Snål eller sparsam
Före mig i lunchrestaurangkön står en grupp bestående av fem medelålders män, med sina brickor i högsta hugg. Den förste av dem vänder sig till kocken och säger, får jag pruta 1 krona, annars måste jag betala med kort. Javisst säger kocken och ler sardoniskt.
Lunchen kostar 70 kr, och den består av varmrätt, smör, dryck bröd, sallad och kaffe, enbart sallad kostar en femtiolapp och en pastarätt 60 kr.
Det jag funderar över, är varför den utblottade mannen först i kön inte kunde låna en spänn av sina väldressade kollegor för att göra rätt för sig. Varför åka snålskjuts på andra. Jag tror inte lunchrestaurangen är någon guldgruva - jag tror inte ens kocken kan svarta sig ur sina bekymmer.
Är det ett landsortsfenomen att pruta, är det tillfälligheternas spel, eller handlar det om snålhet, sparsamhet. Jag brukar aldrig pruta på det sättet (nu förstår läsaren att jag försöker ställa mig i bättre dager än vad jag förtjänar)! Eller var det en mer praktisk fråga, det kostar kocken tre, fyra kronor att göra ett kontokortsköp, å ena sidan - å den andra, skulle enkronorsmannen kunna ta ut en femhundring hos kocken, för att ha lite småpengar att klara livets nödtorft med. Sanningen får vi nog aldrig veta.
Det är intressant om man går ut och tar en öl nån gång, sällan är det - men det händer. Om man är tre personer, vanligtvis medelålders män (om det finns kvinnor med finns också artighetsomständigheter, men dessa släpper vi i detta förvirrade resonemang) då tar man kanske tre öl och då betalar man oftast för enkelhets skull en runda var. Om man bara dricker två, uppstår ett logistiskt och ekonomiskt dilemma, då slipper vanligtvis en av de tre att betala den tredje ölen, och det är väl inget att bråka om, 40 spänn kan man ha och mista. Men om man är ett gäng - så visar det sig att det 9 gånger av tio är samma person som undgår att betala den tredje ölomgången (men gärna dricker den) och det är inte ovanligt att samma person också snabbt glider ut ur taxin, utan på något sätt vara delaktig i betalningen.
Visst har man bra lite att tänka på (och med) - när man funderar i dessa banor!
Lunchen kostar 70 kr, och den består av varmrätt, smör, dryck bröd, sallad och kaffe, enbart sallad kostar en femtiolapp och en pastarätt 60 kr.
Det jag funderar över, är varför den utblottade mannen först i kön inte kunde låna en spänn av sina väldressade kollegor för att göra rätt för sig. Varför åka snålskjuts på andra. Jag tror inte lunchrestaurangen är någon guldgruva - jag tror inte ens kocken kan svarta sig ur sina bekymmer.
Är det ett landsortsfenomen att pruta, är det tillfälligheternas spel, eller handlar det om snålhet, sparsamhet. Jag brukar aldrig pruta på det sättet (nu förstår läsaren att jag försöker ställa mig i bättre dager än vad jag förtjänar)! Eller var det en mer praktisk fråga, det kostar kocken tre, fyra kronor att göra ett kontokortsköp, å ena sidan - å den andra, skulle enkronorsmannen kunna ta ut en femhundring hos kocken, för att ha lite småpengar att klara livets nödtorft med. Sanningen får vi nog aldrig veta.
Det är intressant om man går ut och tar en öl nån gång, sällan är det - men det händer. Om man är tre personer, vanligtvis medelålders män (om det finns kvinnor med finns också artighetsomständigheter, men dessa släpper vi i detta förvirrade resonemang) då tar man kanske tre öl och då betalar man oftast för enkelhets skull en runda var. Om man bara dricker två, uppstår ett logistiskt och ekonomiskt dilemma, då slipper vanligtvis en av de tre att betala den tredje ölen, och det är väl inget att bråka om, 40 spänn kan man ha och mista. Men om man är ett gäng - så visar det sig att det 9 gånger av tio är samma person som undgår att betala den tredje ölomgången (men gärna dricker den) och det är inte ovanligt att samma person också snabbt glider ut ur taxin, utan på något sätt vara delaktig i betalningen.
Visst har man bra lite att tänka på (och med) - när man funderar i dessa banor!
Kommentarer
Trackback