Boxer

Får jag bjussa på två bilder till av våran favoritboxer. Typ - avslappnad


Typ - trött!



Sundsvall - nåt till alla!

Detta är en hund, en boxer. Den vilar i köket.


Det är samma hund, som vilar - på den vita mattan i sovrummet. Ibland är man trött, väldigt trött!


Denna gamla boxer har väldigt hög mysfaktor. Den är rent ut sagt gosig, en härlig personlighet.

M har slitat som en galärslav med mathållningen i helgen. Mamma har varit hos bror, och mamma och bror var hos oss på lördag. Mamma är en skugga av sitt forna jag - men kan fortfarande vinna, när vi spelar Chicago (kortspel - för den som inte vet)! Siffersinnet verkar minst skadat!

Vi har haft städhelg i bostadsrättsföreningen, och idag - söndag var klanen (söner med tjejer, hemma på middag). Givetvis lagad av M. Bacon och stuvade morötter serverades. Det är onekligen en tillgång att ha återväxten nära.

Sundsvall har något till alla.

Fin i kanten

Det finns hopp om livet på tundran i Sundsvall. Just nu är det plus 2.

Vinterdäck, numera med dubb är pålagda. Jag tror nästan att det är rekord. Vanligtvis väntar man på första snökaoset, och sen lägger man på vintergaloscherna. Dock inte i år!

TV-tittning förekommer. Idol  i TV4 - tror jag. Det är inte direkt min grej, säger jag och kan förefalla kulturell, och onödigt fin i kanten. Så är det inte, programmet är som det är - och sen all denna reklam! Vi har 2 TV till i radhuset, om TV-beroendet kräver sitt. Vi kan bjuda in en kompis, och då kan vi titta på tre olika program - om vi vill!

Jag är inne på att ta en macka, och samtidigt, eller efter intagandet av nyssnämnda smörgås - begrunda mina synder, eller inte!

Sköt om sig ärade medborgare tillika bloggläsare - och ha en fortsatt trevlig fredagskväll!


Nya pjucks

Fyra grader på tundran, väster Sundsvalls centrum.

Det är dags att bege sig mot IP och matchen. J1 och jag ska göra det vi kan för att greja tre pinnar mot Syrianska.

Varför ändra ett vinnande lag. Så här ser mina nya pjucks ut (Vagabond)! Precis som med musiken, jeansen och skjortor mm, är det, det invanda som gäller. Om det är övervägande bra eller dåligt, kan vi kanske diskutera, en annan gång. För några år sedan, gick min dåvarande kropp och Levis 501 åt olika håll, efter 30 års regelbundet umgänge! Hårt - men det var bara att bita i det sura äpplet!


Och så här! Ecco - funkar, för det mesta!

 

Enligt M - är det inte fjollskor. Det tolkar jag positivt!

 

Ha en fortsatt trevlig måndagskväll.


Söndagsblues

Dom här rosorna är till dig, och bara dig - kära bloggläsare.

 

Samma/lika blommor i ett makro

 

Mamma var ute på galej, inget besök blev det. Det får bli nästa helg i stället.

 

Barnen med tjejer och kompis var hemma på middag idag. Kul!

 

Det börjar dra ihop sig i superettan. Vi har halkat över på fotboll - hastigt och lustigt. Åtvidaberg förlorade oväntat och imorron möte Gifflarna Sundsvall, Syrianska från Södertälje. Vi behöver nog tre poäng för att vara att räkna med i toppstriden. Endast fyra matcher återstår.

 

Det har regnat idag och just nu är det plus 3. Snart är det galoschbyte på puggen.


Järnlady

Det är bara att konstatera att det går mot höst. Rönnbären, hos grannen - är röda och fina. För länge sedan gjorde jag rönnbärsvin. Det blev inte bra! När vi bodde i Bålsta lärde grannen Josef från Ungern mig hur man bryggde vin på fikon, vilket blev väldigt bra starkvin, som vi provsmakade i garaget! Det var tider det!


Efter moget övervägande har vi bestämt oss för att renovera badrummet, på nedre botten. Givetvis är det M som tagit bort våtrumstapeten. Det klarade hon utan arbetsledning. Vi lejer bort juppsättningsjobbet. I god tid före jul är vi klara, åtskilliga tusenlappar fattigare.

