Göran Perssons eget Waterloo
Vad säger man om Persson-dokumentären?
Tio års makt, politik och matkpolitik summeras i en dokumentär på några timmar. Att Erik Fichtelius så länge kunde stanna kvar på sitt reporterjobb på stats-tv:n och samtidigt göra dokumentären om Persson, är en gåta i sig. Har han hört talas om jävsbegreppet - tror inte det! En annan gåta är Göran Persson.
Hela dokumentären kändes oäkta, från början till slut, rena Stasi-propagandan. Det enda som kändes äkta var i mitten när han fritt pratade om sina viktproblem och att han skulle behöva banta, samt nästan äkta när han berättade om Jeltsins besök, som var så trött att man nästan tyckte synd om karlen!
För övrigt kändes det bara fjolligt när han kisade in i kameran och försökte låtsas att han var en skådis, Jag bara gapar när han berättar hur han politiskt "avrättar" såväl Margot Wallström som Erik Åsbrink, genom att gå bakom ryggen på dom och spela dubbelspel. GP förstår inte vad som händer, hur andra reagerar, varför dom vill avgå, det enda GP känner är att han själv blir sårad. Märkligt!
Han verkar ju rent av barnslig, och fjantig, när han låter sig filmas, när han ringer till Tony Blair och han verkar nästan underdånig när han får möta Chiraq och Putin, dom riktigt stora grabbarna som han gärna vill tillhöra (men det får han inte - och det vet han, alltså måste han låtsas en stund) på något toppmöte. GP verkar inte tro på sin egen förmåga, därför måste han filmas, så hans självbild och ego stärks. Dystert.
Göran Persson kommer inte att landa dokumentären, i meningen att vi får veta mer om honom, och hans ställningstaganden (mer än de tillrättalägganden han tror att vi vill höra). Vi (allmänheten) hade nog mått bättre av veta minde. Persson är på väg mot sitt definitiva Waterloo (1815).
Fyra år sedan USA invaderade Irak. Fyra år av ökad terror och otrygghet i världen. Fyra år av poltisk baksmälla, och fyra år av bortförklaringar.
Att politik kostar och att det är dom som inte kan försvara sig som får betala, det vet alla. Men Irakierna får betala ett alltför högt pris för Bush dy stolleprov, orimligt högt. Inte fanns det några massförstörelsevapen, det visste vi innan. Inte fanns det nån Al Kajda, det visste vi också. Saddam var visserligen galen, det visste vi också, och USA som en gång satt dit honom på tronen.
Det är sorgligt alltihopa. USA:s trovärdighet var låg innan men nu har detta låga tillitsvärde devalverats många gånger om. Det är pengarna (oljan) som styr (Bush), och vi styrs av USA. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Tio års makt, politik och matkpolitik summeras i en dokumentär på några timmar. Att Erik Fichtelius så länge kunde stanna kvar på sitt reporterjobb på stats-tv:n och samtidigt göra dokumentären om Persson, är en gåta i sig. Har han hört talas om jävsbegreppet - tror inte det! En annan gåta är Göran Persson.
Hela dokumentären kändes oäkta, från början till slut, rena Stasi-propagandan. Det enda som kändes äkta var i mitten när han fritt pratade om sina viktproblem och att han skulle behöva banta, samt nästan äkta när han berättade om Jeltsins besök, som var så trött att man nästan tyckte synd om karlen!
För övrigt kändes det bara fjolligt när han kisade in i kameran och försökte låtsas att han var en skådis, Jag bara gapar när han berättar hur han politiskt "avrättar" såväl Margot Wallström som Erik Åsbrink, genom att gå bakom ryggen på dom och spela dubbelspel. GP förstår inte vad som händer, hur andra reagerar, varför dom vill avgå, det enda GP känner är att han själv blir sårad. Märkligt!
Han verkar ju rent av barnslig, och fjantig, när han låter sig filmas, när han ringer till Tony Blair och han verkar nästan underdånig när han får möta Chiraq och Putin, dom riktigt stora grabbarna som han gärna vill tillhöra (men det får han inte - och det vet han, alltså måste han låtsas en stund) på något toppmöte. GP verkar inte tro på sin egen förmåga, därför måste han filmas, så hans självbild och ego stärks. Dystert.
Göran Persson kommer inte att landa dokumentären, i meningen att vi får veta mer om honom, och hans ställningstaganden (mer än de tillrättalägganden han tror att vi vill höra). Vi (allmänheten) hade nog mått bättre av veta minde. Persson är på väg mot sitt definitiva Waterloo (1815).
Fyra år sedan USA invaderade Irak. Fyra år av ökad terror och otrygghet i världen. Fyra år av poltisk baksmälla, och fyra år av bortförklaringar.
Att politik kostar och att det är dom som inte kan försvara sig som får betala, det vet alla. Men Irakierna får betala ett alltför högt pris för Bush dy stolleprov, orimligt högt. Inte fanns det några massförstörelsevapen, det visste vi innan. Inte fanns det nån Al Kajda, det visste vi också. Saddam var visserligen galen, det visste vi också, och USA som en gång satt dit honom på tronen.
Det är sorgligt alltihopa. USA:s trovärdighet var låg innan men nu har detta låga tillitsvärde devalverats många gånger om. Det är pengarna (oljan) som styr (Bush), och vi styrs av USA. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Kommentarer
Postat av: frktjatlund
Om det fanns möjlighet skulle Sverige ansöka om att bli nästa stat i federationen. och det var länge sedan det fanns några politiska visioner.
Trackback