Extra 1
Denna gången var det inte någon förtvivlad som hoppade framför tåget, och det är jag glad för, tåget ankom på rätt tid. Jag skulle kanske tagit ett senare tåg ändå, och fått sova välbehövliga två timmar till. Tågen går ju varannan timme, men om jag valt det senare alternativet fanns inga som helst förseningsmarginaler. Det är bara att koppla av A-beteendet och slå sig ner och vänta, alltid händer nåt!
Förra lördagen åkte jag alltså till Örebro för att handla bil.
Normalt sitter man ju och hänger i sin stol på tåget, läser, lyssnar på radion, eller gör något annat. Det är vanligtvis inga större samtal som förs i och mellan bänkarna, i vart fall inte på morgonen.
Bredvid mig två stolar bort sitter en man i 40-årsåldern, han ser indisk ut, snygg ljus kostym och bruna skor, han knappar lojt på sin handdator och tittar ut genom fönstret. Det är ju det där med bruna skor igen, skepsis - hur som helst!
I höjd med Hille stannar tåget (som framkommer av tidigare inlägg) och han ser förvånad ut. Trots hans bruna dojor, berättar jag fortlöpande vad som händer på min medelpadska skolengelska. Vi får sporadisk information i tågets högtalare, som vidarebefordrar efter bästa förmåga och så får han låna min mobiltelefon, hans egen funkar inte. Det visar sig att han är VD för ett företag som omsätter 500 msek, med verksamhet bl.a. i Ljungaverk (6 mil väster om Sundvall, naturskönt beläget, längs med Ljungan), som han besöker några gånger per år, han gillar Sverige och bästa flygplatsen är utan tvekan Landvetter, säger han.
Han bor i San Diego (Ca), men är född 15 mil norr om Goa. Han berättar att hans mamma lever, pappan är död sedan länge och han har syskon, bland annat en syster. Han besöker Indien en gång per år och han berättar också att han nyligen varit i Kina och där blivit sugen på att åka den nyöppnade tåglinjen mellan Peking och Tibet (vem skulle inte vilja det?). Däremot gillar han inte tigerekonomin i kina nåt vidare. Han berättar att han är ingenjör och att han bl.a. planerar att starta verksamhet - kanske i Sundsvallstrakten - där restaurangavfall ska omvandala till diesel. Intressant affärsidé. Vi pratade en lång stund och han var hur trevlig som helst.
Så smånigom evakuerade vi tåget och gick till de bussar som, så småningom rekvirerats. Vi skakar tass, som män gör och han hade fast handslag. Han tog Arlandsbussen och jag valde den som skulle gå till Uppsala.
Det var verkligen en intressant person, men innan jag hoppade på min buss väntade jag utanför och då kom jag i kontakt med en annan intressant person, som jag ska berätta om i nästa inlägg.
Förra lördagen åkte jag alltså till Örebro för att handla bil.
Normalt sitter man ju och hänger i sin stol på tåget, läser, lyssnar på radion, eller gör något annat. Det är vanligtvis inga större samtal som förs i och mellan bänkarna, i vart fall inte på morgonen.
Bredvid mig två stolar bort sitter en man i 40-årsåldern, han ser indisk ut, snygg ljus kostym och bruna skor, han knappar lojt på sin handdator och tittar ut genom fönstret. Det är ju det där med bruna skor igen, skepsis - hur som helst!
I höjd med Hille stannar tåget (som framkommer av tidigare inlägg) och han ser förvånad ut. Trots hans bruna dojor, berättar jag fortlöpande vad som händer på min medelpadska skolengelska. Vi får sporadisk information i tågets högtalare, som vidarebefordrar efter bästa förmåga och så får han låna min mobiltelefon, hans egen funkar inte. Det visar sig att han är VD för ett företag som omsätter 500 msek, med verksamhet bl.a. i Ljungaverk (6 mil väster om Sundvall, naturskönt beläget, längs med Ljungan), som han besöker några gånger per år, han gillar Sverige och bästa flygplatsen är utan tvekan Landvetter, säger han.
Han bor i San Diego (Ca), men är född 15 mil norr om Goa. Han berättar att hans mamma lever, pappan är död sedan länge och han har syskon, bland annat en syster. Han besöker Indien en gång per år och han berättar också att han nyligen varit i Kina och där blivit sugen på att åka den nyöppnade tåglinjen mellan Peking och Tibet (vem skulle inte vilja det?). Däremot gillar han inte tigerekonomin i kina nåt vidare. Han berättar att han är ingenjör och att han bl.a. planerar att starta verksamhet - kanske i Sundsvallstrakten - där restaurangavfall ska omvandala till diesel. Intressant affärsidé. Vi pratade en lång stund och han var hur trevlig som helst.
Så smånigom evakuerade vi tåget och gick till de bussar som, så småningom rekvirerats. Vi skakar tass, som män gör och han hade fast handslag. Han tog Arlandsbussen och jag valde den som skulle gå till Uppsala.
Det var verkligen en intressant person, men innan jag hoppade på min buss väntade jag utanför och då kom jag i kontakt med en annan intressant person, som jag ska berätta om i nästa inlägg.
Kommentarer
Postat av: Gunnel
;O) Konstig människa som var trevlig trots bruna skor.
Trackback