Det har inte hänt så mycket, denna lördag 3 oktober. Vi har mest tagit det lugnt. M har bakat kaka, och nu blir det räkfrossa! Imorron åker jag till mamma och barnen med fästmöar kommer på middag, söndag eftermiddag.

 

Stina Dabrowski är gäst hos Oldsberg. Henne har jag svårt för. I synnerhet från tiden när hon intervjuade järnladyn Thatcher, och - den korkade människan - förslog att Margareth Thatcher skulle göra ett litet hopp, som avslutning på pratstunden. Certainly not - sa Thatcher, why? Det var väl det bästa hon sagt under sin tid, i rampljuset!


Frihetsbedrövad

Hårda arbetsveckor, och ännu en är på väg mot final. Frost i natt. Nu - strax före nio, plus 3.

M/J2/J1/I och Je kämpar må. Det är dags att hälsa på mamma igen. Syster är i Peru, där det varit jordbävning. Hur kul är det på en Richterskala?

Städdag (igen) i brf Svampen. Har för mig att jag skrev det nyss, alltså i april.

Helikoptergänget, i vart fall - delar av dom är frihetsbedrövade. Så det så!

Bastuklubb

Det är höst på tundran i Sundsvall. Det har varit fint väder idag (fast det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder)  - vi noterar 14 grader och vindstilla.

Idag har M och jag mest softat. Givetvis fick jag frukost på säng. Eftersom hon är husfru - är det väl inte mer än rätt. Som husbonde kan jag inte förväntas kravla mig upp ur sägen före nio - och steka bacon, färskpressa juice, och vidtaga andra frukostförberedande åtgärder. Det förstår ni väl!

 

För övrigt - behövs helgerna mest till vila. Förra helgen hade vi goda vänner på besök. Det var kul! Vi har också idag varit på Frälsis med lite avlagt, samt besökt Golvettan och valt golv, väggtapet och bård till våtutrymmet på undervåningen. Vi satsar på olika nyanser av grått. Fortfarande finns projektet byta kök - på agendan. Det är inget litet projekt! Det kräver nog sin man!

 

Storpolitiken lever sig eget liv. När höjdarna träffas i Pittsburgh, verkar det mest bli cocktailparty. Andreas Carlgren som miljöminster är väl ingen hit direkt. Han badar man inte gärna bastu med! Jag menar, att man inte har så mycket gemensamt - i värderingarna.

 

I övrigt har jag inte så mycket att förmedla till omvärlden.

 

Te, TV och tofflor - väntar. Auf wienerschnitszel för några timmar!

 


ITIL

Rapporten från tundran, väster i Sundsvall - meddelar följande på kortfattat norrländskt tungomål!

Det har varit en hård arbetsvecka, som började i Stockholm. Nu är vi i det läget att vi måste ta in en konsult för att klara biffen på jobbet. Tack och lov handlar det inte om management och/eller organisation, snarare grovjobb. Den vi anlitar, lär utan fantasiarvode få jobba för alla sina debiterade timmar.

M har också haft en hård till medelhård arbetsvecka. Hon säger att dom ska bli föremål för omorganisation. Stackars dom. Det lär inte bli bättre.

J2 trivs mycket bra på nya jobbet. Han frågar mig fvbf - hur man kan mäta mognadsgraden i ITIL-projekt. Det har jag ingen aning om. Om du vet - hör av dig! J1 och I är i Ljusdal.

Nu är det dags för dumburken.

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll!

Utanförskapspolitik

Jobbskatteavdrag och sänkta skatter i all ära. Törs man ändå fråga - och visa sin okunskap. Dom som inte har något jobb och/eller är sjuka, hur får dom del av moderatregeringens utanförskapsförmåner? Ska vi skapa något jobbskaparavdrag också - för företagen! Söka jobb är en sak, men finns det inga jobb - då står vi där med ändan bak!  Att moderatregeringen kastar ut 55.000 långtidssjuka fd sjukpensionärer i ingenting - med stöd av jobbcoacher från arbetsförmedlingen, under ledning av Mia Törnblom, känns inget vidare!

