Bruna tungornas högtid
Det snöar i Sundsvall. Och än en gång inser jag att det är lättare/bättre ha fel i grupp är rätt ensam.
Vi har julpyntat. Enligt dagens DN är firandet av Jesus födelse, den 24 december, resultatet av "kristen/kyrkans" marknadsföring. Det kanske är lämpligt av andra skäl, kanske som en symbolhandling för hållande av hedendomen borta. Tydligen finns det vetenskapliga belägg för andra födelsedagar än "jul", så långt tillbaka som 200 (e.kr).
Vi har julpyntat. Enligt dagens DN är firandet av Jesus födelse, den 24 december, resultatet av "kristen/kyrkans" marknadsföring. Det kanske är lämpligt av andra skäl, kanske som en symbolhandling för hållande av hedendomen borta. Tydligen finns det vetenskapliga belägg för andra födelsedagar än "jul", så långt tillbaka som 200 (e.kr).
Det råder viss tubulens i firman f.n. Chefen och dom dyra amerikanska konsulterna har kört verksamheten i botten. Det saknas närmare en miljard SEK, det är pengar det också! Jag tror att jag nämnt det tidigare. Nu skas det tas nya tag. Lycka till - säger jag!
En tid har jag utforskat mellersta norrlands kustlandskap åkandes buss. Vilket fungerar alldeles utmärk. M är glad att hon får ha bilen, och jag åker säkert - vanligtvis på andra våningen i de mellanblå bussarna. Att vara på resa, innebär upplevelser. Vad sägs om detta torsdagsäventyr.
Vi kommer till Sundsvall, där det är mycket trafik, innan vi kommer till navet (busstationen) mejar chauffören ner ett trafikljus när han ska svänga in från E4 på Sjögatan. Sånt händer. Vi åker ytterligare 2-300 meter innnan vi är framme vid navet. När jag är i trappen ner för att kliva av åkdonet, drar bussen iväg med världens rivstart. Med viss akbrobatisk förmåga undviker jag att ramla, kommer ner och påkallar busspersonalens uppmärksamhet.
Jag säger nåt i stil med att det kanske är bra om passagerarna får kliva av, innan fordonet körs vidare. Men alla har klivit av sager chauffören. Uppenbarligen inte alla, säger jag. Eftersom jag är en fridsam och förlåtande natur, fortsätter jag med. Får jag bara min väska - som är placerad i skuffen, så är det lugnt. Det var väl ungefär här det började gå snett, eftersom jag just då, ser en väldigt ensam väska av modell mindre, ödsligt placerad på en alldeles tom hållplats 75 meter österut.
Nu blir jag förbannad, vilket jag sällan blir - och säger. Vi måste klara ut detta här. Är din mening att bussen är tom, när du åker vidare. Ja säger chauffören. Men hur i helvete kan du då ställa ut en ensam väska, vind för våg. Den måste väl för fán vara kvarglömd i så fall, och tas om hand! Sen säger jag jag något ytterligare svärord, innan jag med stoiska steg går de få stegen för att hämta min Samsonite åsmodell 2000.
Den lyhörde läsaren förstår naturligtvis att min ilska kanske inte bara beror på servicebrister hos bussbolaget, utan mest för att firman är vanskött, vilket många känt till, men JA-sägarna och konsulterna har bara sökt egna fördelar, och låtit allting gå åt skogen. Nu kommer det bli uppgång, för modellen bruna tungor, när räfst och rättarting beordrats, och nya positioner ska fördelas. Tack och lov är min tunga röd och fin, jag har visserligen inget jobb efter min kompetens, men ändå ett jobb. Det är tveksamt om min konstruktivt kritiska hållning kommer att ge pluspoäng framöver, men hoppas kan man ju!
En tid har jag utforskat mellersta norrlands kustlandskap åkandes buss. Vilket fungerar alldeles utmärk. M är glad att hon får ha bilen, och jag åker säkert - vanligtvis på andra våningen i de mellanblå bussarna. Att vara på resa, innebär upplevelser. Vad sägs om detta torsdagsäventyr.
Vi kommer till Sundsvall, där det är mycket trafik, innan vi kommer till navet (busstationen) mejar chauffören ner ett trafikljus när han ska svänga in från E4 på Sjögatan. Sånt händer. Vi åker ytterligare 2-300 meter innnan vi är framme vid navet. När jag är i trappen ner för att kliva av åkdonet, drar bussen iväg med världens rivstart. Med viss akbrobatisk förmåga undviker jag att ramla, kommer ner och påkallar busspersonalens uppmärksamhet.
Jag säger nåt i stil med att det kanske är bra om passagerarna får kliva av, innan fordonet körs vidare. Men alla har klivit av sager chauffören. Uppenbarligen inte alla, säger jag. Eftersom jag är en fridsam och förlåtande natur, fortsätter jag med. Får jag bara min väska - som är placerad i skuffen, så är det lugnt. Det var väl ungefär här det började gå snett, eftersom jag just då, ser en väldigt ensam väska av modell mindre, ödsligt placerad på en alldeles tom hållplats 75 meter österut.
Nu blir jag förbannad, vilket jag sällan blir - och säger. Vi måste klara ut detta här. Är din mening att bussen är tom, när du åker vidare. Ja säger chauffören. Men hur i helvete kan du då ställa ut en ensam väska, vind för våg. Den måste väl för fán vara kvarglömd i så fall, och tas om hand! Sen säger jag jag något ytterligare svärord, innan jag med stoiska steg går de få stegen för att hämta min Samsonite åsmodell 2000.
Den lyhörde läsaren förstår naturligtvis att min ilska kanske inte bara beror på servicebrister hos bussbolaget, utan mest för att firman är vanskött, vilket många känt till, men JA-sägarna och konsulterna har bara sökt egna fördelar, och låtit allting gå åt skogen. Nu kommer det bli uppgång, för modellen bruna tungor, när räfst och rättarting beordrats, och nya positioner ska fördelas. Tack och lov är min tunga röd och fin, jag har visserligen inget jobb efter min kompetens, men ändå ett jobb. Det är tveksamt om min konstruktivt kritiska hållning kommer att ge pluspoäng framöver, men hoppas kan man ju!
Kommentarer
Trackback