Extra 2
Innan jag ska hoppa på bussen som ska föra mig till Uppsala, hör jag en man på sjungande värmländska fråga.
Hur mycket är klockan?
När jag förstod att han menade mig, talar jag om vad klockan var. Frågeställaren står lutad mot en stenmur, några meter längre bort och röker frenetiskt på en cigarett. Han har jeans och en beige t-tröja, men mer intressant är hans frisyr. Han är rakad på sidorna och hade några spretiga gråskimrande hårtestar uppe på skallen, som övergick till en hockeyfrilla. Verkligen annorlunda.
Han berättar opåkallat och frimodigt att han idag muckat från ett 6 veckors långt fängelsetraff på Viskan, i närheten av Ljungaverk. Han var på väg till Lesjöfors, tio mil norr om Karlstad och vi pratade givetvis bandy och bandybaronen Carl deGeer förstås. Förra storlaget Lesjöfors huserar numera i bandyns division ett!
Han påstod, han kanske var ett medium, att kvinnan som hoppat framför tåget hade trakassserats av de sociala myndigheterna och inte längre orkade. Kanske omvandlade han sin egen trassliga situation, och överförde den till kvinnan, vad vet jag!
Han menade vidare att det vore bättre att ta 1500 mg heroin om man skulle ta sig själv av daga, då fick man en bra och smärtfri död. Ämnet gick också att använda på annat sätt - men det var inte helt riskfritt, sa han. Jag kunde inte bidraga särskilt mycket i den faramceutiska frågan, jag nickade bara som den sociala konvernansen föreskriver. Han berättade att han var född den 8 juni 1952, och han frågade när jag var född, och jag svarade. Då är du äldre än mig, sa han och det beredde honom tydligen viss glädje. Språkligt korrektare torde vara - äldre än jag, men jag gick inte in på det språkliga finliret.
Sen hoppade jag på bussen och tog plats, sen satte sig någon annan bredvid mig och jag fick inte veta mer om värmlänningens och hans öden och äventyr i Värmlandsskogarna och på anstalt.
Det var, på sitt sätt, också en annan intressant person, som gav perspektiv från en annan sida av "världen"! Det kan vara spännande att åka tåg, och mest spännande blir det om saker och ting händer som motiverar människor att prata med varandra.
Skulle inte du vara borta några dagar? Man kan inte lita på nån nuförtiden.
Människa är människas gamman, men jag är lite för rastlös för tågresor.
Jag tror du sådde ett litet gott frö hos den mannen. Tänk att han tilltalade en människa och fick trevligt bemötande tillbaka. Tror dom här personerna har stort behov av det.
Latmask är på rymmen ... det är ostridigt! men han hittade sannolikt en dator på Arlanda... illistig som han är.
Det är onekligen intressant och givande att möta människor på resande fot och annars med för den saken skull. Många berättelser hinns med, andra öden förblir ett mysterium. En sak är säker, utan dessa korta snabba livsöden lär vi oss ingenting, det finns alltid någon liten tänkeställare eller till och med ljusglimtar. Vad vore livet utan människor - i alla kategorier. Leve människan!
Hej M ska du hoppa in ett tag framöver? Vore skoj.
Ha det bäst.
Kram/IKA