Att vi lånar till överklassens skattesänkningar - det förstår alla (dom flesta). Att även undersköterskan får en dusör skattesänkning, det är väl mest för att mörka systemskiftet.

Regeringen för en politik som syftar till ett utanförskap utan förmåner. Tänk om dom sagt det - innan valet! Fast regeringen Persson var inget egentligt alternativ.

Åhajaja!


Konsultskepsis

Ärade läsare. Jag vet inte om jag högst omedvetet förmedlat uppfattningen att jag inte gillar konsulter särskilt bra. Det är onekligen synd att generalisera, men så är det. Organisations- och mangementkonsulterna är dom sämsta. Alla vet ju att det inte kommit något väsentligt nytt i ämnet organisationsteori efter Hawthorneundersökningen 1924-1932 (Chicago, Ill). Det är möjligt att Maud Olofsson hittat något outforskat när alla jobbcoacher ska frälsa oss. Jag är - som vanligt - skeptisk.

I den värld jag finns i utsätts vi ibland för konsulter, i synnerhet när vi ska förändra (förväntas förändra oss). Vad vi ska förändra oss till/för och varför vet vi inte. Men ledningen tycker att förändringsbenägenheten är för liten.

I det läget kallas en konsult in. 1.000 kr/t är nog det minsta som betalas. Om det är en riktigt dyr och bra konsult, betalas gärna det dubbla. Cheferna vill, av ren självbevarelsedrift inte delta, eftersom all personal är meveten om att det är spel för gallerierna. Dom kan ju inte möta sina egna medarbetare, om dom säljer sin själ för så lite!

För jag som gillar absurd, svart komedi - är det mest givande om det är minst 30, gärna det dubbla - eller kring 100 pers, som deltar i dompteringen.

Vanligtvis börjar konsulten med att berätta att metoden är certifierad, och att stor framgång har uppnåtts i USA. Många är impade. Eftersom konsulten givetvis inte vet något om verksamheten, ska vi börja med en nulägesbeskrivning. Vi utrustas med käcka attribut/hjälpemdel. Sen ska vi placera lappar eller nålar av olika färger, eller nåt annat på en tavla. Värdegrund och kultur är dagens hype. Ingen vet vad det är, men men många tror att dom vet.

Sen säger konsulten att vi är jättebra och att vi hittat det viktigaste i förändringen. Man tackar!


Sen ska vi grupparbeta och flytta pluttar, dvs prioritera bland allas synpunkter, angående generell skåpmat - som bättre arbetsmiljö, bättre feedback, bättre information och givetvis att alla måste känna sig sedda, lyssnade på och bekräftade. Konsulten säger att vi är jättebra. Det är inte ovanligt att någon av medarbetarna som är särskilt svältfödd på uppmärksamhet, kan få hedersuppdrag att flytta pluttar. Men för majoriteten i församlingen utbreder sig håglösheten.


När vi ska flytta pluttar, brukar jag ligga lågt, fram till att någon vill flytta min plutt. Då brukar jag säga att den inte ska flyttas. Då blir det dålig stämning. I kaffepausen säger chefen att jag inte är förändringsbenägen. Då svarar jag att jag är kränkt, och att jag verkligen längtar efter förändring. Men för helvete, flytta pluttjävelen då, säger chefen ovänligt. Varför då, säger jag - med blid stämma, varför kan inte dom andra flytta till min plutt då - och anpassa sig efter mig!. Varför ska alltid jag ändra mig. Du är hopplös, säger chefen - och sen dryper vederbörande bort.

Sen säger konsulten att det är en mycket bra utvecklingsbar grupp - som han just nu träffar, som tar ansvar och hittar möjlighet till utveckling, men att det finns några som har lite längre startsträcka på utvecklingsområdets startsträcka. Med det menas, sådana som jag!

Stor komik utbreder sig när konsulten anslår tonen, fråga inte vad jobbet kan göra för dig, utan vad du kan göra för jobbet. Då är det nästan värt besväret att tvingas lyssna. Vanligtvis blir hela spektaklet fiasko, som senare beskrivs som en utvecklande kreativ medarbetarövning, av cheferna.

