latmasksamtal

Ibland är man väl inte direkt jättestolt över sina handlingar, snarare förvånad, och kanske bekymrad!

Du låter förkyld säger jag hurtigt till M, när hon äntligen svarar i telefonen. Nej säger M, inte alls, förkylningen är jag bra ifrån. Va bra, säger jag och fortsätter med frågan om det är något bra på TV. Nej inte just nu, säger M tålmodigt, med sin sonora stämma. Det var väl ungefär då, som jag insåg att det fanns en hund begraven nånstans, kanske en hel kennel, men vari låg problemet?

Gör du nåt annat kul, forsätter jag ändå, aningslöst tågande på i ullstrumporna - och mot bättre vetande? Inte direkt mer än att sova, säger M neutralt, eftersom klockan är halvtvå. Ungefär i samma ögonblick utbrister mina två reskamrater i ett diskret fniss, när även dom inser att klockan med bred marginal passerat midnatt i Sverige.

Under ensidiga hedersbetygelser och med förhoppning om överseende avslutades därefter i allt hast det nattliga telefonsamtalet. M sa att hon skulle överväga frågan. Men inte direkt glömma, för här glöms ingenting i brådrasket.

Så kan det gå, när inte haspen är på. Tiill mitt försvar vill jag ändå säga, att jag inte var packad, på något sätt. Endast två löjliga små Bud Lite hade intagits, denna kväll, kring halvåtta - NYC-tid

Men som sagt, direkt imponerad över handlaget är jag knappast. Det växer fram insikt om bristande insikt i den svåra konsten att tillämpa kunskap. Det är sedan länge känt att klocktiden kan variera beroende var man finns, på denna tummelplats, Harmageddon - jordklotet!