latmasksamtal

Igår var vi till Örnsköldsvik för att träffa M´s syrra Mo och J1 och Je. Det tar nästan två timmar med bilen från Sundsvall, om man något så när - håller fartgränserna.

Mo kryar på sig mer och mer, men hon har många månaders rehab framför sig.

J1 och Je mår rätt så bra, kanske inte direkt kung, men helt okej ändå. Vi kom att prata om det nya språket. Nu handlar det om vara kung, eller king och att fetglömma! Det blir ju lite humoristiskt, kanske patetiskt när vi grå pantrar ska svänga oss med alla nya modeord.

J1 och I håller på att flytta och vi har bildat en tillfällig lagringsyta i förrådet mm.



När vi var hos J2 igår, tittade vi på TV en stund och programmet handlade om coachning, som företeelse. Någon glosögd person sade sig vara existentiell coach. Får man häpna!

Den som söker en coach, kanske försöker relatera till andra människor, men inte lyckas så bra? Den som känner sig osedd och obekräftad, trots upplevelse av framgång, och har pengar, kanske väljer en existentiell coach, för att få en kompis, för att bli sedd! Det blir en dyr kompis!

Jag är skeptisk till coacher (dom hamnar i samma härad som konsulter - om jag säger så). Det kanske inte är humbug rakt igenom, men hmmmmm. Vid tillfälle ska jag ge mig i kast med frågan, den moderna varianten av Kejsarens nya kläder.