Har vi tur/otur kommer något rö, typ Mia Törnblom in på arenan och talar till oss, och säger att vi ska ha bättre självkänsla och självförtroende. Det kan vi ju ställa upp - men hur fán ska vi göra! Några svar lämnas inte. Det kanske kommer i nästa dompteringsomgång!

När det drar ihop sig till avslutning, säger konsulten att han träffat en ovanligt mogen och utvecklingsbar grupp. Om konsulten har osedvanligt dåligt omdöme, sägs att övningen ska dokumenteras.

Sen tackar alla dompterade, konsulten för det bästa som dom varit med om! Om jag har en beige dag, dryper jag bara av. Om jag - just den dagen - uppskattar det svarta, tackar jag konsulten - genom att säga, att jag lärt mig nåt!

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll, även du konsult! Det finns många bra konsulter, som verkligen gör något t.ex. IT-system och husbyggande.

Nykter kaluver

Hösten etablerar sig. Lite kyligare väder på ingång. 10 Sundsvalls-grader kan vi skryta med, just nu!


Igår var jag och några arbetskompisar på teater. Vi såg Sockerdagar på Sveateatern. Den var bra. Martin Lindberg har skrivit och regisserat. Skådisarna är Iso Porovic, Ingmar Virta, Gisela Nilsson, Helena Svartling och Marie-Therese Sarrazin. Det är typ en komedi och storyn bärs delvis fram av dansbansmusik. Det funkar!


När det går fort, går det fort. Strax innan jag ska åka, ska jag bara, ta en bit salami. Fort fram med korven ur kylskåpet, tar ner en kniv, måttar och skär mig naturligtvis i fingret. Eftersom jag inte direkt är förberedd på ett finger, trycker jag till ordentligt, när jag ska skiva korven. Ett mindre blodbad uppstår. Försöker få stopp på blödandet genom att spola kallt vatten på såret, sen på med plåster och iväg. Allt detta på nykter kaluver.

Jag är rätt bra på att göra det omöjliga. Jag känner ingen annan som t.ex. har eldat upp trähandtaget på grillen! Nån som känner nån? I så fall kan vi bilda en klubb - typ Kenneth, eller sårskadeklubben, möjligen föreningen vi som grillar allt!


M är bättre. Jag har ingen vidare energi. Latmasken gör sig påmind. Nu blir det TV, grönt te och macka. Givetvis ska man äta smörgåsar på kvällen. Kolhydrater är sällan fel. Vi har en kändisdoktor i Sundsvall, Annika Dahlkvist som rekommenderar diet tvärsemot det etablerade synsättet, mycket fett, och den biter på allt, till och med svininfluensan. Men den - kosthållningen - biter inte på uppgrillade trähandtag och än mindre på smärre skärskador på fingrarna.

Ha en fortsatt trevlig torsdagkväll - gott folk!

Svinhugg går igen

Lite impad blir jag av kameran. Jag har ingen märkvärdig digitalkamra (Canon Ixus 70). På vinst och förlust knäppte jag polstjärnan (tror jag), nyss. Det är tolv grader, molnfritt och påtaglig höstkänsla, på tundran, latitud Sundsvall. Visst ser du stjärnan!

Det mesta är som vanligt. M är fortfarande förkyld. J2 verkar ha funnit sig tillrätta på nya jobbet.

Jag försäkrar att följande nästan är sant. Igår ringde jag hem för att prata en stund med M. Jag frågade med blid röst, om hon hade svinpäls! Nä, sa hon - men jag är gift med en! Så kan det gå, när garden är nere, eller uppe. Svinhugg - går igen!

Allt nog och emellertid. Det är många som har flunsa av varierande art och omfattning!

Upploppet har börjat

Det börjar gå mot final. Den 7 november 2005, skrev jag mitt första blogg-inlägg. Sen har jag gjort paus några gånger. I perioder har uttrycken gått på sparlåga. Nu börjar det som sagt att dra ihop sig. Bäst före datum är sedan länge passerat.

Den här bilden tog jag imorse, när jag gick till jobbet strax efter åtta, vilket är ovanligt sent.

 

Plommonträdet har putsats. Inga plommon blev det i år. Här kommer en närbild.

 

Det blev en längre arbetsdag än vanligt. Rapporter ska skrivas och skickas.

