latmasksamtal

Det var ett rejält trafikkaos i Stockholm igår, vinterns första stora. För några år reste jag ofta och då var det bara att gardera sig mot förseningar och annat som hör resandets ädla konst till, i synnerhet under vinterhalvåret. Man glömmer fort hur besvärligt det blir när inte transporterna flyter på, som dom brukar - nu kom minnena tillbaka och det blev en riktig deja vu upplevelse.

Alltså dags att ta sig hem på onsdag eftermiddag. Det var stopp på (hade varit stopp på) järnvägen från Gävle och uppåt. När jag kom till Centralen vid fyra, var det oklar om tåget 16.30, mot Sundsvall,  skulle komma iväg på utsatt tid. Då fattade jag mitt ödesdigra beslut att ta flyget från Bromma i stället, med avgångstid 17.30. Sagt och gjort, jag hoppar på flygbussen som kom iväg 10 minuter sent, kring 16.30, sen började problemen på allvar. Den ledade bussen halkar fram i krypfart p.g.a blankisen och bekymmer med andra fordon, några stod still, andra hade kört fast, sommardäcken visade sitt fula tryne - här och där. På en halvtimme hade vi åkt max en halvmil.

I Solna sa busschauffören att det nog skulle gå snabbare att  handgå till Bromma flygplats, och några tappra gav sig ut i snöovädret. Dock inte jag, som redan missat min flight. Jag satt kvar, sen kröp vi fram i ishalkan och snömodden ytterligare en halvtimme. Sen blev det slutgiltigt stopp när bussen kanade över på motsatt körbana, och där stod blixt stillal

Det var bara att utrymma bussen, vi fick besked om vilket håll vi skulle gå, det pratades om 500 meter, vilket ar en sanning med modifikation. Det handlade nog snarare om 2 kilometer. Det var ett lagom muntert gäng på 20-30 personer som halkade omkring på den obefintliga trottoaren, med sikte på Bromma flygplats. Dit vi kom efter ytterligare cirka 20- 30 minuter gångmarsch. Det var friskt och sunt.. Totalt tog det dryga 2 timmar att ta sig från Centralen till Bromma,  mot normalt cirka 20 minuter.

Väl på Bromma, var det bara att försöka tina upp det av kyla och snö stelfrusna ansiktet, för att kunna kommunicera med personalen, i syfte att boka om till ett senare  flyg, som skulle avgå klockan 8. Det var inga problem med det! Problemet, om det nu är ett problem -  var att även åttaflyget blev dryga timmen sen.

Vi kom till Sundsvall, strax efter tio, flygtaxin är där, jag säger till chauffören att jag kommit, han skickar ut mig i kylan (åtta grader kallt, lätt vind) till taxi 7, som inte är parkerad nära utgången, snarare långt bort, i väntan på min medresenär, eftersom jag har delad taxi, det blir billigare så. Jag kommer till taxi 7, som naturligtvis visar sig låst. Jag släpar mina numera tunga väskor tillbaka till terminalen, kommer in och möter då taxikillen, som med spelad förvåning säger -  var bilen låst!  Vad svarar man på en sådan impertinent fråga? Jag vill dock inte  ödsla min, vid det laget, i allt raskare takt avtagande energireserv,  på att bli förbannad, och säger bara lakoniskt. Gissa!

Sen kommer min medåkare och vi åker mot den vackra staden Sundsvall. Hemma strax efter halv elva. Så kan det gå - när inte haspen är på.