! Ett illustert gäng samlades på uteserveringen, jag var nog nestorn i den tillfälligt sammansatta gruppbildningen, men nån ska ju var det också!
Konserten var mycket bra, bra stämning, roligt, men det kanske inte lyfte till den maxade femman som ST skrev om, snarare blir betyget en stabil fyra. En riktig hitparad och nostalgiafton. Jag missade slutet, trodde det var slut - och J2 stod och väntade (trodde jag), men vi gick förbi varandra och det dröjde en stund innan vi fick kontakt, och jag var hemma kring elva, ingen barrunda på stan alltså!
Man har den släkt man förtjänar. Jag har jättebra uppsättning, jag vill inte byta ut nån. Knytkalas igår (givetvis fixade M vår klans bidrag - högsta kulinariska klass - om nu nån undrar, kyckling och gott matbröd ), bra väder, tipspromenad, musikgissningstävling och berättelser från förr. Vi var 27 stycken, mamma, syskon, kusiner, tremänningar, fästmän och fästmöar i ett människokollage som inte gick av för hackor.
Roligast var att mamma var så pigg. Hon har varit lite skör under året, men nu var det vara gogogogo igen, nåja! Hon var i bra form - sina 78 år bär hon med heder! Det var också roligt att J1 och J2 vill följa med och dom tycker det är kul att träffa tjocka släkten. Några träffar man mer sällan och andra oftare!
Vi var hemma i skaplig tid, strax före elva och definitivt inga kopparslagare förefinns idag - tack och lov för det, ingen är gladare än jag!
I fredags var det alltså Winnerbäck för hela slanten. Jag bestämde mig sent, kring sju - regnet hängde i luften, men det regnade inte. Det må bära eller brista - och lite grand tänkte jag på en annan Lasse, vi som aldrig kom iväg på den där Winnerbäck-konserten, vi pratade om under hösten och våren. Ibland får man gripa tillfället i flykten, tillfället kanske inte kommer tillbaka, så resonerade jag.
M fick inte följa med - vi tyckte inte vi hade råd! Sagt och gjort, vid sju fick jag skjuts av J2. Det var snällt. I god ordning kom jag till Parken och biljettluckan, köpte biljett och gick in, det gick på 1 minut. Den andra kön, den längre - var för dom som köpt biljett i förväg. Så kan det gå, om inte haspen är på!
Noll koll som vanligt, ingen Winnerbäck klockan 19.30 - förband! Jag drog mig mot baren och begrundade mina synder (det gick fort) över två (små) glas vitt för 50 kr glaset, det kunde jag leva med! Ett illustert gäng samlades på uteserveringen, jag var nog nestorn i den tillfälligt sammansatta gruppbildningen, men nån ska ju var det också!
Konserten var mycket bra, bra stämning, roligt, men det kanske inte lyfte till den maxade femman som ST skrev om, snarare blir betyget en stabil fyra. En riktig hitparad och nostalgiafton. Jag missade slutet, trodde det var slut - och J2 stod och väntade (trodde jag), men vi gick förbi varandra och det dröjde en stund innan vi fick kontakt, och jag var hemma kring elva, ingen barrunda på stan alltså!
Man har den släkt man förtjänar. Jag har jättebra uppsättning, jag vill inte byta ut nån. Knytkalas igår (givetvis fixade M vår klans bidrag - högsta kulinariska klass - om nu nån undrar, kyckling och gott matbröd ), bra väder, tipspromenad, musikgissningstävling och berättelser från förr. Vi var 27 stycken, mamma, syskon, kusiner, tremänningar, fästmän och fästmöar i ett människokollage som inte gick av för hackor.
Roligast var att mamma var så pigg. Hon har varit lite skör under året, men nu var det vara gogogogo igen, nåja! Hon var i bra form - sina 78 år bär hon med heder! Det var också roligt att J1 och J2 vill följa med och dom tycker det är kul att träffa tjocka släkten. Några träffar man mer sällan och andra oftare!
Vi var hemma i skaplig tid, strax före elva och definitivt inga kopparslagare förefinns idag - tack och lov för det, ingen är gladare än jag!
Kommentarer
Postat av: Gunnel
Tyvärr har inte vi så mycket kontakt med släkten mer än de allra närmaste. Vi bor lite här och där i vårat avlånga land så det faller sig inte så naturligt. För två år sedan hade vi i allafall en träff. Jösses vad kul vi hade. Flera sådana hoppas jag att vi tillsammans kan fixa
Postat av: frktjatlund
Sorry att du missade slutet på konserten. Det var bästa biten, tycker jag.
Sen tror jag inte att man alltid har det man förtjänar. Vare sig det gäller släkt eller annat. Men det är ett annat inlägg eller kommentar.
Trackback