latmasksamtal

Nu är vi hemma igen i Sundsvall, och det är mer vinter än när vi for till Paris, där det också var kallt, men på ett annat sätt. Vi mötte inte direkt våren i Paris, men det är alltid värt att möta Paris.


Just idag är det kornig snö. Det haglade (nästan) kring lunch, och haglet bildar en intressant och ovanlig snöyta!


Ungefär så här!


Vad säger vi om Paris? Kul att vara där, verkligen tres bien! Det här är utsikten från hotellet. Vi bodde i arr 2.

Ingen resa utan inledande kaos. Det var tur att vi kom iväg överhuvudtaget.


Den här bilden är tagen på cimitiere du Peres Lachaise. Där vi bl.a. (givet och fjolligt) var till Jim Morrissons grav, Honore de Balzac, Oscar Wilde och Edith Piaf för att nämna några. Det är fascinerande att gå runt bland monumenten.


Jag vet inte om vi har någon form av risktagande inneboende i våra kontorskroppar. Det ska uppenbarligen vara lite gambling med i spelet, när vi är ute och reser, kanske vill vi möjligen, undermedvetet - på något sätt, inte lämna hemmet och den sköna TV-fåtöljen, men ändå, vill vi!

Fyrtio minuter för att lasta om på Arlanda, är väldigt knappt. Givetvis var flighten från Sundsvall försenad 25 minuter vid avgången, och vi vet - från tidigare resor - att det tar cirka 12 minuter att ta sig från inrikesterminalen till utrikes. Tidsnöd har därmed, inte oväntat - uppstått.

Vi har bara handbagage (tack - M som insisterade). Vi dockade naturligtvis vid gate 44 (längst bort i inrikeshallen) och ilar därefter, med våra väskor mot utrikesterminalen. M är först i kön, och hon blir fort godkänd i säkerhetskontrollen. Jag säger till henne, att gå bort till gaten (9) och tala om att vi också kommer. Javisst - säger hon. Även våra vänner passerar säkerhetsnålsögat, utan problem. Jag är sisten kvar, och kontrollanten påstår att jag bär med mig en spray av något slag, vilket jag förnekar. Genomsökning av bagaget påfordras, minuterna går - ingen spray hittas och jag får klartecken.

Mina falkögon ser givetvis att jag måste ta direkt till höger, för att nå gate 1-9, när jag kommer in i den inre hallen. Under ordnade former kommer jag, efter en rask promend på fyra minuter fram till gate 9, där jag möter en förhållandevis samlad, men aningen nervös M, som undrar var jag varit , och var våra vänner är. Dom är alltså inte vid gate nio, där dom borde vara. Vi har nu inga minuter kvar, avgången är på väg att stänga, ett par minuters respit får vi - av ren nåd, från SAS. Tack för det!

Vännerna var före mig genom säkerhetskontrollen, säger jag till M. Du får springa tillbaka och söka säger M, med myndig stämma. Jag lommar tillbaka, nerför korridoren och ser så småningom vännerna komma raskt gående med gate nio i sikte. Vi gick fel säger dom, med en mun. No problemo, säger jag, dom väntar på oss. Vi ökar stegen - och som sista passagerare äntrar vi därefter SK 571. Gate closed - kommer upp på skärmen. Vi är på väg. Destinationen är CDG - Paris. Äventyret fortsätter.