latmasksamtal

Idag fyller J1, 29 år. Stort grattis och ett fyrfaldigt hurra! Han är ett A-barn (vilket även inkluderar J2), enligt vännen Osbourne från Partille. Exakt vad som menas med det, vet vi inte,  men vi tolkar utsagan positivt.

J1 föddes tidigt på morgonen, efter en långdragen förlossning! Jag var inne på att M skulle klämma ut honom redan kvällen innan, mest för personnumrets skull. Vad sägs om 770717? Men det var liksom inte läge för det! När han till sist, äntligen behagade komma var det i grevens tid! Han var välskapt och fin på alla sätt, han hade till och med en liten hårtott på skallen! Trots det sa jag bergfast  - aldrig mer!  M sa inte, så mycket!

Efter några år (1981), då var det dags igen. Det skulle kanske fungera bättre nu!  Samma visa med långdragen förlossning. Men ut kom även han (J2)  - välskapt på alla sätt! 

Aldrig mer sa jag! Ett eventuellt tillskott av ett tredje barn, hade kunnat ge  en änkeman med 2-3 barn men ingen M. Således - ett enkelt val!



Dag två på jobbet förlöpte som förväntat. Det där med inledande halvtid kan nog glömmas. Längre arbetsdag idag än igår. Det är rent förunderligt hur papper och mail, enligt vissa system ska skickas runt i systemet. Herregud vilken röra!

K och jag funderar redan på att organisera om arbetet - men det kanske är en överloppshandling, efter bara två arbetsdagar

Det ska bli intressant sedan, när vi efter semester, ska stå till svars för misstag! Då gäller det att ta hjälp av vår speciella favorit. tjänstlediga statssekreteraren Lars Danielsson som har gett lögnen ett nytt ansikte och höjt ljugandet  till en ny dimension!

Om nån frågar om vi skickat post/mail - då säger vi bara att vår minensbild är den att vi gjort det. Och det kan vi vidhålla hur länge som helst! Det är ju ingen lögn - och en felaktig minnesbild kan man ju inte klandras för - eller?

Om det frågas om vi ringt telefonsamtal som vi borde ha ringt. Då säger vi samma - att vår minnesbild är den att vi ringt. Om vi konfronteras att vi inte ringt. Då säger vi bara, som Danielsson, att vi inte har anledning att ifrågasätta andras minnesbilder!  Då kan det ju hetta till och det fortsätter ställas frågor om vi ringt eller inte. Då kör vi bara vidare med våra aparta minnesbilder - och sen får vi tjänstledigt med full lön och åker till New York på konferens (dock inte med regeringsplanet, men kanske i business class, hoppas vi)!

Vi säger som han, som gjorde stort i brallan - det löser sig på något sätt!