latmasksamtal

Jag har inte mycket fantasi. Däremot kan jag vara spontan - och därigenom oberäknerlig, men vanligtvis förutsägbar. Under alla omständigheter gillar jag oftast abstrakt konst. 

Senast jag åkte tåg, var tåget försenat - vid avgång fr Sundsvall. Det är inte ovanligt i sig, och det innebär också att vi ska stanna för att möta tåg, som är i rätt tid. 30 minuter sen fr Sundsvall innebär 45-60 minuter försenad ankomst till Stockholm.

Jag sätter mig ner på en bänk i väntsalen. Bredvid mig finns en tom plats, och den tar en kvinna med barnvagn sikte på. Hon frågar om platsen är ledig. Javisst - säger jag.  Barnet i vagnen sitter lite lojt och kisar mot omgivningen. Ungen ser ut att vara i  fyraårsåldern - och jag funderar, varför han är placerad i vagn - men säger inget. Sen vet jag inte hur orden föll. Kvinnan säger i alla fall att det inte gör så mycket att tåget är försenat. Det visar sig att hon är på väg till sjukhuset St Göran i Stockholm för att först  övernatta på hotell Amaranten på Kungsholmen och att barnet ska opereras för starr, nästföljande dag. Inte nog med det, barnet är autistiskt - visserligen inte av den svårare arten, men ändå.

Det är bara att konstatera att det är olika utfall i realityserien "livet"!