Humbug
Här kommer bild 3, på nya plommonträdet.
Idag gjorde vi nästan klart projektet - hallgolvet, som hade några mindre skador. En list ska läggas ut. Golvet är av märket tundra, inköpt på IKEA i Sundsvall och färgen är bok! Om nån tror att det är enkelt att byta ut några längder här och där, kan jag lova - att det är det inte!
Får jag bjussa på Oscar Wilde!
- Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång
Vi har en minimalistisk syn på prylar, tror jag! Hallen är inget undantag därvidlag.
Själva poängen med ett radioprogram är väl att det ska finnas något att förmedla, ett budskap. Törnblom´s viktigaste uppgift verkade vara att tala om sitt namn (det gjorde hon minst 3 ggr), att berätta vad himla bra hon är. Vidare sa hon att hon brukar få kritik för att hon är glad (vem bryr sig) och det finns synpunkter om hennes kläder (vem bryr sig bland dom som lyssnar?). Sedan serverade hon i, barnslig ton, som hon pratar till småbarn, plattityder - som att det är är en bra dag att vara glad på! Det kan jag komma på själv. Det är bara Mia, jag, jag hela tiden, inget innehåll. Hon berättar t.ex att om hon gjort en dålig föreläsning, så brukar hon ringa till en kompis och prata och skratta, så går det otrevliga bort. Vilken värld lever hon i, undrar jag! Vi andra får nog försöka reda ut de bekymmer vi hamnar i på jobbet och i andra sociala sammanhang.
Priset tog hon när hon berättade att hon blivit kär, och hur hon reagerade på, rena småskolan. Mamma och mormor var underbara människor och när hon snattade pengar hemma, fick hon högre veckopeng av sin gudomliga pappa. Man blev ju rakt illamående över avsaknade av perspektiv, och självdistans. Hon förde också ett grunt och flackt resonemang om självkänsla och självförtroende. Hon hade alltid velat vara omtyckt, av alla - och det hade skapat problem för henne, bl.a. var hon narkoman i tio år. Det borde hon haft som tema i stället, hur hon tacklade den sitsen, att komma ur beroendet var säkert en prestation värd namnet.
Sommarprogrammet var ren konsultskit av sämsta slag, ett rent hån mot lyssnaren - med andra ord humbug!
JAg har inte hört det programmet heller...men av vad du har skrivit så hade nog livet som narkoman varit mest spännande att lyssnat till.
Vilken ordning och reda ni har i hallen då....kommer snart här med...för när de yngre flytt sin borg...då ska mor och far också ha så däringa fint :O)
Stackars människor som är piskade att höra hennes föreläsningar! Men det gudomliga bankföretaget jag spenderar min vardag hos, borde ta intryck av Mias far; jag försnillar lite pengar och man ger mig en rejäl löneförhöjning som tack.
Vad jag anser om Mia, det vet du.
Men att hon fått så´n uppmärksamhet måste ju bero på att hon har kontakter inom media...inte f-n kan det bero på någonting annat!!
Sommarprogrammen i år har hållit en låg nivå överlag anser jag, men det är nog inte så lätt att få tag i intressanta profiler. (Det tar väl slut...)