Illusionsdödare
Mest missnöjd är jag för att Bush dy har avlivat många av våra drömmar. Han har förvisso avlivat många andra, främst araber, för att komma åt olja och för att vinna internpolitiska fördelar mm. Men även den debatten kan vi, för en stund lämna åt sidan.
För min generation (50-talist) har USA - trots allt - tidigare varit ett föredöme, en drivkraft för utveckling. Det finns inte så mycket högteknologisk utveckling i arab-världen, så vitt jag kan förstå. Där finns påtagliga islamistiska attribut, som vi inte heller behöver diskutera här och nu.
För 50-talsgeneration stod USA som någon form av frihetssymbol. Som kan handla om åsikter, religion, vapeninnehav, cruisandet på highway med en stor bensinslukande gungande "jänkare" i 65 m/h mot den cowboytäta horisonten. Det kanske inte var en realistisk dröm, ens år 2000, när Bush junior tillträde med hjälp av systematiskt valfusk och de republikanska kompisarna i Högsta domstolen. Men ändå.
Varför kunde inte Bush låta oss behålla frihetsdrömmarna. Var de nödvändigt att invadera Irak? Är det nödvändigt för USA att tortera krigsfångar/kombatanter? Är det nödvändigt att förneka klimathoten? Var det nödvändigt att stödja Enron och Worldcom? Var det nödvändigt att försöka ta världsherravälde, till varje pris?
Varför kunde inte USA fortsätta vara det goda föredömet (trots många brister, bl.a. saknas en allmän sjuk- och arbetslöshetsförsäkring)! Varför kan vi inte få behålla de positiva förebilderna, som illustreras av Nalle Puh (eller är det Bamse?), som säger! Om man är stor och stark, måste man vara snäll.
Jävla Bush - illusionsdödare!
Eh, nu tror jag att du råddar lite, som mumintrollet sa. Jag har sett det där citatet om stark med Astrid Lindgren som upphovskvinna. Och det skulle då ha haft med Pippi Långstrump att göra. Har du googlat?
Definitivt Bamse! Men det var länge sedan USA var the Land of Freedom i mina ögon. I vår skola brände vi Stjärnbaneret redan 1968. Inte jag men några från Elevrådet gjorde det på Stockholm Stadion.
Alltså, kunde inte låta bli att googla. På den här sidan: http://marieandersson.se/start/citat.htm
hittade jag att citatet skulle vara från Pippi Långstrump. Vet inte om det är så. Måste kanske gräva i vinden efter barnens boklådor och se om jag hittar Pippi Långstrump-böckerna där. Om nu inte dottern packade ner dem då hon flyttade hemifrån för länge sedan...