Konsultskepsis
Ärade läsare. Jag vet inte om jag högst omedvetet förmedlat uppfattningen att jag inte gillar konsulter särskilt bra. Det är onekligen synd att generalisera, men så är det. Organisations- och mangementkonsulterna är dom sämsta. Alla vet ju att det inte kommit något väsentligt nytt i ämnet organisationsteori efter Hawthorneundersökningen 1924-1932 (Chicago, Ill). Det är möjligt att Maud Olofsson hittat något outforskat när alla jobbcoacher ska frälsa oss. Jag är - som vanligt - skeptisk.
I den värld jag finns i utsätts vi ibland för konsulter, i synnerhet när vi ska förändra (förväntas förändra oss). Vad vi ska förändra oss till/för och varför vet vi inte. Men ledningen tycker att förändringsbenägenheten är för liten.
I det läget kallas en konsult in. 1.000 kr/t är nog det minsta som betalas. Om det är en riktigt dyr och bra konsult, betalas gärna det dubbla. Cheferna vill, av ren självbevarelsedrift inte delta, eftersom all personal är meveten om att det är spel för gallerierna. Dom kan ju inte möta sina egna medarbetare, om dom säljer sin själ för så lite!
För jag som gillar absurd, svart komedi - är det mest givande om det är minst 30, gärna det dubbla - eller kring 100 pers, som deltar i dompteringen.
Vanligtvis börjar konsulten med att berätta att metoden är certifierad, och att stor framgång har uppnåtts i USA. Många är impade. Eftersom konsulten givetvis inte vet något om verksamheten, ska vi börja med en nulägesbeskrivning. Vi utrustas med käcka attribut/hjälpemdel. Sen ska vi placera lappar eller nålar av olika färger, eller nåt annat på en tavla. Värdegrund och kultur är dagens hype. Ingen vet vad det är, men men många tror att dom vet.
Sen säger konsulten att vi är jättebra och att vi hittat det viktigaste i förändringen. Man tackar!
Sen ska vi grupparbeta och flytta pluttar, dvs prioritera bland allas synpunkter, angående generell skåpmat - som bättre arbetsmiljö, bättre feedback, bättre information och givetvis att alla måste känna sig sedda, lyssnade på och bekräftade. Konsulten säger att vi är jättebra. Det är inte ovanligt att någon av medarbetarna som är särskilt svältfödd på uppmärksamhet, kan få hedersuppdrag att flytta pluttar. Men för majoriteten i församlingen utbreder sig håglösheten.
När vi ska flytta pluttar, brukar jag ligga lågt, fram till att någon vill flytta min plutt. Då brukar jag säga att den inte ska flyttas. Då blir det dålig stämning. I kaffepausen säger chefen att jag inte är förändringsbenägen. Då svarar jag att jag är kränkt, och att jag verkligen längtar efter förändring. Men för helvete, flytta pluttjävelen då, säger chefen ovänligt. Varför då, säger jag - med blid stämma, varför kan inte dom andra flytta till min plutt då - och anpassa sig efter mig!. Varför ska alltid jag ändra mig. Du är hopplös, säger chefen - och sen dryper vederbörande bort.
Sen säger konsulten att det är en mycket bra utvecklingsbar grupp - som han just nu träffar, som tar ansvar och hittar möjlighet till utveckling, men att det finns några som har lite längre startsträcka på utvecklingsområdets startsträcka. Med det menas, sådana som jag!
Stor komik utbreder sig när konsulten anslår tonen, fråga inte vad jobbet kan göra för dig, utan vad du kan göra för jobbet. Då är det nästan värt besväret att tvingas lyssna. Vanligtvis blir hela spektaklet fiasko, som senare beskrivs som en utvecklande kreativ medarbetarövning, av cheferna.
Har vi tur/otur kommer något rö, typ Mia Törnblom in på arenan och talar till oss, och säger att vi ska ha bättre självkänsla och självförtroende. Det kan vi ju ställa upp - men hur fán ska vi göra! Några svar lämnas inte. Det kanske kommer i nästa dompteringsomgång!
När det drar ihop sig till avslutning, säger konsulten att han träffat en ovanligt mogen och utvecklingsbar grupp. Om konsulten har osedvanligt dåligt omdöme, sägs att övningen ska dokumenteras.
Sen tackar alla dompterade, konsulten för det bästa som dom varit med om! Om jag har en beige dag, dryper jag bara av. Om jag - just den dagen - uppskattar det svarta, tackar jag konsulten - genom att säga, att jag lärt mig nåt!
