latmasksamtal

I lämp liga do ser, är sär skriv ning rätt kul.

Jag är på jobbet, telefonen ringer, jag svarar och M är på andra sidan. Hon frågar om jag vet var julgransfoten finns nånstans. På vinden säger jag obekymrat. Jag har sökt överallt, säger  hon. Foten är borta. Jaha säger jag och funderar, jag kan inte vara alltför hurtig, det gäller att vara rimligt deltagande i den uppkomna situationen, eftersom M hade tänkt  klä  granen just idag, och om jag inte är är tillräckligt  deltagande lär uppgiften hamna på mig, dels att eventuellt köpa ny julgransfot och sen med omsorg sätta fast dom röda pomlorna samt ljusen i en något så när acceptabel ordning, vilket inte är någon enkel uppgift. 

Det är underligt, vi får kolla på vinden ikväll - säger jag. Att grejor bara kan försvinna så där, säger M, jag tar inte emot påståendet som en anklagelse, att det är jag som drullat bort foten i fråga. Vilket skulle vara det mest sannolika i sammanhanget.




När jag kommer hem ikväll, ser jag denna delikata improvisation, som är verkligt bra. Till saken hör att vi länge varit i valet och kvalet om vi överhuvudtaget skulle sätta ihop julgranen i år. Det blev en vettig kompromiss, till slut.

Nyss kom J2 från Umeå, han fick lift med sin kompis C, som varit i Luleå.  Trevligt - även om längre bilresor på vintern inte är så trevliga, det kan vara halka eller så rasar hela vägen samman.

Vårvädret består och om tre dagar kommer jul tomten.