 

Jag funderar hur jag kan spara åtminstone några av inläggen. Är det någon som har något bra tips?

 

De flesta inläggen är ögonblicksbilder. På senare tid, mest av dagbokskaraktär. Några inlägg, bl.a. om bonusar, som jag skrev 2005, 2006 är inte så pjåkiga (om jag får säga det själv!). Jag har också skrivit något om den nyliberala politik, som folkhemspartiet moderaterna, säger sig stå för. Nyckelordet är säger. För dom säger en sak och gör något helt annat (för sina förmögna kärnväljare). Det såg jag tidigt, tror jag (om jag får säga det själv!).

 

Som sagt, det går höst, även för bloggen. Det verkar bli finväder, även de närmaste dagarna. Det är inte mycket som slår en fin höstdag! Möjligen en sommardag kring midsommar, eller kanske en solig mars- eller aprildag i fjällen, eller varför inte i lä kring husknuten. Vintern är som den är numera. Kring 10 grader kallt, blek sol från blå himmel, en tidig dag i februari, går inte heller av för hackor.


Cuba libero

Vi har fortsatt med höstbruket idag, söndag. Det har varit jättefint väder. Rätt kyligt på morgonen, hög klar luft, och sen närmare 20 grader under dagen.


För oss med gröna fingrar, behövs givetvis skottkärra, sekatör och häcksax. Det blev inte osämja kring häckens klippning, som det brukar kunna bli. M orkade inte korrigera mina tillkortakommanden, eftersom hon är förkyld.

Gifflarna klarade bara 1-1- borta mot Vasalund, som ligger sist i tabellen. Vi supporters har det inte lätt. Förr drack man ibland Cuba libre (fickljummen rom och cola, och i bästa fall en liten citronskiva). För oss fotbollsentusiaster gäller givetvis drinken Cuba libero. Exakt hur den komponeras vet jag inte på rak arm. Kanske beror det på vad som finns hemma, när drinken ska tillredas.

Jag måste säga att jag undrar vad Mehmet Ghezali gör i Pakistan, han som satt på fånglägret på Cuba. Har han verkligen inte vett att stanna i Sverige, efter denna pärs. Man tar sig för pannan - och undrar!

Frid i stugan - kära läsare. Imorron väntar grottekvarnen. M blir nog hemma, hon är inte bra än - och imorse fick hon inte frukost på sängen, som igår - vilket sannolikt försenar tillfrisknandet.

Samma/lika

Det är höstkänsla.


Utemöbler har plockats in!


Vi är beredda på vädrets nycker. En pappsäck ska, så småningom, täcka parasollen.


Vi har skogstomt. Det är inte mycket skog, men enstaka lingon har vi några meter från radhuset. Rätt coolt!


När ungarna lånade senast bilen, frågade J1. Har du samma låtar på alla CD i bilen?

Javisst sa jag. Varför ändra ett vinnande koncept.

På de 5 CD som finns i Puggen, har jag mixat "olika av samma". Det är mycket Winnerbäck (som är bra bilmusik), gamla godingar. Boy George (Culture club) Everything I ow! Givetvis Bruce Hornsby (The way it is). Johnny Cash, I want back down (egentligen Tom Pettys) till och med I walk the line fungerar. Cash-filmen - Man in black, var däremot inget vidare! Dock var Reese Whiterspoon med utmärkt beröm godkänd! Shoreline (Anna Ternheim och/eller Broder Daniel). Pet shop boys (It´s a sin, Always on my mind, Go west).

Van - the man - Morrison. Brown eyed girl. Och ledmotivet - days like this. Mycket bra film från 1998 med Jack Nicholson och Helen Hunt. Håkan Hellström funkar också i bilen.  U2, det mesta från Joshua tree 1987. Varför inte - I still haven´t found what I´m looking for!

Take care - out there!

Livets tombola

Det går mot höst. På tundran är det fortfarande tolv grader strax efter åtta. J2 och Je verkar hämta sig efter sin flunsa. J1 och I är ystra, och även dom glada för att fredagen kommer som en räddning.

Klockan hann med marginal passera nio, när jag skred in genom dörren igår. Det blev en normaldag på jobbet idag.