Ha en fortsatt trevlig fredagskväll, även du konsult! Det finns många bra konsulter, som verkligen gör något t.ex. IT-system och husbyggande.
I den värld jag finns i utsätts vi ibland för konsulter, i synnerhet när vi ska förändra (förväntas förändra oss). Vad vi ska förändra oss till/för och varför vet vi inte. Men ledningen tycker att förändringsbenägenheten är för liten.
I det läget kallas en konsult in. 1.000 kr/t är nog det minsta som betalas. Om det är en riktigt dyr och bra konsult, betalas gärna det dubbla. Cheferna vill, av ren självbevarelsedrift inte delta, eftersom all personal är meveten om att det är spel för gallerierna. Dom kan ju inte möta sina egna medarbetare, om dom säljer sin själ för så lite!
För jag som gillar absurd, svart komedi - är det mest givande om det är minst 30, gärna det dubbla - eller kring 100 pers, som deltar i dompteringen.
Vanligtvis börjar konsulten med att berätta att metoden är certifierad, och att stor framgång har uppnåtts i USA. Många är impade. Eftersom konsulten givetvis inte vet något om verksamheten, ska vi börja med en nulägesbeskrivning. Vi utrustas med käcka attribut/hjälpemdel. Sen ska vi placera lappar eller nålar av olika färger, eller nåt annat på en tavla. Värdegrund och kultur är dagens hype. Ingen vet vad det är, men men många tror att dom vet.
Sen säger konsulten att vi är jättebra och att vi hittat det viktigaste i förändringen. Man tackar!
Sen ska vi grupparbeta och flytta pluttar, dvs prioritera bland allas synpunkter, angående generell skåpmat - som bättre arbetsmiljö, bättre feedback, bättre information och givetvis att alla måste känna sig sedda, lyssnade på och bekräftade. Konsulten säger att vi är jättebra. Det är inte ovanligt att någon av medarbetarna som är särskilt svältfödd på uppmärksamhet, kan få hedersuppdrag att flytta pluttar. Men för majoriteten i församlingen utbreder sig håglösheten.
När vi ska flytta pluttar, brukar jag ligga lågt, fram till att någon vill flytta min plutt. Då brukar jag säga att den inte ska flyttas. Då blir det dålig stämning. I kaffepausen säger chefen att jag inte är förändringsbenägen. Då svarar jag att jag är kränkt, och att jag verkligen längtar efter förändring. Men för helvete, flytta pluttjävelen då, säger chefen ovänligt. Varför då, säger jag - med blid stämma, varför kan inte dom andra flytta till min plutt då - och anpassa sig efter mig!. Varför ska alltid jag ändra mig. Du är hopplös, säger chefen - och sen dryper vederbörande bort.
Sen säger konsulten att det är en mycket bra utvecklingsbar grupp - som han just nu träffar, som tar ansvar och hittar möjlighet till utveckling, men att det finns några som har lite längre startsträcka på utvecklingsområdets startsträcka. Med det menas, sådana som jag!
Stor komik utbreder sig när konsulten anslår tonen, fråga inte vad jobbet kan göra för dig, utan vad du kan göra för jobbet. Då är det nästan värt besväret att tvingas lyssna. Vanligtvis blir hela spektaklet fiasko, som senare beskrivs som en utvecklande kreativ medarbetarövning, av cheferna.
Har vi tur/otur kommer något rö, typ Mia Törnblom in på arenan och talar till oss, och säger att vi ska ha bättre självkänsla och självförtroende. Det kan vi ju ställa upp - men hur fán ska vi göra! Några svar lämnas inte. Det kanske kommer i nästa dompteringsomgång!
När det drar ihop sig till avslutning, säger konsulten att han träffat en ovanligt mogen och utvecklingsbar grupp. Om konsulten har osedvanligt dåligt omdöme, sägs att övningen ska dokumenteras.
Sen tackar alla dompterade, konsulten för det bästa som dom varit med om! Om jag har en beige dag, dryper jag bara av. Om jag - just den dagen - uppskattar det svarta, tackar jag konsulten - genom att säga, att jag lärt mig nåt!
Ha en fortsatt trevlig fredagskväll, även du konsult! Det finns många bra konsulter, som verkligen gör något t.ex. IT-system och husbyggande.
Kommentarer
Postat av: frktjatlund
Bevare mänskligheten för alla konsulter och coachar. Särskilt livscoachar som tror sig sitta inne med meningen med livet.
Trackback