salta katten
När mamma gått och lagt sig tar M och jag en kopp te och summerar kvällens eskapader. Det är med viss vånda som vi ser framtiden an - när vi pratar om mammas utsatta belägenhet. Men några sorger ska inte tas ut i förskott.
Vi packar våra weekendväskor, och vacklar, efter tio mot sängen för den lagstadgade fyra timmars efterlängtade nattvilan. 05.05 ringer väckarklockan och vi skuttar glatt upp ur sängen, gör gymnastiska rörelser och tackar livet, för denna tidiga och efterlängtade morgon.
Vi duschar, och gör oss i ordning. Taxin kommer 05.50, som avtalat. Färden mot centralen går som på räls och kostar 129 kronor. Om vi går händelserna i förväg, noterar jag att återrresan, på söndagdag betingar det facila priset av 185 kr, nästan 50% dyrare. Taxi är en gren för sig. Jag förstår mig inte på näringen överhuvudtaget.
Vi kliver på tåget, och försöker hitta våra platser, eftersom vi bokat våra biljetter vid 3 oika tillfällen, sitter vi inte direkt bredvid varandra, men det löser sig. Tågmästare (konduktören) upplyser oss om att det i nästa vagan (5) finns flera lediga platser, och i Hudiksvall vacklar vi över från vagn 6 till vagn 5, och boar in oss igen, dricker kaffe och åter smörgås. M petar i sig några Salta Katten, som är en av hennes godisfavoriter.
Sen rullar det på, som det ska. I trakterna av Strömsbro, någa kilomter norr om Gävle blir tåget stående. Efter någara minuter säger tågföraren att oljan till batterierna, blivit för varm, och att vi inte kan fortsätta. Vi ska vänta på ny information, och det gör vi. Vi är inte långt från E4, men det blir onekligen en kortare skogspromenad genom skog och buskage, om vi ska evakuera tåget, inser jag!
Efter några minuter säger tågföraren att han ändå ska försöka ta oss till, perrong i Gävle. Han försöker två gånger, men har inte tillräcklig kraft i ackumulatorerna. Tredje gången lyckas han få rull på järnskrotet och vi rullar med knapp styrfart in på Gävle Central. Där får vi, efter en stund byta tåg. Vi kånkar väskorna över till spår 4, kliver på det nya tåget, som rullar iväg - och en knapp timme sena anänder vi - vid förhållandevis gott mod till spår 11, på Stockholms Central.
På något sätt återkommer jag till min filosofi, att det kanske är så enkelt, att det är resan som är målet. Men i den filosofin ska vi inte fördjupa oss nu och inte heller i den efterföljande födelsedagsfesten med tjocka släkten.
Vi packar våra weekendväskor, och vacklar, efter tio mot sängen för den lagstadgade fyra timmars efterlängtade nattvilan. 05.05 ringer väckarklockan och vi skuttar glatt upp ur sängen, gör gymnastiska rörelser och tackar livet, för denna tidiga och efterlängtade morgon.
Vi duschar, och gör oss i ordning. Taxin kommer 05.50, som avtalat. Färden mot centralen går som på räls och kostar 129 kronor. Om vi går händelserna i förväg, noterar jag att återrresan, på söndagdag betingar det facila priset av 185 kr, nästan 50% dyrare. Taxi är en gren för sig. Jag förstår mig inte på näringen överhuvudtaget.
Vi kliver på tåget, och försöker hitta våra platser, eftersom vi bokat våra biljetter vid 3 oika tillfällen, sitter vi inte direkt bredvid varandra, men det löser sig. Tågmästare (konduktören) upplyser oss om att det i nästa vagan (5) finns flera lediga platser, och i Hudiksvall vacklar vi över från vagn 6 till vagn 5, och boar in oss igen, dricker kaffe och åter smörgås. M petar i sig några Salta Katten, som är en av hennes godisfavoriter.
Sen rullar det på, som det ska. I trakterna av Strömsbro, någa kilomter norr om Gävle blir tåget stående. Efter någara minuter säger tågföraren att oljan till batterierna, blivit för varm, och att vi inte kan fortsätta. Vi ska vänta på ny information, och det gör vi. Vi är inte långt från E4, men det blir onekligen en kortare skogspromenad genom skog och buskage, om vi ska evakuera tåget, inser jag!
Efter några minuter säger tågföraren att han ändå ska försöka ta oss till, perrong i Gävle. Han försöker två gånger, men har inte tillräcklig kraft i ackumulatorerna. Tredje gången lyckas han få rull på järnskrotet och vi rullar med knapp styrfart in på Gävle Central. Där får vi, efter en stund byta tåg. Vi kånkar väskorna över till spår 4, kliver på det nya tåget, som rullar iväg - och en knapp timme sena anänder vi - vid förhållandevis gott mod till spår 11, på Stockholms Central.
På något sätt återkommer jag till min filosofi, att det kanske är så enkelt, att det är resan som är målet. Men i den filosofin ska vi inte fördjupa oss nu och inte heller i den efterföljande födelsedagsfesten med tjocka släkten.
Kommentarer
Postat av: Gunnel
Det är kul att vara ute och resa :O)
Postat av: Lena
Ja kära värld, vilket äventyr.....
Trackback