 

M är också hängig - flunsan kräver sitt.

 

Snart kallar TV´n. Jag lyssnar på Dire Straits (Mark Knopler) Sultans of swing och skickar en tanke till Lasse. Han och jag var på Knopler-konsert på Globen - för 5/6 år sedan. Efter konserten tog vi T-banan till Gamla stan och tog en öl på Kornhamstorg. Sen gick vi saka genom stan mot Odenplan, där vi bodde. Några år senare dog Lasse, knall och fall - utan att dessförinnan ha varit sjuk. Så kan det gå i livets tombola!

 

Till den tålmodiga läsare - eller annan, vill jag, utan att på något sätt tränga mig på, i all ödmjukhet tillönska en fortsatt trevlig fredagskväll. Det är den 11 september - jag vet det. För åtta år sedan, 2001. Den frågan lägger vi bakom oss, i vart fall ikväll!

 

 


Kasper

Det är 0-0 i pausen mellan Malta och Sverige. För den som inte vet, handlar det om fotboll och slutspelet i Sydafrika. Vi gör en riktigt usel första halvtid!

M och jag var på Malta 1973. Vi kände för semester och M fixade en tvåveckors restresa i en trerumslägenhet i Gzira. Jag komer ihåg att M betalade resan, på dåvarande Nordbanken. Kring 600 kr/person - tror jag.

I anslutning till Malta-hotellet fanns en bar, där det var många oljejobbare, som tog ledigt efter hårda arbetspass, i havet söder om Malta eller i Nordafrika. Några hade - som vi senare förstod - lokala fästmöar. Några fästmöar dubblerade, när den ena oljejobbaren åkte, kom en ny fästman! Fast det är jag inte helt säker på!

På baren kom vi i kontakt med ett härligt gäng outsiders. Vi satt där, och såg blyga ut, när vi solat klart, kring två. Plötsligt stod 5-6 pint öl på bordet. Tydligen betalade man en runda var. Det var inget som vi då, hade stenkoll på! Nästa dag var vi kompisar för hela slanten. Vi var hem till en av dom som jobbade på baren och käkade kanin. Vi spelade bowling - och fick inblick i livet som levdes på Malta och oljefälten! Då och då kommer jag och M, i tankarna  tillbaka till Malta 1973. Det är 36 år sedan. Åren går!  

Ha en fortsatt angenäm lill lördag! När jag skriver dessa rader lyssnar jag på Bo Kaspers orkester, på radion. I like it!

Gif Sundsvall

Gif Sundsvall - Sirius 2-0. Jag och J1 var på IP, och kollade det gröna fältets schack, som det ibland, av oss äldre fotbollsupporters - brukar kallas. Högt underhållningsvärde. M blev "fotbollsänka" igen, och dessutom 200 kr fattigare, eftersom min likviditet var svag, närmast obefintlig. Soliditeten är bättre, men inte i toppklass.

Fint i Sundsvall, strax före 22 är det 15 grader. Inte illa.

Imorron eftermiddag bär det av mot Stockholm, flygandes. Det gäller att hålla "hjulen" igång! Jag brukar undvika Arlanda express, men för att hinna till möte - måste jag!

CU around folks!

Vurte

Digitalboxen la av! Beställde ny, som kom idag. Eftersom jag är man, behöver inga instruktioner läsas. Snart ska man vara minst civilingenjör för att montera alla upptänkliga anordningar till TV´n. Givetvis var det M som klarade biffen.

Det går mot höst, Tre grader imorse, kring 15 under dagen. Till helgen åker nog delar av utemöblerna in! Likaså ska klockan ställas tillbaka, fast det dröjer ett tag.


M har kokat ärtsoppa. Här kallnar den. Den är verkligen god. Jag lovar!


Efter äventyret med digitalboxen, belönade vi oss med kaffe, våffla med hjortronsylt och grädde!


Vurte, tror jag är norrländsk dialekt och betyder väl blev. Inte illa. I like it!

Imorron är det match. Sirus, från Uppsala - kommer på besök.

Medelhårda dagar på jobbet. På onsdag åker jag till Stockholm, kommer hem sent på torsdag, sen är det fredag - och helg!


Tidigare inlägg Nyare inlägg