latmasksamtal

Det är vinter och det är också vinterväder. Noll grader var det när jag startade bilresan till jobbet och minus fyra när jag kom fram. Vanligtvis lyssnar jag först på nyheterna i P1 när jag satt mig i bilen och försiktigt rullar iväg. När jag ledsnat på alla eländesbeskrivningar från olika världsdelar byter jag efter en stund till någon av musikkanalerna.

Jag möter först Tommy Nilsson som sjunger
Öppna din dörr
Och då tänker jag lakoniskt. Den som stängt den får väl öppna den. Det är väl inget att snacka om. Djupare metaforer strax före åtta på morgonen biter inte på mig! Fast det visar sig rätt snart att det gör det - och med besked, när Uno Svenningsson ljusa stämma fyller kupén! 
 
Mäktiga flod, vart för du mig nu
du fyller mitt inre med lust
jag hör inte längre nån tvivlande röst
den är tyst och stilla inom mig:
det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann
nej det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann
du viskar i mitt öra
det jag helst av allt vill höra
det som ger människan hopp
och viljan att leva

Det är ju alldeles säkert (eller nästan säkert) att det finns en religiös underton i den texten. Det är också fullständigt säkert att det inte går att leva helt ensam sett i ett kropp/själ sammanhang. Jag tror att det absolut värsta man kan göra mot någon medmänniska nog är - att isolera den från kontakter. Då är döden nära! Men det var kanske inte det jag först tänkte på heller.
Mina fördomar för mig då till den kristna högern i USA som inte ens drar sig för mord. Jag tänker då på de läkare de tar av daga för att de är välvilligt inställda till aborter mm. Då verkar inte livet lika mycket värt – och det är det tydligen inte heller om någon har en annan tro än den kristna! Suck!