Välfärdsstaten - snart ett minne blott
Idag har jag varit till järnvägsmetroplen Ånge, där var det närmare 30 än 25 grader, alltså något varmare än i Sundsvall, där luften står stilla just nu
När jag klippte gräset tänkte jag på att det socialpoltiska projektet - välfärdsstaten Sverige, snart är ett minne blott!
Genom vår/Sveriges neutralitet (nåja) kunde vi stå utanför de två blodiga världskrigen (1914-1918 och 1939 - 1945). Därigenom fick vi konkurrensfördelar i de gigantiska uppbyggnadsarbetena efter krigen. Men det fanns också svenska vetenskapsmän/entrepenörer av rang som kunde göra business. Det fanns också en politisk vision inte minst genom fördelning av överskottet i handeln av varor och tjänster. Kollektiva lösningar (reformer) var inte främmande. Den sk Saltsjöbadsandan mellan arbetsgivare och facken minskade strejk-/lockout ambitionerna. Infrastrukturen byggdes ut, sjukhusen, skolor dagis och välfördssystemen. Redan på 1950-talet kunde de ökande mervärdena fördelas på ett - som det numera kan uppfattas - rimligt sätt.Nationalstaten Sverige, utvecklades.
Bild 6 på nya plommonträdet.
Sen kom oljekrisen 1973 och gamla sanningar gällde inte längre. Välståndet kunde övergångsvis behållas genom devalvering, kronans värde skrevs ner i förhållande till andra länders valuta. Skattesystemet krackelerade. Nu är vi ekonomisk B-nation med en hotad /välfärd/trygghet. Några säger att svenskarna är trygghetsnarkomaner. Kanske är det så, men det är betydligt lättare för dom med makt och pengar att hävda den ståndpunkten.
Nuvarande borgerliga regeringens förmögenhetöverflyttning till främst de 10% som är mest förmögna - är ju, minst sagt upprörande. Borgarna för i allmänhet över så mycket stålar dom kan till sina trogna under nuvarande mandatperiod.Sjuka arbetslösa och den växande underklassen får betala notan. Staten blir mindre och mindre en garant för för välfärden. Senaste pensionsreformen kommer att generera fler fattigpensionärer än vad som är känt i breda folklager. Det är skandalöst. Regeringen, genom energiköttbullen Maud Olofsson vil t.ex. begränsa fackens strejkrätt för kollektivavtal, vilket kommer att ge lönesänkningar och sämre arbetsvillkor för trasproletariatet. Vår och en får snart rädda sig själv och sin nära och kära, efter tycke och smak/ekonomi genom individuella lösningar. Sverige är naturligtvis förtfarande ett välfärdssamhälle men begreppet välfärdsstat är snart utfasat för gott. Der s.k. två tredjedels samhället är här för att stanna.
Återställare är inte längre möjligt, när Mona Sahlin tar över om tre år. Sahlin flirtar hellre med böglobbyn, kändisentrepenörerna och nysvenskarna - än att förmedla visioner. Det är säker roligare att gå på Gayprideparad, och kändispartyn - än att tänka och förmedla visionära tankar om stat/samhälle/välfärd.
När jag klippte gräset tänkte jag på att det socialpoltiska projektet - välfärdsstaten Sverige, snart är ett minne blott!
Genom vår/Sveriges neutralitet (nåja) kunde vi stå utanför de två blodiga världskrigen (1914-1918 och 1939 - 1945). Därigenom fick vi konkurrensfördelar i de gigantiska uppbyggnadsarbetena efter krigen. Men det fanns också svenska vetenskapsmän/entrepenörer av rang som kunde göra business. Det fanns också en politisk vision inte minst genom fördelning av överskottet i handeln av varor och tjänster. Kollektiva lösningar (reformer) var inte främmande. Den sk Saltsjöbadsandan mellan arbetsgivare och facken minskade strejk-/lockout ambitionerna. Infrastrukturen byggdes ut, sjukhusen, skolor dagis och välfördssystemen. Redan på 1950-talet kunde de ökande mervärdena fördelas på ett - som det numera kan uppfattas - rimligt sätt.Nationalstaten Sverige, utvecklades.
Bild 6 på nya plommonträdet.
Sen kom oljekrisen 1973 och gamla sanningar gällde inte längre. Välståndet kunde övergångsvis behållas genom devalvering, kronans värde skrevs ner i förhållande till andra länders valuta. Skattesystemet krackelerade. Nu är vi ekonomisk B-nation med en hotad /välfärd/trygghet. Några säger att svenskarna är trygghetsnarkomaner. Kanske är det så, men det är betydligt lättare för dom med makt och pengar att hävda den ståndpunkten.
Nuvarande borgerliga regeringens förmögenhetöverflyttning till främst de 10% som är mest förmögna - är ju, minst sagt upprörande. Borgarna för i allmänhet över så mycket stålar dom kan till sina trogna under nuvarande mandatperiod.Sjuka arbetslösa och den växande underklassen får betala notan. Staten blir mindre och mindre en garant för för välfärden. Senaste pensionsreformen kommer att generera fler fattigpensionärer än vad som är känt i breda folklager. Det är skandalöst. Regeringen, genom energiköttbullen Maud Olofsson vil t.ex. begränsa fackens strejkrätt för kollektivavtal, vilket kommer att ge lönesänkningar och sämre arbetsvillkor för trasproletariatet. Vår och en får snart rädda sig själv och sin nära och kära, efter tycke och smak/ekonomi genom individuella lösningar. Sverige är naturligtvis förtfarande ett välfärdssamhälle men begreppet välfärdsstat är snart utfasat för gott. Der s.k. två tredjedels samhället är här för att stanna.
Återställare är inte längre möjligt, när Mona Sahlin tar över om tre år. Sahlin flirtar hellre med böglobbyn, kändisentrepenörerna och nysvenskarna - än att förmedla visioner. Det är säker roligare att gå på Gayprideparad, och kändispartyn - än att tänka och förmedla visionära tankar om stat/samhälle/välfärd.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Mmm...håller med dig.
Postat av: frktjatlund
Demokrati, majoritetsbeslut gäller. Sorgligt nog, eller vad säger man?
Trackback