latmasksamtal

Jag blir fascinerad, förundrad och förbannad när jag hör hur den moderatledda tokregeringen pratar om utanförskap! Moderaterna tycks mena att några av de svenska medborgarna, tillika röstboskap, står utanför samhället och längtar in i gemenskapen. Redan här är jag bekymrad.

Enligt moderaterna är det företrädesvis, arbetslösa, sjuka, allmänt fattiga, pensionärer som lider av utanförskap, och det kanske handlar om 5 hundratusen medborgare i monarkin Sverige.

Som medicin för att minska utanförskapet ordinerar moderatregeringen en dunderkur bestående av sänkt a-kassa, med tredubbel avgiftshöjning, orimliga krav på arbetslösa att söka arbete, sänkta pensioner, minskad sjukpenning, privatisering av vård, ökad kontroll och misstänkliggörande av de som söker samhällets stöd. Listan kan göras hur lång som helst.

Nu hävdar Maud Olofsson och Jan Björklund, som f.ö. betedde sig som borstkämda dagisbarn i riksdagen, i förra veckan när dom skrattade och gjorde miner, när deras meningsmotståndare stod i talarstolen - att utanförskapet minskat!  Sanningen är att  det s.k. utanförskapet ökat, men ingen törs säga nåt. Dom som fått det bättre är den tredjedel välbeställda svenskar, moderatregeringens väljarkärntrupp, eftersom det pågår en systematisk resursöverföring från dom allra fattigaste till de allra rikaste. Fattiga, gamla och sjuka har fått det mycket sämre de senaste 2 åren.

Jag säger som energiköttbullen Maud Olofsson. Det är bättre att vara rik och frisk än sjuk och fattig - rösta på mig, och centerpartiet.